Efter att ha iakttagit en bekymrande dialog om att modern Barbarolobbiolo inte klarar av lagring, och att moderna tiders fanjunkare helst dricker dem utan någon nämnvärd ålder, började jag oroa mig över min flaska:
2016 M. Chiarlo Tortoniano, Barolo.
Började oroa mig över att den kanske åldrats mer än min bästa flaska från det magiska året i Piemonte, 1958:
1958 Fratelli Berteletti Piemonte Spanna
Oroa sig kan man göra så mycket man orkar, men det leder ju aldrig någon vart. Därför bara att ploppa på och jämföra.
Så, vi ploppade, dekanterade, luftade och begav oss till PRIMO för att få oss en liten komplementerande matupplevelse ovanpå.
Båda vinerna var fulla av liv och rörelse. Berteletti var uppenbarligen mindre ung och sommelieren gissade blint på 80-talet. Tortoniano blindgissades dock 10 år äldre än vad den var... Men, jag vill nog hävda att den har mycket mer att ge om en 15-20 år, sådär. Den hade helt enkelt inte utvecklats lika mycket som Bertelettin. Berteletti hade en kork som inte läckt. Såsom vinet var, hade den lekandes lätt stått pall för ytterligare 20 år av vila.
Vad kan man säga om Gattinara? Fattigmansbarbarolo i norra Piemonte? Området vilar prismässigt i skuggan av det mer pråliga och kända området Barbarolo. Kvalitetsmässigt är en helt annan frågeställning. I Gattinara heter Nebbiolo helt enkelt Spanna. Här producerar godset Fratelli Berteletti i tysthet viner av sådan oväntad storslagenhet att man undrar hur de lyckats hålla det hemligt.
1958 Fratelli Berteletti Piemonte Spanna, 97p
1958 års buteljering, hade en blek röd färg med stick mot brunt snarare än tegel. Men fortfarande friskt röd i basen. Noter av plommon, persikoskal, en ton av tobak, våt lera och små uns av oxidation möter nosen.
I munnen är den överraskande fräsch för sin ålder, syran i kombination med välintegrerade tanniner åstadkommer en sofistikerad smak av katrinplommon, plommonsås, citruszest och en lätt söt nötighet. Bara det att den fortfarande har ett litet tanninbett gör mig lycklig! Välbalanserad, raffinerad och mycket lång. Grillad toast, tobak, te, potpurri, höstpromenad, torkat virke, tapenade, serranoskinka, och väldigt mycket mer...
För ett litet historiskt perspektiv: 1958 var åter då Pelé slog fotbollsvärlden med häpnad genom sin tekniska överlägsenhet och enkelt (?) baxade hem brassarnas första herr-VM-guld. Den "spännande reformister" Khruschev tog över ledarskapet i CCCP och Charles de Gaulle blev president i Frankrike. Fidel Castro satte igång sitt "total war" mot Batistaregeringen i Cuba...
Japp! Det var tider det!
2016 M. Chiarlo Tortoniano, Barolo. 92p
En mycket ung, rätt överparfymerad, Barbarolobbiolo med fina kvaliteter och bra bett i tanninerna. En välsvarvad mackapär med lovande framtid.
2022 Jerome Choblet Muscadet, 83p
Serverades blint. Min gissning: 2021 Gewürztraminer från norra Italien.
Duktigt parfymerad på nosen, tunn och med slappa syror i gommen. Mycket otypisk. Funkade bra med seafood.
2020 Calyptra Gran Pinot Noir, 85p
Det enda detta solbadade vin har gemensamt med Bgn, är avsaknaden av pigment och tanniner. Istf den vackra lila frukten, har den en söt karamellbomb i mittpaletten. Verkligen inte min kopp te... Blindgissade på södra Italien och någon av deras tanninfria röda.
1992 Taylor's Vintage, 83p
Som en plommonswullig McManis Petit Sirah eller annan formidabelt misslyckad Cali Zin. Inte min kopp te alls. Går förhoppningsvis till sig med en 50 år i flaska. Men, då sitter jag förmodligen på hemmet...
Jag kan ingenting om vin, men jag vill lära mig.
Maten var naturligtvis god. Vi valde att hoppa en fiskrätt samt att vi missade fota ett par rätter. Trots det blev vi mätta på ett osunt vis.
och fiol 
var förstärkt med en cellist. Drag i musiken och väl tilltagen meny. Två bra flaskor vin väl förberedda hemmavid och ett glas sött. Bästa avslutet på länge 
