The Wall
Medlem
2022 Von Winning Ungeheuer GG
På nyårsaftonen njöt vi av vinet ur Zalto White men plötsligt (nåja, idag) dök frågan upp "hur passar vinet i något annat glas?" Nyårsresterna fick givetvis utgöra testvin efter att vinet övernattat i några dagar i minusgrader i kallgaraget.
Zalto White; diskret petroleum, mineral, känns oförlöst, antydan till bränt gummi. Mun, syrlig, citrus, finfin men hur blir inte den här om…många år? Finfint!
Veritas riesling; dammigare doft och mer mineral än petroleum och citrus (än i Zalto), känns instängd i jämförelse. Munnen, beskare och syrligare, som en saftig tugga av en rå citronklyfta.
Veritas champagne; doft av mineral och lite gammal ovädrad garderob. Citrus och mineral finns där. Munnen; syrlig och frisk, munmässigt klart angenämare än i Veritas Riesling.
Veritas sauvignon Blanc; knuten och dammig doft, mer grusväg och nydemonterat oljigt bromsok från antik bil, viss floral ton (dragning åt Maja-tvål men inte riktigt i mål), nästan gewürtz-vibbar (!?). Mun, syrlig men lite intetsägande i smaken. Nja, klenast i uppställningen hittills.
Sommeliers riesling; komplex och elegant, harmoni på varje plan, tom en liten lätt honungston i bakgrunden. Mun; mkt elegant, syrlig, men inte vrång, bra smak. Ojdå, oväntat. Dags för en runda baklänges, men jag hoppar över Veritas SB, Champagne och riesling och går direkt på...
Zalto White; tydlig på näsan, syrlig i munnen. Ungdomligheten är påtaglig, men klart mer dämpad i Sommeliers.
Fattar ingenting, den visuella skillnaden mellan Veritas och Sommeliers är inte direkt enorm, men vinet framstår som två helt olika i glasen.
Slutsats; Sommeliers för att dricka, Zalto för att dricka till mat, i alla fall i dagsläget, kan vara skillnad om 6-11 år.
Från vänster till höger; flaska, Zalto White, Veritas Riesling, Veritas Champagne, Veritas Sauvignon Blanc och Sommeliers Riesling. Utanför bild; en förvirrad The Wall.
På nyårsaftonen njöt vi av vinet ur Zalto White men plötsligt (nåja, idag) dök frågan upp "hur passar vinet i något annat glas?" Nyårsresterna fick givetvis utgöra testvin efter att vinet övernattat i några dagar i minusgrader i kallgaraget.
Zalto White; diskret petroleum, mineral, känns oförlöst, antydan till bränt gummi. Mun, syrlig, citrus, finfin men hur blir inte den här om…många år? Finfint!
Veritas riesling; dammigare doft och mer mineral än petroleum och citrus (än i Zalto), känns instängd i jämförelse. Munnen, beskare och syrligare, som en saftig tugga av en rå citronklyfta.
Veritas champagne; doft av mineral och lite gammal ovädrad garderob. Citrus och mineral finns där. Munnen; syrlig och frisk, munmässigt klart angenämare än i Veritas Riesling.
Veritas sauvignon Blanc; knuten och dammig doft, mer grusväg och nydemonterat oljigt bromsok från antik bil, viss floral ton (dragning åt Maja-tvål men inte riktigt i mål), nästan gewürtz-vibbar (!?). Mun, syrlig men lite intetsägande i smaken. Nja, klenast i uppställningen hittills.
Sommeliers riesling; komplex och elegant, harmoni på varje plan, tom en liten lätt honungston i bakgrunden. Mun; mkt elegant, syrlig, men inte vrång, bra smak. Ojdå, oväntat. Dags för en runda baklänges, men jag hoppar över Veritas SB, Champagne och riesling och går direkt på...
Zalto White; tydlig på näsan, syrlig i munnen. Ungdomligheten är påtaglig, men klart mer dämpad i Sommeliers.
Fattar ingenting, den visuella skillnaden mellan Veritas och Sommeliers är inte direkt enorm, men vinet framstår som två helt olika i glasen.
Slutsats; Sommeliers för att dricka, Zalto för att dricka till mat, i alla fall i dagsläget, kan vara skillnad om 6-11 år.
Från vänster till höger; flaska, Zalto White, Veritas Riesling, Veritas Champagne, Veritas Sauvignon Blanc och Sommeliers Riesling. Utanför bild; en förvirrad The Wall.
).
