Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[LeChat]

Produttori del Barbaresco
Barbaresco 2012

Första flaskan av årgång 2012. Väldigt transparent. Skulle tippa på att denna mår gott av vila i 1,5- 2 år till. Syror och tanniner känns bra men jag blir ändå lite tveksam. Lite för mycket jordgubbe redan första kvällen. Men den kanske bara är i en ungdomlig obalans. Tiden får utvisa.

 

[Carlsson]

Masi Riserva di Costasera 2008. Väldigt sällan man dricker Amarone. På näsan är det mycket mörka söta körsbär, russin, plommon, vanilj, läder, tjära och rostat kaffe. Påminner lite om ett portvin. I munnen är det ganska överdrivet med mycket frukt från körsbär, plommon och lite russin. Vinet räddas upp av ett gäng tanniner som jag blev lite förvånad av att hitta. Efterspelet i munnen drar mot det lite bittra hållet i form av ek och kakao. Tråkig eftersmak. Hade nog mått bättre av några år till på rygg.

 

[gece]

Sveriges och sannolikt världens bästa blindprovarlag körde i fredags ett hårt fyspass chez @Innertällmo Bryggeri. BYOB Biodynamique Sthlm.

19 viner provades blint av 7 personer som letade efter druva, ursprung, årgång och spår av biodynamik. Vi bytte i sista kvarten också in en toppforward som bidrog med hennes ypperliga kunskaper. Reglerna var: ett konventionellt vin och ett biodynamiskt vin från samma distrikt. Av totalt 532 kombinationer valdes bara fel kombination tre gånger, vilket torde vara världsrekord. Allting videodokumenterades och ska nu skickas in till Guinness. Världsturné planeras, filmkontrakt, mm. Miraklet i Röda Bergen.

Flight 1: “OK, först hitta och utesluta all foliehatt-Chenin som måste finnas här, sen identifiera de svåra druvorna”

Brocard 1er Tonnerre 2014 BIO 84,2 p
Bourgeois Sancerre Jadis 2013 87,5 p
BdM Corton-Charlemagne 2006 86,5 p
BdM Corton-Charlemagne 2010 86,5 p
Vacheron Sancerre 2014 BIO 85,7 p
Brocard 1er Montmains 2014 BIO 85 p

Mina kommentarer: rätt nöjd över att ha prickat druvor och ursprung här, idag funkade smaklökarna när det gällde vitt. Jag tyckte också att det var väldigt mycket kvalitet som presenterades. De bägge tungviktarna från BdM behövde luft och värme och när det senare vankades mat så kom de till sin rätt och visade Grand Cru-klass. Lite spår av premox på 06’an vilket skrämmer mig lite med tanke på vad jag har i källaren.

Visa bifogad bild 7988

Flight 2: “Finns Graham Beck som biodynamisk?”

Fleury 2002 Extra Brut BIO 88,5 p
Paul Bara 2002 86,7 p

Mina kommentarer: jag var övertygad om Chard-dominans i första vinet, kändes “pirrigare” än tvåan. Alla var överens om att detta var skumpa och inte några kopior.

Visa bifogad bild 7987

Flight 3: “Helt plötsligt förvandlades allt till en Vänstra stranden 2010-provning”

La Confession 2010 88,3 p
Ultreia 2013 89,2 p
La Tour Figeac 2010 BIO 88,8 p
Rol Valentin 2010 89,7 p
Dixit 2010 BIO 90,3 p
Corullón 2013 BIO 89,2 p

Mina kommentarer: lyckades hitta mina två viner (1,5) men trodde att de andra två Bdx’erna var Cabbar, och sen kom Mencía som jag trodde var Syrah jänk… väldigt mycket trädgårdshallon som alltid för mig till Kalifornien…

Visa bifogad bild 7986

Flight 4: “Beaujolais och Grenache, löjligt uppenbart, kolla bara färgen”

Chapoutier l’Ermite 2004 BIO 88 p
Vougeraie Pierres Blanches 2013 BIO 87,6 p
Gannoux Pommard 1er 1995 87,3 p
Tardieu-Laurent Cote Rotie 2004 89 p

Mina kommentarer: lite orättvist låga betyg här, jag tror vi var lite stumma i gomen efter all Bdx 2010 som är rätt krävande för tillfället. Här fanns fina blommiga toner, utsökt röd frukt, vilket tog mig till Beaujolais och Loire. Så här i efterhand så hade jag gärna haft de två Rhonevinerna på egen hand, över en hel kväll. Den här typen av parfymerad och sammetslen Syrah görs ingen annanstans i världen.

Visa bifogad bild 7985

Bonus: Suduiraut 1989
Väldigt torr för att vara en Sauternes— inte Suduirauts största årgång. Inga poäng sattes.

Slutord:
Allting blir bara bättre ju oftare vi ses. Till och med maten känns som att den blir kontinuerligt bättre. Riktig hemmagjord toast skagen— seriöst!! Inte helt fel när man sippar Corton-Charlemagne.
Stort tack till gänget.

På molnfri höjd i Vasastan...

Visa bifogad bild 7984

Mina reflektioner, tagna ur minnet eftersom det var min tur att glömma anteckningarna...

Vita flighten: De tvenne Corton-Charlemagne gillade jag som fasen. -10an var bra men behövde kanske lite tid för att integreras. Faten kändes väldigt Bordeauxiga i början (vet inte riktigt vad det är, en sorts rökighet?). -06an var klart oxidativ, men icke desto mindre helt gudomligt bra - den där härliga kompotten av svamp och sherry, tillsammans med ståtlig struktur och nästan ändlös längd. Sancerrerna minns jag inte riktigt vad jag sa om, men vill i efterhand tro att jag tyckte de var bra. Chablis överlåter jag åt andra personer att dricka, inte riktigt min grej.

Bubbel: Fleury var supertrevlig. Paul Bara lite stram, vilket kanske ordnar sig med ålder?

Rött 1: Vilken flight. Fyra toppenbra Bordeaux, om än lite svårdruckna i detta stadium. Mina två Mencía satte jag som Rhone-Syrah, när @Vino fino sa USA insåg jag att det nog kunde stämma, låter rimligt med lite sirligare Nya Världen-tolkning av Syrah, men det är fegt att ändra sig. Ultreia hade såna naturvinsvibbar att flera deltagare genast misstänkte södermalmshipstern mig, medan jag själv var övertygad om att det inte var mitt, även om jag inte testat det innan - det här var ju det konventionella av de två...

Rött 2: Borde kommit först, smaklökarna var bortfilade av föregående flight. Här gjorde jag en av kvällens felmatchningar och sade, styv i korken, att det uppenbart var 1 & 3 samt 2 & 4 som hörde ihop. Hursom, bra grejer, även om ung röd Bgn inte riktigt är min kopp med te, men ge den något decennium så tror jag vi snackar.

Château Sudden gillade jag. Inte en uppenbart identifierbar Sauternes, men god till mögelosten! Den lite lättare känslan var synnerligen sympatisk, speciellt efter föregående tanninorgie. Balsam.

Bra grejer rakt igenom, men i denna uppställning delas kvällens enda 100p ut till mina medprovare. Vilket gäng! Och vilken tur vi har som bor i samma stad som @Innertällmo Bryggeri!

 

[Mattias Schyberg]

Sista riktiga semesterdagen firas idag. Jag har visserligen semester även imorgon, men det räknas inte riktigt med tanke på att jag inte är ledig dagen efter. Idag är det med andra ord lördag rent upplevelsemässigt och den relativt vanliga rutten på stan bör självklart genomföras. Besök på Saluhallen för att fixa kött och ost hör till en av traditionerna. En fördel med rutinmässiga rutter är att man lär känna lössen på vägen och får en social start på dagen. En liten pratstund med personalen på Hasselbacken och Hildas ost följs upp av en sväng till bolaget där den ene efter den andre vinnörden stöts på. Det är fanimej som värsta fritidsgården för vuxna!

Behöver uppdatera mig på australienska viner inför en provning senare i höst så jag plockade upp en forumfavorit från Margaret River i form av 2014 Vasse Felix Chardonnay Heytesbury som fick i uppdrag att förena nytta med nöje genom att ackompanjera eftermiddagens ostövning: Tomette de chevré fermier och Vezzena di Lavarone di Malga. Till den obligatoriska köttbiten så passade jag även på att inhandla lite pinotage som även den kommer att bli aktuell till provningen i höst där Sydafrika ingår – om det levererar klass i sin stil vill säga. Är ingen fan av druvan generellt och tänkte mest se till att ta med mig något dugligt för en liten slant och har hört lite gott om producenten av framför allt @Vino fino. Fördelen med ett något billigare vin i provningen är ju att man kan lägga mer av budgeten på annat. Nåväl, det blev en 2014 Southern Right Pinotage, vi får se vad den går för till en grillad köttbit på kvällskvisten.

Hur blev det hela då, kanske ni undrar?

Jo, inte illa alls. Osten och den vita aussien avnjöts på terrassen i strålande solsken. Enbart ett glas, resten fick avnjutas inomhus visserligen för att inte låta väder och vind förstöra upplevelsen för mycket. Perfekt balanserat med löjligt bra intensitet och knivskarp syra med viss rondör. Precis så här skall fatad chardonnay smaka – faktiskt en av de bättre chardonnayer jag har haft nöjet att dricka i sin stil! Ungt givetvis, men med en strålande framtid under huven och ett självklart val till min provning (om det är typiskt Australien låter jag vara osagt). Snygga och lagom rostade fat. Riklig frukt av det svalare slaget. Elegans och finess. Krut, nougat, smör, hav och härligt kanderad citrus. Lite äpple och frisk tropisk frukt på det. En aning gröna, steniga och blommiga drag för komplexitetens skull. Hur gott som helst och hade ursprunget varit Bourgogne så hade det nog stått Meursault på flaskan samt kostat det dubbla! 91p

Funkade snuskigt bra till den mogna getosten. En grymt trevlig ost! Mycket jordig nötighet i ostens mögliga ytskikt möter faten i vinet perfekt. Den höga syran sköter resten. Funkade nog lika bra till den andra osten, men varken ost eller den kombinerade upplevelsen utmärkte sig nog för att göra minnesvärda avtryck.

Efter lite fortsatt bättring av semesterbrännan så plockades kolgrillen fram lagom till solnedgången (läs: när solen går ner bakom grannhusets tak). Det blev entretcôte från jänkarland med ugnsgrillad rosmarinspotatis och tomat- och mozzarellasallad samt lite enkel kall sås med ingefära och soja baserat på crème fraîche. Så enkelt och samtidigt löjligt gott vilken dag i veckan som helst. Pinotagen levererade bra: Första intrycket påminner lite om en sval hipstergrenache från typ Madrid. Slankt, kryddigt och aningen bränt med tjära, lagerblad och mörk odefinierbar frukt med röda inslag av hallon och syrliga plommon samt försiktiga fat. Är detta verkligen pinotage? Kanske inte så typiskt men en jäkligt trevlig överraskning! Riktigt bra syra och snälla tanniner. Inte helt olikt en pinot noir faktiskt, eller varför inte en bättre gamay? Jag blir osäker här. Borde jag ha med ett sånt här vin som representant för pinotage från Sydafrika? Samtidigt – är det någon mening att ha med en pinotage som man inte kan rekommendera bara för att den enligt gammal tradition anses typisk? Nä, jag tror faktiskt att jag väljer detta. Inget märkvärdigt vin totalt sett, men en överraskande bra pinotage till ett rimligt pris en bit under tvåhunkan! 87p

 

[Emanuel]

Sista riktiga semesterdagen firas idag. Jag har visserligen semester även imorgon, men det räknas inte riktigt med tanke på att jag inte är ledig dagen efter. Idag är det med andra ord lördag rent upplevelsemässigt och den relativt vanliga rutten på stan bör självklart genomföras. Besök på Saluhallen för att fixa kött och ost hör till en av traditionerna. En fördel med rutinmässiga rutter är att man lär känna lössen på vägen och får en social start på dagen. En liten pratstund med personalen på Hasselbacken och Hildas ost följs upp av en sväng till bolaget där den ene efter den andre vinnörden stöts på. Det är fanimej som värsta fritidsgården för vuxna!

Behöver uppdatera mig på australienska viner inför en provning senare i höst så jag plockade upp en forumfavorit från Margaret River i form av 2014 Vasse Felix Chardonnay Heytesbury som fick i uppdrag att förena nytta med nöje genom att ackompanjera eftermiddagens ostövning: Tomette de chevré fermier och Vezzena di Lavarone di Malga. Till den obligatoriska köttbiten så passade jag även på att inhandla lite pinotage som även den kommer att bli aktuellt till provningen i höst där Sydafrika ingår om det levererar klass i sin stil vill säga. Är ingen fan av druvan generellt och tänkte mest se till att ta med mig något dugligt för en liten slant och har hört lite gott om producenten från framför allt @Vino fino. Fördelen med ett något billigare vin i provningen är ju att man kan lägga mer av budgeten på annat. Nåväl, det blev en 2014 Southern Right Pinotage, vi får se vad den går för till en grillad köttbit på kvällskvisten.

Hur blev det hela då, kanske ni undrar?

Jo, inte illa alls. Osten och den vita aussien avnjöts på terrassen i strålande solsken. Enbart ett glas, resten fick avnjutas inomhus visserligen för att inte låta väder och vind förstöra upplevelsen för mycket. Perfekt balanserat med löjligt bra intensitet och knivskarp syra med viss rondör. Precis så här skall fatad chardonnay smaka – faktiskt en av de bättre chardonnay-viner jag har druckit i sin stil! Ungt givetvis, men med en strålande framtid under huven och ett självklart val till min provning (om det är typiskt Australien låter jag vara osagt). Snygga och lagom rostade fat. Riklig frukt av det svalare slaget. Elegans och finess. Krut, nougat, smör, hav och härligt kanderad citrus. Lite äpple och frisk tropisk frukt på det. En aning gröna, steniga och blommiga drag för komplexitetens skull. Hur gott som helst och hade ursprunget varit Bourgogne så hade det nog stått Meursault på flaskan samt kostat det dubbla! 91p

Visa bifogad bild 8002

Funkade snuskigt bra till den mogna getosten. En grymt trevlig ost! Mycket jordig nötighet i ostens mögliga ytskikt möter faten i vinet perfekt. Den höga syran sköter resten. Funkade nog lika bra till den andra osten, men varken ost eller den kombinerade upplevelsen utmärkte sig nog för att göra minnesvärda avtryck.

Visa bifogad bild 8004
Visa bifogad bild 8005

Efter lite fortsatt bättring av semesterbrännan så plockades kolgrillen fram lagom till solnedgången (läs: när solen går ner bakom grannhusets tak). Det blev entretcôte från jänkarland med ugnsgrillad rosmarinspotatis och tomat- och mozzarellasallad samt lite enkel kall sås med ingefära och soja baserat på crème fraîche. Så enkelt och samtidigt löjligt gott vilken dag i veckan som helst. Pinotagen levererade bra: Första intrycket påminner lite om en sval hipstergrenache från typ Madrid. Slankt, kryddigt och aningen bränt med tjära, lagerblad och mörk odefinierbar frukt med röda inslag av hallon och syrliga plommon samt försiktiga fat. Är detta verkligen pinotage? Kanske inte så typiskt men en jäkligt trevlig överraskning! Riktigt bra syra och snälla tanniner. Inte helt olikt en pinot noir faktiskt, eller varför inte en bättre gamay? Jag blir osäker här. Borde jag ha med ett sånt här vin som representant för pinotage från Sydafrika? Samtidigt – är det någon mening att ha med en pinotage som man inte kan rekommendera bara för att den enligt gammal tradition anses typisk? Nä, jag tror faktiskt att jag väljer detta. Inget märkvärdigt vin totalt sett, men en överraskande bra pinotage för ett rimligt pris en bit under tvåhunkan! 87p

Visa bifogad bild 8006

Alltså, tack för den, man kan ju lugnt säga att man blev lite småsugen på ost efter de bilderna...

 

[Mattias Schyberg]

Sista riktiga semesterdagen firas idag. Jag har visserligen semester även imorgon, men det räknas inte riktigt med tanke på att jag inte är ledig dagen efter. Idag är det med andra ord lördag rent upplevelsemässigt och den relativt vanliga rutten på stan bör självklart genomföras. Besök på Saluhallen för att fixa kött och ost hör till en av traditionerna. En fördel med rutinmässiga rutter är att man lär känna lössen på vägen och får en social start på dagen. En liten pratstund med personalen på Hasselbacken och Hildas ost följs upp av en sväng till bolaget där den ene efter den andre vinnörden stöts på. Det är fanimej som värsta fritidsgården för vuxna!

Behöver uppdatera mig på australienska viner inför en provning senare i höst så jag plockade upp en forumfavorit från Margaret River i form av 2014 Vasse Felix Chardonnay Heytesbury som fick i uppdrag att förena nytta med nöje genom att ackompanjera eftermiddagens ostövning: Tomette de chevré fermier och Vezzena di Lavarone di Malga. Till den obligatoriska köttbiten så passade jag även på att inhandla lite pinotage som även den kommer att bli aktuell till provningen i höst där Sydafrika ingår – om det levererar klass i sin stil vill säga. Är ingen fan av druvan generellt och tänkte mest se till att ta med mig något dugligt för en liten slant och har hört lite gott om producenten av framför allt @Vino fino. Fördelen med ett något billigare vin i provningen är ju att man kan lägga mer av budgeten på annat. Nåväl, det blev en 2014 Southern Right Pinotage, vi får se vad den går för till en grillad köttbit på kvällskvisten.

Hur blev det hela då, kanske ni undrar?

Jo, inte illa alls. Osten och den vita aussien avnjöts på terrassen i strålande solsken. Enbart ett glas, resten fick avnjutas inomhus visserligen för att inte låta väder och vind förstöra upplevelsen för mycket. Perfekt balanserat med löjligt bra intensitet och knivskarp syra med viss rondör. Precis så här skall fatad chardonnay smaka – faktiskt en av de bättre chardonnayer jag har haft nöjet att dricka i sin stil! Ungt givetvis, men med en strålande framtid under huven och ett självklart val till min provning (om det är typiskt Australien låter jag vara osagt). Snygga och lagom rostade fat. Riklig frukt av det svalare slaget. Elegans och finess. Krut, nougat, smör, hav och härligt kanderad citrus. Lite äpple och frisk tropisk frukt på det. En aning gröna, steniga och blommiga drag för komplexitetens skull. Hur gott som helst och hade ursprunget varit Bourgogne så hade det nog stått Meursault på flaskan samt kostat det dubbla! 91p

Visa bifogad bild 8002

Funkade snuskigt bra till den mogna getosten. En grymt trevlig ost! Mycket jordig nötighet i ostens mögliga ytskikt möter faten i vinet perfekt. Den höga syran sköter resten. Funkade nog lika bra till den andra osten, men varken ost eller den kombinerade upplevelsen utmärkte sig nog för att göra minnesvärda avtryck.

Visa bifogad bild 8004
Visa bifogad bild 8005

Efter lite fortsatt bättring av semesterbrännan så plockades kolgrillen fram lagom till solnedgången (läs: när solen går ner bakom grannhusets tak). Det blev entretcôte från jänkarland med ugnsgrillad rosmarinspotatis och tomat- och mozzarellasallad samt lite enkel kall sås med ingefära och soja baserat på crème fraîche. Så enkelt och samtidigt löjligt gott vilken dag i veckan som helst. Pinotagen levererade bra: Första intrycket påminner lite om en sval hipstergrenache från typ Madrid. Slankt, kryddigt och aningen bränt med tjära, lagerblad och mörk odefinierbar frukt med röda inslag av hallon och syrliga plommon samt försiktiga fat. Är detta verkligen pinotage? Kanske inte så typiskt men en jäkligt trevlig överraskning! Riktigt bra syra och snälla tanniner. Inte helt olikt en pinot noir faktiskt, eller varför inte en bättre gamay? Jag blir osäker här. Borde jag ha med ett sånt här vin som representant för pinotage från Sydafrika? Samtidigt – är det någon mening att ha med en pinotage som man inte kan rekommendera bara för att den enligt gammal tradition anses typisk? Nä, jag tror faktiskt att jag väljer detta. Inget märkvärdigt vin totalt sett, men en överraskande bra pinotage till ett rimligt pris en bit under tvåhunkan! 87p

Visa bifogad bild 8006

Brassade på lite blåmusslor på grillen ikväll som förrätt och kompletterade med chorizo och lite överbliven potatis från gårdagen. Till detta fick det bli överblivna slattar med vin. Vasse Felix har utvecklats grymt och det märks att det kommer att utvecklas till ett förnämt vin av högsta klass. Pinotagen till korvarna har förändrats löjligt mycket. Den mörka frukten har helt avtagit och bytts ut mot ganska ettriga tranbär och hallonvinäger samt en diffus blommighet åt hibiskus. Minst en pinne upp dag två, kanske till och med två!

 

[Omar Khayyam]

Låter kanske andra flaskan ligga i tio år till. Kryddig, stram, knastertorr, lång och med fin syra.

 

[Mattias Schyberg]

Visa bifogad bild 8013
Låter kanske andra flaskan ligga i tio år till. Kryddig, stram, knastertorr, lång och med fin syra.

Jag gillar verkligen det där årgångslösa vinet från den supertrevliga producenten Vin Jaune!

 

[Omar Khayyam]

Jag gillar verkligen det där årgångslösa vinet från den supertrevliga producenten Vin Jaune!

Tänkte det litet som en lättare bildrebus...

 

[Mattias Schyberg]

Tänkte det litet som en lättare bildrebus...

Precis, det var därför jag postade svaret!

 

[chambertin]

Brassade på lite blåmusslor på grillen ikväll som förrätt och kompletterade med chorizo och lite överbliven potatis från gårdagen. Till detta fick det bli överblivna slattar med vin. Vasse Felix har utvecklats grymt och det märks att det kommer att utvecklas till ett förnämt vin av högsta klass. Pinotagen till korvarna har förändrats löjligt mycket. Den mörka frukten har helt avtagit och bytts ut mot ganska ettriga tranbär och hallonvinäger samt en diffus blommighet åt hibiskus. Minst en pinne upp dag två, kanske till och med två!

Visa bifogad bild 8011

Bra med slattar ibland.
Måste komma iväg och plocka upp några Vasse Felix. Gillar den skarpt.

 

[Omar Khayyam]

Precis, det var därför jag postade svaret!

Även om årgången kanske är litet knepig att gissa från det gryniga fotot... Detta var en 2008 Julien labet en singulier, vin jaune. Mkt fin. Mkt tidigt i sin utveckling.

 

[LeChat]

2006 Mitolo G.A.M. Shiraz

Den här har verkligen utvecklats positivt! Köpte några stycken på bolaget för en massa år sedan och hade faktiskt missat att det fanns en flaska kvar på hyllan med blandat från nya världen. Fortfarande är det ett vin med stor koncentrerad frukt men frukten har lämnat stadiet av "in your face" och istället dragit sig tillbaka för att släppa fram lite mognadstoner. Ett litet wow faktiskt.

 

[Pontus]

Visa bifogad bild 8021
2006 Mitolo G.A.M. Shiraz

Den här har verkligen utvecklats positivt! Köpte några stycken på bolaget för en massa år sedan och hade faktiskt missat att det fanns en flaska kvar på hyllan med blandat från nya världen. Fortfarande är det ett vin med stor koncentrerad frukt men frukten har lämnat stadiet av "in your face" och istället dragit sig tillbaka för att släppa fram lite mognadstoner. Ett litet wow faktiskt.

Kul! Det är ju precis så Aussie Shiraz med kvalitet normalt ska drickas - med rejäl ålder! Det är närmast galet hur ett till en början bombastiskt, sötfruktigt och till synes överextraherat vin kan ändra skepnad till något ytterst njutbart. Drack för inte så länge sen 1998orna av Penfolds RWT Shiraz och Wynns Michael Shiraz - båda hur bra som helst på en skala!

 

[Wintermute]

Det är trettio grader varmt. Då kan det kännas rimligt med rosé. 2015 Tavel Cuvée Royal. Fyllig rosa färg. Hallon och kanske röda vinbär. Viss komplexitet. Det är 30 grader varmt. Då analyserar man inte så mycket. Hursomhelst är nog min favoritappelation vad gäller rosé. Smarrigt. Fredag.

 

[grappa]

August Kesseler N Pinot Noir 2011: Ljusröd transparent färg. Härligt kryddig doft av röda vinbär och jordgubbar. Kryddig smak av vinbär och lite fatbeska med markerad syra. Lång eftersmak. I mitt tycke ganska klassisk Tysk Pinot/Spätburgunder (kan nog inte skilja på PN och Spätburgunder). Jättegott. Ångrar att jag inte köpte fler än 2. Kvalitet 88 p. Tycke och smak (och en skön kväll gör nog sitt) 90 p. 99 SEK på rea på SB är löjligt billigt. Skulle gärna betalt 299.
Zind-Humbrecht Blanc d'Alsace, NV: Svårt att hitta info om vinet, en källa uppger en blandning av Pinot Blanc och Auxerrois, en annan "gjort av förra årets rieslingskörd, samt tidigare årgångar av riesling, pinot gris och en skvätt gewürztraminer". Ganska gyllengul i färgen. Stor doft av kryddor, viss sötma, vaxljus, hö, persika med mera. Torrt vin med fruktsötma. Kryddig smak med mycket dämpat inslag av tropisk frukt. Ingen syra. Jag gillar detta mycket. En slags blandning av Alsace och Norra Rhone (Hermitage inte Condrieu). Tycker jag känner Auxerrois drag i vinet men svårt att säga. Kvalitet: saknar referenser så omöjligt att säga. Tycke och smak; 90 p.

 

[Vino fino]

Inget agneau de Pauillac utan snarare agneau Irlandais de Daglivs men det var i alla fall rätt vin i glasen till maten. Stötte för övrigt på en gotlänning nyligen som körde en variant på Pauillac-historien om unika saltstänkta gotländska får men jag har svårt att tro att den bräckta Östersjön kan ge rätt saltmarinad till lammen. Hursomhelst, sen och stadig lunch idag eftersom vi ska besöka veganer i afton och som alla vet blir det dålig mat när veganer får bestämma.

Batailley ’12: ett av få slott i Pauillac som jag hellre dricker ungt än moget, sannolikt snart på väg in i tunneln, men idag är det omisskännligt autentiskt med tung svartkrutsrök, viol, fullt med asiatiska kryddor, svartvinbärsblad. Även i en sval årgång som 2012 verkar det inte kräva någon större ansträngning att bevisa varför Pauillac är bättre än någon annan plats i världen på att locka fram den absoluta balansen mellan frukten och de matiga tonerna i Cabernet Sauvignon. Lättare i gomen än i doften, svalt, inte så koncentrerat som andra år, men det gör absolut ingenting nu när man dricker det så ungt. Helt balanserat. Och givetvis helt rätt till lammet. Ett fynd för 349 bagis. 92 p

 

[Jimmy A]

Domain Road Central Otago Riesling 20015
Blev lite förvånad över sötman i vinet. Jag vill ha mitt Riesling torrare än så här. Annars är det ett trevligt vin med bra frukt. Men inget som kommer köpas igen.

 

[Mattias Schyberg]

Domain Road Central Otago Riesling 20015
Blev lite förvånad över sötman i vinet. Jag vill ha mitt Riesling torrare än så här. Annars är det ett trevligt vin med bra frukt. Men inget som kommer köpas igen.
Visa bifogad bild 8043

Själv har jag sällan några problem med sötma i mina riesling, men det är tråkigt när det kommer som en överraskning och man hade förväntat sig ett torrt vin. Alsace brukar vara värst!

 

[Jimmy A]

Själv har jag sällan några problem med sötma i mina riesling, men det är tråkigt när det kommer som en överraskning och man hade förväntat sig ett torrt vin. Alsace brukar vara värst!

När man är inställd på ett torrt vin så blir man lite tagen på sängen. Kan vara att jag är lite kräsen för jag har extremt svårt med sötman i både riesling och champagne. Jag gillar torra prylar.