Igår kväll var det ordinarie medlemsmöte i måndagsklubben och som vanligt helt blint tema. Dock var det förvarnat att det skulle bli lite extra trevligt, och då sluter vi ju självklart upp mangrant. Det skulle visa sig att kvällens tema var huruvida Gevrey Chambertin Clos St Jacques har grand cru nivå eller inte. 7 st viner, det visade att en hermelin dolde sig bland katterna.
1. Louis Jadot 2007 Clos St Jacques
Doft av kött, fat och skog. Smak med röda bär, lite vanlij, lite multna toner. Ett jättebra vin som i ett annat sammanhang lätt skulle kunna varit kvällens höjdpunkt, nu var konkurrensen något knivskarp och detta var det svagaste kortet. Jättebra vin 91 p
2. Sylvie Esmonin, 2005 Clos St Jacques
Initialt väldigt sluten, betydligt mörkare i färg, rejält fatad med lite sötare doft, frukten gick åt mörkare hållet, lite pepprig, doften en klockren Cote Rotie. Smaken var rätt stram, bra mörk frukt, ganska söt, en hel del skogstoner och även tjära. Vinet besinnade sig efter en stund och i sammanhanget gled det in i pinotträsket. Klart yngre än 1a vinet, vinner på minst 5 års lagring till. Öppnade upp sig och blev riktigt trevligt till slut även om det var väl stramt. 93 p
3. Trapet Chambertin 2006
Här gick frukten åt det rödare hållet med röda vinbär och lingon. Smaken var sträv med rätt hög syra, köttigheten i doften fanns även i smaken. Kanske var det märkt av årgången men den stack inte ut alls. 92 p
4. Bruno Clair 2008 Clos St Jacques¨
Doft av grillat kött, skog och vanilj, smaken var bra, röda bär, lingon. Väldigt klassisk skolbokspinot, initialt var den väldigt trevlig men slöt sig efter ett tag. Behöver mer tid, det mest slutna vinet i samlingen. Jättegott och 93 p
De tre avslutande vinerna stod i en klass för sig, och här kändes det verkligen att det var klass på vinerna.
5. Dominique Laurent 2008 Clos St Jacques
Doft av grillat kött, bränt socker och mörka bär, en väldigt intensiv smak, det känns som vinet smakar av dig istället för tvärtom. Väldigt väldigt gott, ett av årets absolut bästa viner. 97 p
6. Jean-Marie Fourrier 2008 Clos St Jacques
Och direkt blev Dominique Laurent slagen på fingrarna av detta vin. Om inte ännu mer intensivt, med en syrligare ton än föregående och mer röda bär i fruktskalan. Väldigt gott, tyvärr utom räckhåll numera. 98 p
7. Armand Rosseau 2008 Clos St Jacques
Om nu vin nummer 6 är utom räckhåll är detta vin ännu mera utom räckhåll, har betvivlat att det ens funnits då det är nästan osannolikt att jag någon gång skulle få dricka det. Hur som helst där stod det. En helt annan stil än Fourrier. Där Fourrier vann på intensitet och kraft har detta vin elegans och finstämdhet. Riktigt silkigt med en väldigt lång smak. Min första Rosseau av de tre stora och gråter blod när jag inser vad detta vin betingar i pris. 96 p
Ikväll tyckte jag att kraften vann men mycket möjligt att detta vinner i längden. Hoppas bara att folk dricker det och inte bara låter det gå runt på auktioner.
Alla vinerna funkade väldigt bra med mat och det visade också på storheten hos vinerna.
Frågan är vad jag själv matchar denna provning med, snart min tur... Just det, svaret på frågan var inte 42 utan ett rungande ja, Clos St Jacques ligger självklart på Grand Crunivå.