Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mats Petri]

Hur var Vinosian? Brukar kunna gå att köpa billigt utomlands har jag för mig.

Vi provade två viner från Vinosía och det var helt ok viner men absolut inget jag gick igång på. Känslan var att de var producerade med målsättningen "moderna lättdruckna viner" som var konsumtionsfärdiga direkt till skillnad från de "vanliga" vinerna från Kampanien. Easy drinking utan den komplexitet som t.ex. Grecon från Matroberardino uppvisade. Ganska ointressanta viner för mig men välgjorda och inget att skämmas över när man serverar "icke-vinnördar" ett vin på balkongen/terrassen eller till maten. Hyggligt prissatta också, precis som de flesta Kampaniaviner - svårt att hitta flaskor för över 200 spänn om vi undantar Taurasi.
Producenter gillar oftast inte att man talar i termer av modernist/traditionalist, men om jag sticker ut hakan här så är Vinosía en modernist.

 

[Gomseglet]

#4 2008 Torraccia del Piantavigna - Ghemme
Lakrits, örter, lingon, något godis? Superhög syra, kraftiga tanniner, strävt avslut. Grym struktur på det här vinet, saknar eventuellt lite komplexitet. 90p.
Bensäker på att det var en cirka 10 år gammal kvalitetsBarolo. Inte helt fel...

Intressant att du ändå tyckte så pass bra om det här. Jag drack en tidigare årgång som jag tyckte saknade frukt någonstans där mellan syrorna och tanninerna. Priset är rätt bra på det här, så kanske jag testar 2008. Tack för det!

Efter koll: Äsch, de har 2009 på mitt närmsta bolag. Vem vet hur den är.

 

[Adamanko]

Dricker https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/eikendal-9502901 idag till lite ryggbiff. Och jag får säga att det levererar. Har fått en avsmak för extraherade viner på sista tiden men det här klarar testet och matchar köttbiten väl. Det är svarta vinbär, plommon, choklad, kaffe. Sparar hälften till imorgon men det här luktar höga poäng. I närheten av 90.

 

[Wintermute]

JM Brocard Chablis Vieilles Vignes 2013. Fortfarande riktigt god, även om jag upplevde den förra flaskan som lite fylligare. Smak av äppelmust, gröna lite omogna äpplen, en känsla av nytvättade och soltorkade lakan, höga och fina syror. Ganska mycket vinsten i flaskan. Passade utmärkt till risotto med pilgrimsmusslor. Jag blir lite sugen på att dricka upp den sista av 2013 i källaren och ge 2015 en chans...

 

[Adamanko]

Följer upp med 2015 Mommessin Saint-Amour Grand Mises till fotbollen och den är helt suverän. Det här är fjärde flaskan och jag har gett dom 87,89 och 88 innan. Bra men inte himlastormande. Men nu är den det. Nu är det nog 91. Så balanserat med söt fin frukt men ändå med fasthet och struktur. Svingott helt enkelt. Bland det bästa jag druckit. Bara en kvar. :O

 

[Fredrik L]

Vi provade två viner från Vinosía och det var helt ok viner men absolut inget jag gick igång på.

Just, ser att det är två flaskor ni har testat, från deras dyrare linje som går på 10-15 € ute i Europa. Det är nog snarare de allra billigaste flaskorna som jag har gått och kollat på och tänkt att pizza-aglianico eller -fiano för 7 euro kanske kan vara värt det. Bra att veta att det inte är läge att kolla in de dyrare flaskorna i varje fall.

 

[Bror]

Najs! Var SQN mycket bättre än de andra eller spelade de i samma liga? Inte för att jag har så mycket att jämföra med i denna line-up... Tacksam om du väljer dina ord väl med tanke på stundande släpp av dessa inte helt billiga grejer på vårt vanliga bolag här i svedala.

Oj, svår fråga. För mig, som Syrah-älskare var den kvällens vin. Bland Cabbarna föll nog Harlan mig bättre på läppen än den dyraste dyrgripen. Chardonnaykampen vann Kistler.
Jag ska samla tankarna och skriva några fler rader sen.

 

[LarsW]

Var hos en kamrat i Östersund i helgen och vi avverkade både lite ungt o äldre.

1: Bonnaire 2009:
Citrus - både lime och citrongräs, lite bröd och sötma i doften. Smaken var utvecklad, mycket mer än 2008:an som jag prövade för några månader sedan. Igen citrus, fin brödighet och gröna lite syrliga äpplen. Aningen hög dosage för min smak men läcker som aperitif. 88p

2: Hardys Cabernet Sauvignon HRB D645:
Klassisk cabernet i doften, medel ek plommon o vinbär. I smaken hittade vi igen fina mogna plommon, sadelgjord, integrerad ek, ganska lätta tanniner. Saknar lite tyngd och syra men ett riktigt gott vin och perfekt till tjälknöl på älg med potatisgratäng! Enda missen var att dekantera vinet, tror inte det behövdes så här i efterhand. 87p

3: Launois Pere et Fils Grand Cru Special Club 1999 på magnum: Doft... limefrukter, karamelliserat socker och honung, massa brödighet. Smaken bjöd på förvånansvärt frisk syra som håller hela kvällen genom. Karamelliserade mandlar, nougat, citrus, syrliga vindruvor och oxiderad brödighet. Enda negativa igen är en för mig misstänkt tendens till hög dosage. Visst märks det tydligt att det här är ett vin som närmar sig 20 år men jämfört med en ganska trött helflaska jag drack av samma vin för 2 år sen har den hållit fint. Drack denna på magnum för lite drygt ett år sen och den var lika fin då. Dracks till lokal fjällöring med mandelpotatispuré och en ingefära/pepparrots smörsås 90p

4: Camille Giroud Santenay 2015:
Köpt efter @Omar Khayyam trevliga recension. Doft med körsbär och pepprig vanilj och lite klädsam ek. Smaken av körsbären är såna mörkröda krossade solmogna...ääähhh... ni fattar! Lätt syra och ek. Medel kropp och tanniner. Riktigt elegant och lång eftersmak. Dracks till andbröst med klyftpotatis och apelsinsås. Dricker inte så ofta pinot noir och det här en påminnelse att jag borde göra det oftare. Ska försöka spara mina andra två flaskor några år, tror detta har potential. 91P

 

[LeChat]

2012 Château Cantemerle
Drack denna för ganska exakt 1,5 år sedan. Fortfarande fruktigt och ungt. Gott till kvällens ribs men inte riktigt färdigt än. Utvecklas fint. Nästa flaska kan nog vara lagom att prova om 2 år.

Visa bifogad bild 8155
2012 Château Cantemerle
Detta är min första Bordeaux från 2012 som jag öppnar. Egentligen är man väl ute ett par år för tidigt men samtidigt är det lite kul att få känna lite på årgången. 2012 sägs ju vara en lättare årgång med tidigare drickglädje än tex de stora årgångarna 2005, 2009 och 2010.
Oj! Här behövs det luft om den ska få fram lite smaker. Den gröna paprikan är rätt tydlig och det smakar Bordeaux. Det här är ett väldigt lätt vin med ung frukt och med relativt mjuka tanniner, men gott och med potential. Tror egentligen bara det är lite mer tid som saknas. Om två år så tror jag den har lagt på sig tillräckligt för att kunna anses drickfärdig och då har säkert de ungdomliga fattonerna av kola hunnit integreras.

 

[Omar Khayyam]

Cameron Clos Electrique Rouge 2015 och Blanc 2014
Det här är väl egentligen enda gången som jag dragit mig för att recensera vin här på forumet - av två radikalt motsatta anledningar.
John Paul är smått legendarisk bland vinmakareliten uppe på Dundee Hills i Willamette Valley. För att göra synnerligen eleganta och burgundiska viner även om de plågats av en närmast osannolik brettighet. Vilket gjort att hans publik snabbt delats in i två helt olika läger.

Och han är dessutom en ovanligt studentikos typ som inte verkar kunna sluta skämta. Clos Electrique kallar han det på grund av elledningarna vid hans bästa vingård. Ni fattar. Bifogar en länk till ett av hans många crazy newsletters som jag ändå tycker är rätt kul: http://www.cameronwines.com/newslet...de-to-starting-a-boutique-winery-for-dummies/

Vinerna är notoriskt svåra att få tag på. Även typ i Portland. Därför är det inte mindre än storartat att Kenneth på fine wines sweden fått loss ett vad jag antar är inte alltför stort parti. Jag håller det i paritet med KK wines årliga allokering av John Thomas viner eller norska alkoholmonopolets Kelley Fox Maresh vineyard.

När jag såg etiketten på en av @Mattias Schyberg inlägg fick jag helt enkelt kämpa mot impulsen att inte skriva om detta - i sann vinsamlarneurotisk noja. Tänk om de tar slut innan jag hinner privatimportera! Men, var lugna, mina kvasijournalistiska ambitioner tog överhand och jag kände att jag behövde dela med mig av detta glädjerika guldfynd. Innan jag hunnit beställa hem systervinerna från Abbey Ridge, eller den nedklassificerade frukten i Arley’s Leap som alltid brukar vara nästan lika bra för lägre pris.

Således, dags för provning. I min värld är detta potentiella hundrapoängare. Och från dessa omöjliga förväntningar finns bara en möjlig landningsplats: besvikelse. Det är således med ett litet mått av besvikelse som jag konstatera att vinerna har gått i motsatt riktning från resten av vinvärlden, med mindre naturvinsfunk och ingen brett (stör mig i och för sig inte, det var verkligen stundom nästan odrickbart mycket stall i grejerna), mer fylligt och mer ekat, mognare frukt. Gissar att detta är flera grader högre brixvärden på frukten än de viner från tidigare decennier som jag druckit med närmast religiös hängivelse. Kanske är det de varma årgångarna 14 och 15 som spökar? Oklart. Men jag känner plötsligt att jag vet inte om jag klarar av att säga som det är. En personlig ikon har detroniserats. Kanske bättre att tiga still i kyrkan?

Samtidigt, det är så mycket fantastisk pinositet i pinoten och charden, även om den har mer släktskap med fetare kaliforniska kusiner än med krispig puligny så är den riktigt lyxig och god, särskilt efter en vända i kylen. Kanske inte hundra-poäng-nirvana, men verkligen en-bit-över-nittio-gott. Och väldigt väldigt roligt att det finns eldsjälar som ser till att viner i den här småskaliga kultvinskategorin kommer till Sverige. Där finns ju också flera andra riktigt bra producenter i denna importörs katalog, som vuxit på ett imponerande sätt de senaste åren. Till exempel den smått magiska Santorini-assyrtikon från Sigalas som drog ner huset 2017.

 

[grappa]

Damiliano: Tegelröd och transparent. Härlig doft av parym, rosor, terpentin, tobak, vanilj och kiselstenar. Bra tanniner, kryddig, röda vinbär, lite kvistighet, miniralitet. Överlevererar verkligen. Tycke och smak 91 p, kvalitet 87 p (sätter lite lägre för misstänker att jag fått ett kanonexemplar, detta borde inte vara så här bra).
Laurel 2010: djupt blåröd. Stor doft av mörka bär, plommon, vanilj, provencekryddor, lite miniralitet, fruktdrivet i motsats till nebbiolon. Ett riktigt bra vin som vanligt. (Fick en dålig flaska förra gången men SB tog tillbaka utan att knota. Det är bra service!) Tycke och smak 90 p, kvalitet 90 p.
Verkligen tanniner mot frukt! Två riktigt bra viner. Damiliano har en tendens att övereka ibland, i synnerhet deras enklare viner. Detta var perfekt.

 

[KimHartman]

Efter koll: Äsch, de har 2009 på mitt närmsta bolag. Vem vet hur den är.

Den är ok, men inget man ställer in semestern för.

 

[Skrutt]

Visa bifogad bild 12797
Cameron Clos Electrique Rouge 2015 och Blanc 2014
Det här är väl egentligen enda gången som jag dragit mig för att recensera vin här på forumet - av två radikalt motsatta anledningar.
John Paul är smått legendarisk bland vinmakareliten uppe på Dundee Hills i Willamette Valley. För att göra synnerligen eleganta och burgundiska viner även om de plågats av en närmast osannolik brettighet. Vilket gjort att hans publik snabbt delats in i två helt olika läger.

Och han är dessutom en ovanligt studentikos typ som inte verkar kunna sluta skämta. Clos Electrique kallar han det på grund av elledningarna vid hans bästa vingård. Ni fattar. Bifogar en länk till ett av hans många crazy newsletters som jag ändå tycker är rätt kul: http://www.cameronwines.com/newslet...de-to-starting-a-boutique-winery-for-dummies/

Vinerna är notoriskt svåra att få tag på. Även typ i Portland. Därför är det inte mindre än storartat att Kenneth på fine wines sweden fått loss ett vad jag antar är inte alltför stort parti. Jag håller det i paritet med KK wines årliga allokering av John Thomas viner eller norska alkoholmonopolets Kelley Fox Maresh vineyard.

När jag såg etiketten på en av @Mattias Schyberg inlägg fick jag helt enkelt kämpa mot impulsen att inte skriva om detta - i sann vinsamlarneurotisk noja. Tänk om de tar slut innan jag hinner privatimportera! Men, var lugna, mina kvasijournalistiska ambitioner tog överhand och jag kände att jag behövde dela med mig av detta glädjerika guldfynd. Innan jag hunnit beställa hem systervinerna från Abbey Ridge, eller den nedklassificerade frukten i Arley’s Leap som alltid brukar vara nästan lika bra för lägre pris.

Således, dags för provning. I min värld är detta potentiella hundrapoängare. Och från dessa omöjliga förväntningar finns bara en möjlig landningsplats: besvikelse. Det är således med ett litet mått av besvikelse som jag konstatera att vinerna har gått i motsatt riktning från resten av vinvärlden, med mindre naturvinsfunk och ingen brett (stör mig i och för sig inte, det var verkligen stundom nästan odrickbart mycket stall i grejerna), mer fylligt och mer ekat, mognare frukt. Gissar att detta är flera grader högre brixvärden på frukten än de viner från tidigare decennier som jag druckit med närmast religiös hängivelse. Kanske är det de varma årgångarna 14 och 15 som spökar? Oklart. Men jag känner plötsligt att jag vet inte om jag klarar av att säga som det är. En personlig ikon har detroniserats. Kanske bättre att tiga still i kyrkan?

Samtidigt, det är så mycket fantastisk pinositet i pinoten och charden, även om den har mer släktskap med fetare kaliforniska kusiner än med krispig puligny så är den riktigt lyxig och god, särskilt efter en vända i kylen. Kanske inte hundra-poäng-nirvana, men verkligen en-bit-över-nittio-gott. Och väldigt väldigt roligt att det finns eldsjälar som ser till att viner i den här småskaliga kultvinskategorin kommer till Sverige. Där finns ju också flera andra riktigt bra producenter i denna importörs katalog, som vuxit på ett imponerande sätt de senaste åren. Till exempel den smått magiska Santorini-assyrtikon från Sigalas som drog ner huset 2017.

Vilken fin beskrivning! Hur är det röda jmfrt med tex Cristom Mt Jefferson Cuvée, ett vin som jag förknippar med stor pinositet men även rätt stor rödbärighet?

 

[StefanAkiko]

Tisdagsprovning med bla @Mats och @vintomas . Lunch på L'Effervescence. Kvällen under körsbärsblommen i Ueno Park tillsammans med ett gäng Yakuza som vi blev kompisar med. Onsdagen var inte så blid mot oss, förrän vi började dricka vin igen.

Mina korta smaknoter. Längre ned en kompilation av allas blint satta poäng:

1. 1998 Comtes de Champagne - en "champagne" av gott snitt. Inte för mycket syra, jag gissade blå druvor. Tokfel
2. 2007 Mount Pleasant Elisabeth Semillion En rent gjord flaska underbart vin med finstämd ek som jag satte i Bdx.
3. 2000 F.X. Pichler Unendlich Riesling Smaragd. Österrikisk Diesling vars mognadstoner av linolja, grankåda, fernissa mm inte riktigt uppskattades av alla.
4. 2013 Pur Sang startade kvällen som en sytrådstunn, snipig SB med körvel och andra spännande och yppiga örtigheter men fläskade upp sig under kvällen. Blev riktigt bra. dock helt klart ett barnarov.
5. 1990 Dom de Chevalier Helt magisk för min del. Perfekt mognad! Underbara tanniner, märg och ryggrad i denna!
6. 2004 Lavie Decesse. var en rik, vackert uppstramad Bdx som nog är den första 2004:an jag både älskat och ser har ett långt liv framför sig.
7. 2009 Sénéjac. Ovanlig för årgången iom att den hade bra syror och fin struktur. Jag satte den dock på 1996... (Skyller på däbbt däsa)
8. 2009 Ridge Geyserville Den var för syltig för att jag ens skulle ha kunna känt igen den som mitt vin... Besvikelse för min del
9. 2004 Ridge Montebello Jag var den som gillade denna återhållna underbara läckerbit mest
10. 1996 Petaluma Coonawarra En rik, balanserad och fantastisk flaska vin med kvällens bästa tanninstruktur. Missade 15 års mognad på min gissning.
11. 2007 Bricco Delle Viole. Kvällens största tannindos med vackra höstlöv och mognadstoner som gjorde att jag reste till mitten av 70-talet med min gissning...
12. 2009 Shafer Relentless satte jag i Australien. Magnifikt svartvin som ännu är fullkomligt oförslöst. formidabelt!
13. 1999 Chave Hermitage Fortfarande väldigt ung, satte jag faktiskt i Hermitage. Allt vackert som en stram Syrah kan ha, finns i den här flaskan!
14. 1990 Dürkheimer Schenkenböhl Huxelrebe TBA var som en buteljerad kyss. På helt rätt platys i tillvaron!
15. 1966 Fonseca värderade jag till 100p, dock var det inte ett blint poäng, medan övriga poäng var blinda.

Helt blint satta poäng, gruppens medelbetyg:
1998 Comtes de Champagne 89,2 p
2007 Mount Pleasant Elisabeth Semillion 90,6 p
2000 F.X. Pichler Unendlich Riesling Smaragd 87,0 p
2013 Pur Sang 91,6 p
1990 Dom de Chevalier 93,0 p
2004 Lavie Decesse 93,4 p
2009 Sénéjac 91,4 p
2009 Ridge Geyserville 91,8 p
2004 Ridge Montebello 91,8 p
1996 Petaluma Coonawarra 95,0 p
2007 Bricco Delle Viole 93,8 p
2009 Shafer Relentless 94,2 p
1999 Chave Hermitage 95,0 p
De söta vinerna glömde vi tyvärr bort att sätta poäng på.

Liten förplägnad behöver man ju också:

 

[Omar Khayyam]

Vilken fin beskrivning! Hur är det röda jmfrt med tex Cristom Mt Jefferson Cuvée, ett vin som jag förknippar med stor pinositet men även rätt stor rödbärighet?

Bra jämförelse! Gillar båda, och det är verkligen viss skillnad. Där Mt Jefferson Cuvee är mer rödbärig och inte alltför tung i kroppen är detta mer mörka bär, och litet mer av allt. Liknar mer en Corton eller kanske Vosne-Romanee från producent som inte är rädd för mogen frukt eller ek; tänk Lucien Le Moine.

 

[StefanAkiko]

Onsdagsprovning med bla @Mats och @vintomas . Middag på La Rochelle Aoyama. Ingen av oss hade haft ngn bra dag. Torsdagen var avsevärt mildare mot oss, tills vi började dricka saké. Det gjorde fredagen tämligen trög...

Mina korta smaknoter:

1. NV Egly Ouriet Blanc de Noirs Grand Cru Näsblodssyrlig. Inget för mig. Har dock en del fina mognadstoner som fick mig att gissa 10 år extra ålder på den.
2. 1999 Leo Buring Eden Valley Riesling Lång spännande och med fina tanniner. Me like!
3. 1999 La Bonnette Condrieu Denna har promenerat en bit längre än vad kvällens gäng uppskattade. Långt från "blommigt lättdrucken", var helt i sin egen liga. Det är så här jag vill ha mina Condrieu:er!
4. 2000 Vina Tondonia. Kändes först som om vinet ramlat över kanten, men kom igen fint. Även om den är väldigt bra, så har den inte det jag längtar efter i de klassiska vita riojorna. Den minst bra Tondonian jag druckit hitintills, dock 95p från mig.
5. 2005 Chateau de Beaucastel Vielles Vignes Halm i stora lass samt hjortronsylt. Kunde inte placera denna Rousanne i något fack öht.
6. 2007 Dönnhoff Niederhäuser Hermannshöhle Riesling Großes Gewächs med chockartade nivåer av Diesling i början. Dessa blåste bort och istället levererades att slätkammat och balanserat vin.
7. 2012 Shaw + Smith M3 Chardonnay Polerad med vissa fat, men saknar personlighet.
8. 1966 Latour i mycket gott skick med en nos att dö för
9. 2000 Luce gick jag upp i brygga av, med tanninstruktur, syror och perfekt frukt som får Barolos att kännas som söndagsskola. Extremt välkomponerat och en ny favorit i min värld. Delade ut 100 p rätt av! (Hamnade blint i Bdx.)
10. 2007 Clos Martinet är ju bara så sinnessjukt bra! 99p från mig och jag tror ingen var i närheten av att gissa rätt. Dov, raffinerad näsa med fokus som Bruce Lee.
11. 2009 Bonny Doon Vineyard Syrah Bien Nacido Vineyard, murkna ekfat och ett galet vin - blir ju balanserat om man tänler på makaren
12. 2009 Sheridan Cabernet Franc Diskuterades länge och de flesta av oss hamnade nog i Chile. Finns inte ett spår av CF i hur detta vin uttrycker sig.
13. 2012 La Ciaude levererade väldigt fint. Power och elegans med märg och suverän lagringgsbarhet.
14. 2013 Escombro - vad skoj att få dricka denna igen! Jag gillade den mest av alla denna afton.
15. 1966 Weingut G.R. Bildesheim Riesling Hallgartener Jungfer Trockenbeerenauslese är ett vansinnigt sinnessjukt bra vin. Levererade allt underbart som det går att krama ur en mogen Moselriesling med sötma. Poetiskt mästerverk! 100 poäng igen. Har på två dagar fördubblat min lista över 100-poängare så att de nu är inalles 6 st.
16. 2004 Joh. Jos. Prüm Wehlener Sonnenuhr Auslese kändes i sammanhanget lätt och ungdomligt fruktig men var naturligtvis god som fan!

Så här lyder den gemensamma juryns slutdomar:
NV Egly Ouriet Blanc de Noirs Grand Cru 89,8 p
1999 Leo Buring Eden Valley Riesling 89,8 p
1999 La Bonnette Condrieu 88,5
2000 Vina Tondonia 89,8
2005 Chateau de Beaucastel Vielles Vignes 91,7
2007 Dönnhoff Niederhäuser Hermannshöhle Riesling Großes Gewächs 92,2
2012 Shaw + Smith M3 Chardonnay 91,5
1966 Latour 94,5
2000 Luce 96,2 (Fick som lägst 94p)
2007 Clos Martinet 94,8
2009 Bonny Doon Vineyard Syrah Bien Nacido Vineyard 91,0
2009 Sheridan Cabernet Franc 92,3
2012 La Ciaude 92,2
2013 Escombro 90,8
De söta fick inga blinda poäng den här gången heller.

 

[Mouton]

Kockens vin, inte alls dumt. I lite modern tappning, men fortfarande med en hel näve krondill.

 

[Mouton]

Till kvällens peppar biff. Visst druvtypisk, fortfarande tok ung.. Värd slanten? Nja...

 

[StefanAkiko]

Torsdagen hade saké i sitt sköte på traditionella izakayan KATSURA 桂 med ett underbart utbud av saké. Fredagen blev även den tung. Både @Mats och @vintomas deltog, liksom gjorde ett gäng från Cellartracker. Här är fö också @Patrik Sellin stammis.
Tyvärr inga bilder som tål att publiceras på en så aktad sajt som denna

 

[Mattias Schyberg]

Torsdagen hade saké i sitt sköte på traditionella izakayan KATSURA 桂 med ett underbart utbud av saké. Fredagen blev även den tung. Både @Mats och @vintomas deltog, liksom gjorde ett gäng från Cellartracker. Här är fö också @Patrik Sellin stammis.
Tyvärr inga bilder som tål att publiceras på en så aktad sajt som denna

Vilka dagar av vinnörderi! Känns trist att inte jag offrade mina meningslösa vinkylar och gjorde något vettigare för pengarna, dvs investerade i en tripp till Japan och er tillställning när jag hade chansen!