Joakim Råhberg
Medlem
Inspirerad av @Joakim Råhberg blev det mogen Gamay-Pinot Noir-blend ikväll. Av schweiziskt ursprung för min del.
Visa bifogad bild 1934
Les Grand Dignitaires Gloire du Rhône Dôle, Provins Valais, 1980
Flaskan fick jag av min farmor för några år sedan. Har stått (alltså inte legat) i hennes matkällare sedan länge. Stod dessutom i köket hos mig i ett år. Inte direktexponerat i ett fönster men heller ej skyddat från solen. Fyllnadsnivån var bra men hade nog förväntar mig ett lik. Ack så fel man kan ha:
Tegelröd färg, ljust och ganska transparent. Inte alls mycket fällning.
Doftar mogen fin Pinot-frukt i form av sura körsbär, övermogna hallon och grapefrukt. Därtill kryddigt (kanel och andra mer orientaliska kryddor), barrskogsmark, bassets sötlakrits, sur disktrasa, fat, jordigt, tång och lite blodigt/rostigt. Det finns svaga Madeiravibbar men de stör inte alls.
I munnen är det väldigt lätt (åt det vattniga håller om man vill vara elak - fast det tycker jag inte man ska vara i det här fallet) men ändå med vettig koncentration av elegant syrlig röd frukt uppbackad av kryddiga och fatiga toner. Relativt lång eftersmak.
Vilken överraskning! Fullt levande - även om det nog inte har så långt kvar till graven. Öppnar upp med tid och luft. Inte förrän efter cirka två timmar börjar frukten långsamt ge vika och de fatiga inslagen blir mer dominerande.
Det är inte ett stort vin men man kan inte säga att det saknar komplexitet. Visst är det en smula lätt men det stör inte så mycket då det passar vinstilen. Doften är nog vinets starkaste sida men smaken är riktigt trevlig den med. Njöt till sista droppen!
Snabb wine-searcher-sökning visar att nyare årgångar kostar kring 80kr. Än mer imponerande att ett så pass budget-vin klarat alla de åren och dessutom med bravur - för det lär väl ha varit ett lågprisvin (relativt sett) även på 80-talet.
Dracks till grillad karrékotlett med gräddstuvade champinjoner och vaxbönor smaksatt med höost (en trevlig dansk hårdost) och broccoli. Passade alldeles utmärkt.
Kul! Ibland är vi lite väl pjåskiga när det gäller perfekt lagring - temperaturer, luftfuktighet mm. En kompis sparade en Cordon Negro stående på en inglasad balkong i 6-7 år - den smakade bätte än en nyinköpt... Men, ska man spara buteljerna till barnbarnen, så är förstås Glamis Castle bättre än en balkong...