Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mattias Schyberg]

Drack lite "erkänt bra" dourovin igår, ett vin som skall ha fått otroliga 95p (!) av Winespectator. Jag kan verkligen inte förstå vad de har hittat i detta vin som rättfärdigar en så hög poäng.

Vinet ifråga är 2011 Quinta do Vallado Touriga Nacional Douro. Visst, det är ett schysst rödtjut utan tvekan (för 150 pix hade det varit ett kap). Medelfylligt och rejält fruktigt med inslag av mörka körsbär, hallon och björnbär med en lagom dos av fatrost med lite choklad och kryddor. Välstrukturerat med rimlig intensitet och god balans. Gott vin såklart, men ganska generiskt och tillrättalagt, nästan känslokallt korrekt. 88p

Jag bara undrar, vad i helsike har WS lyckats hitta i detta vin som jag bevisligen missar totalt?

 

[chambertin]

Igår blev det en eftermiddagschampagne, en Palmer & Co 2002 magnum. Hade inga förväntningar. Champagnen var torr, frisk, en släng av citrus men inlägg av grapefrukt. Lättdrucken och för mig lite blaskig. Jag saknar komplexiteten, den personliga karaktären. Här händer inget. Givetvis så kommer den att utvecklas men väldigt obetydligt lite tror jag. Så lite att jag inte kommer köpa fler för att lagra. Men som vanligt är ju smaken som baken
Visa bifogad bild 4191

Kanske som att svära i kyrkan och kritisera Palmer som kanske mer än ngt annat hus fått spaltmeter av medhårsstrykning i pressen de senaste åren. Håller med dig fullt ut att dom inte verkar göra så bra ifrån sig efter lagring.
Goda som unga ? Ja, men lagra inte.

 

[magnum]

Kanske som att svära i kyrkan och kritisera Palmer som kanske mer än ngt annat hus fått spaltmeter av medhårsstrykning i pressen de senaste åren. Håller med dig fullt ut att dom inte verkar göra så bra ifrån sig efter lagring.
Goda som unga ? Ja, men lagra inte.

Hmm, drack en 1989 för ett par veckor sen, tyckte den levererade på de flesta punkter.

 

[chambertin]

Drack lite "erkänt bra" dourovin igår, ett vin som skall ha fått otroliga 95p (!) av Winespectator. Jag kan verkligen inte förstå vad de har hittat i detta vin som rättfärdigar en så hög poäng.

Vinet ifråga är 2011 Quinta do Vallado Touriga Nacional Douro. Visst, det är ett schysst rödtjut utan tvekan (för 150 pix hade det varit ett kap). Medelfylligt och rejält fruktigt med inslag av mörka körsbär, hallon och björnbär med en lagom dos av fatrost med lite choklad och kryddor. Välstrukturerat med rimlig intensitet och god balans. Gott vin såklart, men ganska generiskt och tillrättalagt, nästan känslokallt korrekt. 88p

Jag bara undrar, vad i helsike har WS lyckats hitta i detta vin som jag bevisligen missar totalt?
Visa bifogad bild 4192

Inte bara WS tydligen utan även WA/Mark Squires har gett det höga scores (94P).

 

[chambertin]

Hmm, drack en 1989 för ett par veckor sen, tyckte den levererade på de flesta punkter.

Ja den har jag ju inte druckit ännu förstås..
Har testat -95, -96, -00 på magnum och har konstaterat att jag tyckte bättre om dom som unga än efter +10-12 år.
2008 BdB för ett tag sedan var dock läcker och riktigt bra och man skall ju ha ngt att dricka nu också.

 

[Vino fino]

Ja den har jag ju inte druckit ännu förstås..
Har testat -95, -96, -00 på magnum och har konstaterat att jag tyckte bättre om dom som unga än efter +10-12 år.
2008 BdB för ett tag sedan var dock läcker och riktigt bra och man skall ju ha ngt att dricka nu också.

Nu tillhör jag inte champagneeliten här på forumet men jag har druckit en del lagrad Palmer och är nog böjd att hålla med dig, utvecklingskurvan är inte helt spikrak uppåt.

Samtidigt är det svårt att låta bli att ta chansen att prova exempelvis BdB '85 för 489 spänn (som den kostade när den släpptes 2013). Det gav ändå en inblick i hur chardonnay från Champagne utvecklas och förändras med 28 års vistelse under jord. Långt ifrån den största shampoo som jag druckit, men likafullt en fullmogen trevlig bekantskap med ganska komplexa smaker.

 

[Vino fino]

Drack lite "erkänt bra" dourovin igår, ett vin som skall ha fått otroliga 95p (!) av Winespectator. Jag kan verkligen inte förstå vad de har hittat i detta vin som rättfärdigar en så hög poäng.

Vinet ifråga är 2011 Quinta do Vallado Touriga Nacional Douro. Visst, det är ett schysst rödtjut utan tvekan (för 150 pix hade det varit ett kap). Medelfylligt och rejält fruktigt med inslag av mörka körsbär, hallon och björnbär med en lagom dos av fatrost med lite choklad och kryddor. Välstrukturerat med rimlig intensitet och god balans. Gott vin såklart, men ganska generiskt och tillrättalagt, nästan känslokallt korrekt. 88p

Jag bara undrar, vad i helsike har WS lyckats hitta i detta vin som jag bevisligen missar totalt?


Visa bifogad bild 4192

Vafalls, gillar du inte körsbärssaft, dubbel malo och tokrostade fat? Själv tycker jag Vallado gör grymt överskattade viner. Direkt stöpta i en form som ska passa ni-vet-vem. Väldigt lika exempelvis Domaine de la Janasse.

 

[Mattias Schyberg]

Vafalls, gillar du inte körsbärssaft, dubbel malo och tokrostade fat? Själv tycker jag Vallado gör grymt överskattade viner. Direkt stöpta i en form som ska passa ni-vet-vem. Väldigt lika exempelvis Domaine de la Janasse.

Det är säkert som du säger, men "parkerbomber" brukar om inte annat ha en jävla intensitet och massa frukt. Detta är som Parker light i så fall, vilket innebär att det hamnar precis mittemellan: Inte tillräckligt kraftigt och bombastiskt för att dra fram parkerkortet, men inte heller tillräckligt komplext och nyanserat för den som söker elegans. Det blir mest som ett slätstruket välgjort rödtjut med bra struktur ungefär, vilket är gott men tämligen boooring!

 

[Gurto]

Avverkade en flaska PSI 2012

Till pulled pork sandwich med porterskyreduktion, avokado, svarta bönor och picklad rödlök


Doftar björnbär, mörka plommon, rostade fat med mörka chokladtoner, lite torkade örter, lakrits och svarta oliver
I munnen ett relativt fylligt vin med mörk frukt och dova fattoner. Kanske lite mjäkig koncentration för sin stil.

Svulstig stil som kanske skulle ha haft lite mer svulst i frukten (ringer en klocka från @Mattias S Douro-upplevelse). Eller kanske bara jag som förväntade mig att det skulle vara mer svulstigt? Nåja, gott är det iofs. Bestämmer mig för att det just får passera gränsen till 88p.

Satt fint till köttmackan.

 

[Sörplarn]

Jahopp ett regnigt maj är avklarat, nu måste väl sommaren komma snart, enligt lokal-blaskan har maj 2015 slagit regn-rekord, ja väder är ju just det väder.

Många tester/provade flaskor denna månad blev det istället för att lapa sol.
Börjar först postandet av bubblorna som slank ner under denna blöta period och fortsätter med stilla rosé, vit och rött inom kort.
18 Flaskor bubbel totalt, och de som utmärkt sig, fick en liten text och jaha inte en enda Cava, ja jösses jag får skärpa till mig, jag gillar ju bra Cava!

• Palmer & CO 2008 vintage, ett ord summerar upp detta som även flera varit inne på det skall drickas NU. Kanske kan bli bättre vid lagring, men jag är skeptisk, men ett "husets" champagne tycker jag absolut denna årgång kan vara i något år. Fick även vara med som bonus under rosé provning och fick endå ett hyfsat resultat ifrån sig enligt deltagarna, den är mycket bättre i mitt tycke än 2000, 2002 och 2003. Medioker syra, men innehaver fina gröna äpplen på frukten som ger en trevlig smak, bra brödighet som totalt ger ett långt trevligt avslut, saknar lite balans pga honungs sötman, men för 279 pix så slår den många NVs på fingrarna, en solig dag sparkar igång den lite extra.

• Palmer & CO 2008 BdB, är en helt annan champagne, riktigt tuff rackare tror mer på lagring för denna än vintage, syran är det skarpaste jag smakat av Palmers BdB hittils om man jämför mot 2000, 2002 och 2006. Blommor, lite mineraler, bra frukt av citrus/lime som ger en bra upplevelse något grönt äpple kan säkerligen finnas, de har äntligen lyckats göra en riktigt bra årgång BdB, bra jobbat Palmer & Co.

Notering är att jag själv satsar hellre på magnum flaskor vid lagring av 2008 Vintage och BdB istället för 0,75 så får framtiden ge sin charm, så vänta tills de släpps på marknaden då de ligger på längre lagring än 0,75!

• Domaine Carneros Le Réve BdB 2005, (yankie Taittinger) grymt bra, provat 2007 Le Réve tidigare i år så även den kan man reka, men 2005:an är tuffare, "kryddigare" framför allt rök-krutig, komplex har inte lika skarp syra som man kanske kan tro, men kompenserar med lite mer bröd och mjukare toner istället på frukten, gröna frukter dominerar så som äpple och citrus/lime. Domaine Carneros le Réve är ett av de bättre yankidonska bubblor, kanske till och med den som är bäst? Lurig vid blint måste man tillägga så bra är den, kan tas för ett orginal. 99% Chardonnay och 1% Pinot Blanc.

• Moet & Chandon Grand Vintage 2006, hmm jag hoppas lagring gör denna bättre för någon mognad har den inte, jag saknar även kvalitén, tycker den var tråkig, syran räddar eländet till bubbel, men överlag är det en besvikelse, igentligen tänkte jag inte skriva om denna, men istället tar den med som en varning, då den var en av de sämst presterande av alla dessa nämnda, att denna 2006 är så uppskriven är för mig en gåta just nu, efter X år så kanske det sker något, men jag återkommer ej till 2006:an.

• Blondel NV Rosé, 100% PN en trevlig upplevelse, bra NV skumpa av en mindre kanske okänd champagne-producent i Svedala, levererar bra i sin prisklass rosé. En trevlig upplevelse, medioker syra, dominans av hallon och jordgubbar, bra balans som ger ett lagom avslut, helt ok sötma, något uns bröd finns, ja den är trevlig vilket får mig att ge tummen upp, kul riktigt kul.

• Blondel Prestige NV, 50/50 Chardonnay-PN som gör detta till ett bra konsumtions bubbel, moget med hyfsad balans mellan de gröna frukter framför allt citron/lime-syra, bra brödighet som tillsammans ger ett bra avslut, priset är tyvärr ett litet?
  Den kan tyvärr inte konkurrera med till exempel Bollinger special cuvée NV som ligger i samma prisklass, som är bättre.

• Billecart-Salmon Cuvée Elisabeth Rosé 2002, Ojoj, silket trevligt bubbel knep andra platsen efter Selosse Rosé på min lista, tja vad skall man säga, det finns inget att klaga på, en årgång som säkert kommer springa iväg i Pris mera, så passa på att ha minimum en rackare i källaren av denna fantastiska "gamla" bettan, förbannat bra bubbel!

• Selosse Rosé NV, var tvungen att samla lite info om just denna flaska som hade deg 8 december 2011, skall tydligen vara en blend av 2004-2005 Chardonnay och toppat av PN enligt "TWA" som nämner samma deg datum, undrar om det stämmer!? Varje fall bubblet är magiskt bra och har en karaktär som utmärker sig väldigt starkt, balansen är perfekt, mjuk och snuskigt god krämighet, bra syra, jordgubbar, hallon, lite bröd, fin sötma, längre tid i källare skulle säkert göra det mycket mer spännande.

• Billecart-Salmon Rosé NV, bästa rosé i sin klass, trevlig rakt igenom, elgant, härlig karaktär, fräsh, jordgubbar och hallon, lite rostat, bröd, bra avslut, finns inget att klaga på förutom det lilla unga i flaskan, en bra lagrad NV kan även det vara trevligt, ingen djupgående analys Billecart-Salmon är helt enkelt jäkligt bra på att göra kvalité rosé bubbel!

• Bollinger special cuvée NV, behöver väl inte ett par ord? Forumet måste väl ha provat denna för det är ett utmärkt konsumtions bubbel inget snack om saken, vet inte hur många gångar jag sörplat, men är lika god varje gång.

Övrigt testat som inte riktigt levde upp i mitt tycke är, OBS det är bra bubbel i sin klass och finns en och annan "prisvärd" framför allt André Thomas Vertus NV för 239 pix, som jag tycker visar någon form av potential, men får dessa nedan en att dansa schottis, tyvärr nej.

• Paul Bara SC Rosé 2005 är bara en besvikelse...
  
• Patriarche Crémant NV Rosé.
• Christan Bourmault Cuvée Grand Eloge NV.
• Christian Bourmault Cuvée Lettre á Terre NV.
• Andreé Thomas Vertus NV.
• Saint-Sauveur Frédéric Thomas a Vertus NV.
• Blondel Carte D'or NV.
• Franck Pascal Reliance NV.

 

[StefanAkiko]

Jahopp ett regnigt maj är avklarat, nu måste väl sommaren komma snart, enligt lokal-blaskan har maj 2015 slagit regn-rekord, ja väder är ju just det väder.

Många tester/provade flaskor denna månad blev det istället för att lapa sol.
Börjar först postandet av bubblorna som slank ner under denna blöta period och fortsätter med stilla rosé, vit och rött inom kort.
18 Flaskor bubbel totalt, och de som utmärkt sig, fick en liten text och jaha inte en enda Cava, ja jösses jag får skärpa till mig, jag gillar ju bra Cava!

• Palmer & CO 2008 vintage, ett ord summerar upp detta som även flera varit inne på det skall drickas NU. Kanske kan bli bättre vid lagring, men jag är skeptisk, men ett "husets" champagne tycker jag absolut denna årgång kan vara i något år. Fick även vara med som bonus under rosé provning och fick endå ett hyfsat resultat ifrån sig enligt deltagarna, den är mycket bättre i mitt tycke än 2000, 2002 och 2003. Medioker syra, men innehaver fina gröna äpplen på frukten som ger en trevlig smak, bra brödighet som totalt ger ett långt trevligt avslut, saknar lite balans pga honungs sötman, men för 279 pix så slår den många NVs på fingrarna, en solig dag sparkar igång den lite extra.

• Palmer & CO 2008 BdB, är en helt annan champagne, riktigt tuff rackare tror mer på lagring för denna än vintage, syran är det skarpaste jag smakat av Palmers BdB hittils om man jämför mot 2000, 2002 och 2006. Blommor, lite mineraler, bra frukt av citrus/lime som ger en bra upplevelse något grönt äpple kan säkerligen finnas, de har äntligen lyckats göra en riktigt bra årgång BdB, bra jobbat Palmer & Co.

Notering är att jag själv satsar hellre på magnum flaskor vid lagring av 2008 Vintage och BdB istället för 0,75 så får framtiden ge sin charm, så vänta tills de släpps på marknaden då de ligger på längre lagring än 0,75!

• Domaine Carneros Le Réve BdB 2005, (yankie Taittinger) grymt bra, provat 2007 Le Réve tidigare i år så även den kan man reka, men 2005:an är tuffare, "kryddigare" framför allt rök-krutig, komplex har inte lika skarp syra som man kanske kan tro, men kompenserar med lite mer bröd och mjukare toner istället på frukten, gröna frukter dominerar så som äpple och citrus/lime. Domaine Carneros le Réve är ett av de bättre yankidonska bubblor, kanske till och med den som är bäst? Lurig vid blint måste man tillägga så bra är den, kan tas för ett orginal. 99% Chardonnay och 1% Pinot Blanc.

• Moet & Chandon Grand Vintage 2006, hmm jag hoppas lagring gör denna bättre för någon mognad har den inte, jag saknar även kvalitén, tycker den var tråkig, syran räddar eländet till bubbel, men överlag är det en besvikelse, igentligen tänkte jag inte skriva om denna, men istället tar den med som en varning, då den var en av de sämst presterande av alla dessa nämnda, att denna 2006 är så uppskriven är för mig en gåta just nu, efter X år så kanske det sker något, men jag återkommer ej till 2006:an.

• Blondel NV Rosé, 100% PN en trevlig upplevelse, bra NV skumpa av en mindre kanske okänd champagne-producent i Svedala, levererar bra i sin prisklass rosé. En trevlig upplevelse, medioker syra, dominans av hallon och jordgubbar, bra balans som ger ett lagom avslut, helt ok sötma, något uns bröd finns, ja den är trevlig vilket får mig att ge tummen upp, kul riktigt kul.

• Blondel Prestige NV, 50/50 Chardonnay-PN som gör detta till ett bra konsumtions bubbel, moget med hyfsad balans mellan de gröna frukter framför allt citron/lime-syra, bra brödighet som tillsammans ger ett bra avslut, priset är tyvärr ett litet?
  Den kan tyvärr inte konkurrera med till exempel Bollinger special cuvée NV som ligger i samma prisklass, som är bättre.

• Billecart-Salmon Cuvée Elisabeth Rosé 2002, Ojoj, silket trevligt bubbel knep andra platsen efter Selosse Rosé på min lista, tja vad skall man säga, det finns inget att klaga på, en årgång som säkert kommer springa iväg i Pris mera, så passa på att ha minimum en rackare i källaren av denna fantastiska "gamla" bettan, förbannat bra bubbel!

• Selosse Rosé NV, var tvungen att samla lite info om just denna flaska som hade deg 8 december 2011, skall tydligen vara en blend av 2004-2005 Chardonnay och toppat av PN enligt "TWA" som nämner samma deg datum, undrar om det stämmer!? Varje fall bubblet är magiskt bra och har en karaktär som utmärker sig väldigt starkt, balansen är perfekt, mjuk och snuskigt god krämighet, bra syra, jordgubbar, hallon, lite bröd, fin sötma, längre tid i källare skulle säkert göra det mycket mer spännande.

• Billecart-Salmon Rosé NV, bästa rosé i sin klass, trevlig rakt igenom, elgant, härlig karaktär, fräsh, jordgubbar och hallon, lite rostat, bröd, bra avslut, finns inget att klaga på förutom det lilla unga i flaskan, en bra lagrad NV kan även det vara trevligt, ingen djupgående analys Billecart-Salmon är helt enkelt jäkligt bra på att göra kvalité rosé bubbel!

• Bollinger special cuvée NV, behöver väl inte ett par ord? Forumet måste väl ha provat denna för det är ett utmärkt konsumtions bubbel inget snack om saken, vet inte hur många gångar jag sörplat, men är lika god varje gång.

Övrigt testat som inte riktigt levde upp i mitt tycke är, OBS det är bra bubbel i sin klass och finns en och annan "prisvärd" framför allt André Thomas Vertus NV för 239 pix, som jag tycker visar någon form av potential, men får dessa nedan en att dansa schottis, tyvärr nej.

• Paul Bara SC Rosé 2005 är bara en besvikelse...
  
• Patriarche Crémant NV Rosé.
• Christan Bourmault Cuvée Grand Eloge NV.
• Christian Bourmault Cuvée Lettre á Terre NV.
• Andreé Thomas Vertus NV.
• Saint-Sauveur Frédéric Thomas a Vertus NV.
• Blondel Carte D'or NV.
• Franck Pascal Reliance NV.

Visa bifogad bild 4199 Visa bifogad bild 4200 Visa bifogad bild 4201 Visa bifogad bild 4202 Visa bifogad bild 4203 Visa bifogad bild 4204 Visa bifogad bild 4205 Visa bifogad bild 4206 Visa bifogad bild 4207 Visa bifogad bild 4208 Visa bifogad bild 4209 Visa bifogad bild 4210 Visa bifogad bild 4211 Visa bifogad bild 4212 Visa bifogad bild 4213 Visa bifogad bild 4214 Visa bifogad bild 4215

Fick du inte näsblod av all syran?

 

[Sörplarn]

Rosé var det, har varit många hårda ord om denna variant av vin, själv ställer jag mig till "bubbel-klubben", svingar gärna både den gamla kängan och den ny inköpta släggan. Rosé gör sig bäst som bubbel och de druvor som används, inte de stilla så är det bara. De få bra stilla rosérna som finns är helt enkelt för dyra kontra kvalité i glaset och trots sina priser når man inte upp till ett bra prestige rosé bubbel i samma klass, eller ett bra rödtjut för den delen. De billigare lider av dålig kvalité och är platta, saknar karaktär och vissa fall alkohol pumpade, vodka och hallonsaft ger ungefär ett likvärdigt resultat vid kylda tempraturer samt släcker törsten eller så kan man få en plötslig vilja att dansa på bordet. Vill man spexa så finns ju soda streamern för att förgylla den nyskapta drinken, och det vill jag faktiskt påstå, allt handlar bara om en bra % blend mellan vodkan, hallonsaften och vatten, det är just de "toner" som dominerar de billigare rosérna. Eller så är jag en sån där jävla vin-snobb som skall läras hut och ställa eller lära sig rätt plats i kön...

De som stack ut under maj var dessa.

• Château d'Esclans Garrus Rosé 2013, det första man måste peka på är detta verkligen ett rosé vin!? Lutar mer åt vitvins hållet i både smak och färg. Bourgogne stilen på fat i 10 månader, Grenache 70-80% och Rolle/Vermentino 20-30% är den druv blend enligt producent och endast vad jag förstått. Låter verkligen inte som en typiskt rosé som brukar innehava flera varianter utöver nämnda druvor, är detta någon form av hybrid? Kanske förklarar varför Garrus ger så mycket mer än en typiskt stilla rosé, finns svaga rosa toner i flaskan, men blint skulle jag inte tro på en rosé, men nu klassas det som just rosé och tydligen världens dyraste, men bra? Tja för ett stilla rosé ja, som vitvin nej, dyrt i kryssat, motiverad prislapp nej, provad, antecknad dags att gå vidare, ops smak notering får man inte glömma; Apelsin skal dominerar, men man finner citrus/lime som bjuder in en till dans, bra syra överlag, mjuka toner, lite vanilj och persika, fick för mig att lite hjortron skulle finnas, fast var bara jag som svamlade, man har även lyckats dölja alkohol styrkan på tappra 14%. Slutkläm, visst kul grej att prova, men är man värdig detta om man tittar på flera faktorer? NEJ! lägg stålarna på något roligare.

• Château d'Esclans Les Clans Rosé 2010, rosé med ålder? Tja den är ruggigt lik Garrus i färg och smak, tillverkas på samma vis som Garrus, lika druvor frågan är om blenden är lite annorlunda? Ja vad är skillnaden, priset är en ledtråd den kostar hälften mot Garrus, men är nästan identisk, kvalités skillnad på druvorna då kanske!? Jag vet inte, man blir bara fundersam över denna, så många likheter förutom priset, lika alkohol styrka på 14%.

• Château d'Esclans Sacha Lichine Rosé 2013, svårt att finna metod på denna, men jag misstänker att druv blend är annorlunda då även druvor som Syrah, Cinsault och Tibouren nämns utöver Grenache och Rolle, för denna ser man att det är en rosé, det lax-rosa missar man inte. Denna gör överlag hyfsat ifrån sig, det hintas som att denna rosé börjar bli pensionerad och ersätts av d'Esclans Rock Angel, namnbyte? Men nu spekulerar jag endast. d'Esclans visar inget längre av denna rosé i sitt sortiment. Smaken är rätt så fruktig, hyfsat fräsch, bra syra, skall man satsa på sommar rosé på det stilla hållet så är denna en rekommendation och går att finna i prisklass 150-250 pix beroende vart man letar, alkohol halt på 13%.

• Château Gassier Sainte-Victoire 946 Cuvée Rosé 2013, enda vinet av Gassiers rosé som håller klass och bjuder smak av ros, hallon, persika, citrus/lime och lite vanilj. Len smak överlag med en fin mineralitet och bra friskhet/fräsch. Verkligen ett topp vin av just stilla rosé, humanare pris om man jämför med Garrus och känns som ett rosé, denna skulle jag kunna göra ett undantag för och ha några tillgängliga hemma under en sommar, priset varierar från 200-300 pix.

Bortkastade pengar är dessa i mitt tycke, om man får välja vilket som var "minst" bortkastat, så går priset inte så kass av sämst till Lafage Miraflors Rosé 2014, då den bjuder på lite mer frukt smak till sitt pris runt 100 riksdaler, nu serverades den på magnum vilket kanske har något med saken att göra, men tveksamt. Tyvärr finns den inte på SS, men trist, platt och en nypa trams summerar alla dessa nedan.

• Lafage Miraflors Rosé 2014.
• Château d'Esclans Whispering Angel Rosé 2014.
• Château Gassier Esprit Rosé 2014.
• Curvos Rosé 2013.
• Château Gassier Le Pas du Moine Rosé 2013.
• Domaine de Rocheville Cabernet de Saumur Le Troubadour Rosé 2013.
• Clos la Neuve Rosé 2012.
• Château la Calisse Patricia Ortelli Rosé 2012.
• Costaripa Rosamara Rosé 2013.
• Château Minuty Rosé 2014.
• Domaine de Fondreche L'Instant Rosé 2014.

 

[magnum]

Selosse Carelles deg april 2014. Typisk Selosse stil och doft med en hel del ek. Elegant speciellt för ett vin från Mesnil. Oljig kropp med runda syror. Allt sitter perfekt på plats underbar balans och lång komplex smak. Att döma av utvecklingen som skedde i glasen under kvällen kommer ett par års lagring att ge ytterligare rikedom. MAGIC!
Patrick Javillier Meursault Tillets 2011, ahh så underbart silkeslen mogen gul frukt. Härlig blandning av fruktsötma och mineral. Mmmm...
La Mission Haut Brion 1986, fick 45 min i karaff vilket var tillräckligt för denna halvflaska. Helt moget och har just passerat sin topp helflaskor borde vara perfekta att konsumera nu. Doften har inslag av mörka bär, rök, jord och en del stall. Smak av mörka bär med elegant lång smak. Njutbar.
Nu frukost, kl. 10.30 besök i Cramant.........

 

[Emanuel]

Kära dagbok,
denna vecka har gått i vinångestens tecken.
Med frugan på affärsresa tänkte jag förstås ta chansen att hälla i mig en massa gott vin helt utan restriktioner och förmaningar.
Med en rejäl köttbit redo för stekpannan och dottern nattad visste jag precis hur jag ville att kvällens vin skulle smaka, dessvärre utan att lyckas få min hjärna att koka ner den förnimmelsen till ett land, region eller druva... Ångest helt enkelt, här är bollen upplagd för smash och så kan man inte komma på vad det är man vill... För mycket godis i godisbutiken helt enkelt och lyckan över min nyvunna om är högst tillfälliga frihet började förvandlas till en stigande frustration.

Jag insåg således den enda möjligheten att lösa problemet var att köra den hårda vägen och börja öppna upp flaskor tills jag prickat in det där vinet som min hjärna hade bestämt sig för att den ville ha helt utan att ha vänligheten att precisera det noggrannare.

-Första flaskan att stryka med fick bli 2013 Domaine Brusset Tradition Le Grand Montmirail från Gigondas men nej, det var inte här jag ville vara, superstramt, strikt och ovilligt att öppna upp och bjuda på någon sorts skön frukt som jag trodde mig vara sugen på... Det här var et vin som inte var redo på långa vägar och inte stilen jag letade efter för kvällen.
Men kanske en Etna Rosso kunde vara vinet jag sökte, det brukar ju alltid pigga upp en sicilenkramare som mig? Nästa flaska fick således bli en 2013 Etna Rosso från Terre Nere och nu kom jag allt lite närmare målet, här fanns ju den härliga röda frukten, jordgubbar och hallon i fina lager men utan en Pasta Vongole kändes inte heller detta som vinet jag sökte för dagen. Alldeles för finstämt för min köttbit.

Jag började fundera om det kanske istället var i Bordeaux jag ville vara och i vinkylen låg en flaska 2008 Vieux Chateau des Combes och skräpade så den fick bli nästa man till rakning. Här bjöds klassisk bordeauxstil av halvhyfsad kvalitet och vinet var nog alldeles lagom att dricka nu med mjuka tanniner och mognadskänsla, dessvärre var det inte heller detta vinet som jag hade fantiserat om. Bordeaux kändes bara inte heller rätt.

I ren desperation kastade jag mig nu över såsvinet "49 kronor Emotion" från den forumökända "sommarlådan" men behöver jag säga att inte heller det var vinet jag sökte utan att det gjorde sig bäst i kastrullen.

Nästa flaska fick således bli en Chianti, närmare bestämt 2011 Rocca Guicciarda på halvflaska från Barone Ricasoli som av oklar anledning hade hamnat i min kyl. Men detta var inte heller min påse, i min gom smakade det som de försökt göra vin på stjälkar istället för druvor och det var väldigt långt från var jag ville dricka för kvällen.

Nu började det bli några flaskor på köksbänken och jag började fundera på om jag kanske bara skulle ta mig en Punk IPA och gå och lägga mig när jag påminnde mig lådan från SoloBarolo som levererats några dagar tidigare. Kanske var det där jag skulle finna gåtans lösning?

Nästa offer fick således bli en 2010 Tre Ciabót från Cascina Ballarin och jäklar i apans banan, redan när korken var halvvägs upp ut flaskan talade doften om för mig att jag hittat guld. Allt jag hade drömt om visade sig finnas i flaskan, lager på lager av härlig frukt, hallon och jordgubbar med samtidigt stringenta tanniner och en skön längd! Halleluleja, prisa gudarna, både de nya och de gamla!
Rent emotionellt fick nog vinet 107 parkerpoäng där och då minst men skall jag försöka vara lite mer objektiv var det åtminstone 91P.

-Vilken lycka det är när man har ett vin i tanken som man är sugen på och man till slut lyckas pricka in det!

Epilog
Jag hade en god vän som tittade förbi lite senare på kvällen och han första kommentar när han såg alla flaskor på rad var; -"hur många blir vi?"

-Nu måste jag bara konka ner alla skwättar i källaren innan frun kommer hem och upptäcker vilka hedonistiska vinaktiviteter som försiggår när hon vänder ryggen till...

 

[Daniel A]

Kära dagbok,
denna vecka har gått i vinångestens tecken.
Med frugan på affärsresa tänkte jag förstås ta chansen att hälla i mig en massa gott vin helt utan restriktioner och förmaningar.
Med en rejäl köttbit redo för stekpannan och dottern nattad visste jag precis hur jag ville att kvällens vin skulle smaka, dessvärre utan att lyckas få min hjärna att koka ner den förnimmelsen till ett land, region eller druva... Ångest helt enkelt, här är bollen upplagd för smash och så kan man inte komma på vad det är man vill... För mycket godis i godisbutiken helt enkelt och lyckan över min nyvunna om är högst tillfälliga frihet började förvandlas till en stigande frustration.

Jag insåg således den enda möjligheten att lösa problemet var att köra den hårda vägen och börja öppna upp flaskor tills jag prickat in det där vinet som min hjärna hade bestämt sig för att den ville ha helt utan att ha vänligheten att precisera det noggrannare.

-Första flaskan att stryka med fick bli 2013 Domaine Brusset Tradition Le Grand Montmirail från Gigondas men nej, det var inte här jag ville vara, superstramt, strikt och ovilligt att öppna upp och bjuda på någon sorts skön frukt som jag trodde mig vara sugen på... Det här var et vin som inte var redo på långa vägar och inte stilen jag letade efter för kvällen.
Men kanske en Etna Rosso kunde vara vinet jag sökte, det brukar ju alltid pigga upp en sicilenkramare som mig? Nästa flaska fick således bli en 2013 Etna Rosso från Terre Nere och nu kom jag allt lite närmare målet, här fanns ju den härliga röda frukten, jordgubbar och hallon i fina lager men utan en Pasta Vongole kändes inte heller detta heller som vinet jag sökte för dagen.

Jag började fundera om det kanske istället var i Bordeaux jag ville vara och i vinkylen låg en flaska 2008 Vieux Chateau des Combes och skräpade så den fick bli nästa man till rakning. Här bjöds klassisk bordeauxstil av halvhyfsad kvalitet och vinet var nog alldeles lagom att dricka nu med mjuka tanniner och mognadskänsla, dessvärre var det inte heller detta vinet som jag hade fantiserat om. Bordeaux kändes bara inte rätt denna kvällen.

I ren desperation kastade jag mig nu över såsvinet "49 kronor Emotion" från den forumökända "sommarlådan" men behöver jag säga att inte heller det var vinet jag sökte utan att det gjorde sig bäst i kastrullen.

Nästa flaska fick således bli en Chianti, närmare bestämt 2011 Rocca Guicciarda på halvflaska från Barone Ricasoli som av oklar anledning hade hamnat i min kyl. Men detta var inte heller min påse, i min gom smakade det som de försökt göra vin på stjälkar istället för druvor och det var väldigt långt från var jag ville dricka för kvällen.

Nu började det bli några flaskor på köksbänken och jag började fundera på om jag kanske bara skulle ta mig en Punk IPA och gå och lägga mig när jag påminnde mig lådan från SoloBarolo som levererats några dagar tidigare. Kanske var det där jag skulle finna gåtans lösning?

Nästa offer fick således bli en 2010 Tre Ciabót från Cascina Ballarin och jäklar i apans banan, redan när korken var halvvägs upp ut flaskan talade doften om för mig att jag hittat guld. Allt jag hade drömt om visade sig finnas i flaskan, lager på lager av härlig frukt, hallon och jordgubbar med samtidigt stringenta tanniner och en skön längd! Halleluleja, prisa gudarna, både de nya och de gamla!
Rent emotionellt fick nog vinet 107 parkerpoäng där och då minst men skall jag försöka vara lite mer objektiv var det åtminstone 91P.

-Vilken lycka det är när man har ett vin i tanken som man är sugen på och man till slut lyckas pricka in det!

Epilog
Jag hade en god vän som tittade förbi lite senare på kvällen och han första kommentar när han såg lalla flaskor på rad var; -"hur många blir vi?"
-Nu måste jag bara konka ner alla skwättar i källaren innan frun kommer hem och upptäcker vilka hedonistiska vinaktiviteter som försiggår när hon vänder ryggen till...

Så fint att jag nästan fick en tår i ögat.

 

[Rexel]

Kära dagbok,
denna vecka har gått i vinångestens tecken.
Med frugan på affärsresa tänkte jag förstås ta chansen att hälla i mig en massa gott vin helt utan restriktioner och förmaningar.
Med en rejäl köttbit redo för stekpannan och dottern nattad visste jag precis hur jag ville att kvällens vin skulle smaka, dessvärre utan att lyckas få min hjärna att koka ner den förnimmelsen till ett land, region eller druva... Ångest helt enkelt, här är bollen upplagd för smash och så kan man inte komma på vad det är man vill... För mycket godis i godisbutiken helt enkelt och lyckan över min nyvunna om är högst tillfälliga frihet började förvandlas till en stigande frustration.

Jag insåg således den enda möjligheten att lösa problemet var att köra den hårda vägen och börja öppna upp flaskor tills jag prickat in det där vinet som min hjärna hade bestämt sig för att den ville ha helt utan att ha vänligheten att precisera det noggrannare.

-Första flaskan att stryka med fick bli 2013 Domaine Brusset Tradition Le Grand Montmirail från Gigondas men nej, det var inte här jag ville vara, superstramt, strikt och ovilligt att öppna upp och bjuda på någon sorts skön frukt som jag trodde mig vara sugen på... Det här var et vin som inte var redo på långa vägar och inte stilen jag letade efter för kvällen.
Men kanske en Etna Rosso kunde vara vinet jag sökte, det brukar ju alltid pigga upp en sicilenkramare som mig? Nästa flaska fick således bli en 2013 Etna Rosso från Terre Nere och nu kom jag allt lite närmare målet, här fanns ju den härliga röda frukten, jordgubbar och hallon i fina lager men utan en Pasta Vongole kändes inte heller detta som vinet jag sökte för dagen. Alldeles för finstämt för min köttbit.

Jag började fundera om det kanske istället var i Bordeaux jag ville vara och i vinkylen låg en flaska 2008 Vieux Chateau des Combes och skräpade så den fick bli nästa man till rakning. Här bjöds klassisk bordeauxstil av halvhyfsad kvalitet och vinet var nog alldeles lagom att dricka nu med mjuka tanniner och mognadskänsla, dessvärre var det inte heller detta vinet som jag hade fantiserat om. Bordeaux kändes bara inte heller rätt.

I ren desperation kastade jag mig nu över såsvinet "49 kronor Emotion" från den forumökända "sommarlådan" men behöver jag säga att inte heller det var vinet jag sökte utan att det gjorde sig bäst i kastrullen.

Nästa flaska fick således bli en Chianti, närmare bestämt 2011 Rocca Guicciarda på halvflaska från Barone Ricasoli som av oklar anledning hade hamnat i min kyl. Men detta var inte heller min påse, i min gom smakade det som de försökt göra vin på stjälkar istället för druvor och det var väldigt långt från var jag ville dricka för kvällen.

Nu började det bli några flaskor på köksbänken och jag började fundera på om jag kanske bara skulle ta mig en Punk IPA och gå och lägga mig när jag påminnde mig lådan från SoloBarolo som levererats några dagar tidigare. Kanske var det där jag skulle finna gåtans lösning?

Nästa offer fick således bli en 2010 Tre Ciabót från Cascina Ballarin och jäklar i apans banan, redan när korken var halvvägs upp ut flaskan talade doften om för mig att jag hittat guld. Allt jag hade drömt om visade sig finnas i flaskan, lager på lager av härlig frukt, hallon och jordgubbar med samtidigt stringenta tanniner och en skön längd! Halleluleja, prisa gudarna, både de nya och de gamla!
Rent emotionellt fick nog vinet 107 parkerpoäng där och då minst men skall jag försöka vara lite mer objektiv var det åtminstone 91P.

-Vilken lycka det är när man har ett vin i tanken som man är sugen på och man till slut lyckas pricka in det!

Epilog
Jag hade en god vän som tittade förbi lite senare på kvällen och han första kommentar när han såg alla flaskor på rad var; -"hur många blir vi?"

-Nu måste jag bara konka ner alla skwättar i källaren innan frun kommer hem och upptäcker vilka hedonistiska vinaktiviteter som försiggår när hon vänder ryggen till...

Kul läsning......vad jag känner igen mig om frustrationen att komma på vad man vill dricka

 

[Mattias Schyberg]

Kära dagbok,
denna vecka har gått i vinångestens tecken.
Med frugan på affärsresa tänkte jag förstås ta chansen att hälla i mig en massa gott vin helt utan restriktioner och förmaningar.
Med en rejäl köttbit redo för stekpannan och dottern nattad visste jag precis hur jag ville att kvällens vin skulle smaka, dessvärre utan att lyckas få min hjärna att koka ner den förnimmelsen till ett land, region eller druva... Ångest helt enkelt, här är bollen upplagd för smash och så kan man inte komma på vad det är man vill... För mycket godis i godisbutiken helt enkelt och lyckan över min nyvunna om är högst tillfälliga frihet började förvandlas till en stigande frustration.

Jag insåg således den enda möjligheten att lösa problemet var att köra den hårda vägen och börja öppna upp flaskor tills jag prickat in det där vinet som min hjärna hade bestämt sig för att den ville ha helt utan att ha vänligheten att precisera det noggrannare.

-Första flaskan att stryka med fick bli 2013 Domaine Brusset Tradition Le Grand Montmirail från Gigondas men nej, det var inte här jag ville vara, superstramt, strikt och ovilligt att öppna upp och bjuda på någon sorts skön frukt som jag trodde mig vara sugen på... Det här var et vin som inte var redo på långa vägar och inte stilen jag letade efter för kvällen.
Men kanske en Etna Rosso kunde vara vinet jag sökte, det brukar ju alltid pigga upp en sicilenkramare som mig? Nästa flaska fick således bli en 2013 Etna Rosso från Terre Nere och nu kom jag allt lite närmare målet, här fanns ju den härliga röda frukten, jordgubbar och hallon i fina lager men utan en Pasta Vongole kändes inte heller detta som vinet jag sökte för dagen. Alldeles för finstämt för min köttbit.

Jag började fundera om det kanske istället var i Bordeaux jag ville vara och i vinkylen låg en flaska 2008 Vieux Chateau des Combes och skräpade så den fick bli nästa man till rakning. Här bjöds klassisk bordeauxstil av halvhyfsad kvalitet och vinet var nog alldeles lagom att dricka nu med mjuka tanniner och mognadskänsla, dessvärre var det inte heller detta vinet som jag hade fantiserat om. Bordeaux kändes bara inte heller rätt.

I ren desperation kastade jag mig nu över såsvinet "49 kronor Emotion" från den forumökända "sommarlådan" men behöver jag säga att inte heller det var vinet jag sökte utan att det gjorde sig bäst i kastrullen.

Nästa flaska fick således bli en Chianti, närmare bestämt 2011 Rocca Guicciarda på halvflaska från Barone Ricasoli som av oklar anledning hade hamnat i min kyl. Men detta var inte heller min påse, i min gom smakade det som de försökt göra vin på stjälkar istället för druvor och det var väldigt långt från var jag ville dricka för kvällen.

Nu började det bli några flaskor på köksbänken och jag började fundera på om jag kanske bara skulle ta mig en Punk IPA och gå och lägga mig när jag påminnde mig lådan från SoloBarolo som levererats några dagar tidigare. Kanske var det där jag skulle finna gåtans lösning?

Nästa offer fick således bli en 2010 Tre Ciabót från Cascina Ballarin och jäklar i apans banan, redan när korken var halvvägs upp ut flaskan talade doften om för mig att jag hittat guld. Allt jag hade drömt om visade sig finnas i flaskan, lager på lager av härlig frukt, hallon och jordgubbar med samtidigt stringenta tanniner och en skön längd! Halleluleja, prisa gudarna, både de nya och de gamla!
Rent emotionellt fick nog vinet 107 parkerpoäng där och då minst men skall jag försöka vara lite mer objektiv var det åtminstone 91P.

-Vilken lycka det är när man har ett vin i tanken som man är sugen på och man till slut lyckas pricka in det!

Epilog
Jag hade en god vän som tittade förbi lite senare på kvällen och han första kommentar när han såg alla flaskor på rad var; -"hur många blir vi?"

-Nu måste jag bara konka ner alla skwättar i källaren innan frun kommer hem och upptäcker vilka hedonistiska vinaktiviteter som försiggår när hon vänder ryggen till...

Fan vilken trevlig smaknotering! Så rätt också att metodiskt öppna flaska efter flaska för att hitta det du är sugen på. Kände mig till och med lite avundsjuk när jag läste det, så bra skrivet upplever jag att det är!

Du är en mästare på att formulera dig i skrift vilket får oss andra att framstå som analfabeter!

 

[Emanuel]

Fan vilken trevlig smaknotering! Så rätt också att metodiskt öppna flaska efter flaska för att hitta det du är sugen på. Kände mig till och med lite avundsjuk när jag läste det, så bra skrivet upplever jag att det är!

Du är en mästare på att formulera dig i skrift vilket får oss andra att framstå som analfabeter!

Tackar som ödmjukast, du är allt för vänlig!

 

[Livermore]

Senaste veckans inmundingande. Gräsänkling denna vecka, så har kunnat köra på i (alldeles för) högt tempo. Blir lugnt nästkommande dagar för återupphämtning efter den här hårda träningen.

• 2009 Rocca di Castagnoli Chianti Classico Riserva Poggio a'Frati - Italy, Tuscany, Chianti, Chianti Classico DOCG
  Enkel men god Chianti. för mig är det här som ett bättre bordsvin, men då kanske jag är väl elak. Objektivt sett är det bättre än så. Oavsett, gott till pizza. (85 pts.)
  
  
• 2011 Wattle Creek Cabernet Sauvignon - USA, California, Sonoma County, Alexander Valley
  Överösningen av frukt är inte alltför rolig. björnbär och åter björnbär. integrerad ek men ingen direkt komplexitet. vinet är koncentrerat men balansen saknas. (87 pts.)
  
  
• 2009 Meerlust Rubicon - South Africa, Coastal Region, Stellenbosch
  40 tusen miljarder paprikor i både doft och smak. trots denna käftsmäll av paprika så har vinet en betydande komplexitet.
  Integrerad ek och lena tanniner. ur ren objektiv bedömning är detta vin riktigt bra. men subejktivt så står jag fortfarande och vinglar av all paprika.
  Efter åtskilliga timmar har dock paprikan integrerats mycket väl i vinet och det som är kvar är ett balanserat komplext utomordentligt vin.
  (92 pts.)
  
  
• 2010 Craggy Range Chardonnay Single Vineyard Gimblett Gravels Vineyard - New Zealand, North Island, Hawkes Bay, Gimblett Gravels
  Doft av aprikos och lite blommor.
  smak av lite krut, lite gröna toner, lite strävhet (från stjälkar?). förvånansvärt lätt med tanke på alkoholen. absolut gott men saknar lite komplexitet.
  (88 pts.)

 

[Bearman]

2011 Antinori Chianti Classico Marchese Riserva

Mörk färg med en kraftfull doft av röda vinbär, jord, och rök. Vinet är strukturerat och kraftfullt. Rubinröd färg med intensiva aromer av körsbär, mynta, och choklad, med sammetslena mjuka tanniner.

Smaken är ung och kraftfull. Fortfarande ganska mycket garvsyra. Smak av vinbär, blyerts, kött och lite animalisk. Avslutar med inslag av torkad ört, svamp och kryddor. Det är min fru som gillar Chianti och jag överraskas av kvaliteten och bara att hålla med min fru att det är bra QPR. Drick nu med 1-3 timmars luftning eller bättre spara till efter 2020. 90p