Jobbat en vecka i Wageningen, men fick en kväll i Amsterdam innan tåget hemåt. Jag hade tänkt att det skulle bli lugnt och sansat (som vanligt har samvetet inte riktigt fattat hur sådant här fungerar). När jag anlände i Amsterdam satte jag mig på ett café för att ta reda på om det fanns vettiga vinbarer i stan. Bubbles & Wines låg närmast, och verkade servera intressanta flighter. Klockan var eftermiddag. Jag gick dit.
Allt nedan provat fullständigt oblint (med flight #4 som ett undantag). Däremot så var det få producenter jag kände igen, så de förutfattade meningarna var väldigt få.
Flight #1 - Champagne
Lacourte-Godbillon Brut Ecueil
Standard minus, med bonuspoäng för knastrig syra. “yes this is bubbly”
83p.
Roederer Brut Premier Reims
Får lite kryddiga popcorn som första association, konstig men behaglig grönhet (huh? Ska det vara där?) . Väldigt len och balanserad smak. Gott och lättdrucket, men något tråkigt.
85p.
Taittinger Prelude Brut Grand Cru Reims
Intressant, vaga fattoner (korrekt eller ej?), smått smörade äpplen, brödsmulor. Kraftig smak, men rimligt balanserad på många sätt. Däremot upplever jag bubblorna som lite väl stora, och det hela liksom evaporerar i munnen på ett sätt jag gärna hade sluppit.
86p. Jag drack Dehours, Lieu-Dit Briesefer i somras, som jag ser vissa likheter med här. Fast den var liksom mer av allt, och djävulskt mycket godare.
Flight #2 - Chardonnay (med “redwood smoked salmon” och blinier med laxmousse).
2015 Enate “234” Somontano
Oerhört friskt och fruktigt (hur mycket chardonnay finns det i Spanien egentligen?), persika, melon. Riktigt härligt. Persikorna kommer starkt i smaken, följt av mer generisk fruktighet. Friskheten har dock försvunnit på tungan, det är ganska tungt och klumpigt med en markerad brist på syra. Trist!
83 hårda poäng.
2012 Vasse Felix Margaret River Chardonnay
wooo… mycket angenäm smörighet, något slutet men antydan till komplexitet finns definitivt där. Plommon, lite lite citron. I munnen är det fan helt fantastiskt gott. Jävlar vilket härligt vin. Det har en intressant och tilltalande smak, men jag kan inte plocka ut något specifikt: det är bara himla fint balanserat. Förstår varför Vasse Felix hyllas till höger och vänster (tycker stilen påminner en hel del om Kumeu River, vilket är en mycket bra sak).
90p.
2014 Chavy-Chouet, Meursault Les Casse-Têtes
Något helt annat. Betydligt slankare, något kryddigt, mer äppelskal än äpplen. Lite mer syra än Vasse Felix. Återigen har jag svårt att plocka ut detaljer i smaken. Även det här en balanserad pjäs, men lite åt det blyga hållet. Mer “subtilt”, som det kallas. Har inte så mycket att jämföra med, eftersom jag fortfarande försöker hålla mig borta från Bourgogne i viss mån (ekonomiska skäl) - 2014 Etienne Sauzet, Puligny-Montrachet tyckte jag var mycket bättre, i alla fall. Australien vinner, även om det här är ett riktigt bra vin.
89p.
Flight #3 Bordeaux (måste ju öva lite inför den eminenta Kalmar-träffen! Jag har verkligen noll koll på Bordeaux (inte för att jag har något emot det, men det finns mer vin än det finns pengar och tid...)
2011 Ch. Grand Village, Bordeux Supérieur
Gräsigt, örtigt, svagt svartvinbärigt. Jag letar egentligen efter något specifikt här, men jag kan inte komma på vad det är. Totalt dominerande, och vad jag brukar förknippa med Bordeaux. Hjälp? Smaken är identisk med doften, mer eller mindre. Tanninerna är markerade, och syran finns där för att backa upp. Det är inget speciellt, men om jag ska vara helt ärlig blev jag något golvad av hur bra det är (fördomar: Bordeaux Supérieur), så jag tänker kasta
88p på det.
2007 Ch. Fonbadet, Pauillac
Gräs och grönt, lite paprikaCF-vibbar, gammal svartpeppar, svag mörk frukt i bakgrunden. Mer grönt på tungan, härligt kryddig smak, mer mörk frukt. Mycket balanserat och trevligt. Även det här för
88p, men plus ett extrapoäng för att det passade så fint med wagyusalami.
2011 Ch. Chantalouette, Pomerol
Det här är tyngre. Återigen gräsigt och grönt, kryddigt, men med ett täcka av überkompakt frukt över. Ny komponent: pennväss eller “bläck” (känner mig vilse här). Även om det på nosen lovar mer än de andra så tycker jag ändå att det tappar en hel del på tungan. Kanske inte riktigt min stil, men det känns oavsett som ett tämligen slätstruket vin. Helt okej, egentligen.
84p.
Ingen toppen line-up, men bådar ändå gott tycker jag.
Flight #4 Starkvin (när jag kände för sötvinsflighten fick jag in den här istället (“take this before the D’Yquem, please”). Blint (men fortfarande starkvin, så ganska begränsad del av vinvärlden).
Nr. 1
Vit. Riktigt frisk, med sultanrussin, kraftigt kryddigt. Lite alkohol som sticker ut på tungan, men trevligt kryddig smak. Intressant men svårdefinierat. Faktiskt ingen aning om vad det här är. Vit Rivesaltes? Vitt portvin? Hade gissat på portvin om jag fått en pistol mot huvudet. Habilt, men inget speciellt på något sätt.
83p.
Facit:
Martinez white port
Nr. 2
Genomskinlig, ljusare röd. Kryddigt, vagt fruktigt, vagt nötigt, något “stickigt” i nosen. På tungan är det oerhört bärigt, med hallon och lite blåbär på tungan (fortfarande kryddigt), följt av viss sötma. Drack en Grahams 10 yo tawny nyligen, och påminner mycket om den. Också helt okej, men verkligen inget speciellt,
85p. Så, gissning: 10 yo tawny, valfri producent.
Facit:
1998 Kopke Colheita
Nr. 3
Mörkare röd, tegel, med viss grumlighet. Tunga bär, behagligt kryddigt, lite torkad frukt. Nu började det bli uppenbart för mig att den här starkvinsprovningen egentligen var en portvinsprovning (so it goes). På tungan är det kraftig smak, återigen med bär, kryddighet och torkad frukt. Här finns också en riktigt tydlig och trevlig syra som lyfter vinet fler pinnar. Det finns lite sötma i bakgrunden, som ackompanjerar syran och den högre alkoholen fint. Riktigt bra!
90p. Gissning: vintage port, mellan 1990 och 2000 (bred gissning, I know…).
Facit:
1997 Quinta da Eira Velha
Flight #5 Sött (nu jävlar!)
2002 Selbach-Oster Bernkasteler, Badsube Riesling Auslese ** - Mosel
MELON! Alla meloner (utom vatten). Grymt tydlig physalis också, vilket är anmärkningsvärt för mig, då det nog ärigt talat är första gången jag så uppenbart hittat det i ett sött vin. Dessa två ligger som ett kraftigt täcke över en mer subtilt komplex bädd av äpple, svag kanderad ingefära, generisk citrus, apelsinskal, något “grönt”. Wow. På tungan är det alla smaker väl integrerade och det är svårt att plocka ut något (förutom physalisen som är dominerande). Syran är härligt i balans med sötman, på ett sätt som gör att vinet känns betydligt mer friskt än jag väntade mig. Aldrig smakat en auslese som den här. Svår att ge pinnar, men
91p får det bli.
1995 Domaine de la Bongran Macon Clessé, Cuvée Levroutée
30 % botrytisdruvor. Visste inte ens att sötviner tillverkades i Bourgogne...
Tungt honungsaktigt, torkad aprikos, generiska botrytistoner, något svår överlag. Smaken är tyvärr inte så upphetsande. Det är mycket torkad frukt, lite honung, en del botrytis, men sötman ligger i framkant. Det finns ingen riktig syra för att balansera, och dessutom dyker det upp en viss sträv bitterhet i eftersmaken som jag gärna hade varit utan. Spontant skulle jag säga att den är för gammal, även om det sannolikt aldrig varit något fantastiskt vin. Roligt att prova, oavsett.
86p.
2002 Ch. d’Yquem
Jomensåatt… förväntningarna var ju rätt höga här. Har bara fått äran att dricka d’Yquem en gång tidigare, och då 1998. Det var inte fy skam.
Botrytis så det smäller om det, honung, aprikos, viss nötighet (men inte av typen jag förknippar med oxiderade viner), citrus, apelsinskal, periska, marmeladigt, lite saffran. Löjligt komplext - satan i gatan vad det händer saker här (njutningen pågick under rimligt lång tid). I munnen är det mycket som återkommer, men svårare att bena ut. Noterar dock att det är mer torkad frukt på tungan än i nosen, saffranstonerna är lite mer markerade. Balansen mellan ALLT riktigt sjunger (en årgång som lämpar sig att dricka redan, utan dåligt samvete? Vet inte vad som händer med mer ålder här dock, så ta det med en nypa salt). Ett sötvin som uppfyller alla kriterier för att vara elegant. Jag går definitivt igång på det. Men jag kan inte med gott samvete ge det mer än
93p.
Här trodde jag på riktigt att kvällen skulle ta slut, jag var redo att hosta upp pengarna och lämna byggnaden. Så går det in en yngre snubbe, som bär sin egen stol (svårt att missa - allt i lokalen var svart som natten, och in kommer en stol vit som visitkorten i American Psycho). Han sätter sig nära mig och proklamerar att han är sugen på en flaska champagne. Jag erbjuder mig att betala för ett glas. Nej, nej. Jag bjuder på ett glas, säger han. Och så plockar han in:
N.V. Jaques Selosse, Substance
Deg. 31 mars 2015.
Men för helvete, såhär bra får det ju inte vara.
Uppenbart oxiderat på det där helt magiskt underbara sättet som sätter eld på hela mig. Det finns en finstämd champagneaktig brödighet, men över det ligger nötter (mandel), citronskal, något bokna äpplen, ingefära (wow!). Det finns mer, men jag nöjer mig med: komplext! På tungan är det fantastiskt vackert, intensivt på ett sätt jag aldrig upplevt champagne tidigare. Det kräver en del av en för att dricka det här. Jag skulle nog använda ordet “elektriskt”, även om det samtidigt känns som extremt integrerat och balanserat. Vilken upplevelse! För mig påminner det definitivt om mer elegant Château-Chalon, fast ändå inte. Som sötvinspimplare deluxe tar det emot lite, men det här blir WOTN. Jag vet inte hur jag skulle bedömma det med mindre alkohol i blodet, men där och då:
94p.
2002 Arteis Brut
Och så blev det ytterligare en skumpa… Jag orkar inte. Det här är för mycket. Riktigt bra, men vem vet hur bra?!?!
Vilken jävla kväll. Återigen kommer jag till insikten att vinet är sagolikt vackert, och personerna som dricker det mer än så!
