Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Pontus

Medlem
2008 Charles Smith Royal City Syrah.
Doft av mörka bär, mandelmassa, tobak och peppar. Smak av mörka bär, oliver, diverse kryddor och örter, lite pepprighet. Relativt hög syra. Tankarna går till Cote Rotie! Frukten har lugnat ner sig och komplexiteten med kryddor/örter lyfts fram på ett helt annat sätt än tidigare. Tror inte den vinner på ytterligare lagring. 95.
 
Last edited:

Mattias Schyberg

Administratör
2008 Charles Smith Royal City Syrah.
Doft av mörka bär, mandelmassa, tobak och peppar. Smak av mörka bär, oliver, diverse kryddor och örter, lite pepprighet. Relativt hög syra. Tankarna går till Cote Rotie! Frukten har lugnat ner sig och komplexiteten med kryddor/örter lyfts fram på ett helt annat sätt än tidigare. Tror inte den vinner på ytterligare lagring. 95.
Jäklar vad gott det låter. Inget slår en riktigt bra syrah! :)
 

Trydebull

Medlem
2008 Charles Smith Royal City Syrah.
Doft av mörka bär, mandelmassa, tobak och peppar. Smak av mörka bär, oliver, diverse kryddor och örter, lite pepprighet. Relativt hög syra. Tankarna går till Cote Rotie! Frukten har lugnat ner sig och komplexiteten med kryddor/örter lyfts fram på ett helt annat sätt än tidigare. Tror inte den vinner på ytterligare lagring. 95.

Jäklar vad gott det låter. Inget slår en riktigt bra syrah! :)

Jag håller med @Mattias. Och @Pontus - det kostade mig precis 2000:- att läsa din not. Jag köpte bara två Hidden (och två Erins Ch samt några PN) i torsdags.

Skulle vilja hitta några flaskor med fem-tio år på nacken också men det verkar inte vara det enklaste....
 
IMG_3657.JPG

Mini-pinot-provning med kollegorna på jobbet. Hade tänkt köra dessa mot smoke shop band ephemeral spring men den får ligga till sig ett tag innan jag provar om. Detta blev en bra trio (vi var inte så många heller). Utgångspunkten var som ni kanske kan gissa Oregon mot Bourgogne och som sig bör hade jag lagt upp det helt rättvist så att ingen skulle kunna få för sig att jag har några särskilda sympatier på endera sidan av världen...

Arterberry Maresh Pinot Noir 2014 Maresh Vineyard
Evening Land Pinot Noir 2014 Seven Springs
Camille Giroud 2015 Santenay

Men det var mer tanke än så bakom denna trio: 2014 var ett rätt varmt år i Oregon och 2015 ett rätt varmt år i Bourgogne. Alla tre vinerna har liknande vinmakarstil med cirka 25 % hela klasar, och 20-30% ny ek. Alltså intressanta jämförelseobjekt även om de prismässigt låg på tre olika nivåer med ungefär 150 kronor mellan Giroud och Seven Springs och sen ytterligare 150 kronor mellan Seven Springs upp till Maresh. Gillar också alla tre vinmakarna. Oregon-vingårdslägena hör till de två mest distinkta (Dundee Hills och Eola-Amity Hills): jag uppfattar ofta Dundee som mer rödfruktig och samtidigt oftare litet jordig och mer komplex i termer av sous-bois, tryffel, jord, våta löv etc, med Eola brukar ha mer mörka bär och samtidigt högre syra till följd av att det är närmare öppningen på Willamette (van Duzer corridor) med svalkande vindar på nätterna och litet mer sol. Alltid kul att jämföra även om vinmakarstilen påverkar såklart. Dessa vingårdar är också två av de allra äldsta i the Willamette.

Provningen var avslappnad och öppen. Avslutades med omröstning om bästa vinet med enkel handuppräckning. Dock lyckades jag direkt blanda ihop Maresh och Giroud när jag hade hällt upp (prata inte och häll upp samtidigt!) - och de hade samma färg och mycket likartat uttryck först med varm frukt, ny ek, saftig stil. Eftersom vi hade en hel del kvar i flaskorna kunde vi sen konstatera vad som var vad.

Giroud var mer saftig och njutbar nu, med ännu mer söt frukt. Och mindre kropp än Maresh som var det större vinet. Seven springs var från början ganska reduktiv och då la jag min röst på Maresh, men ändrade sedan till Seven Springs som sprang hem med promenadsegern när de unkna kloakdofterna blåst bort. Vilket vin! balanserar mellan sötfruktig och torr, elegant och med massa härlig struktur under ytan som knappt känns, med en litet ljusare uttrycket av pinositet (våt skogsmark, hallon) än de andra två som hade mer av björnbär och söta jordgubbar. Giroud kändes riktigt smaskig men inget att stoppa i källaren flera år. Detta var min fjärde flaska av just denna årgång av Maresh och den har verkligen inte levt upp till mina i och för sig extremt höga förväntningar. De som gillade den mest var också de som erkände att de gärna dricker litet mer fylliga rödviner oftast. Hoppas att det kan hända något under de närmaste tio åren med dessa flaskor...

Alla tre var supergoda. Men Seven Springs var ännu bättre.
 
Last edited:

Fredrik L

Medlem
IMG_9986.JPG

För två helger sedan körde vi, fyra vänner med stort intresse för Kampaniens viner, en flight med några av de bästa Taurasiproducenterna. Halvblind för mig, medan de andra visste två av flaskorna som skulle ingå. Provningen bekräftade vad vi redan misstänkte, att det är de mindre vinbönderna som gör områdets bästa aglianicoviner. Alla vinerna var dock av hög kvalitet och visade upp druvtypiskt hög syra och kraftiga tanniner.

Luigi Tecces Poliphemo 2012 visade sig vara allas favorit - ett friskt, balanserat, blåfruktigt vin med inslag av mineral och tobak. Filosofen Tecce har gjort det igen!

Cantine Guastaferro Primum 2004 hade naturligtvis vissa ålderstecken, om än inte särskilt påtagliga. Tanninerna var på plats men var finkorniga. Körsbärsfrukten samsades med toner av torkad frukt, tobak, kryddnejlika och blåbär. Vi märkte vissa fattoner och tyckte oss komma ihåg från ett av våra besök hos Raffaele Guastaferro att vinet gjordes av hans pappa, som på den tiden använde en del barriquer. När vi har provat vertikaler av hans viner har denna årgång knappast varit den bästa av de provade vinerna, och därför var det intressant att notera att vi ändå placerade det på andra plats i denna provning.

Cantine Lonardos Coste 2012 är ett mer modernt vin med större fruktighet i form av mogna körsbär. Detta kombinerades med mint och svartpeppar. Tanninerna var relativt finkorniga, och vinet upplevdes som ungt. Costen är nog det vin som i dagsläget är mest lättillgängligt, vilket också är en ambition hos vinmakaren.

Det vin som vi alla tyckte var svagast var Mastroberardinos Radici Riserva 2006. Fathanteringen hade givit upphov till aromer av smält smör och mjölk, vilket skymde frukten. I övrigt mörka bär, svartpeppar och mint, och mognadstoner i form av ett stick av buljong.

Sammanfattningsvis en intressant provning av riktigt potenta viner, där åtminstone de tre bästa kommer att bli än bättre med 10 år till, eller mer i källaren.
 
M

Mouton

image.jpeg


Ingen har väl missar haipen av detta vin. Årgång -10 senaste veckan. Nåväl där missade jag, men har ett antal äldre årgångar av detta vin i källaren.
Denna är helt otrolig, svart i färgen ingen tendens till tegel. Doften är som en kaskad av rosor linolja och en hel näve gryddväxter. Smaken går i samma stil, när man ser färgen på vinet luras man att tro att det kommer bli en smak explosion. Det är det i viss mån, men det är elegansen som slår an, blint hade jag gissat på en svindyr Brunello. Och jag känner f*n att jag inte köpte -10. Trösten får bli att den finns nere i valven i -00 till -07 jag är manad att ge det -94 -96 till och med. Eftersom det är Söndag. Den är nog nära sin topp, men kommer att hålla nivån i minst 10 år till.
 
Last edited by a moderator:
M

Mouton

image.jpeg


För att bevisa motsatsen (jag är en bdx lover) så öppnas mer Italien, missförstå mig rätt jag älskar Italienska viner och maten. Även om min riktiga kärlek alltid kommer att vara bdx. Fördelningen är väl ca 80% för bdx. Men det hindrar ju inte att det ligger ca 1000 Italienare i källaren. Detta är en av dom, samma som förra ung i färgen, samma i doft och smak. typiskt Italiensk i smak och doft, sura syrliga körsbär, eken lyser med sin frånvaro. Om förra vinet var otypiskt Piemonte, så är detta raka motsatsen. -92 poäng. Och jag konstaterar att jag verkligen måste beta av mina Italienare..
 

LeChat

Medlem
Visa bifogad bild 14093
Mini-pinot-provning med kollegorna på jobbet. Hade tänkt köra dessa mot smoke shop band ephemeral spring men den får ligga till sig ett tag innan jag provar om. Detta blev en bra trio (vi var inte så många heller). Utgångspunkten var som ni kanske kan gissa Oregon mot Bourgogne och som sig bör hade jag lagt upp det helt rättvist så att ingen skulle kunna få för sig att jag har några särskilda sympatier på endera sidan av världen...

Arterberry Maresh Pinot Noir 2014 Maresh Vineyard
Evening Land Pinot Noir 2014 Seven Springs
Camille Giroud 2015 Santenay

Men det var mer tanke än så bakom denna trio: 2014 var ett rätt varmt år i Oregon och 2015 ett rätt varmt år i Bourgogne. Alla tre vinerna har liknande vinmakarstil med cirka 25 % hela klasar, och 20-30% ny ek. Alltså intressanta jämförelseobjekt även om de prismässigt låg på tre olika nivåer med ungefär 150 kronor mellan Giroud och Seven Springs och sen ytterligare 150 kronor mellan Seven Springs upp till Maresh. Gillar också alla tre vinmakarna. Oregon-vingårdslägena hör till de två mest distinkta (Dundee Hills och Eola-Amity Hills): jag uppfattar ofta Dundee som mer rödfruktig och samtidigt oftare litet jordig och mer komplex i termer av sous-bois, tryffel, jord, våta löv etc, med Eola brukar ha mer mörka bär och samtidigt högre syra till följd av att det är närmare öppningen på Willamette (van Duzer corridor) med svalkande vindar på nätterna och litet mer sol. Alltid kul att jämföra även om vinmakarstilen påverkar såklart. Dessa vingårdar är också två av de allra äldsta i the Willamette.

Provningen var avslappnad och öppen. Avslutades med omröstning om bästa vinet med enkel handuppräckning. Dock lyckades jag direkt blanda ihop Maresh och Giroud när jag hade hällt upp (prata inte och häll upp samtidigt!) - och de hade samma färg och mycket likartat uttryck först med varm frukt, ny ek, saftig stil. Eftersom vi hade en hel del kvar i flaskorna kunde vi sen konstatera vad som var vad.

Giroud var mer saftig och njutbar nu, med ännu mer söt frukt. Och mindre kropp än Maresh som var det större vinet. Seven springs var från början ganska reduktiv och då la jag min röst på Maresh, men ändrade sedan till Seven Springs som sprang hem med promenadsegern när de unkna kloakdofterna blåst bort. Vilket vin! balanserar mellan sötfruktig och torr, elegant och med massa härlig struktur under ytan som knappt känns, med en litet ljusare uttrycket av pinositet (våt skogsmark, hallon) än de andra två som hade mer av björnbär och söta jordgubbar. Giroud kändes riktigt smaskig men inget att stoppa i källaren flera år. Detta var min fjärde flaska av just denna årgång av Maresh och den har verkligen inte levt upp till mina i och för sig extremt höga förväntningar. De som gillade den mest var också de som erkände att de gärna dricker litet mer fylliga rödviner oftast. Hoppas att det kan hända något under de närmaste tio åren med dessa flaskor...

Alla tre var supergoda. Men Seven Springs var ännu bättre.
Seven Springs verkar ju intressant. Du provade ju även instegsvinet Cristom 2015 för inte så länge sedan. Köpa båda eller hur skulle du tänka?
 
Last edited:

LeChat

Medlem
AF69F215-FDBA-42C3-829E-43A1A22338A4.jpeg

2013 Résonance Pinot Noir Resonance Vineyard


Påminner mycket om en Bourgogne. Börjar redan visa på mognadstoner. Finns lite buljong och kinesisk soya i doften. Smaken är ganska elegant blommig med jordgubbar, jord, lite läder, lite svamp mm och har en bra syra. Oregon är gott! Serverades till klassisk söndagskyckling, helstekt i ugnen.
 
Seven Springs verkar ju intressant. Du provade ju även instegsvinet Cristom 2015 för inte så länge sedan. Köpa båda eller hur skulle du tänka?

Seven Springs från Seven Springs Vineyard är ett klart steg upp från Cristom Mt Jefferson Cuvée skulle jag säga - och kostar också typ 130 kr mer. Informationen på bolagets hemsida känns märklig - tror att det finns både Resonance från deras egen vingård (den du provade) och Seven Springs från egen vingård (som jag provade) samt båda firmors negociantviner (brukar släppas som Willamette Valley Pinor Noir tor jag) för under 400 kr. Vet inte om de är rimligt prissatta - där kanske jag skulle välja Cristom Mt Jefferson före instegsvinerna från Evening Land och Resonance. Men läs också vad @Patrik Sellin tyckte om Mt Jefferson. Där hade vi litet olika bedömning (men provade också olika dagar dvs olika flaskor). Vi gillade i alla fall båda Chanin Duvarita Pinot Noir som släpps i september. Dock ej från Oregon.

Det finns verkligen bra kvalitet på Oregonviner i Sverige numer - tack vare Kenneth på Fine Wines Sweden. Dock har priserna gått upp en del. Cameron är ju ett kultvin så det är verkligen extremt udda att det finns att få tag på i Europa över huvud taget. Jag gillar cameron. Nicolas Jay är ny firma med Med-Camuzet bakom sig, riktigt bra. Lingua Franca också ny firma med Larry Stone som principal, också riktigt bra. Jag gillade verkligen Resonance. Och Seven Springs. Cristom är också bra v g deras vingårdsspecifika viner som är döpta efter döttrarna.
 

Jos

Medlem
Gårdagens BYOB med tema Fotbolls-VM:
Visa bifogad bild 14080
Uppvärmningsviner utom "tävla" - dock enligt tema:
2014 Greenock Creek Grenache Cornerstone
2018 Bodega Garzón Pinot Noir Rosé

Flight 1:
Visa bifogad bild 14081
1990 J.B. Becker Martinsthaler Rödchen Riesling Spätlese trocken
1998 Hessische Staatsweingüter Kloster Eberbach Rüdesheimer Berg Schloßberg Riesling Spätlese
2002 Paul Bara Champagne Grand Cru Comtesse Marie de France Bouzy
2002 Pol Roger Champagne Cuvée Sir Winston Churchill
1990 Joh. Jos. Prüm Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese

Flight 2:
Visa bifogad bild 14082
2006 Capezzana Carmignano Villa di Capezzana
2010 Capanna Brunello di Montalcino
2006 Saltram Shiraz No.1
1990 Fattoria La Gerla Brunello di Montalcino
2014 Bodegas Orben Rioja Malpuesto

Flight 3:
Visa bifogad bild 14083
1938 Château Villargeil Rivesaltes

Genomgående mycket bra viner!
Kul! Körde ni blint? Vad var bäst?
 

Daniel A

Administratör
_20180828_104835.JPG

Jag fortsätter skriva lite kort om rimligt prissatta vardagsviner!

2016 Marchand-Tawse, Bourgogne Rouge
Mängder av röda bär, hallon, jordgubbar och lingon. Finns något kryddigt som ger ett visst djup, men någon särskild komplexitet är det inte. Trevligt dock! Mer bär på tungan, fler sura än söta, lite gröna örter. Viss stramhet finns, syran springer ifrån tanninerna dock. Väl sammansatt vin dock, och var som bäst efter 3-4 timmar i väldigt bred karaff. 87p med potential får någon pinne upp.
 

Henrik_L

Medlem
Eftersom solen sken i söndags, uppstod en adekvat anledning att plocka fram några vita från källaren...

Greywacke Sauvignon Blanc, 2015
N: Stenfrukt, fläder, svartvinbärsblad.
S: Tropiska toner (ananas), mer kropp än gemene SB, hög syra. 89p
Domäne Wachau Terrassen Smaragd, 2015
N: Lätt petroleumton, ananas och oregano (?)
S: Frisk, mineral, normal fyllighet, långt torrt slut. Grönt äpple, grapefrukt och lite exotisk frukt. 88p
Mount Abora Koggelbos, 2014
N: Gula plommon, honungsmelon, lätt naturvinsfunk (oxidativa drag?)
S: Fyllig, hög syra, nötighet och lite drag av surt äpple (godare än det låter). 89p
 

Attachments

  • IMG_20180826_165025.jpg
    IMG_20180826_165025.jpg
    95,9 KB · Visningar: 163
Last edited:

MagnusH70

Medlem
Lite trevliga viner från helgen!
IMG_20180825_233413.jpg


Pol Roger har legat hemma ett par år, den var mer utvecklad än vanligt. Mycket bra. 88p
Delas Cote-Rotie La Landonne 1998 var riktigt bra. Ordentligt smakrik, bra elegans och mycket komplex. 96p
Delas Hermitage Les Bessards 1998 var bra, med fina mineraltoner, lång och komplex. 94p
M Chapoutier Hermitage Vin de paille 1998 var mycket trevlig. Ganska söt, med vanilj och aprikoser. Mogen, men håller 10+ år till. 94p
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
I afton dracks det druvjos som bränts och som (med ett undantag) lagrats under lång eller jättelång tid. Pisco, Brandy, Armagnac och Cognac. Vi drack oss bara upp tom XO, inga EXTRA (om man nu inte vill räkna Martell Cordon Bleu dit).

Syftet var att få ett hum om bredden, vidden, djupet och personligheterna i denna typ av vin som specialbehandlats för att tåla flerhundraårig lagring oavsett temperatur eller korkjäwel.

Min entré: blek bakgrundskunskap, men efter ett inledande anförande av kvällens sommelier, Mr Bokuwa, så kände jag mig väl rustad rent teoretiskt vad gäller de största märkena och relativa kvalitetsnivåer. Dock, 40% och 18 glas får en att tänka kontorsproblem vilken onsdag som helst! Och med bara knappt 10 min per glas, så handlade det väldigt lite om att finna njutningen, utan mer om att smutta på bredden, djupet och spännvidden av dessa ädla drycker. En första introduktion till nybisen. Precis en bra kickstart :)

Vi körde igång med en peruviansk Pisco, för att få ett hum om hur en riktigt bra Cognac smakar innan den mognats i ekfat.
FD34DDA9-CD46-42DE-9869-7889ED8FCD9B.jpeg

Pisco:
Vidrig! Vill man bli blind, så är detta ett vattenhål! Vill man ha grappa, så addar man bara några dl socker. Kompromisslös, lätt parfymerad dryck med skal- och kärnkaraktär. Bra beska och tanniner. Ingen brygga (mer kväljningar) och inget jag hade väntat mig. Men, peruvianerna kan, de med ;-)
Med tanke på min personlighet, så lär jag landa i Eau-de-Vie-träsket... Men, i afton så var detta inte vad jag var ute efter. Men, en bra balanserande introduktionsakt!
  • Har du druckit någon Pisco någon gång?
Suntory Brandy VSOP:
Helt ok dryck. Blir förmodligen bättre med Coca Cola. Inget jag vill köpa in, men skoj att veta att flera av Japans stora hus äger enorma lager av åldrande (och således underbarhetsblivande brandy) med syftet att regera Universum. Blir nyfiken på deras och andra japanska bolags XO och Extra.
  • Har du druckit någon japansk brandy tidigare?
Marques de Montesquieu Napoleon Armagnac:
Första omgången tedde den sig vresig med en obehagligt stor andel finkel och andra ... obehagligheter.
Andra omgången började myntet trilla ned ang varför de envisas med att göra saker på deras eget "ocognaciska" vis. Skall införskaffa denna (och andra Armagnacer) för att studera fenomenet närmare och i lugn och ro. Är förmodligen en acquired taste, och således viktig och värd att penetrera!
  • Hur många Armagnacer har du under bältet?

44F7C42C-48B6-4C9C-9155-0D27F077888A.jpeg

Chabot Extra:
Enligt Instruktionen är detta en dryck där yngsta dropparna är minst 30år äldre än buteljeringen. Då just denna flaska tydligen buteljerades på 60-talet, så är de yngsta dropparna från just under den stora depressionen. Tankarna hisnar! Med ett fantastiskt raffinemang. Exakt precis samma smak som då man som tonåring kysste en tjej med läppstift. Plus viol, irion. Massor av viol. Och sen ett gäng saker som inte riktigt ville löta sig uttryckas i mina ord. Komplex och mångfacetterad. Första drycken denna afton som jag gladeligen dricker igen!

Remy Martin Superieur:
Kan nog funka bra vid flambering...

Camus VSOP:
Klunkabilitet, men inget av intresse. Överkörd av Chabot och egna erfarenheter av vad som krävs för att vara "välutbildad".

B8DA420D-3FB8-45F0-973C-79D19CD73403.jpeg

Courvoisier Extravagance, Paris Edition:
Tydligen ett försök att återskapa Cognac som den firande och skålningsdryck den en gång var globalt, typ det marknadssegment som Champagne alldeles uppenbarligen tagit över. Enligt info på flaskan så försöker man efterlikna det "recept" som användes för den Courvoisier Cognac som det skålades i hela vägen runt Paris i samband med att Eiffeltornet invigdes. En lättfotad, synnerligen elegant och balanserad creation. Dricker den gärna igen, men inte i samband med att jag läser poesi. Kräver goda samtal och goda vänner.

Remy Martin VSOP:
"Jesus walked to his cross willingly and joyfully."
Kan inte greppa hur världens befolkning valt att göra denna dekokt till den mest sålda Cognacen. Lite för söt. Lite för ansiktslös. Lite för obalanserad. Lite för ointressant... Gillar man fina etiketter, kartonger och sådant som inte sticker ut åt något håll, såmen, javisst. Britney Spears i buteljerad form. Lättsmält men utan mening...

Hennessey VSOP (tall btl)
Tydligen är det stor skillnad (typ 1000-lappen i pris och regnbågen i kvalitet) mellan den kort-tjocka fetflaskan och denna, den resligt långsträckta. Detta är alltså den bättre höga (jag har dock inte provat den billigare skitflaskan). Denna flaska svepte golvet med ALLT det vi druckit tidigare under aftonen. Magnifik! Superbt balanserad, lång, ultrakomplex och delikat modell @Mattias Schyberg går upp i brygga. Riktigt jäwla underbar dryck där enbart doften kan låta en läsa en hel bok på bara en liten servering. Nästan magiskt!

83B4BC4A-EF25-4928-B7A7-0FE3622A98D3.jpeg

Bouron Napoleon [Maxim's de Paris]
Ett kliv uppåt på kvalitetsstegen. Nu kör vi på "Nappar".
From nu, enbart Napoleon och bättre :)
Börjar känna mig hemma och älskad!
En makalöst bred, rik, ymnig och väloljad utgjutelse ur Liwets Ymnighetshorn.
Ett noname som får hela kvällens skara av provare att tystna i ett skags introvert ifrågasättande kring: "Meh!? Varför har jag aldrig druckit DETTA tdigare?"

Chateau de Beaulon Napoleon
Helt sockerlöst (lättnad) och en verkligt skoj dryck. Bred, komplex, lång, djup, raffinerad, refined och fantastik som var bäst hitintills (men som blev totalt överkörd av nästa flaska!) Extra skoj att ha kompisen @bjarne som tom besökt dem! Med tanke på bredden av Cognacer de säljer, så är detta en spelare att spana in närmare! En magnifik upplevelse!

Dartimon Napoleon
Nu började änglarna komma och hälsa på. De flesta av oss stannade upp, tystnade (trots lurwighet, tilltagande alkoholdimmor osv) och bara njöt! Kvällens tredje bästa flaska Var ett faktum. Borde ha serverats senare, men eftersom jag skrivit upp den på min inköpslista, såklagar jag inte. Blev så supernyfiken på deras XO och Extra... Wow!

1605B7BA-27AE-4FDB-8EC8-67C679E20884.jpeg

Maxime Trijol XO
Kvällens näst bästa putell. Shit också! Med så här bred underbarhet i glaset, så kan man sniffa sig genom minst en fet roman på bara några få cl. Och då vi fick lite högoktanig choklad från Venezuela till denna (funkar ju så himla bra till XO och bättre!) så det var bara tack och adjö till allt vi serverats tidigare... HUR kan någonting bli bättre? Hur kan någonting kombineras bättre? Ja, det blev vi ju så småningom varse. Men, jag vidhåller att denna förtjänar en plats på allas inköpslistor. De milda tanninerna i sluttampen av smaken är bara dem värda en visit!

Godet XO Excellence
Även om färgen var mer röd än övriga, så var detta en banal trivialitet. Jag menar, vi har ju sett ljuset! Denna presterade i häradet just över flambering... Förmodligen bättre med Coca Cola.

Camus XO
Jasså, så detta är det hus som har de största samlingarna av gammal vällagrad Cognac. Trodde det var Hennessy eller Martell. Möjligtvis Remy Martin. Men, man kan ju inte veta allt ;-)
Detta från höga flaskan. Tydligen är deras feta flaska ytterligare ett trappsteg upp på skalan.
Men, nog skulle jag kunna nightcappa på denna under resten av mitt liv utan att klaga på något. Evt fyra eller femma av det vi drack i afton. Skall asap inhandla en putell för att lära känna denna läckerbit närmare. Snudd på magisk!

547E8F76-A005-422C-9DD4-94E36EEC3BE0.jpeg

Courvoisier XO Imperial
Helt magisk och den enda Cognac som alla sträckte sig efter påfyllning av omedelbart. Så den tog slut. Jag klarade inte av att ställa den mot de övriga just nu. Men, skall självklart skaffa mig en butelj för att dyka ned djupt i. Vill ju åt dess hemligeter :)
Köprekommendation! Superbt balanserad, med lager på lager av raffinerad, eleverad njutning!

Remy Martin Napoleon XO
Denna är nog mer ägnad åt pöbeln. Smakar som en avancerad choklad-cognac, eller som om du äter en dyr-som-phan chokladpralin med cognac i. God och mummig! Saknar dock raffinemang. Dricker den mer än gärna, bara den inte är för dyr... Många av de droppar vi snikade i oss i afton var mer underbara än denna. Dock, som nybörjare så kan jag ju inte förmoda att min smak från i afton är representativ för min smak ang Cognac i november i år. Är ju en upptäcktsresande på äventyr :)

Martell Cordon Bleu
Denna var kvällens bästa dryck. Inte med ett snäpp, utan med ett par rejäla trappsteg uppåt på stegen. Fullkomligt magisk! Believe the hype! Starkt varumärke med innehåll som är ändå bättre än ryktet. Total uppgivenhet inför faktum: this is the shit! Tanken hisnar då Martell tydligen producerar flera nivåer ovanför denna ädelsten. Jag kan inte ens fantisera om någonting godare eller mer fantastiskt! (men blir alldeles till mig vid tanken...)

Cognac Extra
Har redan anmält mig till Cognac Extra masterclass i november. Fan vad jag längtar! Tänk att bara avnjuta bättre Cognacer än i afton. Hula-hula! Jag är beredd på att gå upp i brygga bara jag får konfirmation på att jag är antagen :)

Zatan!
Jag är frälst och har sett ljuset ! !!
 
Last edited:

LeChat

Medlem
7B1715A4-8E0B-4B09-8C0D-140AF968A219.jpeg

2014 Cristom Pinot Noir Mt. Jefferson Cuvée


Började med att öppna en 2016 Elio Altare Dolcetto d'Alba som visade sig vara korkad. I nuläget var den annars ganska fyllig och fruktig, där hallon dominerar fullständigt. Ställer undan flaskan och plockar istället fram sista flaskan av Cristoms vardagspinot från 2014. Eftersom 2015 släpps 7/9 så kan det ju vara bra att kolla av föregående årgång. Och intrycket av denna består. I pinotklassen under 300:- så är detta en bra PN att variera med.
 
Toppen