Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Träffade några Munskänkar för en privat hemma-hos provning på fredagen. Temat var viner från Kina vilket för de flesta deltagare var något helt nytt.
Alla de kinesiska vinerna var från Grace Vineyard i Shanxi-regionen i centrala Kina. Grace Vineyard räknas till en av de bästa vingårdarna i Kina, vad det nu betyder...
Vinerna är inköpta i Hong Kong av en av våra Tyresö-munskänkar.

Vi började med lite mousserande, serverat öppet (Paracombe är bonusvin som dracks sist, mycket bra vin)

Visa bifogad bild 8701

NV Grace Vineyard Chardonnay Angelina

Första året som de släpper ett mousserande. Tillverkad enligt traditionella metoden och degorgerad 2015. Tre år på jästen så viss ambition finns. Helt ok bubbel, lite som en hyfsad Cremant. Frisk i både doft och smak med mycket gröna äpplen, lime och lite ananas. Ganska robust mousse och en liten sötma. Hyfsad längd. 86p

Som jämförelse så hade vi en champagne, möjligen lite taskigt mot kinesen...
NV Bernard Lonclas Champagne Blanc de Blancs Extra Brut
Medtaget av oss som bonusvin. Inköpt på plats i Vitry le Francois. Gröna äpplen med lite dragning åt bokna röda dito. Lite Mariekex också. Fyllig, gräddig mousse, liten sötma och fina syror. Riktigt gott. 89p

Sedan till huvud-flighten. Tre kinesiska röda och tre "vanliga" alternativ från gamla/nya världen (vad ska man kalla Kina egentligen, nya nya världen eller...?) Allt serverat blint. Uppgiften: peka ut kineserna och pricka druvorna. Paren baserades på Bordeaux-blend, Syrah respektive Aglianico (!)

Glas 1
Röd med lite brunaktig kant. Doft av björnbär, surkörsbär och fat. Lite florala toner. Rejäla tuggiga tanniner, hög syra, liten beska och ganska torr. Rejäl struktur, bra ryggrad och mycket matvänlig.
Har ingen erfarenhet av Aglianico, men enligt uppgift en rejält sträv druva och det här kändes väldigt italienskt så gissningen blev Aglianico från Italien. 89p.

2011 Azienda Agricola Basilisco Aglianico del Vulture Teodosio

Ett rätt, börjar bra

Glas 2
Röd med dragning åt blått. Ganska elegant doft med svarta vinbär, kaffe, kokos och vanilj. Mycket fat-karaktär (nya franska ekfat?). Mjuka måttliga tanniner, snäll, saftig med ganska bra längd.
Hittar ingen tydlig druvkaraktär. Mest bara snygga och dyra fat. Gissar på Syrah från Kina. 87p.

2012 Grace Vineyard Aglianico Tasya's Reserve
Jaha, var finns tanninerna då? Mycket långt från italienaren. Prickade att det var en Kines i alla fall.

Glas 3
Mörk röd frukt. Rostad ek, mörk choklad.
Slank, bärig, syrlig med bra längd.
Också ett snyggt vin, men utan tydlig druvkaraktär. Gissar på Aglianico från Kina. 86p

2012 Grace Vineyard Shiraz Tasya's Reserve
Förväxling mellan glas 2 och 3 alltså. Jag känner mig förlåten. Rätt land igen, börjar få en känsla för hur kineserna jobbar.

Glas 4
Initialt lite blyg, men efterhand varm och rättfram doft av mörka bär. Medelstram, fyllig smak av mörka bär.
Trevligt vin men utan riktigt tydlig karaktär. Eftersom jag redan hade bestämt mig för vad som var i de två sista glasen så blev gissningen Bordeaux-blend från Kina. Det fanns trots allt en viss ryggrad i vinet. 88p

2014 Charles Smith Syrah Boom Boom
Jaha, den har man ju druckit förut. Helt OK och växte även en del under kvällen.

Glas 5
Ganska ljust klarröd. I färg, doft och smak liknar det mest en Pinot Noir.
Kryddig, lite pepprig doft med röda bär (hallon, jordgubbar). Slank, syrlig med fina försynta tanniner. Eftersom det inte finns någon PN med i uppställningen så landar jag i en Syrah från USA (vi hade fått ursprunget på alla deltagare, Syrah:n var från Washington state). Jag tänkte att det kunde vara en elegant Syrah av typ Norra Rhone som jag ibland har kunnat känna drar mot Pinot. 85p

2011 Grace Vineyard Chairman's Reserve

Vad f-n, är detta en CS-dominerad Bordeaux-blend? För drygt 600kr dessutom. Så oprisvärd! Ingenting som påminner om CS eller Bdx... Tydligen deras toppvin :confused:

Glas 6
Mörkt blåröd. Komplex och djup doft av mörka bär, mörk choklad, lite stall och Karlssons klister. Rejält stram, lite dammig med fortfarande mycket frukt. Bra längd.
Det här måste väl ändå vara orginalet från Bordeaux! 90p

2005 Château Verdignan

Ett rätt till, skönt.

Visa bifogad bild 8702
Kul provning, men slutsatsen är nog att Kina just nu inte är något hot mot resten av vinvärlden. Känslan är att man inte vågar låta druvan spela huvudrollen, utan jobbar hårt i vinkällaren för att producera snygga, strömlinjeformade och lättdruckna viner för den inhemska marknaden. Det kan också mycket väl vara så att denna typ av viner passar bättre till den kinesiska maten som ofta är ganska kryddstark. Slutsats: Eleganta och välgjorda men ganska anonyma och trista viner.
Jag smög in en kinesisk flaska CS på en provning i Hörnefors för några år sedan. Det var så nära gift man kan komma. De flesta vågade inte ens smaka... Vinet vaskades. Har sedan dess druckit ett otal kineser med namn som innehåller orden "The Great Wall". Saft. Utspädd volymdricka som oftast får svenska sötade kvinnofällor (boxar) att framstå som vidunderligt välgjorda! China Airways serverar alltid ett potpurri av usla kinaviner... och på snabbköpet här, så har de alltid en 5-7 olika kinaviner för mellan 30-70kr. . .

Nä, kvalitetsmedvetenhet är inte något som på något överdrivet sätt präglar kinesiska varor, snarare volym...
 

Ekdahl

Medlem
T.ex. Bourgogne Rouge, Santenay, Saint-Romain, Savigny-les-Beaune eller annan, mindre berömd, byappellation från Leroy, Emmanuel Rouget, Robert Groffier, Cécile Tremblay, Domaine Robert Chevillon, Jean-Marie Fourrier, Roumier, Ponsot, Coche-Dury, Ramonet, Dugat-Py, Denis Mortet eller annan toppdomän.
Jag har inte provat men jag skulle gissa att bästa röda Bourgogne på SB i 300-kronorsklassen just nu är Lucien Le Moine Bourgogne Rouge.
Om du kan hitta den så gör Alain Gras en mycket bra Saint-Romain som går att köpa för under 200kr.
Tack. Vid en sökning på SB finns inte diekt någon av producenterna tillgängliga i den prisklassen vad jag kan se dock.
Här är 2 viner som jag kollat in men inte beställt och konkret kostar under 300 kr, frågan är kommer någon av dem ge minst 88 p på en provning idag?
Tollot-Beaut Savigny Champ-Chevrey Premier Cru 2011. 292 kr
Domaine Faiveley Mercurey Premier Cru Clos des Roy 2011. 299 kr
 

thunberg

Flaskfantast
Administratör
Jag har inte provat men jag skulle gissa att bästa röda Bourgogne på SB i 300-kronorsklassen just nu är Lucien Le Moine Bourgogne Rouge.
Jag har provat/druckit den två gånger med varierande omdöme. Första gången hemma hos @Bearman har jag för mig blev jag positivt överraskad och när jag såg att den dök upp på SB ett tag senare köpte jag ett par flaskor. Öppnade den ena för några veckor sedan men blev besviken. Allt det jag gillade första gången var som bortblåst, nu var det mest lingondricka av det hela. Flaskvariation? Dålig dag? Ingen aning men jag känner mig mindre eggad att ploppa nästa flaska.
 

kayaker

Cyklist
Tack. Vid en sökning på SB finns inte diekt någon av producenterna tillgängliga i den prisklassen vad jag kan se dock.
Här är 2 viner som jag kollat in men inte beställt och konkret kostar under 300 kr, frågan är kommer någon av dem ge minst 88 p på en provning idag?
Tollot-Beaut Savigny Champ-Chevrey Premier Cru 2011. 292 kr
Domaine Faiveley Mercurey Premier Cru Clos des Roy 2011. 299 kr
Faiveley har lyft sig väldigt mycket det senaste decenniet så den bör ha potential.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Lite smarrigt från helgen.

En mycket välbalanserad Mendoza-malbec och en förvånansvärt hipstervänlig södra Rhône-blend från Swartland som signerats av en av Sydafrikas pionjärer inom det så kallade "nya Sydafrika", vilket inte säger ett smack egentligen, men som syftar på den nya generationens vinmakare som tenderar att vara lite mer experimentiella. Just Badenhorst har stuckit ut i ganska många år vid det här laget och just detta vin dyker årligen upp på bolaget via små partier.

image.jpeg

2014 Badenhorst Family Wines A.A. Badenhorst Red Blend

Ett snyggt och komplext vin. Mycket trevlig arom med tonvikt på sval syrah. De flesta av de klassiska norra Rhône-markörerna ger sig till känna; peppar, kött, björnbär och läder samt lite puffar av mörkt stendamm och rök. Med lite tid i glaset så förändras det påtagligt och blir rödare i frukten med tranbär och fikon. I munnen så är det syran som utmärker sig tydligast. En ganska kartig syra som biter ifrån rejält. Fjäderlätt kropp och låg alkohol indikerar svalt klimat (eller tidig skörd). Stramt och allt annat än inbjudande. Aningen för tunt för min personliga smak men kul och intressant. Ett vin för den moderna vinhipstern som älskar etna- och beaujolaisviner. Det funkar ganska bra på mig också visserligen. (89p)

image.jpeg

2014 Bodegas Escorihuela Gascón 1884 The President's Blend

Svarta vinbär, blå plommon, björnbär, trycksvärta, tobak och rostade fat samt ett uns vanilj och tjära. Hyfsat fylligt och snyggt balanserat. Medel på det mesta i munnen men med en klart utmärkande längd och intensitet. Ett riktigt bra hantverk, men det saknar lite komplexitet för att lyckas ta mig med storm. (90p)

Oavsett vad, en riktigt bra malbec. Kanske mer fransk än typiskt argentinsk.
 
Visa bifogad bild 8552

Val di Suga 1985

En mycket välhållen kvalitetskork med endast en aningens mjukhet längst ner.
Old school Brunello. Himla bra. De klassiska körsbären är där, lite läder och svampskog som fortsätter mot lätta anistoner i avslutningen. Har ystra tanniner och pigg syra.
En 36-åring som fortfarande levererar i allra högsta grad.
Landar på 93 pinnar, därav nån extra pinne för god åldring.


Kul att läsa epeb, hade det här som lite av husvin i början av 90-talet och funderade ofta över vart det skulle ta vägen med ett par decennier i källaren, på gott och ont var vinet emellertid så pass tilltalande att det ganska snart gick åt på vägen...
 

Mattias Schyberg

Administratör
Intressant aspekt, är det den berömda tunneln som dyker upp även för i sammanhanget så enkla Bourgogner? Det vore intressant om du kunde utveckla detta lite - vilka erfarenheter har du?
Även ett mediokert vin får ju mognadstoner så småningom och blir således mer intressant. I sin ungdom så dricker man det på frukten och skyller eventuellt bristande uttryck på att det är knutet eller "snipigt". :D

Skämt åsido, jag delar din nyfikenhet. :)
 

Silenos

Medlem
Intressant aspekt, är det den berömda tunneln som dyker upp även för i sammanhanget så enkla Bourgogner? Det vore intressant om du kunde utveckla detta lite - vilka erfarenheter har du?

Om "den berömda tunneln" finns eller inte, har vi diskuterat tidigare på forumet. Min syn på det hela är att det gör den såklart. Den är ju ingenting annat än en mental model för att beskriva ett vins smakutveckling (jämf. mognadsplatå). Om då någon (b.la. jag) anser att en viss typ av vin är godast när det är ungt eller gammalt, ja det räcker ju för att säga att tunneln finns. Om man istället är av åsikten att vinet är lika gott när som helst under dess livslängd (relativt ovanligt skulle jag tro), eller om man kanske egentligen inte alls gillar den typen av viner (troligtvis ganska vanligt), då kanske beskrivningar av tunnlar ter sig märklig och som urskuldande. Det är ju självklart helt i sin ordning att inte gilla röd burgunder, dock är det ju en vintyp som, genom sin historia och status, många är nyfikna på och "vill" gilla.

Nu vet jag inte om jag skulle kalla ett byvin ifrån N-St.-G sådär väldans enkelt egentligen (Jadots version anno 2009 kan ju dock vara sunkig, det vet jag ingenting om), men jo, enligt min mening så verkar det drabba nästan all röd bourgogne. Och frågan är om inte allt lagringsdugligt rödvin överhuvudtaget har liknande tendenser. 2010;or från Barbarolo, eller 2008;or ifrån Bordeaux t.ex., tycker jag personligen är rätt ocharmiga i nuläget. Men bourgogne lider nog värst av fenomenet, och för att öka chanserna att det skall smaka gott så tror jag man gör klokt i att dricka det, säg inom tre/fyra år ifrån skörd eller efter tio/femton, det varierar såklart beroende av producent och årgång.

Det hela är ett stort aber, mina vinkylar är för tillfället smockfulla av odrickbar burgunder...
 

Ekdahl

Medlem
Om "den berömda tunneln" finns eller inte, har vi diskuterat tidigare på forumet. Min syn på det hela är att det gör den såklart. Den är ju ingenting annat än en mental model för att beskriva ett vins smakutveckling (jämf. mognadsplatå). Om då någon (b.la. jag) anser att en viss typ av vin är godast när det är ungt eller gammalt, ja det räcker ju för att säga att tunneln finns. Om man istället är av åsikten att vinet är lika gott när som helst under dess livslängd (relativt ovanligt skulle jag tro), eller om man kanske egentligen inte alls gillar den typen av viner (troligtvis ganska vanligt), då kanske beskrivningar av tunnlar ter sig märklig och som urskuldande. Det är ju självklart helt i sin ordning att inte gilla röd burgunder, dock är det ju en vintyp som, genom sin historia och status, många är nyfikna på och "vill" gilla.

Nu vet jag inte om jag skulle kalla ett byvin ifrån N-St.-G sådär väldans enkelt egentligen (Jadots version anno 2009 kan ju dock vara sunkig, det vet jag ingenting om), men jo, enligt min mening så verkar det drabba nästan all röd bourgogne. Och frågan är om inte allt lagringsdugligt rödvin överhuvudtaget har liknande tendenser. 2010;or från Barbarolo, eller 2008;or ifrån Bordeaux t.ex., tycker jag personligen är rätt ocharmiga i nuläget. Men bourgogne lider nog värst av fenomenet, och för att öka chanserna att det skall smaka gott så tror jag man gör klokt i att dricka det, säg inom tre/fyra år ifrån skörd eller efter tio/femton, det varierar såklart beroende av producent och årgång.

Det hela är ett stort aber, mina vinkylar är för tillfället smockfulla av odrickbar burgunder...
Tack för ett utförligt svar, onekligen intressant och baserat på min senaste erfarenhet är jag beredd att hålla med (även om jag nog haft lite varierande erfarenheter tidigare). Sedan var inte vinet alls sunkigt eller dåligt - bara så otroligt anonymt, men det lilla som kom igenom antydde ändå lite klass.
 

Pontus

Medlem
Om "den berömda tunneln" finns eller inte, har vi diskuterat tidigare på forumet. Min syn på det hela är att det gör den såklart. Den är ju ingenting annat än en mental model för att beskriva ett vins smakutveckling (jämf. mognadsplatå). Om då någon (b.la. jag) anser att en viss typ av vin är godast när det är ungt eller gammalt, ja det räcker ju för att säga att tunneln finns. Om man istället är av åsikten att vinet är lika gott när som helst under dess livslängd (relativt ovanligt skulle jag tro), eller om man kanske egentligen inte alls gillar den typen av viner (troligtvis ganska vanligt), då kanske beskrivningar av tunnlar ter sig märklig och som urskuldande. Det är ju självklart helt i sin ordning att inte gilla röd burgunder, dock är det ju en vintyp som, genom sin historia och status, många är nyfikna på och "vill" gilla.

Nu vet jag inte om jag skulle kalla ett byvin ifrån N-St.-G sådär väldans enkelt egentligen (Jadots version anno 2009 kan ju dock vara sunkig, det vet jag ingenting om), men jo, enligt min mening så verkar det drabba nästan all röd bourgogne. Och frågan är om inte allt lagringsdugligt rödvin överhuvudtaget har liknande tendenser. 2010;or från Barbarolo, eller 2008;or ifrån Bordeaux t.ex., tycker jag personligen är rätt ocharmiga i nuläget. Men bourgogne lider nog värst av fenomenet, och för att öka chanserna att det skall smaka gott så tror jag man gör klokt i att dricka det, säg inom tre/fyra år ifrån skörd eller efter tio/femton, det varierar såklart beroende av producent och årgång.

Det hela är ett stort aber, mina vinkylar är för tillfället smockfulla av odrickbar burgunder...
Jag kan skriva under på att det är precis samma sak med viner från både södra och norra Rhone (som du skriver, beroende på årgång och producent). Det verkar också vara de "starkare" (varmare, mognare) årgångarna som har de längsta tunnlarna, vet inte om det stämmer generellt?
 

Mattias Schyberg

Administratör
200 pix är inte särskilt mycket pengar för ett vin som når 90p i min värld. Aktuell årgång (2010) av Cellers Fuentes Priorat Finca El Puig är ett sådant. Att det dessutom finns lättillgängligt i bolagets ordinarie sortiment gör inte saken sämre. Klassiskt uttryck med god balans och en angenäm komplexitet som får de flesta av mina lyckoreceptorer upp i givakt. Vi pratar fortfarande om ett vardagsvin här – tro inget annat, men ett jäkligt bra sådant som enbart saknar den där lilla extra magiska touchen. Arommässigt så bjuds det på mörka körsbär, svarta vinbär och lite nyanser av röda äpplen tillsammans med en bas av cigarrtobak, vanilj, blyerts och några nypor dill. Fortfarande ungt och lovande, men i min mun ändå redo att drickas utan större besvär. Stramt och strukturerat men med viss generösitet. Kropp strax över medel.

Lätt att rekommendera! (90p)

image.jpeg
 

chambertin

Medlem
En tisdagkväll i Epernay kan ju vara ganska trevlig men riktigt extra bra blir den lätt hemma hos @magnum med fru där jag var igår.
Kvällen öppnade vi upp med att prova Damien Hugots nya N/V med bas -13 samt hans Rosé med bas -11 och -13.
Sedan hoppade vi över till en 2012 Calon Segur som @magnum nästan spikade (mkt imponerande !). Vinet öppnade yppigt med stor Cab-näsa och för mig mkt ceder och rostade toner. Efter hand och med mer luft så lugnar den ner sig och blir mer elegant och inte så burdus och Merlot-korinterna tittar fram allt mer. Smaken svarar i början inte riktigt upp mot den fina doften och tanninerna och syrorna är väldigt inställsamma. Om det är jag eller vinet som ändrar sig vet jag inte men utvecklingen under kvällen är väldigt bra.

Sedan kommer kvällens vin i glaset och på doften skriker det Selosse. Ser ut som rosé men flaskan var grön så det måste ju vara ngt annat. Det visar sig vara Lieu-dit "Sous le Mont" från Mareuil-sur-Ay (Blanc de Noir ?), degorgerad Feb -14. Fullkomligt underbar champagne i total men ung harmoni och med Selosse så karaktäristiska hyacinter på näsan.

Vi drar sedan korken ur en 2010 Raymond-Lafon (Sauternes, oklassat slott som ägs av familjen Meslier och vars far, Pierre, var källarmästare på d'Yquem). Luktar smörjolja/diesel först som den värsta Riesling men det försvinner och mkt Semillion-toner, ek, botrytis, vax, aprikoser och persika får mer spelrum. Smaken är rik, väldigt söt och eldig men saknar kanske lite pigga syror. Bra längd har den och för 25€/ helrör på Carrefour så är det bara att tacka och ta emot (och köpa lite mer).

Mer champagne skulle det bli i form av en luring från @magnum. Paul Clouet stod det på etiketten och det var en mix av -95/-96 i flaskan och 80%PN/20%Ch där Chardonnayn kom från Bonnaire. Strålande vin detta också med intensiv syra och en del mognad men långt ifrån för mkt av den varan. Svår position efter Sauternes men med den syran så gick det ändå hem.

Vacklade hemåt mot hotellet och de 2km promenad kändes välbehövliga.
 

chambertin

Medlem
väntar ivrigt på noter....varför inte poppa en -09 och jämföra;)
Skall köra bil imorgon så hoppar nog det samt att vi drack en 2007 Mas Foraster 'Josep Foraster' Seleccio, Conca de Barbera också så -09 Accomasso får vänta lite men -08 var inte helt fel även om man fick vänta ett bra tag på att den skulle visa upp sig ordentligt. Inte alls lika öppen som den flaska som @Rexel hade med sig på en BYOB för ett tag sedan. Var det en Rocchette eller Rocche @Rexel ?
 
Toppen