En härligt lugn hemmakväll igår. Årets första Mont d'Or har dessutom inmundigats (säljs enbart mellan september och april). Vilken sanslöst trevlig ost det är; den älskar vin och jag älskar dem båda! Åt den som den var, brydde mig inte om att värma den med mera, vilket inte behövs om ni frågar mig.
Till osten så blev det lite blandade överblivna slattar av både GV, Pinot Gris och mogen Sangiovese. Allt funkade utmärkt.
Fick även två vita viner serverat blint av min hustru. En riktigt nyttig provning, där det ena var en sunkig SB från NZ (Stoneleigh) och det andra en överraskande trevlig SB från Loire (
2014 Roger Champault Sancerre Les Pierris). Satan i gatan vilka skillnader. Loire fullständigt krossar motståndet med sin helt underbart flintamineraliska citruskaraktär med enbart ett uns av nässlor och kattkiss. Trots ett lågt pris så levererar det klass utan tvekan. Det trista NZ-vinet är dock riktigt dåligt. Massor av kokt grön sparris och trött syra med överdriven karikatyrfrukt.
Plockade såklart ursprunget på karikatyren, medan jag fick kämpa en del med det andra, men slutligen ramlade myntet ner. SB kan vara riktigt trevligt om man väljer rätt vin. Jag ger det
87p medan sparrisbomben får nöja sig med
81p
Senare på kvällen så blev det entretcôte och lite Pinot noir från Oregon. Köpte nämligen
2013 Bergström Pinot Noir Cumberland Reserve för att testa. Ett hyggligt vin utan tvekan. Mycket frukt och rostade fat visserligen. Jordgubbar, rabarber, sandelträ, kåda och lite körsbärscola i näsan. Lite bitter eftersmak och rimlig intensitet. Funkade bra till maten, men jag blev ändå inte imponerad med tanke på pris.
88p