Blev ett besök på Eriks Vinbar igår kväll, med en rad fina viner förstås!
2011 Vilmart Cellier d'Or
Det tar en stund för den att värma upp, men det är ett bra glas att börja med; doften domineras av brioche, mjöliga glasäpplen, fräsch grapefrukt-bitter syra, citron, ett stänk av persikopuré... Inget avancerat eller stort vin, men den höga syran kompletterar rondören som vinet ändå har! De brödiga nyanserna övergår med lite luft till mer rostade toner, tänkt hasselnötter och grädde.
2015 Franck Balthazar Cornas
Länge sedan jag drack en fin Syrah och jag blev genast påmind om hur härligt det är, med bonusglädjen att det finns ett gäng i min egen källare (andra producenter dock). Färgen är påtagligt lila och rimmar väl med den lite blommiga, granitartade nyansen som finns i doften, tillsammans med krossade mörka bär (björnbär, skogsbär, svarta vinbär), flintrök snarare än charkig rök, pepparkorn...
På tungan är det ettrigt, strävt och så där parfymerat balanserat som gör att jag faller pladask för den här stilen av Syrah. Massor av mörk frukt återigen, pepparkorn strösslade över denna, med en känsla av stora granitblock som krossar bären likt kvarnstenar.
Riktigt bra vin, men ungt så det förslår! Det varma året kan nog ge en lång utvecklingskurva med viner som behåller sin spänst under lång tid! Jag såg dessutom att
@Niklas J hade provat en trippel av Balthazar's viner på Instagram, så extra kul att ha provat den här producenten.
2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion
Vi kunde inte motstå att hugga en flaska från källarlistan och jag som aldrig riktigt hyllat FdP tänkte att det skulle bli kul med en äldre variant! Helt rätt drag!
Komplexiteten i den här som fått några år extra på sig (och härligt sällskap?) resulterar i en grym Champagne; skogiga nyanser med svamp och undervegetation, som klingar av för att ge plats till gula äpplen, persika, citronzest, lime, mandelflarn, fransk nougat, en näve kaffebönor, rostat bröd... Ett glas man njuter av länge och med en liten påfyllning med jämna mellanrum så håller förstås vinet sin fräschör under hela timmen!
2011 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Kunde inte motstå ett glas av en vit GC från Bourgogne, även om det kanske inte är riktigt ”där” än. Det är så sällan de här kommer i glasform att jag mer än gärna tog ett, och jag blev inte besviken!
Fet frukt, riktigt bra struktur från faten som egentligen kommer fram mer som ryggrad än som något riktigt kryddigt; gula plommon, gula äpplen, något låg syra i förhållande till den där kraftiga frukten och viskositeten, men inget som stör.
Det som framför allt sticker ut är dess längd och koncentration, särskilt i jämförelse med den Puligny-Montrachet Les Enseigneurs som
@Daniel B tog in. P-M är mer grön, örtig, tydligare ton av krita, men kortare och mer öppen, medan C-C i det här fallet är den långsiktiga investeringen.
Efter ca 20 minuter i glaset började det verkligen hända grejer, med stenfrukt, vanilj och torkad citrusfrukt. Komplext, svårbeskrivet, möjligen lite fel tillfälle som sista glas…
Mixad post den här gången (bubbel vs vin), men ja ja...
och jag har varit trög på att posta här. Förutom Mascarello´n ovan så redovisar jag de tre bästa röda som inmundigats på sistone
