I helgen öppnade jag en Borgogno Barolo Riserva 1973 som införskaffades eftersom det är mitt födelseår. Jag hade ärligt talat inga stora förhoppningar om ett fantastiskt vin, men det är alltid kul att öppna gamla flaskor och se vad som tittar fram. Hur var då 1973 i Piemonte? Gaja kommenterade årgången så här: "1973 – An average vintage. Low quality. The best terroirs showed their best ability in mid-level quality. In vintages like this, the quality of the cru is three to four times as good as the Barbaresco. The 1973 vintage helped to show us the ability of vineyards with the best exposure. Some crus are very good, not outstanding, but quite good." I Kerin O'Keefes bok om Piemonte beskrivs det som "an unremarkable vintage". Jag noterar att alkoholen ligger på 14,5%, vilket känns högt. Vad fanns då i flaskan?
Ljust rödorange färg med låg intensitet. Doften är från början lite "dammig". Som ett gammalt dammigt bibliotek sa frun. Tänk doften av riktigt gamla böcker i uttorkade trähyllor. Men efterhand vaknar doften till liv och blir fin och komplex. En bukett rosor dyker upp. Lite sötaktig smörkola och röda bär kommer fram. Komplext och intressant! Tyvärr är vinet väldigt trött i munnen. Här finns lite röda bär (lingon, röda vinbär) som kämpar sig kvar, men också lite stickig syra som för tankarna åt vinäger-hållet och en något metallisk bismak. Det är tydligt att detta sett sina bästa år för ganska länge sedan. En köttbit gör vinet bättre, men det blir aldrig särskilt gott. Jag njöt av doften hela kvällen, men drack inte upp flaskan. Det fick bli ett doftvin istället för ett drickvin. Men jag ångrar inte att jag köpte den!