Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
2014 Mollydooker Shiraz Velvet Glove, 98p (lär nå 100p om en 15-25 år)
Min första Velvet Glove. Definitivt byggd för den långa resan!

PXL_20250113_110217312.jpg


Svart-röd och mörk med rejält av sediment i flaskans botten.
Nosen fyllde upp hela lägenheten med sina djupa bastoner av lakrits, mörka frukter, plommonkompott och australisk jord. Mgiskt!
Munnen nästan exploderar av glädje!
Detta är en australisk kraftkaraktär som med elegans och förfining lever upp till sitt namn. Storstilat! Att kalla den för en “sammetshandske” är rolig underdrift – snarare en intensiv brottningsmatch mellan två vältränade atleter. Aromatiken bjuder på ett nyanserat fyrverkeri av björnbär, mörk choklad och en gnutta kryddig ek (som jag inte hade noterat om jag inte visste att den fanns där), allt sammanklätt i en extremt sammetslen struktur som förförde smaklökarna så till den milda grad att varannan klunk maskerades alla tanniner totalt av fruktens finess och tsunaminärvaro. Stor ung frukt, som hos ynglingar som tex Grange, Run Rig och The Relic (to name but a few) och kommer utvecklas under lång tid och många år.

I gommen är syran vackert pigg och matvänlig, vilket ger fin balans åt den generösa kroppen och intensiteten. Tanninerna är sva att nå, men lika välstrukturerade som en lyxig bokhylla i solitt trä – redo att bära upp vinet under många decennier då ungfrukten en dag äntligen börjar ge med sig. Trots sin yviga ungdom visar Velvet Glove en imponerande harmoni, komplexitet och längd, som utlovar perfektion lite längre fram.

Idag ger jag den 98 poäng, mest för att spara några graders entusiasm tills tiden hunnit jobba fram ytterligare några lager av trolleri. Jag vågar nästan lova att det här är en 100-poängare vad tiden lider, när syran rundats av, tanninerna satt sig och frukten tar form av en utsökt filharmonisk orkester, snarare än en energisk solist. Välbyggt för “the long haul”, och inget vin jag någonsin kommer glömma.

Skrev lite mer om detta vin och Mollydooker tidigare idag, här.

Hustruns födelsedag på Alte Liebe i Yokohama. Här är de flesta av aftonens rätter, missade Granité på "Green Apples", Crêpes Suzette och Mignardises:

original_e4c5f0e4-ca83-4365-9166-a5898bce2f60_PXL_20250113_100855602.jpgPXL_20250113_101212016.jpgPXL_20250113_102048528 (1).jpgPXL_20250113_103338626.jpgPXL_20250113_104836387.jpgPXL_20250113_111054439.jpg

1. Rödbetor, magi och italiensk skinka.
2. Fisksoppa med utseendet av en espresso.
3. Djupfriterade torskspermasäckar och välvalda grönsaker. Subtil curry-kryddning.
4. Kobako krabba med risotto.
5. Kvällens vinnare: KUE (otroligt god fisk) i en magisk dashi ("japansk saltfri buljong").
6. Oh Deer!

Start Chat GPT o1​

KUE (九絵/クエ) är i grunden en typ av grouper, ofta kallad “Longtooth Grouper” (vetenskapligt namn Epinephelus bruneus eller Hyporthodus septemfasciatus, beroende på klassificering). I Sverige finns inget allmänt vedertaget svenskt namn för den här specifika arten, eftersom den är ovanlig i svenska vatten och sällan förekommer på den svenska marknaden.

Om man översätter det engelska namnet “Longtooth Grouper” rakt av blir det ”långtandad havsabborre”, men detta är mer en direkt översättning än en etablerad svensk benämning. I praktiken lär man därför oftast stöta på fisken under sitt engelska namn (Longtooth Grouper) eller det japanska namnet KUE.

KUE.jpg

Stopp Chat GPT o1​

...illustrationen gjordes av Chat GPT 4o eftersom o1 enbart fixar extremt fula ASCII-illustrationer...


Drack ju också ett glas medhavd Rivesaltes ! ! !​

1984 Riveyrac, Rivesaltes, 94p
Färg: Coca Cola Zero utan bubblor.
Nos: Stor, rik doft av Grenache, Rivesaltisk kryddighet och mängder av torkad frukt.
Miun: Oförlöst och väldigt ung, med några gnuttor spännnade mognadstoner i sig. Bra balans mellan sötma och syra. Rejält gott, men lär växa på sig under de månader jag klarar av att hålla mig från att dricka upp den...

Hoppas verkligen att den microoxidation jag nu utsätter den för (ståendes under kork) förlöser den - iaf delvis.

PXL_20250113_060436516.PORTRAIT~2 (1).jpg
 
Last edited:

Sebran

Medlem

2019 Domaine Charles Audoin Marsannay Clos du Jeu


Dag 1: Direkt ur flaskan ner i Riedel Old World PN så smakar vinet körsbärslikör och syran är relativt skarp. Med 1-2 timmars luft backar frukten undan och vinet domineras både doft och smak istället av en påtaglig sälta, typ som spad/sky från en köttgryta, olivtapenad och jordiga toner. Det är angenämt, men lite enkelspårigt och jag hade önskat mig lite mer frukt för att balansera upp det.

Dag 2: Nu är frukten tillbaka, både körsbär och plommon, men inte alls lika skarpt och likörigt som vid öppning utan med bra balans och ett djup som inte fanns dag 1. De köttiga inslagen finns också kvar i bakgrunden och smälter ihop fint med frukten till en harmonisk helhet. Eftersmaken är medellång och munkänslan är betydligt mjukare och charmigare än dag 1.

Bra bourgogne för under 500kr är inte lätt att hitta och denna levererar enligt förväntningarna. Samtidigt känner jag inte något större sug att fylla på ytterligare, eftersom jag personligen gillar en något rödbärigare karaktär.

Edit: Jag kan även nämna att jag tidigare under förra året drack en 2017 Sylvain Pataille Clos du Roy och den var ännu mörkare med mer blåbär och björnbär. Minst lika god, men annan stil.
 
Last edited:

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri

2019 Domaine Charles Audoin Marsannay Clos du Jeu


Dag 1: Direkt ur flaskan ner i Riedel Old World PN så smakar vinet körsbärslikör och syran är relativt skarp. Med 1-2 timmars luft backar frukten undan och vinet domineras både doft och smak istället av en påtaglig sälta, typ som spad/sky från en köttgryta, olivtapenad och jordiga toner. Det är angenämt, men lite enkelspårigt och jag hade önskat mig lite mer frukt för att balansera upp det.

Dag 2: Nu är frukten tillbaka, både körsbär och plommon, men inte alls lika skarpt och likörigt som vid öppning utan med bra balans och ett djup som inte fanns dag 1. De köttiga inslagen finns också kvar i bakgrunden och smälter ihop fint med frukten till en harmonisk helhet. Eftersmaken är medellång och munkänslan är betydligt mjukare och charmigare än dag 1.

Bra bourgogne för under 500kr är inte lätt att hitta och denna levererar enligt förväntningarna. Samtidigt känner jag inte något större sug att fylla på ytterligare, eftersom jag personligen gillar en något rödbärigare karaktär.

Edit: Jag kan även nämna att jag tidigare under förra året drack en 2017 Sylvain Pataille Clos du Roy och den var ännu mörkare med mer blåbär och björnbär. Minst lika god, men annan stil.
Kul!
Testade också lite Marsannay igår, bl annat 2017 Sylvain Pataille Clos du Roy:
Marsannay.jpg

Rene Bouvier var bäst. De två från 2017 var betydligt stramare än vinerna från 2020. Jag hade lite svårt med Jean Fournier, lite syntetisk och inte så mycket Pinotkänsla. Alla andra tyckte dock att Derey var sämst och jag hade den som näst sämst. Alla de 5 i mitten var riktigt bra.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Testar om Pooley 2019 verkligen var så bra som vi upplevde den på senaste BYOB:en (https://www.finewines.se/threads/id...snoteringar-och-diskussioner.2030/post-211043). Tog gamla trotjänaren El Enemigo från samma årgång som referens för att ge Pooley en tuff match.
Pooley Enemigo.jpg

Inte helt olika, men el Enemigo är fetare, tyngre, har varmare och mer tropisk frukt och en lätt grapefruktbeska i avslutet. Cooinda Vale är svalare, mer polerad, har en hel del snäckskal och högre syra. Cooinda Vale är mer elegant än el Enemigo. Slutsatsen från BYOB:en står sig: Cooinda Vale 2019 är en riktigt snygg Chardonnay.
 

Vingubben

Medlem
IMG_6024.jpeg


Charles Smith, The Beautiful 2015

Syra från Walla Walla Valley. Proppfullt med chark, blåbär, björnbär, tranbär, vanilj och asiatiska kryddor. Tanninerna är avslipade men breda och ger en fin balans. Oerhörd power men ändå med finess. Detta är nog den bästa CS jag någonsin provat och hade nog gissat på SQN om jag fått det blint. Finns nog en risk att den tappar balansen om några år så dags att dricka nu. Säger bara Beautiful. 95p
 
Så var vi här igen. Ett basvin från en känd producent i Bourgogne. Antagligen köpte jag det via en bra mus och lite tur. Sauzet Bourgogne Blanc 2022. 500 kr?

Jag provar och sen luftar i två timmar. Ingen hemma. Får prova igen imorgon men jag tror ingen hade kunnat skilja detta från en 150 kr chardonnay på flygplatsen i nuläget


IMG_4523.jpeg
 

Foley

Medlem
Så var vi här igen. Ett basvin från en känd producent i Bourgogne. Antagligen köpte jag det via en bra mus och lite tur. Sauzet Bourgogne Blanc 2022. 500 kr?

Jag provar och sen luftar i två timmar. Ingen hemma. Får prova igen imorgon men jag tror ingen hade kunnat skilja detta från en 150 kr chardonnay på flygplatsen i nuläget


Visa bifogad bild 33621
Trist! Jag har druckit både 2019 och 2020 i närtid och tycker att båda levererat bra. Om du har fler flaskor skulle jag nog råda dig att testa nästa först om 2-3 år
 

KimHartman

Medlem
IMG_1459.jpeg


2008 Aldo Conterno Barolo Colonnello

Decanted 3 h prior to tasting. Sweet red fruit, oranges, menthol, hard candy, cinnamon, jasmine, a touch of smokey whisky. Intense, extracted, kind of showy, but thankfully there is plenty of acidity helping to maintain balance. Some oaky (?) tannins and heat (label says 15%!) shining through the wall of flavors, which is a slight minus. It is past the young phase, but not a lot of development so far. Not sure it will benefit from more time in the cellar – my instinct tells me this is close to peaking. Overall I think it is great but clearly modern-leaning, so I doubt purists would appreciate it.

93 p
 

IsKr

Medlem
Jag och frun drack Alheit Nautical Dawn 2022 igår och den slank ner med välbehag.

Första doftintrycket är lite våt ylle och citrus. Den utvecklas ganska fort i glaset och då dycker det upp lite tropiska noter, flinta/mineral. I munnen har den en underbar balans och textur, som en silkessmekning. Syran och kroppen möter upp varandra på ett föredömligt vis och smaker av citrus och skal, mineralitet och en liten känsla av tropisk frukt.
1000015945.jpg
 

KimHartman

Medlem
Ändå 17 år gammalt nu och ändå så crazy. Jag har ett par halvmogna flaskor av Aldo Conterno i källaren och det är inget jag är stolt över. Kanske kul som ett minne när vinvärlden gick helt igång på alkohol och kokos.
Tricket när man dricker det är att inte tänka att det är Barolo. Som Barolo är det för mycket, för brôtigt, saknar elegans (jag får även en känsla av små nya fat och de söta/ekiga tanniner som kan komma med det, men tror inte A Conterno använde det). Hursomhelst, om man bara tänker att det är ett vin, och bortser från ursprunget, så är det dock inte så dumt. Så poppa dom med den inställningen!
 

LeChat

Medlem
IMG_6786.jpeg

2015 Le Chiuse Brunello di Montalcino

Tredje flaskan ur lådan och inte helt oväntat den bästa hittills. Kopiöst smarrig med enastående frukt från årgång 2015.
Hade lite korkskruvsångest men det var tydligen helt i onödan. Den här flaskan var i fullständig harmoni. Stor komplexitet med bl.a. körsbär, sötlakrits, choklad, te, jord mm.

Det här är Brunello av hög kvalitet. Glad att jag även köpte en låda av 2019.

Gott på tallriken blir det också!
Tänkte grilla baconlindad kycklingfilé, chorizokorv och röd paprika. Och till det blir det tzatziki och även en fransk potatissallad.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Cigalus 2019, Gérard Bertrand
Helt torrt, galna tanniner, men bakom det döljer sig lingon, svarta vinbär, grön paprika, svartpeppar, fat/vanilj. Bra längd och med reservation för tanninerna bra balans. Kommer nog att bli superbra om några år.

Visa bifogad bild 33624

Gérard Bertrand har under många år varit något av en husgud - tills dess han dubblade priserna. Har knappt 10 flaskor kvar av hans toppskikt och bara två flaskor Clos d'Ora. Har ännu inte varken köpt eller druckit någon Cigalus. Har lite av en fäbless för toppcuvéer och lite av aversion mot andrafioler...

Men, är vinet bra, ja, då spelar etiketten ingen roll :p

Tycker hans 2019 verkar spännande!
 

Vingubben

Medlem
IMG_6032.jpeg


Patrick Piuze, Blanchots 2013 och Bougros 2020

Väldigt lika där Bougrosen känns lite mer återhållsam, dock inte tvär eller outvecklad. Bägge har en fin mineralitet och ett stänk av gröna äpplen och nypressad citron. Inget av vinerna känns för ungt eller för gammalt, men Blanchoten drar nog det längsta strået på grund av sina exta år i källaren som ger en mjukare och lite lätt sötare karraktär. 89-90 poäng.
 

Per Stade

Lege artis
Hämtade hem senaste lådorna från Caviste med Patrick Piuze häromdagen. Lite unga än, så ikväll öppnade jag istället en Chablis 1er Cru “Vaulorent” 2015 till lite kalkonsallad.
Ett elegant och komplext vin som var helt utan några sherrytoner, som många gånger har fördärvat lagrad chablis, som jag har druckit.
Färgen var djupt guldgul.
Doft med subtila aromer av lime och en kryddig antydan av salt havsbris.
Smaken är djup med en mjuk syra utan minsta antydan av smörighet eller ektoner.
Både doft och smak har en angenäm liten kryddighet, som jag inte kan komma på vad det är. Detta är nog ett av de bästa vinerna fån Patrick Piuze, som jag druckit

IMG_0635.jpeg
 

Wintermute

Medlem
Herrmiddag. Inte så mycket analys.
Pol Roger BdB 2012
Drouhin Rully 2021
Suduiraut 1999

PR har inte riktigt den skärpa och renhet som jag tyclte att 2008 hade. Balanserad, lång och hyfsat komplex. Många sorters äpplen och citrusfrukter. Kansle en smula fruktkompost.

Rully. Karaff en timme innan servering. Förvånande tillgänglig och balanserad. Superfina tanniner.

Suduiraut. Korken satt som berget och gick bitar. Testerna fick pressas ned i flaskan. Nästa tar jag med bladöppnare.
Vinet var magiskt. Massor med botrytis, kanderade frukt, tropiska frukter. Allt tätt integrerat och komplext. Mot slutet tycker jag kanske att beska är en smula dominant.

Till detta, hermmiddag med barndomsvänner som jag träffar allt för sällan.

20250113_185114.jpg
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Herrmiddag. Inte så mycket analys.
Pol Roger BdB 2012
Drouhin Rully 2021
Suduiraut 1999

PR har inte riktigt den skärpa och renhet som jag tyclte att 2008 hade. Balanserad, lång och hyfsat komplex. Många sorters äpplen och citrusfrukter. Kansle en smula fruktkompost.

Rully. Karaff en timme innan servering. Förvånande tillgänglig och balanserad. Superfina tanniner.

Suduiraut. Korken satt som berget och gick bitar. Testerna fick pressas ned i flaskan. Nästa tar jag med bladöppnare.
Vinet var magiskt. Massor med botrytis, kanderade frukt, tropiska frukter. Allt tätt integrerat och komplext. Mot slutet tycker jag kanske att beska är en smula dominant.

Till detta, hermmiddag med barndomsvänner som jag träffar allt för sällan.

Visa bifogad bild 33650
Ssk Sudden vore, med min smak, trivsam dricka. Har ännu inte ploppat någon 1999:a.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Trivsamheter är viktiga i livet.

1737293284178.jpg

På ny restaurang för oss: Chez Oka, promenadavstånd.

2022 Domaine Martin Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie Vieilles Vignes Le Saint Versant, 94p.

Älskar detta vin! Öppen arkitektur och stenkrossarmineralitet.

PXL_20250120_093338632.PORTRAIT.jpg


1996 Château d'Issan, Margaux, 93p
Deras '81:a var min första AOC Margaux. För många år sedan... Underbar doft av tallkåda och madonnaliljor var det på första flaskan.
Denna årgång saknar den typen av utsvävningar. Istället är det en väldoftande Bdx (kossa, lantgård, Bdxjord, höstlöv, bark, La Garrigue och sumi tusch) med snygg passning på paletten. Lätt och elegant med allt på rätt plats. Vill nog gärna ha lite mer trycka i mina viner, men detta var vackert!

Kommer fortsätta vara vackert under ytterligare många år.

PXL_20250119_132025174.PORTRAIT.jpg


2016 Casa Madero Shiraz Gran Reserva Casa Grande, 89p

Mexikansk Syrah. Nån gång måste man juh!

Nästan bläcksvarta färg, visar inte ett enda tecken på mognad. Den är fortfarande ungdomligt buttrig och har inte alls funnit sin Zen-balans ännu. Men oj vilken show! Det här är en stor, kaxig pjäs med en syrlig ryggrad och snällt inbäddade tanniner.

På doften har vi ett fylligt, nästan burdust anslag som lovar en hel ”syra‐tribunal” i munnen. Vinet levererar en tydlig BBQ-flirt, redo för lata sommareftermiddagar vid poolen.

Inte något man ramar in och sätter på väggen för sin elegans, men den har karaktär och, skulle jag vilja påstå, självdistans. Precis vad man behöver för att skära genom grillyrans feta umamichock eller kryddiga revbensspjäll. Mörkt uttryck, robust byggd. Tänk en lätt överkammad bodybuilder i frack.

Summa summarum är detta inget finlir. Ändå är det just den där attityden som gör den kul: en dos kaxighet, en nypa syra och en rejäl portion ”ta mig som jag är”. Gillar du maffig, rakryggad rödvinspower när grillen doftar bränt fett och marinad, då kan du lugnt lätta på korken och ge dig hän.

Mitt första riktiga bra tjut från Mexiko.


PXL_20250118_165907173.PORTRAIT.jpg

Ännu ett seriöst bra vin från Languedoc.

2006 Mas des Chimères Coteaux du Languedoc, 93p

Vilket fantastiskt vin! Ännu i vardande, men oj vilken potential som håller på att veckla ut sig!

(Obs: senaste smaknoten på CT har 11 års patina!)

Jag ropade in det på auktion i slutet av förra hösten och har nu äntligen öppnat första flaskan av två.

Robe: En mörkt barkröd ton med en medelmogen aura.
Nez: Ett mycket stort doftspektra. Mörka frukter och örtighet med inslag av garrigue. Fikon och tobak samsas med det jag uppfattar som Syrah‐typiska fruktnoter.
Os: Wow! Först en massiv struktur och rejäla tanniner – måste ha varit en riktig best i sin ungdom. Idag är balansen superb: rik, komplex och lång, med en härligt varm kropp. Det påminner mig (återigen) om att Languedoc förtjänar att nämnas i samma andetag som Bordeaux, Rhône och Châteauneuf‐du‐Pape när man snackar toppviner från Frankrike. Det här är på full väg mot sin zenit och visar redan hur bra det kan bli.

Jag skulle mer än gärna ha tre lådor av detta, men tyvärr återstår bara en flaska. Tanken är att spara den minst fem år till … men jag lever med ett monster som vill ploppa korken nu på en gång!
 
Toppen