Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[chambertin]

Lite viner från den gångna helgen och senaste dagarna:

2009, Quinta Vale D.Maria Tinto Douro
Dracks över tre dagar och var alldeles utmärkt alla dagarna men kanske ngt bättre dag 3.
Färgen är mkt tät med en hel del purpur fortfarande (ingen mognad i onödan här inte). Doften möter upp storstilat med hög intensitet. Massor med björnbär, viol, vanilj, blåbär, plommon och slånbär i en härligt komplex fruktkompott. Superungt med klara drag åt en alkoholsvag VP. Smaken har härlig koncentration, stadiga unga och lite riviga tanniner och ett väldigt väldigt långt avslut. Inget att klaga på utom möjligen att frukten nästan är för klar och ungdomligt tydlig för att funka till mat. Väldigt mycket drickglädje som det är dock. Ger det 93P nu men tror att det kan vinna 2-3pinnar till med 5-6 år på rygg i en bra källare.
Visa bifogad bild 6409

Krug Grand Cuvée
Hann inte reflektera så mkt då jag inte hade så mkt tid men upplevde kanske för första gången att en Krug inte behöver vara smärtsamt syrlig. Väldigt trevlig nötig doft var det också.

2011, Ch Monbousquet
Inte så optimala provförhållanden här heller (flyg) men det var första gången jag upplever CF-delen så tydligt i en Monbousquet. Lite tillbakadragen blyg doft först med paprika och fuktig ylle/källare (detta är inte kork för mig utan en annan markör för ung Merlot och CF). Vinet växer ganska snabbt och fatrost, bigarråer och korinter ihop med lite kryddor. I munnen dominerar unga lite kartiga tanniner och massor med friska syror. Bra kropp men lite sämre längd än vad jag kommer ihåg från andra årgångar och definitivt en halv ponnylängd efter portugisen. 89P

(60% Merlot, 30% CF, 10% CS)

Sippat också på en Dow 10year old Tawny som var klart kul på doften men föll ihop lite I smaken tyvärr.

 

[Carlssonsklister]

Kvällen till ära. Château Tour Baladoz, St - Emilion, Bordeaux 2005.
Får se om det är en flaska för tidigt firande eller sorg över morgondagens utdelningar kl 10:30.
Detta vin har fått mycket positiva recensioner från bland annat Livets Goda och när jag lätt stressad såg att lite flaskor hade kommit in på mitt lokala systembolag var jag tvungen att ta en.
Sedan flaskan redan hade spenderat en tid stående så var det bara att pop & pour. Första doften var vid draget, precis som min senaste St - Emilion (Ch Couvent Jacobins 2004), kork. Såg på korken, torr som gammal snus. Hällde upp en glas och lät det stå 30 minut i hopp om att Bacchus var god mot mig.
Lätt sniffade, fortsatt med osäkra tankar, men när glaset sattes till läpparna var det andra toner. Strålande precis som jag hade hoppats på.
Visade upp alla de element jag önskar av en mogen Bordeaux från högra stranden.
Mjuk textur, tanniner som ger lätt motstånd, plommon, tobak och en mild choklad ton utan att ta över. Alkoholhalt medium, syra medium och en bra balans mellan frukt och fat. Genomgående bra smak genom hela gomen utan något fallgrop med en förvånansvärt lång eftersmak
Vinet stod öppet under ett par timmar och tanken var att konsumera den över ett par dagar men det var allt för lockande sedan det bara växte för varje andetag det fick.
För cirka 280 kr så är detta ett fantastiskt moget vin med ett par år till på nacken utan problem. Får bli att köpa ett par till. Bra Bordeaux kan man aldrig få nog av.

 

[Daniel A]

2014 Claire et Fabien Chasselay, Les Grands Eparcieux - Beaujolais
Oj, vilken smutsig näsa. Stallig och väldigt mycket naturvinskossa över det hela. De syrliga röda bären får spela i bakgrunden. På tungan är det ett “tunt” vin, med en hel del tanninsträvhet. Generiska röda bär och allmän funkighet. Ganska spetsigt och något utmanande att dricka. 85p, med relativt stor potential.

2011 Domaine Labruyere, Carquelin - Moulin-á-Vent
Ljuva röda bär (lingon, jordgubbar), en hel del ladugård/stall, nyblöt barrskog. Röda, syrliga bär på tungan (lingon, röda vinbär), gröna örter (torkad basilika, typ). Närvarande men lena tanniner, och tämligen hög syra. Välstrukturerat, och det känns definitivt som att det här bara kommer utvecklas positivt. 91p, lätt.

Jämfört med 2013 Foillard Côte du Py, som jag nu satt i mig ett gäng av, så känns den här lite djupare och lite mer komplex. Jag tänker att det har lite att göra med de extra två åren (och inte bara annat distrikt?). Det känns inte som att frukten (bären) är lika pigg här, men det som börjar dyka upp istället är trevliga ersättare. Måste försöka hitta lite Beaujolais med ålder för att se vad som verkligen händer med tiden!

 

[Vino fino]

Måste försöka hitta lite Beaujolais med ålder för att se vad som verkligen händer med tiden!

Intressant att du tyckte att Labruyere kändes djupare än Foillard, vet inte om jag håller med men det kanske är dags för en omprovning. Nästa kliv upp på toppen är Desjourneys, som verkligen kan rekommenderas även om dessa sannolikt kommer kräva betydande lagring. I dagsläget tycker jag exempelvis 09'orna känns som stumma gjutjärnsblock.

Hursomhelst, det jag egentligen skulle säga --- Vinunic har nog några exemplar kvar av Chateau des Jacques '99 som halvsläpptes inofficiellt i november. Går kanske att få via privatimport. Imponerande kraft, snart fyllda 17 år. Bra träningsläger för dem som tror att Beaujolais självdör i treårsåldern.

 

[Silex]

Inspirerad av de två inläggen ovan öppnade jag en Chateau des Jacques Moulin-á-Vent 2010 (Louis Jadot). Den är helt ok med bra syra och struktur och frukt åt det mörkare hållet. Inte alls samma stil och inte alls lika rödbärig som ex Foillard Côte du Py. Däremot märks eken ganska tydligt här och ger en viss bäska till vinet som inte är något plus. Överlag gott, men känns inte helt integrerat. Tror att dessa behöver åtminstone 8-10 år för att börja visa sin bästa sida.

 

[Sörplarn]

Spumante ett annat ord för kopia (Champagne), metoden är ofta "DOC Trento Spumante" lokalt, klassisk och har smak av "Champagne", men metod och "classico"... Kan vara skilda världar, så det lokala bordet erbjuder ikväll två prima Spumante, dock ej Champagne...

Ballabio Brut Farfalla NV, 100% P-Nero, nämnd Blanc de Noir, deg 01/2013.
Härligt att se en "klon" om ej ett balanserad vin "född" ur dessa fina Pinot Nero (PN) druvor, klon 386, från vingårdar odiskutabla av prestige. Åldrad i flaskan för en längre tid (man nämner ej hur länge), som är ett resultat av en blandning jo glitter och utsökt intrikat det känner man av. Ett underbart mousserande vin, med en perfekt balans mellan de fruktiga spår av vitt fruktkött med persika och päron, och innehaver inslag av torkad frukt och färskt vitt bröd (snoddas), där är ett klart STOP finns kom igen här är det kräm och åter kräm som är lång och ihållande, för tusan i överflöd av smakförhöjande och kryddig intryck. Ovanligt att hitta så bra kräm i en kopia, exceptionell eller promo? Får en att undra. Top-Notch som någon från yankiedonien sa.

Cesarini Sforza Trento Tridentum 2010 (48 mån), Mycket hitta på i min värld från denna vingård, men man säger att av 80% av dessa rara chardonnay druvor är från, yeah och ytterligare yeah med ett yeah... Öh med 20% P-Nero. Men under allt skryt för denna spumante vad finner man? Jo något trevligt och lite lustiga egenskaper i detta bubbel är syran farlig, lurig samt förrädisk... Så trevlig är den absolut, men den saknar kärlek till PN, äpple toner lyser av sin frånvaro. Lyser klassisk BdB om den, men vart är det lilla extra?
Blind testa den i djungeln är den en perfekt "dark horse", den saknar komplexitet, men syran ligger fint och frågande... Denna är något för att lura en champagne älskare, det är mystiskt och svårplacerat.

 

[LeChat]

I veckan testade jag detta vin av Charles Joguet. Gillar cabernet franc. 13% struktur och elegans. Riktigt vin och inte så mycket fjäsk. Bra. Har ett gäng flaskor kvar men blir nog att beställa några fler till fyndpriset de säljs för.

Ikväll blir det en Bordeaux från Saint- Estephe. 2009 Chateau Lilian Ladouys.
Jag provsmakar och gillar det jag har i glaset men de 14 % gör att den typiska Bordeauxkaraktären inte riktigt är där. Det blir en lite fylligare Bordeauxkänsla. Men gott är det!

 

[MartinE]

Så här inför helgen tänkte jag passa på att rapportera om förra helgens intag. Det blev en dos Henri Giraud kombinerad med två lysande 89or! Inga bilder, så ni får visualisera...

Henri Giraud Code Noir (deg januari 2014): Kryddig och något fruktig doft med inslag av persika, kex, citron och honung. Smaken är frisk, torr och något eldig. Jag hittar gul frukt (bl a persika), citrusskal, paranötter och persikokärna. Hög syra! Det här är en mycket bra champagne, men den når inte upp till samma nivå som husets finare cuvéer (Fût de Chêne och Argonne) – även om flaskan är lika vacker. 86 p.

Leclerc Briant Cuvée Divine 1989: Fantastisk, mogen och kryddig doft med tydliga sherrytoner. Inslag av russin, honung, jästa äpplen, ägglikör och marsipan. Smaken är underbar: mogen, frisk, medelfyllig och något eldig med toner av Pommac. Aprikos, röda äpplen och apelsinskal. Lång, torr eftersmak. Jag sparar en del av flaskan till dagen efter och den är faktiskt ännu bättre då! 91 p.

Veuve Clicquot Vintage Rosé Cave Privé 1989 (deg oktober 2008): Komplex, bärig och kryddig doft med rostade toner. Inslag av jordgubbar, hallon, croissant (höll på att skriva Coruscant, men det hade varit fel forum och det doftar nog inte så här!), apelsinmarmelad och kex. Senare även rosor, tobak och kokos. Frisk, torr och komplex smak. Den är utvecklad men förvånansvärt ung och vital! Jag känner blodapelsin, apelsinskal, hallon, ananas och lite smörkola. Hög syra! Hade jag druckit den blint hade jag nog gissat på 1990 eller 1995. 90 p.

 

[Gurto]

När magsjuka barn däckat öppnades i utmattningen en billigare historia att sörpla på utan större eftertanke. Några noter blev det trots allt, kunde inte hålla mig ifrån det:

Chateau Barrejat Cuvée des Vieux Ceps 2012
Doft: Mörka bär; blåbär och björnbär, bassets svarta vingummin, lakrits och tallbarr.
Smak: Frukten är mörk, bläckig och generös. Därtill en trevlig örtighet. Snäll tanninstruktur för att vara Tannat.

Madiran levererar igen, för kring samma småpengar (149kr) som mycket bra därifrån kostar. Gott, tillgängligt och balanserat. Inte ett under av komplexitet kanske men det är verkligen inte tråkigt att dricka. Lite lagring lär det tåla också. 86p+

 

[Magikern]

nicolas potel chassagne montrachet 2007

Fick rekommenderat detta vinet i butiken och slog till med viss tvekan.

Trevligt och druvtypiskt men kroppen och intensiteten saknades, vinet tappade fort i glaset dessutom. Ytterligare en halvbesvikelse som jag skulle kunna ge 90 minus men knappast mer än så.

 

[Mattias Schyberg]

Lite fredagsgott i glasen igår. En lång och tung arbetsvecka avklarad som behövde firas och vi började lite lagom fint med vit Bourgogne som vi sippade på medan maten beställdes av Leo vid vattenhålet Norda. Fick det blint som en liten aptitretare och sämre start kan man utan tvekan få.

2013 Domaine Roulot Bourgogne Blanc

Krutiga fat, fet äpplefrukt med lite mogen citrus, honung och ett lass av steniga mineraler och brynt smör i avslutet. Stramt och härligt men aningen kort i munnen. Utan tvekan så föll gissningen på Bourgogne av hyfsat slag. Möjligen så lever det inte riktigt upp till marknadspriset på närmare en femhunka, men vi njöt av varje droppe ändå. (88p)

Kvällens rödtjut...

2012 Owen Roe Cabernet Sauvignon Yakima Valley

Silkeslent med snorbra längd i fyllig kropp. Mustigt och läckert med bra bett i eftersmaken. Mörk frukt med plommon, mörka körsbär, röda äpplen, mörk choklad, tjära, jord och ceder. Var och snurrade i Priorat blint. Tänkte då på en blandning av grenache, cabernet sauvignon och möjligen carignan. En Supertuscan blev gissning två. Klassisk bdx-blandning i så fall. Svårt att plocka, men visst köpte jag nederlaget vid avtäckning och tyckte nog att resonemanget var hyfsat rätt trots allt.

Riktigt härligt vin med det mesta man kan önska sig. Mumma! Inga klagomål från min sida. (92p)

Sött och starkt som avslutning...

2008 Dobbes Family Estate Mirror Image

Alltid kul med nya upplevelser och ett "portvin" gjort på syrah från Oregon kan ju knappast bli helt fel. Massivt och kryddigt med mäktig mörk frukt som bjuder på mörk choklad, svartpeppar, svarta oliver, björnbär och plommon. Lite rök, läder och chark i bakgrunden. Lagom sött och intensivt i munnen. Inte helt olik en bra Vintage Port med lite knorr. Superkul vin! (90p)

 

[mnor]

Har inte fått mig för att skriva på ett tag även om jag följt flertalet av trådarna här på forumet. Lägger ut lite av vad jag druckit under den senaste månaden:

2012 PSI, väntar med den PSI flaska jag har kvar då jag inte tyckte att denna flaska var helt balanserad. Doften som dominerades av mörka bär utklassade smaken 87-88 poäng. 2001 La Poja, är i mitt tycke ett bra vin jag föredrar Allegrinis Amarone framför La Poja. Detta var i enlighet med min tidigare smaknotering från förra året: Smak av körsbär, dadlar, torkad frukt och viss eftersmak av salmiak. Lång eftersmak, 89 poäng

Inspirerad av @Vino fino så inköptes en 2011 Buccella Cabernet Sauvignon, har det mesta jag önskar i en cab och helt klart årets överlägst bästa rödvin hittills (95+ poäng). 2010 Trapiche Finca Ambrosia Malbec och 2006 Vaio Armaron Amarone, kom helt klart i skymyndan utav Bucella. Samtidigt så var de båda andra vinerna riktigt bra och levererar runt 90 poäng. Jag satt och drack dem samtidigt och kom fram till de gick på ett ut (Vaio Armaron är från mitt tycke en av de mer eleganta amarone vinerna som inte bara spelar på kraft).

Blev också lite champagne förra helgen då 2002 Orpale BdB och 2004 D-V Fleur de Passion drack. 2002 Orpale, gul frukt (plommon, äpplen) och citrus dominerar (90-91 poäng). Viss beska i slutet som stör. Hoppas den beskan försvinner framöver. Håller på övriga flaskor som jag har. 2004 Fleur de Passion var den flaskan som jag själv njöt mest av under kvällen. Finns helt klart mogna smaker i champagnen som lyfts upp av en härlig syra. Mycket mycket bra champagne (92-93 poäng). Det kommer bli svårt att inte dricka upp resterande flaskor under året.

2012 Saronsberg Shiraz har jag skrivit om tidigare och eftersom jag visste att våra gäster tycker om viner med tydlig söt frukt så såg jag till att öppna en sådan flaska. Själv drack jag 2012 As Caborcas till ankan som vi hade tillagat. Detta var ett utmärkt slankt vin med smak körsbär, viol och paprika. 90-91 poäng

 

[Patrik Sellin]

2011 Pheasant's Tears Rkatsiteli: Lite mer vit qvevri, sista flaskan Rkatsiteli från ett sexpack, jag börjar få smak för det här nu, klart bättre än krakhunani senast, trots ett avsevärt lägre pris, tydlig smak av skal (och kvistar?), men också torkade aprikoser, honung och marsipan, torrt, medelhög syra och rätt lätt. Bra om man gillar stilen.

 

[grappa]

Två Pinoter från NZ, Central Otago.
Arcahangel, 2010; Rubinröd, relativt transparent. Härlig doft av källare, höstlöv, fat och röda vinbär. Smaken lite kantig, kartig, röda vinbär och viss miniralitet. Hög syra. Skulle nog tjänat på att ligga längre. Smakpoäng 86p, kvalitet 87p.
Akitu, 2013; Blåröd, transparent färg. Härligt kryddig doft, vanilj, röda vinbär, större doft än kompisen. Kryddig smak, vinbär och lite kartighet. Bra syra, små tanniner. Vinner nog också på lagring några år. Smakpoäng 87p, kvalitet 86p.
För min ringa erfarenhet känns dessa ganska Bourgognska med bra lagringspotential men bara en föraning snarare än fakta. Skulle varit kul att köpa 12 st och testa en per år ett tag framöver.

 

[Patrik Sellin]

Systemets Saint-Émilion 2005 mot en som är inköpt från Tyskland:
2005 Château Côte de Baleau: som förra gången, plommon och björkvedsbrasa, lite för varm till att börja med och då slår alkoholen igenom, 89-90p
2005 Château Tour Baladoz: plommonbomb, koncentrerad, massor med kraft, snyggt 90p
Kraft mot elegans, vem vinner? Två bra viner, Baladoz är aningen vassare idag, mest på grund av kraften, och har säkert framtiden för sig. Côte de Baleau är elegantare och mer moget, men saknar lite tyngd. Fortfarande helt klart att 2005 levererar.

 

[Gurto]

Tog mig an ett vin som väl bör falla under kategorin naturvin: På druvan Neuburger (korsning mellan Sylvaner och Roter Veltliner), vingård som håller på att ställas om till biodynamisk, spontanjäst, skalmacererat i 24h, lagrat på stora ekfat, minimalt med svavel och ofiltrerat.

Heinrich Neuburger Freyheit 2014 (varmrökt lax med sparris, bakad purjolök, hollandaise och smörgåskrasse)
Doft: Mjöliga äpplen och äppelskal, mogen citron, lite popcornsmörigt och skitig kalkig mineralitet (som jag associerar till champagne. Fågelbur säger sedan min sambo och det ligger något i det)
Smak: Fylligt och fruktigt men ändå stramt och återhållsamt (befriande låga 11,5% alkohol) samt en relativt frisk syra.

Annorlunda på ett bra sätt. Gillar verkligen detta, trots viss skepsis innan korken (av glas för övrigt) drogs - mycket "naturvin" är för quirky för mig. Men gick in med öppet sinne och detta var, som sagt, riktigt gott. 87p

Passade alldeles utmärkt till maten.

 

[Magnus L]

Domaine Julien Labet Lias 2013
Labet lever utan några problem upp till hypen. Öppen och inbjudande doft med initialt en hel del krutigt stenkross, med lite tid kommer mogen citrusfrukt, grapefrukt, gula äpplen mycket smör, nötter och lite trä. Skyhög syra och nästan lite spritz. Riktigt bra intensitet och ett långt, torrt avslut. Väldigt gott nu, men några år i källaren skulle säkerligen inte skada.

Föredömlig bakside-etikett.

 

[Mattias Schyberg]

Billig och rakryggad bdx och ambitiös Chianti fick chansen att förgylla min lördag igår. Även om jag har påstått att mer ambitiös Chianti kan vara bdx-lik så är den här jämförelsen långtifrån en sådan...

2011 Château La Tour de By
En klassiker i det ordinarie sortimentet hos Stora Satan och det är sällan det gör mig besviken. För ca 150 pix så får man utan tvekan en liten glimt av hur bra bdx smakar. Ett lättdrucket vin med lite tam intensitet i medelfyllig kostym, men med härlig karaktär. Precis så här skall ett riktigt trevligt vardagsvin leverera. Jordig inramning, ceder, svarta vinbär, paprika och blåbär primärt. Lite kanel, kaffe och lakrits i bakgrunden.

Satt som ett smäck till kvällens köttbit. (87p)

2011 Marchesi Mazzei Chianti Classico Castello di Fonterutoli Gran Selezione
För er som ännu inte har lärt er vad Gran Selezione innebär så är det en ny kvalitetsindelning inom appellationen Chianti Classico DOCG som introducerades 2014 och som placerar sig strax över Riserva kvalitetsmässigt. Se följande jämförelsetabell:

Urtypisk italienare med klassisk sangiovese-karaktär som drar mer åt Brunello än klassisk Chianti. Fylligt och mustigt med mängder av mörka körsbär, plommon och romrussin. En hel del dill, choklad och vanilj från faten med lite härligt kryddig knorr av pesto och HP-sås i bakgrunden. Höga objektiva kvalitetsmarkörer i munnen; både intensitet och längd tillfredställer, med hög frisk syra och lite småsöta tanniner. Riktigt bra skit helt enkelt! (91p)

 

[Alter Ego]

@Mattias S Är Chiantin Nr 32130 från Stora Satans källare?

 

[LeChat]

Efter en dag med diverse fixaprojekt i hemmet så känns det underbart att sätta sig i soffan inför den stundande middagen med ett glas Bourgogne och skön jazz i högtalarna. Jag njuter. I glaset är det en 2006 La Pousse d'or Volnay Clos des 60 Ouvrées. Det är gott men något endimensionell. Kan vara årgången som visar sig eller så är det fortfarande lite för ungt. Hur som helst är det sista flaskan så jag skippar framtidsutsikterna och lutar mig tillbaka och njuter i väntan på kvällens långlagade fläsksida.