Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[KimHartman]

Yngwie Malmsteen… även om han framstår som osympatisk och korkad…
Rising Force första skiva med bl.a. Black Star, är musikhistoria för mig som gammal hårdrocksgitarrist.
(Nuförtiden blir det dock mest jazz…)

Rising Force är verkligen ett svincoolt namn, passar soundet. Jag har förresten alltid undrat vad Johann Sebastian Bach skulle tycka om Yngwies musik.

Dricker han vin? Inte Bach alltså. Yngwie, om du läser denna tråd, berätta vad du har i glaset! Jag gissar något riktigt rejält amerikanskt i supertung flaska, kanske SQN.

 

[buteljen]

Det är inte ofta man får tillfälle att prova Fondillón, men idag dök en flaska upp på krogen vi var på. Det är en historisk vinstil som under 1700-talet var mer berömd än Sauternes eller Port. Gjort på Monastrell och är ej förstärkt. Tyvärr försvann vinet mer eller mindre efter phylloxeran.

1996 Bodegas Monovar Fondillón var mörkt bärnstensfärgat, oxiderad stil med noter av torkad frukt, fikon, dadlar, kryddor, nötter. 40 g RS, så inte supersött. Balanserad syra. Hyfsad finish. (17,5%. 20 y in 1730 l old American oak barrels.). Kul vin att prova!

Fondillón is a historic wine style, protected by the Alicante DO, and still made by a few producers. It is a medium-sweet red wine, with a maximum of 40 g/L residual sugar, made from late- harvested Monastrell. The minimum alcohol level is 16% abv and this should come solely from the grapes with no fortification allowed. It must be matured for a minimum of 10 years in oak, often in traditional old oak vessels of 1,200 L. Wines can either be añada, the product of one year, or, more typically, made by a solera system, blending younger and older wines.

 

[LeChat]

1996 Camille Giroud Beaune Les Prevolles

Drack detta vin för 14 år sedan så blev lite intresserad när det dök upp på Catawiki. Har inte druckit så mycket bourgogne med ålder så tänkte att köpet kunde rättfärdigas även som rent studiesyfte. Minns vinet som riktigt gott då och 1996 anses ju dessutom som en stark årgång, så det fick bli köp av tre flaskor.

Vinet är som förväntat transparent och med rödorange färg. Doften är läcker direkt efter upphällning. Hittar röda bär, lakrits, ”en bekant halstablett som jag inte kan namnet på”, jord och lite funkiga toner, dock inga störande aromer.

Aromerna i munnen är i princip de samma som fanns i doften och vinet är lent med de finkornigaste tanniner och syran ligger på en behaglig nivå, särskilt kanske med tanke på årgången.

Ja, vad ska man säga… jag var beredd på att eventuellt behöva hälla ut i vasken… men detta är ju både gott och intressant!
Måste säga att jag är sjukt imponerad. Det är ju inga druvor på cru-nivå vad jag vet. Men högklassiga druvor måste det ju ändå vara på något sätt när de utvecklas på det här viset. Fantastiskt kul!

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 33244

Det är inte ofta man får tillfälle att prova Fondillón, men idag dök en flaska upp på krogen vi var på. Det är en historisk vinstil som under 1700-talet var mer berömd än Sauternes eller Port. Gjort på Monastrell och är ej förstärkt. Tyvärr försvann vinet mer eller mindre efter phylloxeran.

1996 Bodegas Monovar Fondillón var mörkt bärnstensfärgat, oxiderad stil med noter av torkad frukt, fikon, dadlar, kryddor, nötter. 40 g RS, så inte supersött. Balanserad syra. Hyfsad finish. (17,5%. 20 y in 1730 l old American oak barrels.). Kul vin att prova!

Som av en händelse påbörjade jag en flaska 1988 Bodegas Bocopa Alicante Laudum Fondillón Gran Reserva tidigare i år som jag sedermera avslutade i oktober.12 flaskor gick med 5 minuters mellanrum på Yahoo Auction. Alla gick för spottstyvrar och jag ångrar bittert att jag bara köpte på mig en. För det var ett riktigt bra vin.

 

[Drucket]

Igår dracks några av Sydafrikas bästa viner hos Le Bon Canon.

2017 Sadie Family Palladius

I näsan vita vinbär, mogna gråpäron, Werthers gräddkola, friterad banan med honung och lite nougat. En komplex men precis doft.
I munnen är vinet överraskande fylligt men samtidigt elegant, inget tjockt här inte. Här finns klart lysande stenfrukt med inslag av citrus i centrum, precis lagom med syra för att balansera den mycket smakrika kroppen, massor med mineral, både bredd och djup, lång eftersmak med sälta. Fantastiskt gott!
All världens druvor ingår, även om det är mest Chenin: Chenin Blanc, Grenache Blanc, Clairette Blanche , Viognier, Verdelho, Roussanne, Marsanne, Semillon Gris, Semillon Blanc, Palomino och Colombard.
12 månader på amforor och betongägg, sedan 12 månader till i stora foudres.
94p

2018 Sadie Family Columella

Mörk frukt, björnbär, plommon, rönnbär, läder, rök, lite chark, fattoner i bakgrunden, en härlig blandning av frukt och sekundära aromer.
Förvånansvärt lätt! Även detta vin är elegant samtidigt som det bjuder på en enorm bredd av smaker, komplext med en kärna av klart lysande frukt (precis som kusinen Palladius), rejält med syra, och tanninerna finns där dom ska. Vinet är fullt drickbart nu, även om några år till i källaren kommer att lyfta det här vinet ytterligare.
Det smakar som om vi svävar någonstans mittemellan norra och södra Rhône, inte precis GSM, utan snarare SMG (Syrah, Mourvèdre, Grenache, Carignan, Cinsaut och Tinta Barocca). 12 månader på ekfat (5% nya), sedan 12 månader till i stora foudres.
94+p

Båda de här vinerna kommer vi absolut söka upp igen. Tillsammans med Klein Constantias Vin de Constance kvalar de här lätt in bland Sydafrikas bästa viner.

 

[StefanAkiko]

Söndagsmiddag på PRIMO är ett bra sätt att påbörja den nya veckan.

1996 Mas de Daumas Gassac, 88p
Tunnt och syrligt vid plopp. Efter några timmar i decantern: Välbalanserat med något höga syror, kort och utan komplexitet. Mild och lättdrucken.

2021 Campare 'Quando' Langhe Bianco (50/50 Arneis och Viognier) ett litet blind-glas.
Sylvasst, tunnt sommarvin som är mycket gott och passade kanonfint med tonfisken (carpaccio). Inte alls oävet och jag skulle absolut kunna sätta den som en Muscadet i en blindprovning.

2000 Château Rombeau Cuvée Elise, 80p
Denna flaska var en stor besvikelse. Korken var perfekt med bara ca 2-3 mm blödning.

Vinet drar mot brunt, med tydliga inslag av gummistövlar, gammal kakao och oxidation.
I munnen är det gränsfall drickbart, trots att det är balanserat, har ett fint tanninbett och djup. Men! ...men är närmare ett obehag...

Drygt halva flaskan blev kvar på restaurangen. Förhoppningsvis blir det en god sås.

1993 Yamanashi Mars Vinery Sweet Koshu, (magnum) 88p
Lagrades 20 år innan den släpptes.
Ljusgul med drag mot guld.
Ren och fin doftpalett som drar mot torkade aprikoser, potpurri och gipsskiva.
I munnen är det ett rättframt halvsött vin med rakryggade syror och viss komplexitet. Längden är moderat och vinet känns piggt och alert.

Kvällens kanondunder och brak:
1982 Otto Pauly Bernkasteler Lay Riesling Auslese, 95p
Korken ramlade ned i vinet efter jag hade diskat bort mögel och hurwel. Efter dekantering fiskade jag ur korken och hällde över en lagom skvätt i PETflaska som fick följa med till restaurangen.

Bärnsten på väg mot brunare vatten.
Finstämda aromer av Riesling, botryris, kryddighet och piruetter.
I munnen är den så där len som enbart Riesling från Mosel kan vara. Ett magnifikt vin med "tyngd" av älvor och som det lenaste lena. Elegant och perfekt balanserat med komplexitet som ett kalejdoskop. Långt och fint. Tyvärr lite för finstämt för ostbrickan...

Tänker mig att avnjuta återstoden utan annat tilltugg än poesi av den bättre sorten.

Maten:


Morotspuré, tomatgelé och sjöborreorgan.
Tonfisk carpaccio.
Pasta med krabba.
Pasta med björn från Hokkaido.
Gris.
Äpple.
Hustruns dessert, Mont Blanc.
Min ostbricka.

Saknas två bilder, men vi var lite för hungriga i starten...

 

[LeroyHilarious]

Lördagen bjöd på hummersoppa på resterna av förra helgens lobster rolls – med räkor, torsk, potatis och Jean-Paul & Benoît Droin Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre 2020 till. Smarrigt!

Ganska ljus i färgen, med ostronskal och fräsch citrus i doften. Smaken är betydligt rikare och fetare (absolut inte smörig dock) än vad doften skvallrar om. Tropiska frukter men också lite gula äpplen som gör den mild och fräsch. Syran finns där, likaså eken, men ingen av dem tränger sig på.
På det stora hela ett väldigt väl sammansatt vin som drar åt Côte d’Or-chardonnay snarare än typisk mineral-Chablis. Känns rätt ung och ett par år till kommer lyfta vinet ytterligare…

 

[Von Galtén]

Visa bifogad bild 33250
1996 Camille Giroud Beaune Les Prevolles

Drack detta vin för 14 år sedan så blev lite intresserad när det dök upp på Catawiki. Har inte druckit så mycket bourgogne med ålder så tänkte att köpet kunde rättfärdigas även som rent studiesyfte. Minns vinet som riktigt gott då och 1996 anses ju dessutom som en stark årgång, så det fick bli köp av tre flaskor.

Vinet är som förväntat transparent och med rödorange färg. Doften är läcker direkt efter upphällning. Hittar röda bär, lakrits, ”en bekant halstablett som jag inte kan namnet på”, jord och lite funkiga toner, dock inga störande aromer.

Aromerna i munnen är i princip de samma som fanns i doften och vinet är lent med de finkornigaste tanniner och syran ligger på en behaglig nivå, särskilt kanske med tanke på årgången.

Ja, vad ska man säga… jag var beredd på att eventuellt behöva hälla ut i vasken… men detta är ju både gott och intressant!
Måste säga att jag är sjukt imponerad. Det är ju inga druvor på cru-nivå vad jag vet. Men högklassiga druvor måste det ju

Visa bifogad bild 33250
1996 Camille Giroud Beaune Les Prevolles

Mycket avundsjuk!

I min vinmässiga ungdom (90-tal) åkte jag och farsan på resor till Bourgogne och ett stopp hos Camille Giroud hörde alltid till. På den tiden drevs det som om tiden stått still i hundratals år. Stora gamla ekliggare, inte en molekyl ny ek. Viner som skulle kunna tåla lagring. Jag har inget kvar men pappa har fortfarande en gäng kvar som vi öppnar då och då. De är fortfarande fantastiska även från 80-talet. Det är en typ av Bourgogne som antagligen är förlorad men som jag älskar. Det närmaste man kan komma idag är Marchard de Gramont. En rolig detalj är att Monsieur Katz (vet inte hans roll, men gissar vinmakare) kunde ringa vid de mest underliga tidpunkter och säga typ "rör inte 96-orna nu, de är i en sovfas".

2003 såldes Camille Giroud till amerikanska investerare och inget av den gamla magin finns kvar

 

[Von Galtén]

Jag och min käresta drack två flaskor från nyhetshyllan i helgen som båda fick mycket väl godkänt:

La Chablisienne Chablis Les Venerables 2014: En av de lägre klassade chabliserna från Chablisienne, men i en lagrad version. Detta brukade vara Systemets stora akilleshäl, att det bara säljs senaste årgången av allt. Men det känns som det är en liten förändring på gång? Långt ifrån hur det ser ut i en fri vinmarknad, men ändå. Vinet är iaf strålande bra, lite nötigt och äppligt och med en frisk syra. Lagringen ger vinet en känsla av elegans (88 p). Väl värt pengarna men kanske inget för källaren. Men det är ju skönt att vara kunna öppna ett perfekt lagrat vin direkt från butiken

Vina Tondonia Reserva 2012: För några veckor sedan öppnade vi en obegripligt dålig flaska av samma vin årgång 2004 (lagrat i min källare sen släpp). Det vinet var tunt, grönt och med riktigt jobbiga tanniner. Vet fortfarande inte om 2004:an är så kass eller om vi öppnade vid fel tidpunkt (alt dålig flaska)? Denna 2012:a var något helt annat (91 p) Precis som en Tondonia skall vara, mycket bra.

 

[KimHartman]

mig som gammal hårdrocksgitarrist.

Rising Force är verkligen ett svincoolt namn

På tal om vin och bra bandnamn, hade inte druvan zinfandel funkat? Släng dit ett par rock dots och du är hemma:

ZINFÄNDEL

featuring @LeChat on lead guitar

Slut på OT nu.

 

[buteljen]

Innan vi provade Fondillonen så drack vi ett annat spännande vin. Efter att ha studerat vinlistan extra noga så ser jag att det finns ett vitt vin från Dominio del Aguila som jag inte känner igen . Albillo Viñas Viejas med svart etikett är den som släpps i Sverige. Vino fino de Paraje Calizo är den med gulgrön etikett som jag bara druckit i Spanien. Men vad är “La Aguilera” för något? Det måste så klart undersökas !

2019 Dominio del Aguila Variedades Blancas Ancestrales Españolas visar sig vara ett väldigt limiterat vin som det 2019 gjordes 295 buteljer av. Druvorna kommer från en single parcel field blend med väldigt gamla rankor och har enligt etiketten gjorts med skin contact. Finns typ ingen mer info om vinet att hitta. Det har inte samma elegans och finess som Vinas Viejas, utan är mer rustikt och lite grovhugget. Men ändå komplext med fina noter av aprikos, persika, lite vitpeppar och kalk. Skulle ha varit kul att testa de tre versionerna bredvid varandra!

 

[StefanAkiko]

Fortsätter nalla ur Muscadetterna. Kvällens vin till rakning är:

2022 Guilbaud Frères Muscadet de Sèvre-et-Maine Le Soleil Nantais, 92p
Rioja-inspirerat metallnät och fritt hängande etikett.
Vinet är ännu en kanonbra '22:a. Dett vin lite fetare och kralligare än området generellt. Kalk och grapefrukt.
Inte omedelbart tillgängligt och behöver nog iaf en 2-3 år för att bättre komma till sin rätt.

Fotnot: Bad mobilens AI lägga till vingård från Loire som bakgrund i högra halvan av bilden. AI:et flyttade på mina fingrar, men tack och lov fick jag inte sju fingrar!

 

[Magikern]

Jag och min käresta drack två flaskor från nyhetshyllan i helgen som båda fick mycket väl godkänt:

La Chablisienne Chablis Les Venerables 2014: En av de lägre klassade chabliserna från Chablisienne, men i en lagrad version. Detta brukade vara Systemets stora akilleshäl, att det bara säljs senaste årgången av allt. Men det känns som det är en liten förändring på gång? Långt ifrån hur det ser ut i en fri vinmarknad, men ändå. Vinet är iaf strålande bra, lite nötigt och äppligt och med en frisk syra. Lagringen ger vinet en känsla av elegans (88 p). Väl värt pengarna men kanske inget för källaren. Men det är ju skönt att vara kunna öppna ett perfekt lagrat vin direkt från butiken

Vina Tondonia Reserva 2012: För några veckor sedan öppnade vi en obegripligt dålig flaska av samma vin årgång 2004 (lagrat i min källare sen släpp). Det vinet var tunt, grönt och med riktigt jobbiga tanniner. Vet fortfarande inte om 2004:an är så kass eller om vi öppnade vid fel tidpunkt (alt dålig flaska)? Denna 2012:a var något helt annat (91 p) Precis som en Tondonia skall vara, mycket bra.

Jag provade Chablisen och drack den mot Prum Spätlese (den som Patrik Sellin hyllade) nyligen och Chablisen vann utan tvekan. Det är svårt att prova mogna viner mot unga men i detta fallet var det ingen tvekan om att vinnaren var en flaska som kostade hälften. 90 poäng för chablisen och 88 för Pruhmen i mina noter.

 

[StefanAkiko]

Muscadet var temat också i afton!

2022 Guilbaud Frères Muscadet de Sèvre-et-Maine Le Soleil Nantais, 93++ p

...och nu har jag ett fint baklager av bättre Muscadet att komma hem till efter morgondagens, dvs onsdagens, stora firande av att Kawahara Dojo fått ännu en ny 7 dan kendo sensei i Yoshida (pensionerad B2B-säljare av kameror från Olympus) samt en till 6 dan i Iwasaki sensei (invärtesmedicinare).

Det spännande jag upplevt idag är att gårdagens vin var kanonbra och att aftonens vin var åt hållet slätstruket. Men, sida vid sida fullkomligt äger det "slätstrukna". Rikare, fylligare, mer sammanhållet och med massor av elegans. Kommer leva och frodas under många år.

Fem flaskor to go. Försöker låta nästa flaskplopp vila ett par år.

---

Har personligen en lång historia av att inte kunna läsa av unga viner särskilt väl. Ungefär samma problem som ALLA vinrecensenter som unisont dissade 1975 röd Bdx. Fram till tidigt 2000-tal. I princip alla har tagit 1975 till sig, men utan att haussa, för det är ju väldigt långt från vad de stånkat ur sig under nästan 30 år. Och kovändning är ju ingenting som "experter" tycker är viktigt

Finns ingen röd Bdx-årgång som (om du frågar mig) dricker bättre idag.

En intressant aspekt är att du får minst två flaskor vardera av Montrose, Nenin och Cos d'Estournel från '75 jämfört med en flaska av samma viner från senaste årgången. Jag köper hellre 1975 alla dagar på året! Helt enkelt eftersom de är UNDERBART i dricksfönstret nu. Äntligen! Och underbart!

 

[LeChat]

1995 Bouchard Père et Fils Volnay 1er Cru Caillerets Ancienne Cuvée Carnot

Mogen bourgogne med en något parfymerad ton och en aning stall. Frukten finns kvar till viss del men känns kanske något kärv, dock egentligen inte på något negativt sätt. Finns även drag av asiatiska kryddor och soja men inget som tar över.
Även om den utvecklats i nästan 30 år så visar den inga tydliga tecken på att vika ner sig och är i allra högsta grad njutbar.

Den vinner på att luftas i glaset och blir liksom lite bättre för varje swirl.

Köpte denna samtidigt som jag köpte 1996 Camille Giroud Beaune Les Prevolles som dracks i söndags. Två bourgogner som åldrats på ett behagfullt sätt. Dock inga flaskor som vinner på vidare lagring men som säkert kan hålla sig på denna nivå i ett par år.

 

[StefanAkiko]

Efter att ha firat av Kawahara Dojo's senaste två 6 och 7 dan senseier, med brunvin (maltbubbel) och japanskt vitt vin på sötpotatis (imo shouchu wo misu wari) så vore det ju tjänstefel att inte ploppa en flaska MUSCADET!!!

2022 Domaine Martin Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie Vieilles Vignes Le Saint Versant, 94p
Druva: Melon de Bourgogne 100%
Avnjöt 2 flaskor detta vin årgång 2019.

HELT magiskt!​

What a fabulous wine this is. Already almost yellow, this bottle underlines 2022 as a great vintage in Muscadet.
Nose has gooseberries, a plethora of citrus fruits and that faint, but unavoidable aroma of magical herbs.

In the mouth: The interplay between the fruit-acidity-minerality is breathtaking.

Will perform even better some years from now, as in 2028.

 

[LeChat]

2016 Leeuwin Estate Chardonnay Art Series

Lätt reduktiv och med smörade popcorn, gröna äpplen, lite ananas och blommor. Känns fortfarande kanske något ung, men är definitivt i drickfönstret. Elegant och riktigt god. Borde kunna tillfredsställa de flestas önskningar gällande en god fatad chardonnay.
Fatens påverkan är vad som får ett vin att vinna eller försvinna. Här har vi en vinnare.

Köpte fin kolja idag så ikväll blir det kolja meuniere på tallriken.

 

[StefanAkiko]

Särskilda fredagar är speciella, heliga och återkommer bara två gånger per år. Idag var en Särskild Fredag.


Dessert och mignardises saknas. Och ngt mer...

Starten på denna särskilda dag var Lunch på Alte Liebe. En magiskt bra restaurang helt utan stjärnor. Totalt fullbokat. Två familjer med skrikande jävla bortskämda barn som riskerar att aldrig lära sig GAMAN. Men, som vanligt, superb service, underbart pianospel och en exceptionellt eleverad meny.

Mitt mest tragiska medhavda vin till dem, näst en korkskadad 1995 Ch. Figeac, var fredagens:

2008 Yves Cuilleron Côte Rôtie Bassemon , 84p.

Syrorna var kartiga, in-your-face och utan pardon. De tog vinet helt ur omloppsbana. Det fanns dock så pass tydliga flirtar att sommelieren spikade flaskan som en CR Syrah. Den vackra solstekta Syrah-magin från CR är definitivt på plats, men de kartiga syrorna äter upp allt bra som också tyvärr är ganska 'pyttit'.

Sen serverades vi en blind extremblek rosé. Efter min gissning som var ett fäjl på Loire, visade det sig vara en smålagrad rosé från Provence. Coravinad.

2022 Château D'Esclans Rosé, 86p

Inte något jag kommer leta efter, kort i rocken och en sommarflirt för tonåringar. Men gott som phaen

Efter hundpromenad, tillnyktrande jobb och några långa timmar vid datorn, fortsatte således den Särskilda Fredagen med vin.

1988 var en hyfsat bra årgång i Bdx. Och detta vin är en vackert köttig påminnelse av detta faktum.

1988 Château Balestard La Tonelle, 92p.
Dark red with maturing brownish hues.
Nose: Large, pure aromas of prunes, chocolate, a mellow herbal aspect and a hint of red berries.
In the mouth this is a meaty wine. A beautiful, meaty wine. Has everything a mature Bdx needs to woo me.

An absolutely lovely bottle of mature Bdx. Good bottles will be with us for a long time.

2022 Domaine de la Vinçonnière Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie, 92p

A very beautiful MUSCADET from what seems to be The Vintage.

The vintage of 2022 Muscadet is continuously honking my horns.

This bottling is completely amazing. Colour is towards yellow and the nez is discreet and grapey. In the mouth is where the magic is at. Beautiful mature fruit and M+++ acidity and all is in balance. Wow! Gooseberry, kabosu, lime leaves, and that 'something' that makes this area of the Loire my favourite spot.

My first bottle from this maker, and definitely not the last.

Tredje flaskan avslutades icket och jag kan inte säga att jag minns någonting annat än att det var riktigt gott.

Det var helt enkelt en riktigt fin Särskild Fredag.

 

[Omar Khayyam]

Trevlig AW i goda vänners lag. Snacks, lyxigare tilltugg och till slut blev det en enkel improviserad middag.

2019 Azienda Agricola Andrea Felici Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico Riserva Il Cantico della Figura​

Fin och gräsig, krispig men med en viss tyngd och mjukhet i mitten. Alla viner från Andrea Felici håller hög kvalitet men vet inte om denna verkligen var sååå mycket bättre än den i och för sig väldigt trevliga intstegsvarianten av samma vin. Kanske kan man lagra i fem år till och se vad det ger?

2012 Thomas Pinot Noir Dundee Hills
Thomas är magiskt och gillar verkligen att dricka dessa vid ca 10-15 år när hoisin-såsen integrerats litet mer i resten av smakpaletten och begynnande tertiära aromer kliver fram. Trots den transparenta rubinröda färgen hade Thomas definitivt mer ek och kraft än de mörkare men lättare Pinot-vinerna från Jura och Sydtyrolen. 96-97 pinnar på denna.

2021 Gumphof Markus Prackwieser Pinot Nero Praesulis
Gump Hof var riktigt bra - hade höghöjdselegans, fin näsa och var syradriven med rent medellångt slut, men var långt ifrån blodfattig utan hade viss kropp och fruktsötma. Rekommenderas.

2018 Domaine Labet Pinot Noir Les Varrons
Labet kom aldrig riktigt till sig trots rumsvärme och dekantering i flera timmar. Litet för stram. Men definitivt bättre på slutet.

2017 Dard et Ribo Crozes-Hermitage Pé de Loup
Dard et Ribo hade en alldeles underbar Syrah-näsa med allt man kan vilja ha av tapenade, örter, blodkorv, lakrits etc i doften men sen höll det tyvärr inte ihop i munnen.

 

[LeChat]

2020 Delas Frères Crozes-Hermitage Le Clos

Denna crozes-hermitage har en prislapp som får en att tänka på syrah från områden med något högre status.
Men den har faktiskt ett lite annat uttryck än en genomsnitts-crozes. Känns lite exklusiv i en polerad stil och med tydlig elegans. Ung, lite yppig frukt som visar årgångens klass och tidiga tillgänglighet. Kanske att jag för egen del gärna hade haft något mer av blod och animalisk karaktär. Men oavsett så är detta en väldigt snygg och mumsig syrah.


Tänkte att 2019 MCK skulle få gå en match mot ovanstående fransos.

2019 K Vintners Syrah Motor City Kitty Oldfield-Boushey Vineyard

Betydligt mer muskler och kraft i denna men de eleganta dragen kommer nästan upp på samma nivå som Le Clos.

MCK är komplext, har en läskande syra och tanninerna är väldigt finlemmade och läckra.
Sötlakrits, olivspad, eukalyptus, lite mörk choklad sticker ut.

Jag gillar båda dessa stilar, men kvaliteten och min egna preferens gillar nog Le Clos lite mer. Framförallt munkänslan och de eleganta dragen är det som avgör.

MCK har kanske mer karaktären av sommar och grillad köttbit och Le Clos mer åt fine dining.

Tror dock att båda kommer bli riktigt trevliga till kvällens ryggbiff.