Sommelierernas Dag på Clarion Post Hotel igår.
Jäklar i min låda vad mycket kul vin som filtrerades mellan tänderna. Det mesta av riktigt hög kvalitet dessutom. Få hade brytt sig om att ta med sig plonk, vilket bara är att applådera.
Jag spatserade runt ganska planlöst och hade väl tänkt att vara lite målmedveten från början för att kunna bistå med en mastig rapport med extra allt samt massa intryck och bilder, men jag gav snabbt upp den tanken. Det var lite för mycket folk och vin helt enkelt, dessutom så kände jag säkert 10 % av alla som var där så det blev väldigt mycket mingel och vinnördiga samtal.
Lite utropstecken...
Provade alla tänkbara varianter av Gosset hos importören Espumante AB men fastnade utan tvekan på 02:an av Celebris. Superintensiv med massiv brödighet och skön komplexitet med lite färska champinjoner. Väldigt trevlig start. Ett ambitiöst bubbel som jag gärna dricker igen!
Testade därefter lite spridda skurar av vitt och diverse annat bubbel, en del supertrevlig vit Bourgogne men tog ingen särskild notis även om jag drack någon ung Meursault som rockade lite extra. Därefter fick det bli rött i stort sett för hela slanten...
Fastnade en längre stund hos importören/näthandlaren kvalitetsviner.se som hade en hel del kul under huven. Mycket osvavlat och ekologiskt, men framförallt mycket bra och intressant. Minns särskilt den helt osvavlade pinnen från Alsace som fick mig upp i brygga. Mängder av flintamineralitet och svampskog samt läcker frukt åt lingon och granatäpple. Klart mer ambitiöst än den blygsamma prislappen. Köp detta om ni stöter på det. Det är jäkligt bra och roligt även om det är ett förhållandevis enkelt vin på pappret.
Provade också mässans överlägset skitigaste vin här. Det finns stall och så finns det ordagrant stall! Domaine Leon Barral och ett av deras vin från Faugéres bjöd på mängder av just funk, skit och stall. Ganska gott vin men mer kul än riktigt bra. Skit är gott, visst, men jag vill nog ha lite annat i mina viner också. Inte direkt en balanserad upplevelse alltså.
Gick vidare och hamnade hos någon importör som jag inte minns namnet på som såg väldigt ensamma ut där i båset. Troligtvis var etiketterna lite mer okända för mässans kräsna besökare, men jag är ju en snel hest så jag stannade till och testade lite av utbudet.
Enkel och kompetent Cabernet Franc från norra Italien brukar ju vara kul.
2013 Dorigo Cabernet Franc från Friulien är ett riktigt eteriskt charmtroll. Klassisk Loire-känsla med mängder av lingonris, ceder och delikat paprika, men det bjuder även på terpeniska drag av kåda och bergamott. Inget märkvärdigt, men så jäkla gott och läckert!
Grekiska viner testades också. Inte ett populärt stånd på mässan direkt och det fanns absolut en anledning till det. Väldigt mediokra viner totalt sett med enstaka undantag. Provade en Xinomavro från 2008 som jag är övertygad om att de flesta vinnördar hade misstagit för en duglig Nebbiolo från Piemonte. Rödfruktig, slank och supersträv med drag av fänkål, körsbär och hallon. Kul att testa, men ändå inget märkvärdigt. Hade dock gärna slängt in det på någon BYOB.
Prime Wine Sweden var ju såklart på plats och således fick jag chansen att testa en Reyneke som jag har varit sugen på att köpa ett tag.
2012 Cornerstone blev inte en besvikelse utan snarare precis så bra som jag hade hoppats. För 200 pix så får man en jäkligt läcker bdx-blend med härligt skitiga drag i sann Reyneke-anda. Möjligen så var det lite fruktsött i avslutet, men jag kommer utan minsta tvekan beställa ett par flaskor för att testa i mer lugn och ro.
Någonstans här så slutade jag att fokusera på att ta kort och minnas och gick på lite mer kända och stora etiketter som nog inte behöver någon närmare presentation.
2009 Chateau Palmer var helt klart något alldeles extra. Fy fan vad bra! Fortfarande purungt såklart, men ändå jäkligt drickbart. Allt som är bra med bdx samlat i en och samma butelj. Stramt, intensivt med kafferost, ceder, stall och svarta vinbär. Allt med reglagen på max men ändå fullständigt balanserat. Ja, det blev brygga och en extra rejäl påfyllning. Kan inte minnas att jag druckit en bättre bdx någonsin! 10 år till i källaren hade nog varit perfekt. Jag gillar ju lite ungdom trots allt. Provade såklart andravinet Alter Ego också (minns inte årgången). Ungefär samma stil, men lite enklare och mindre umpa dumpa. Därefter testades ett koppel av andra bdx:er, men de drunknade tyvärr i sammanhanget utan att vara dåliga alls egentligen.
En minivertikal av
Chateau Beaucastel testades också. 98, 07 och 11. Utan tvekan så vann 07:an min gunst. Inte ett dugg bombastiskt vilket jag hade misstankar om, men visst är det väldigt koncentrerat och intensivt. 11:an kändes blek men är såklart väl ung i sammanhanget. 98:an var klart slankast men också aningen trött.
Vilken dag! Provade säkert ett hundratal viner utöver de jag rapporterat här och det var väldigt få stolpskott måste jag säga. En supermässa!
Ett av de roligaste minnerna var dock något som ni mest troligt tycker är fånigt, men inte jag. Fick för första gången någonsin chansen att prata mat med Hans Borén (chefskock på 28+) som är lite som Jesus; alla har hört talas om honom men få har sett honom. Trots alla besök på 28+ så har jag aldrig fått chansen att skaka tass och överösa honom med beröm för sin kompromisslösa och fantastiska matlagning. Att han dessutom hade full koll på mig överraskade, han är nämligen en frekvent "lurkare" på forumet (som så många andra). Dags för ett besök på 28+ således. På fredag smäller det mest troligt.