En helg i hedonismens tecken: en bättre fredag på Aira och en bättre lördag på Vinbaren Uppsala:
Aira
De har tre nivåer av vinpaket och vi körde "insteg" samt "mellan". Kul sätt att få prova dubbelt så många viner. Men först Selosse Initial! Den var precis som man förväntar sig. Lite osäkert om deg, men troligen 2019 enligt sommelieren.
"Insteg":
2021 Joh. Jos. Prüm, Riesling Kabinett, “Bernkasteler Badstube”, Mosel, Tyskland
2020 Vincent Girardin, Meursault, “Les Clous”, Bourgogne, Frankrike
2019 Jurtschitsch, Grüner Veltliner, “Ried Loiserberg”, Kamptal, Österrike
2018 Ampelos Cellars, Pinot Noir, Sta. Rita Hills, Central Coast, Kalifornien, USA
2017 Azelia, Barolo “Margheria”, Piemonte, Italien
2021 Kracher, Zweigelt Auslese, Burgenland, Österrike
2013 Oremus, Tokaji Aszu, 5 Puttonyos, Tokaji, Ungern
"Mellan":
2021 Egon Müller, Riesling QbA, Scharzhof, Mosel, Tyskland
2011 Bonneau du Martray, Corton Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
2018 Didier Dagueneau, “Silex”, Pouilly-Fumé, Loire, Frankrike
2020 Paul Lato, Pinot Noir, “Suerte”, Solomon Hills Vineyard, Santa Maria Valley, USA
2004 Roberto Voerzio, Barolo Riserva, “10 Anni”, Fossati Casa Nere, Piemonte, Italien
2021 Kracher, Zweigelt Auslese, Burgenland, Österrike
2017 Szepsy, Tokaji Aszú, 6 Puttonyos, Tokaji, Ungern
Svårt med minnesanteckningar på samtliga, men kvällens medaljörer var Egon Müller (stört bra parad med sashimi på hiramasa, fermenterad grapefrukt, enbär och fingerlime), Bonneau du Martrays Corton-Charlemagne GC 2011 (åldern hade börjat göra sig påmind med lite lägre syra och frukt, men mycket fin i sin helhet) och Roberto Voerzios riserva 10 anni 2007 (mörkt rödfruktig, silkig men med eftertryck. Azelian framstod som väldigt kärv och ung i jämförelse).
Tycker att Girardins Meursault var oväntat otypisk för appellationen, stram och mineralisk, inte alls fettman och energin som förväntas. Ska absolut inte klaga, men oväntat.
Första gången jag drack Dagueneaus Silex. Hade ALDRIG tagit den för en sauvignon blanc blint. Speciell smak, rökig, saltig, syra m.m. Blir till att prova igen.
Vinbaren Uppsala
Det visade sig vara kulturkalas i Uppsala dagen efter vårt besök på Aira, så vi drog dit för att hälsa på hos Vinbaren Uppsala och deras grymma vinlista med fina flasköppningar dagen till ära.
Ok, lite rabiat kanske, men tre besök blev det under dagen (måste ju hinna se lite kultur mellan varven också). Huvudmålet var att äntligen få dricka lite DRC, denna graal. När det erbjuds på små glas får man passa på.
Vi landade i en liten årgångsjämförelse av Richebourg och La Tâche 2015. Vet inte om det delvis beror på ljuset, men som man ser på bilden skiljde färgen en del åt, och jag upplevde även doftern så. Richebourg var fyllig och intensiv medan La Tâche något mer knuten och grön. Smakmässigt gick det i samma riktning. Richebourg blev vår favorit, men vi drack bara 5 cl av varje så ska inte ge mig på någon djupare analys. Uppenbart är det mycket potenta viner. I dagsläget mest kul att ha provat dem, framtiden får utvisa om det blir fler gånger.
Efter DRC var vi sugna på vit Bourgogne och med fin hjälp landade vi i en jämförelse av JL Chavy Puligny-Montrachet village och Fabien Coche Meursault 1er cru, båda 2021
r. Nu innehöll glasen lite mer så man verkligen kunde ”dricka vin”.
PM var superfin, ett skolboksexempel med lite mer struktur och mineralitet än Meursaulten. Men…
Meursaulten var helt sinnesjuk! Bland det bästa jag druckit. Så otroligt intensiv och full av frukt, syra och kropp. Tropiska frukter och citrus så att ögonen vattnades. Kvällens största upplevelse, givet att vi inte kunde klunka DRC:erna då.
Ja just det, blev lite skumpa och en avslutning med Alter Ego 2011 också. AE:n var elegant och mjuk med mörka bär, kanske lite brist på struktur och djup (pga 2011?), men fina grejer rakt igenom. Har varit på väg att skaffa några flarror AE tidigare, men tror det är dags att göra slag i saken.
Nu tillbaka till vardagen...