(Wax-ception? Gud så drygt att dubbelvaxa... god damn hipsters!)
NV. Sami-Odi, Little Wine #5 - Barossa
100 % Syrah, 14,4 %.
Inte varje dag ett NV-rödtjut dyker upp. Jag var alldeles för nyfiken för att motstå testning! Enligt producentens webbsida, en blandning av: 2012 (11%), 2013 (3%), 2014 (39%) & 2015 (47%).
Och vilket vin sedan. Kött och bär initialt! Sedan blir det lite grönt och stjälkigt under det. På toppen har vi en del ek och björnbär. På tungan är det lite sådär allmänt “grönt”, med en fin samling mökare bär. Det drar betydligt mer åt det eleganta hållet än det varmklimatssvulstiga. Tanninerna är närvarande, men det är oväntat balanserat. Något knutet överlag, och det känns som att storheten ligger några år i framtiden, men mycket, mycket gott redan nu.
91p
Passade riktigt fint till lite hästkött!
-----
Efter middag blev det en något efterbliven men intressant provning. Sockershocken kom att bli total. Sex gånger PX!
1971 Toro Albala, Don PX, gran reserva
Russin, lakrits, torkad frukt, kakao. I munnen mer av samma, samt lite chark efter en halvtimme i glaset. Har viss försök till avrundning och balans. Åldern verkar ha trubbat av sockersötman en smula, och gett lite plats åt en angenäm syra. Mycket bättre än jag väntade mig, och förvånansvärt mycket som hänt med alla extra år.
90p.
1982 Toro Albala, Don PX, gran reserva
Russin, vanilj, chokladkaksmulor, vagt charkigt. Efter en stund dyker, oväntat nog, en distinkt körsbärsdoft ut, samma typ som brukar finnas i vissa tyngre (torra) rödviner. Förvirrande! På tungan är det sliskigt sött, och tyvärr med en lätt bismak av kartong (defekt?).
85p
1986 Toro Albala, Don PX, gran reserva
Fy fan vad äckligt. Som jag tänker mig en parfymbutik stinker. Jasmin. På tungan är det lite spritigt plus allmänt error. Världens konstigaste defekt?
59p.
1986 Toro Albala, Don PX, gran reserva
Det här var bara ett knäppt tillägg i vår flight: öppen och halvfull i 6+ månader. Markant skillnad mot den nyöppnade. Kanske eftersom jag letade efter det, men en vag parfymton finns här också. Men även: ett stort täcke av oxiderade drag, mycket russin, lite torkad frukt. På tungan är det givetvis stickigt sött här också, men den här flaskan uppvisade mest syra efter 71an. Intressant, men kanske inte så gott!
83p.
Toro Albala hänger ju i Montilla-Moriles, så det kändes rimligt att plocka upp lite sherry som referensviner.
NV Harveys, Pedro Ximénez, 30yo - Sherry
Bränt, nagellack. Påminner mycket om Don PXarna men hade mer oomph överlag.
86p.
NV Gonzalez-Byass, Noé 30yo - Sherry
Ja, hej och hå kocentration! Relativt bra, men ändå inte riktigt mitt glas vin. Tacksamt högre syra än de övriga.
87p.
Den kortfattade, och extremt väntade, slutsatsen är att PX är för stickigt sött, men blir bättre om den är gammal och dammig! Härefter blev det brandy gjord på PX-druvor (rätt bra), och som någon form av botemedel mot sötman blev det lite Ardbeg Supernova, 2010-edition som avslutning!