Mattias Schyberg
Administratör
Gamla och trötta viner kan vara mer roliga och intressanta än superba och precis så känner jag med min sista flaska med 2001 Gran Clos Priorat Blanco. Min känsla är att det är ganska mycket flaskvariation här. Tycker det är kul även om det känns aningen platt och alkoholstinnt i munnen. Syran är inte riktigt på plats. En del sherrytoner och oxidation bidrar med komplexitet. Övermogna äpplen och aprikoser med eneträdominerad fatkaraktär samt lite kufiga drag av kamomill, råtobak och nötter dominerar aromatiken. Ganska fylligt, men med kort eftersmak. Klart dugligt trots allt, men det har alla gånger sett klart bättre dagar. Inte sämre än 85p visserligen. Komplexiteten väger upp den aningen trötta syran och frukten och räddar det från en regelrätt sågning.