CH
Medlem
Grym helg där smaker fortfarande är närvarande och intrycken inte är helt smälta.
Med jämna mellanrum så lyckas vi boka Stefan Karlsson (SK Mat & Människor) som kommer ner till vår vinkällare och skämmer bort oss med helt sinnessjukt många och bra rätter.
Varje tillfälle har haft ett tema och lördagens var SALON.
Välkomnades med Delamotte BdB på magnum som var frisk, gräddig och med en skön rostad ton och riktigt bra balans. Samtidigt som man sippade på denna gick Stefan igenom vad som skulle serveras under kvällen. (kommer gå igenom menyn i tråden ”idag äter vi” senare under veckan)
Till bords blev vi sedan serverade Delamotte bdb från vanlig flaska samt 1990 magnum. Bdb på vanlig flaska var inte alls som den innan från magnum. Tillbakadragen och ganska trist som kom av sig helt mellan de båda från magnum.
1990 var däremot stor på näsan men trots att den kom från magnum så var den förbi sin topp. Mogen med tydliga madeiratoner men fortfarande men alla delar på plats.
Efter lite inledande Delamotte däremot så blev det dags för det alla sett fram emot nämligen forta omgången med Salon.
Vi börjar med 2002 vs 1999 och som ni säkert kan gissa var det 2 stenhårda och extremt unga champagner framför oss. Gav inte speciellt mycket och det var först långt senare på kvällen med mycket värme och luft som något hände. Kommer återkomma till det senare.
Nästa omgång var 1997 vs 1996 och även här var det 2 väldigt unga champagner som kräver många år i källaren för att komma till sin rätt. 1997 var den som var mest öppen och den man kunde börja njuta lite av i väntan på de andra. 1996 är inne i en korridor och svårt att säga när den kommer ur den.
Efter en hel del snack fram och tillbaka så kommer omgången som visar exakt hur bra Salon kan vara. Vi får in 1995 vs 1990 och nu är det inte längre unga stenhårda viner utan något helt annat. 1995 är öppen och helt fantastisk. Självklart tokigt mycket syra men en matchande frukt oc med denna byter hela kävllen skepnad från att alla sett ut som barn som precis fått smaka på citron till att se ut som Ferdinand när han får lukta på blommor.
1990 däremot tycker jag är för mogen och även om den är bra så håller jag 1995 som klart bättre.
Innan man hunnit smällta ta in allt från 1995 så kommer nästa omgång till bordet och nu höjs nivån ytterligare ett steg. Vi får in 1988 vs 1985. Inser att superlativ inte räcker till och man blir riktigt känslosam, speciellt eftersom Salon 88 förevigt kommer vara förknippat med Pelle/Krug88 (lång historia som kan berättas vid ett senare tillfälle) och detta var den klart bästa flaskan jag prova. Den har i princip allt men toppas av 1985 bredvid som är snäppet bättre (enligt mig) på allt. Det vara långa diskussioner om vilket av dessa som var bäst men allt vi kunde enas om var att det var överjävligt bra båda.
Innan vi hunnit hämta oss från föregående omgång så är det dags för kvällen sista varmrätt och årgång, 1983. Tyvärr är den precis som 1990, för mogen för min smak.
2 desserter återstår och till den första får vi Château Suduiraut 2002. Fullproppad med saffran och aprikoser och den raka motsatsen till champagnerna vi provat under kvällen.
Kvällen sista vin blir en Krohn Colheita 1960 och även om det var ett riktigt bra vin så försvann den bland allt annat som var fantastiskt.
Sammanfattningsvis så skulle jag säga att 2002, 1999, 1997, 1996 är tokigt unga, 1995 är tillgänglig men kommer bli hur grym som helst om man kan låta den ligga, 1990 samt 1983 är för mogna och dags att sälja eller dricka och 1988 & 1985 är överjäkligt bra nu!
Efteråt när man gick över det lilla (och varma) som man hade kvar i sina glas så hade 1997 & 1999 öppnat upp sig ganska ordentligt mot hur de var när de serverades och mitt omdöme om dem reviderades. Fortfarande stenhårda och fullproppade med syra men mera öppna och med en hint om vad som komma skall. Inte i närheten av 1995 men fullt njutbara och det började pratas om hur många flaskor det egentligen finns kvar av dem på sb.
Med jämna mellanrum så lyckas vi boka Stefan Karlsson (SK Mat & Människor) som kommer ner till vår vinkällare och skämmer bort oss med helt sinnessjukt många och bra rätter.
Varje tillfälle har haft ett tema och lördagens var SALON.
Välkomnades med Delamotte BdB på magnum som var frisk, gräddig och med en skön rostad ton och riktigt bra balans. Samtidigt som man sippade på denna gick Stefan igenom vad som skulle serveras under kvällen. (kommer gå igenom menyn i tråden ”idag äter vi” senare under veckan)
Till bords blev vi sedan serverade Delamotte bdb från vanlig flaska samt 1990 magnum. Bdb på vanlig flaska var inte alls som den innan från magnum. Tillbakadragen och ganska trist som kom av sig helt mellan de båda från magnum.
1990 var däremot stor på näsan men trots att den kom från magnum så var den förbi sin topp. Mogen med tydliga madeiratoner men fortfarande men alla delar på plats.
Efter lite inledande Delamotte däremot så blev det dags för det alla sett fram emot nämligen forta omgången med Salon.
Vi börjar med 2002 vs 1999 och som ni säkert kan gissa var det 2 stenhårda och extremt unga champagner framför oss. Gav inte speciellt mycket och det var först långt senare på kvällen med mycket värme och luft som något hände. Kommer återkomma till det senare.
Nästa omgång var 1997 vs 1996 och även här var det 2 väldigt unga champagner som kräver många år i källaren för att komma till sin rätt. 1997 var den som var mest öppen och den man kunde börja njuta lite av i väntan på de andra. 1996 är inne i en korridor och svårt att säga när den kommer ur den.
Efter en hel del snack fram och tillbaka så kommer omgången som visar exakt hur bra Salon kan vara. Vi får in 1995 vs 1990 och nu är det inte längre unga stenhårda viner utan något helt annat. 1995 är öppen och helt fantastisk. Självklart tokigt mycket syra men en matchande frukt oc med denna byter hela kävllen skepnad från att alla sett ut som barn som precis fått smaka på citron till att se ut som Ferdinand när han får lukta på blommor.
1990 däremot tycker jag är för mogen och även om den är bra så håller jag 1995 som klart bättre.
Innan man hunnit smällta ta in allt från 1995 så kommer nästa omgång till bordet och nu höjs nivån ytterligare ett steg. Vi får in 1988 vs 1985. Inser att superlativ inte räcker till och man blir riktigt känslosam, speciellt eftersom Salon 88 förevigt kommer vara förknippat med Pelle/Krug88 (lång historia som kan berättas vid ett senare tillfälle) och detta var den klart bästa flaskan jag prova. Den har i princip allt men toppas av 1985 bredvid som är snäppet bättre (enligt mig) på allt. Det vara långa diskussioner om vilket av dessa som var bäst men allt vi kunde enas om var att det var överjävligt bra båda.
Innan vi hunnit hämta oss från föregående omgång så är det dags för kvällen sista varmrätt och årgång, 1983. Tyvärr är den precis som 1990, för mogen för min smak.
2 desserter återstår och till den första får vi Château Suduiraut 2002. Fullproppad med saffran och aprikoser och den raka motsatsen till champagnerna vi provat under kvällen.
Kvällen sista vin blir en Krohn Colheita 1960 och även om det var ett riktigt bra vin så försvann den bland allt annat som var fantastiskt.
Sammanfattningsvis så skulle jag säga att 2002, 1999, 1997, 1996 är tokigt unga, 1995 är tillgänglig men kommer bli hur grym som helst om man kan låta den ligga, 1990 samt 1983 är för mogna och dags att sälja eller dricka och 1988 & 1985 är överjäkligt bra nu!
Efteråt när man gick över det lilla (och varma) som man hade kvar i sina glas så hade 1997 & 1999 öppnat upp sig ganska ordentligt mot hur de var när de serverades och mitt omdöme om dem reviderades. Fortfarande stenhårda och fullproppade med syra men mera öppna och med en hint om vad som komma skall. Inte i närheten av 1995 men fullt njutbara och det började pratas om hur många flaskor det egentligen finns kvar av dem på sb.
Tack för noten !
