This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
I fredags tänkte jag göra en god gärning och hjälpa Keen flytta sina viner mellan olika fack på Grappe. Vi sprang på lite annat löst folk i källaren och som så ofta händer det som så ofta händer i Sverige och andra länder (som Allan Edwall uttryckte det) att det blev lite vinutbyte.
Först fick jag gissa lite blint på ett vin som skulle visa sig vara Protós Selection Especial 1985. En stänkare från Ribiera del Duero. Är lite nöjd med att jag fick ned gissningen till just Ribiera del Duero och årgången 1986. Men det var också det enda moment of glory jag lyckades med under kvällen.
Keen öppnade (eller jag öppnade, han sorterade flaskor) en Smith Haut-Lafite blacn 2013 som naturligtvis är väldigt ung men god. Den kommer att bli skön om ett antal år. Personligen är jag lite misstänksam mot vit bordeaux med för mycket SB, i det här ligger det på drygt 90 % (hävdade världsmästaren). Jag tycker att det blir för grönt och djävligt och vill hellre ha med en större sudd Semillon. Men det här vinet levererar. Snyggt. Gott.
Det andra bordet sprang då snabbt och hämtade två av de sjukaste flaskorna jag druckit på länge. Skrev precis ett längre blogginlägg så jag väljer att kopiera in den texten här. Alldeles tjött!
"Världsmästare A fick sen blodad tand och sprang iväg och återkom med ett rött vin i karaff som jag inte över huvud taget kunde sätta fingret på vad det var. Syran sa Bourgogne, tanninerna sa Bordeaux och naturligtvis började associationerna försvinna iväg till underliga tankar om Tannat, om Baga, om någonting från Bierzo med ålder. Helvete vilken irritation… När jag var som mest kreativ så sa världsmästare till mig att inte försöka för mycket. Om du gissar hej vilt så ta ett djupt andetag och gå tillbaka till din första gissning. Det är nästan alltid rätt. Dock inte i det här fallet – för jag hade inte en jävla aning. Léon Violland Echézeaux 1964 var det. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat placera det i 60-talet. Och jag hade stora svårigheter att placera det i Bourgogne. Visst, Echézeaux kan vara ganska stora och fruktiga, men vilka tanniner! Sanslöst. Ett jäkligt häftigt vin, fortfarande i utmärkt form. Gott.
När jag led över bourgognen så passade världsmästaren på att dekantera ett vitt vin som skulle visa sig vara både ännu jävligare att blindprova och ännu bättre än Echézeauxn. Vilket är en bedrift. Vitt, lite smådimmigt med guld och grönt i färgen. Ungdomligt, helt klart. Näsan gjorde mig deprimerad. Sist jag kände den typen av botytistoner i ett torrt, vitt vin var när jag provade ”Y” första gången. Och det enda jag var säker på var att det här inte var ”Y”. Således hade jag ingen aning. Jag gissade vitt och brett och hamnade slutligen i Loire och någon högkvalitativ procucent av Chenin som fått en släng botrytis på druvorna. Men inte. Weingut Bründlmeyer Zöbinger Heiligenstein Riesling Kabinet 1992. Utan tvekan ett av världens stora vitviner. Det var fullkomligt magiskt. Fet, honung, lite botrytisvaxig dock utan champinjonen, koncentrerat och väldigt ungdomligt fortfarande. Toppenvin, verkligen."
För att runda av så plockade Keen fram en Comtes de Champagne 06, för man kan ju inte vara på Grappe och inte dricka champagne. Det var sådant där typistk "gott vin".
Åh, dina grejer var inte kattskit heller. Speciellt inte Mersaulten till maten senare. Om-nom-nom!
Just det, den hade jag nästan glömt! Arnaud Ente är inte helt fy skam.
