Jag köpte faktiskt den här i tron om att den skulle vara många, långa år över kullen. Satt med två vinintresserade vänner på Grand i Lund (nu när vinlistan är upptäckt måste jag fiska alla udda saker från den). Jag tänkte att det kunde vara lärorikt att dricka ett så gammalt vitt vin för den som inte gjort det tidigare; plus att jag då som känt finner viss njutning i det själv…
1964 Léon Beyer, Cuvée des Comtes d'Eguisheim, Gewurztraminer - Alsace
Internet gav ingen information alls om det här vinet med så hög ålder. Det fanns en CT-kommentar om 1976an. Gissningsvis är det här sålt av producenten ganska “nyligen” - etiketten var spotless (men Grand har ju bra lagringslokaler), och korken var förvisso inte purung, men 50 år var den absolut inte. Serverades vid källartemperatur och kyldes lite efteråt.
Väldigt expressivt, och levande! Massiva honungstoner, torkad frukt (typ aprikos, sultanrussin), nötter, dammiga kryddor. Väldigt kraftigt, om än med lite brist på djup. På tungan märks det att det här vinet har viss restsötma, men eventuell sötma är väl gömd av den höga syran. Vi pratar relativt hög syra här; den kanske inte är så framträdande jämfört med yngre viner (säg 80-talet, eller yngre
), men det är definitivt den aspekt av vinet som sticker ut. Det är väldigt angenämt. Smaken är liksom doften intensiv, men inte särskilt komplex. För att jämföra lite så är det som
1964 Domaine Huet, Le Mont moelleux, fast tvärtom. Där Huet är polerad och komplext elegant är det här kraftigt och lite enformigt. Jag har ingen större koll på gewürztraminer, men det kanske är så att druvan snarare kräver 60-70 år för att komma till sin rätt och släppa fram lite bredare mognadstoner?
Som femtioåring är det onekligt gott också.
90p