Igår blev det en väldigt spontan tur till Simrishamn, där
@Skaggs och jag delade några pavor.
Först:
Visa bifogad bild 11417
2008 Bruno Michel, Les Roses
Deg. april 2016. 8 gram dosage. 100 % PM.
Magisk djupt men klar röd färg. Doftar samtliga sommarbär, med slagsida åt hallon, tranbär och efter lite tid även svarta vinbär. Oerhört charmigt! Den är snäll och tillgänglig, syran finns där men balanseras fint av den framträdande bärigheten samt även en liten svag tanninnärvaro. Om något negativt ska tas upp så är det inte överdrivet djupt/komplext, och den tappade lite med (många timmars) luft. Men en riktigt härlig rosé är det!
90p.
Var tidigt inne på att det var en pinot meunier-dominerande skapelse - kul att ha rätt på en sådan gissning. Tillgängligheten fick mig först att snurra in på en relativt ung NV skapad för att drickas tidigt, men i slutändan föll gissningen ändå på årgång - 2007 i första hand, 2009 som andra gissning. Nåja.
Tre vita:
Visa bifogad bild 11418
2015 Goisot, Exogyra Virgula - Saint-Bris
Oblint, referensvin.
Generös och fruktig doft, med bra smak och syra. Ett välgjort vin, men det blev tyvärr helt bortspolat av de andra två. Ägnade det orättvist lite tid.
2014 Jules Desjourneys, Pouilly-Vinzelles
Intensiv, generös. Gul frukt, lite nötter (“spök-oxidation”, på det allra bästa sättet), marsipan, röda äpplen, lite smörade popcorn. Ordentligt intensiv smak, med skarp syra - som förvisso kommer integreras bättre med tid, men som är ett löjligt trevligt inslag idag. En mycket positiv upplevelse, som ger mersmak!
92p och “framröstad” till WOTN. Drick nu, drick sen.
Skulle gärna höra vad folk som är bevandrade i vit bourgogne tycker om det här! I min ringa erfarenhet slår det här långt över sitt pris och sin region (fördomsfullt, jag vet). Snyggast vax också. Måste köpa fler!
2011 Francois Raveneau, Montée de Tonnerre
Mycket märkligt. Första timmarna är det stumt, skumt, funkigt stökigt. För första gången hittar jag framträdande toner av chark/salami i ett vitt vin. Dammigt “kalkigt”, vitpeppar, svagt rökig, gräs. Öppnar upp till mer diffus frukt, kanske lite citron(skal), vagt kryddigt, lite jordigt/smutsigt. Uppenbart ett komplext vin, men det är ärligt talat mer intressant än gott. Eller ja, det är ju riktigt bra, men det fortsätter att vara stökigt och vresigt. Smakerna är lite mer fokuserade på citronskal, vitpeppar, rök och gräsigt. Syran är fantastisk. Där och då snåla
91p.
Var ett glas kvar som dracks ikväll, efter att flaskan varit öppen i flera timmar. Producentens förmåga att skapa riktigt strukturerade och tighta viner visar sig väl - det har hänt ganska lite trots aggressiv luftning! Ikväll är det bättre, dock. Allt det konstiga har blåst bort och kvar är ett riktigt häftigt vin.
92p.
Mitt vin. Har druckit en hel del av Raveneaus “vanliga” Chablis de senaste 1-2 åren, och det här är min första premier cru. Kunde inte motstå min nyfikenhet längre! Förstår verkligen varför folk insisterar på att låta det här ligga lääänge på rygg! Ett vinnördsvin, helt klart. En kul etikett att servera blint, dessutom!