Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

thunberg

Flaskfantast
Administratör
Här kommer en sammanfattning av 67 Pall Mall webinariet med Domaine Bonneau du Martray - Corton Charlemagne. Deras director Thibault Jacquet guidade oss igenom sex årgångar av deras Corton Charlemagne tillsammans med fantastiske Jasper Morris. Jag har aldrig provat deras vin men jisses vilka viner :eek:. Bland de bästa jag någonsin provat tror jag. Vi provade årgångarna 17, 14, 09, 08, 98 och 93.

Visa bifogad bild 20314

Skickar med det jag skrivit ner för egen del ifall någon är intresserad av lite bakgrundsinfo. Annars finns noterna längre ner.

Corton Charlemagne Grand Cru
ligger högst uppe på Cortonkullen på runt 300 m höjd. Det är en stor Grand Cru, totalt 69.94 ha som enbart producerar vita viner av Chardonnay. Den innehållet de två historiska vinlotterna En Charlemagne och Le Charlemagne samt ytterligare några lotter runt omkring.

Historien går tillbaka ända till Karl den Store som planterade vin här. Han skall ha uppmärksammat att snön smälte snabbare högst upp på Cortonkullen än på andra håll, och planterade därför vinrankor där. Sägnen säger att en av hans fruar inte gillade att han ständigt hade rött vin i sitt skägg och därför planterades även vita druvor.

År 775 fick klostret Saint-Andoche de Saulieu egendomen i gåva av Karl den Store. De behöll ägarskapet i över 1000 år. Efter Franska Revolutionen köpte familjen Bonneau-Very vingårdarna och samma familj har behållit ägarskapet fram till nyligen. 1969 dog Renee Bonneau du Martray barnlös och hans guddotter och niece Madame de Comtess Jean le Bault de la Morinière ärver egendomen. Hennes man Compte Jean le Bault de la Morinière blir involverad i vinmakningen och 1994 tar sonen Jean Charles officiellt över. 2017 bestämmer de sig för att sälja egendomen till Stan Kroenke - en amerikansk miljardär som bl.a äger Screaming Eagle och Arsenal och ett nytt kapitel börjar. Egendomen har således endast haft tre ägare sedan Karl den Stores tid. En imponerande historisk egendom med andra ord.

Trots försäljningen til Stan Kroenke så är det samma team som fortfarande driver egendomen. The vineyard manager har varit i företaget sedan 2003 och nuvarande vinmakare har varit där i 10 år. Tanken är att bevara kvaliteten och “innovate where possible”.

Domaine Bonneau du Martray har sitt säte i byn Pernand Vergelesses. De producerar endast två viner, ett vitt och ett rött, båda från Grand Cru vingårdar belägna på Cortonkullen. Med sina 9,36 ha är de största producent i Corton Charlemagne. Det röda vinet, Corton Grand Cru, kommer från tre olika lotter på totalt 1,5 hektar (6000 flaskor). Sedan 1994 har man successivt konverterat över till ekologisk och sedan biodynamiskt odling.

Läge
Visa bifogad bild 20315
Vingårdarna för deras Corton Charlemagne är belägna i den svalaste delen av Cortonkullen - i Le Charlemagne och En Charlemagne. Det är den historiska delen där Karl den Store skall ha planterat sina druvor. Corton Charlemagne är den enda Grand Cru-vingården i Bourgogne med delar som har en något västlig exponering, alla andra Grand Cru’er i Bourgogne vetter mot öst eller sydöst. Detta väst/sydvästläge innebär att under sommaren så får vinrankorna lite mindre direkt sol, men har solexponering hela dagen med kvällssol fram till kl 10 på kvällen. Det ger druvor med en fantastisk koncentration. Samtidigt kommer det svala vindar nerifrån Pernand Vergelesses som ventilerar vinrankorna.

Vinet
Solexponeringen kombinerat med de svala vindarna och den magra kalkstensjorden skapar viner med en frisk, stram, stenig, mineralisk och elegant stil. “Jean Charles always spoke about the wine as having a sense of texture and mouthfeel that with acidity and a chalky sense of minerality brings the wine forward. He always mentioned the sunshine the vines benefit from on the hill of Corton. It is liquid sunshine, something really bright on the palate that makes everything comes together”

Terroir

Det finns tre olika microclimates (plurality of terroir) - up hill, middle hill och down hill - med olika jordmåner, solexponering, vindexponering och dränage vilket skapar tre helt olika block av deras 17 olika lotter i Charlemagne. Högst upp på toppen är det väldigt tunn, mager jordmån med mestadels chalk and limestone och härifrån kommer mineraliteten och den kalkiga karaktären i vinerna. Härifrån skapas precisionen i vinerna. Middle hill har mer silt och marl som ger kropp och textur. Down Hill har djup lerjord (med järnoxid) samt lite limestone och detta ger rikheten (the opulence) i vinerna.

Vad som är unikt är att de kan pussla ihop alla tre aspekterna av terroiren i vinerna för att göra den allra bästa tolkningen av Corton Charlemagne. Om det är sämre solexponering någon vintage så kan man använda druvorna längre ner på kullen för att ge kraft i vinerna. Om det är en varm årgång så kan man balansera upp vinerna med druvorna högst upp på kullen som ger mer mineralitet. Det är kombinationen av de tre blocken som ger vinet dess fantastiska balans.

Romanee Conti
2018 arrenderade de ut en del av vingårdarna till Romanee Conti. Det fanns två anledningar till det - en aspekt gällde vinmakningen och den andra vingården. När Stan Kroenke tog över ägarskapet så gick de igenom vad som kunde förbättras. De kom fram till att vissa block i vingården inte behövdes för att skapa de viner de ville göra. De var inte sämre block, de var helt enkelt duplikat som gav mer av vad de redan hade tillräckligt av för att göra vinerna. Beroende på klimatförändringarna behövde de anställa fler som hade spetskompetens vad gällde att odla biodynamiskt i vingårdarna. Behovet är en person per hektar, och med 11 hektar innebar det att de hade behövt dubbla personalstyrkan. Det är dock svårt att hitta människor som har rätt kompetens, inställning och vill stanna en längre tid. Så en lösning var att minska arealen i och med att vissa block var “duplikat”. Därför erbjöds Romanee Conti att arrendera 2,84 hektar. Romanee Conti är redan biodynamiska och har samma filosofi som Bonneau du Martray. Första årgången från deras produktion är från 2019 och skall lanseras 2021.

Biodynamics
Påverkas vinerna stylistiskt av att de är biodynamiska? Anledningen till att de lade om produktionen till biodynamisk odling hade inget att göra med stilen på vinerna. Anledningen var erosion, att jorden rasade ner från kullen vid tex regn och rankornas rötter fick inget fäste utan hängde i luften. Det blev stora hål i jorden och man fick ständigt återföra jorden igen. Man började arbeta med jordmånen främst för att få rötterna att rota sig djupare ner i marken och för att få jorden att stanna kvar. Anledningen till att börja arbeta biodynamiskt hade således mer att göra med ekosystemet än att ändra stilen på vinerna.

Tasting Notes
Det blev en studie i mineralitet, fet kalkighet, precision, koncentration och komplexitet.
Alla sex vinerna är väldigt ljust gula, vilket är lite förvånande eftersom det äldsta är 27 år gammalt

2017 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Första årgången som görs av de nya ägarna.

2017 var en fantastisk årgång (inga problem med varken frost, hagel eller sjukdomar) som genererade frukt av mycket bra kvalitet. Den absolut bästa årgången för årtiondet tycker Thibault Jacquet. Det är en större version av 2014 menar han. (Jasper Morris mumlar lite om att vissa tycker 2014 är den bästa).

Ljust gul, med ett uns grönskimmer
Fantastisk stor inbjudande doft av varm gul citrusfrukt och en blommighet inbäddad i kalkiga mineralnoter och fatkryddighet.
I smaken är det en satans energi, hela vinet vibrerar/exploderar i munnen samtidigt som det har en fantastisk balans. Frisk syra, massor med mineral som även ger en känsla av strävhet. Lager på lager av fet gulfruktighet. Finishen är oerhört lång och mineralisk. Otroligt bra vin och jag blev helt knockad.

2014 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Klassisk årgång. “Grapes were in perfect condition in september”. Ingen värmebölja så vinerna är lite stramare (lean profile) enligt Jasper Morris. Bonneau du Martray fick hagel på vinrankorna i juni som skadade 20% av skörden.

I jämförelse med 2017 har vinet en relativt diskret doft av mogen citrus, blommor, nötter, mineral och kalkighet.
I smaken är den mer stillsam än 2017 och ger ett “bredare” intryck. Bra syra, fin koncentration, citrus, kalkig mineral. Lång finish.

Mycket bra vin men jag kände det lite som att denna gått ner i något slags viloläge, vilket deras vinern ofta gör i en period mellan 5-10 år enligt Jacquet. Det var dock många på webinariet som röstade på detta vin som det bästa i flighten så vet inte riktigt vad som hände. Kanske var det att jag blev knockad av det första vinet?

2009 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Varmare årgång (“if you picked early enough you got it right”) med mer mogen gul frukt, lite fetare och lite “bredare” än 17 o 14. Men samma härliga mineralitet och kalkighet i grunden som bryter igenom. Finishen kanske lite kortare men ändå väldigt komplex med pulserande lager på lagerkänsla.

2008 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Tuff årgång med mindre sol och mycket regn. Men i slutet av perioden så kom nordanvinden och torkade vinrankorna. Det blev en icke-klassisk årgång av Charlemagne som har en del tropiska noter (ej så vanligt) i o m att frukten blev windstriped vs sunripened.

Stor doft av fudge, kola, stjärnfrukt, ananas
I smaken stor kropp med krämig textur, men saknar lite nerv och energi i jämförelse med de andra. Lite kortare finish.

1998 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Den här flaskan är rekonditionerad på domänen. Man korkar upp flaskorna (i en syrefri miljö), kvalitetsgranskar vinerna och om det passerar nålsögat så fyller man på med vin (and a tiny bit of SO2) från samma årgång och korkar igen det igen.

Väldigt svår årgång - allt gick tydligen fel med bl.a hagel och oidium.

Gulfruktig och nötig i doften med toner av svamp i bakgrunden.
Inte så mycket energi i smaken, men fortfarande fet i texturen och den steniga mineralitet finns där (om än mindre än de andra vinerna). Lite kortare finish. Åker på stryk i denna uppställning/flight.

1993 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
27 år .. och så jäkla välbehållen. Ingen premox, ingen oxidation, bara härligt utvecklad i doften med nötiga och kryddiga toner kombinerat med en gul fruktighet och någon slags blommighet som har reducerats ner till en enorm koncentration och naturligtvis den steniga, kalkiga mineraliteten.
Lite mörkare gul i färgen, men inte alls så mörk som man skulle kunna förvänta sig.
Djup och härlig smak med en koncentrerad kalkfet krämig textur. Lång finish. Fantastisk.

Jasper Morris: “The viscosity brings me more into the Montrachet area”. Jag har ju provat alldeles för lite vit Grand Cru, men vad jag förstår ligger Corton Charlemagne stilmässigt någonstans mellan Chablis Grand Cru och Montrachet Grand Crus.

Satt länge och doftade i det tomma glaset efter att sista droppen av 1993an var urdrucken. Nötigheten satt kvar och jag ville nästan inte diska det. Men life goes on!

Bästa vinerna för mig var 2017 och 1993. Just nu känns det som att livet är för kort för att dricka andra viner än de från Bonneau du Martray :rolleyes:.

Det dök upp en fråga om årgång 2005 varpå Jasper Morris svarade “It is one of the most sensational Corton Charlemagne I have ever tasted. It is an utterly sensational wine with a long, long future”. Det får hamna på min bucket list!
Fantastisk läsning, tack!
 

Kostjan

Mot bättre vetande
1993 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
27 år .. och så jäkla välbehållen. Ingen premox, ingen oxidation, bara härligt utvecklad i doften med nötiga och kryddiga toner kombinerat med en gul fruktighet och någon slags blommighet som har reducerats ner till en enorm koncentration och naturligtvis den steniga, kalkiga mineraliteten.
Lite mörkare gul i färgen, men inte alls så mörk som man skulle kunna förvänta sig.
Djup och härlig smak med en koncentrerad kalkfet krämig textur. Lång finish. Fantastisk.
Mogen och välbehållen vit bourgogne är verkligen något helt fantastiskt som alla vinnördar borde få dricka någon gång i livet!
Tyvärr lite av enhörningsmatrial sen premox började visa sig ca 95, stort grattis till en fin vinupplevelse.
 

The Wall

Medlem
Här kommer en sammanfattning av 67 Pall Mall webinariet med Domaine Bonneau du Martray - Corton Charlemagne. Deras director Thibault Jacquet guidade oss igenom sex årgångar av deras Corton Charlemagne tillsammans med fantastiske Jasper Morris. Jag har aldrig provat deras vin men jisses vilka viner :eek:. Bland de bästa jag någonsin provat tror jag. Vi provade årgångarna 17, 14, 09, 08, 98 och 93.
Instämmer i hyllningskören; tack för rapport! Grym världsklass på den.

De enda nackdelarna med Bonneau du Martray är väl tillgång, efterfrågan och prislapp.
 

Sebran

Medlem
Här kommer en sammanfattning av 67 Pall Mall webinariet med Domaine Bonneau du Martray - Corton Charlemagne. Deras director Thibault Jacquet guidade oss igenom sex årgångar av deras Corton Charlemagne tillsammans med fantastiske Jasper Morris. Jag har aldrig provat deras vin men jisses vilka viner :eek:. Bland de bästa jag någonsin provat tror jag. Vi provade årgångarna 17, 14, 09, 08, 98 och 93.

Visa bifogad bild 20314

Skickar med det jag skrivit ner för egen del ifall någon är intresserad av lite bakgrundsinfo. Annars finns noterna längre ner.

Corton Charlemagne Grand Cru
ligger högst uppe på Cortonkullen på runt 300 m höjd. Det är en stor Grand Cru, totalt 69.94 ha som enbart producerar vita viner av Chardonnay. Den innehållet de två historiska vinlotterna En Charlemagne och Le Charlemagne samt ytterligare några lotter runt omkring.

Historien går tillbaka ända till Karl den Store som planterade vin här. Han skall ha uppmärksammat att snön smälte snabbare högst upp på Cortonkullen än på andra håll, och planterade därför vinrankor där. Sägnen säger att en av hans fruar inte gillade att han ständigt hade rött vin i sitt skägg och därför planterades även vita druvor.

År 775 fick klostret Saint-Andoche de Saulieu egendomen i gåva av Karl den Store. De behöll ägarskapet i över 1000 år. Efter Franska Revolutionen köpte familjen Bonneau-Very vingårdarna och samma familj har behållit ägarskapet fram till nyligen. 1969 dog Renee Bonneau du Martray barnlös och hans guddotter och niece Madame de Comtess Jean le Bault de la Morinière ärver egendomen. Hennes man Compte Jean le Bault de la Morinière blir involverad i vinmakningen och 1994 tar sonen Jean Charles officiellt över. 2017 bestämmer de sig för att sälja egendomen till Stan Kroenke - en amerikansk miljardär som bl.a äger Screaming Eagle och Arsenal och ett nytt kapitel börjar. Egendomen har således endast haft tre ägare sedan Karl den Stores tid. En imponerande historisk egendom med andra ord.

Trots försäljningen til Stan Kroenke så är det samma team som fortfarande driver egendomen. The vineyard manager har varit i företaget sedan 2003 och nuvarande vinmakare har varit där i 10 år. Tanken är att bevara kvaliteten och “innovate where possible”.

Domaine Bonneau du Martray har sitt säte i byn Pernand Vergelesses. De producerar endast två viner, ett vitt och ett rött, båda från Grand Cru vingårdar belägna på Cortonkullen. Med sina 9,36 ha är de största producent i Corton Charlemagne. Det röda vinet, Corton Grand Cru, kommer från tre olika lotter på totalt 1,5 hektar (6000 flaskor). Sedan 1994 har man successivt konverterat över till ekologisk och sedan biodynamiskt odling.

Läge
Visa bifogad bild 20315
Vingårdarna för deras Corton Charlemagne är belägna i den svalaste delen av Cortonkullen - i Le Charlemagne och En Charlemagne. Det är den historiska delen där Karl den Store skall ha planterat sina druvor. Corton Charlemagne är den enda Grand Cru-vingården i Bourgogne med delar som har en något västlig exponering, alla andra Grand Cru’er i Bourgogne vetter mot öst eller sydöst. Detta väst/sydvästläge innebär att under sommaren så får vinrankorna lite mindre direkt sol, men har solexponering hela dagen med kvällssol fram till kl 10 på kvällen. Det ger druvor med en fantastisk koncentration. Samtidigt kommer det svala vindar nerifrån Pernand Vergelesses som ventilerar vinrankorna.

Vinet
Solexponeringen kombinerat med de svala vindarna och den magra kalkstensjorden skapar viner med en frisk, stram, stenig, mineralisk och elegant stil. “Jean Charles always spoke about the wine as having a sense of texture and mouthfeel that with acidity and a chalky sense of minerality brings the wine forward. He always mentioned the sunshine the vines benefit from on the hill of Corton. It is liquid sunshine, something really bright on the palate that makes everything comes together”

Terroir

Det finns tre olika microclimates (plurality of terroir) - up hill, middle hill och down hill - med olika jordmåner, solexponering, vindexponering och dränage vilket skapar tre helt olika block av deras 17 olika lotter i Charlemagne. Högst upp på toppen är det väldigt tunn, mager jordmån med mestadels chalk and limestone och härifrån kommer mineraliteten och den kalkiga karaktären i vinerna. Härifrån skapas precisionen i vinerna. Middle hill har mer silt och marl som ger kropp och textur. Down Hill har djup lerjord (med järnoxid) samt lite limestone och detta ger rikheten (the opulence) i vinerna.

Vad som är unikt är att de kan pussla ihop alla tre aspekterna av terroiren i vinerna för att göra den allra bästa tolkningen av Corton Charlemagne. Om det är sämre solexponering någon vintage så kan man använda druvorna längre ner på kullen för att ge kraft i vinerna. Om det är en varm årgång så kan man balansera upp vinerna med druvorna högst upp på kullen som ger mer mineralitet. Det är kombinationen av de tre blocken som ger vinet dess fantastiska balans.

Romanee Conti
2018 arrenderade de ut en del av vingårdarna till Romanee Conti. Det fanns två anledningar till det - en aspekt gällde vinmakningen och den andra vingården. När Stan Kroenke tog över ägarskapet så gick de igenom vad som kunde förbättras. De kom fram till att vissa block i vingården inte behövdes för att skapa de viner de ville göra. De var inte sämre block, de var helt enkelt duplikat som gav mer av vad de redan hade tillräckligt av för att göra vinerna. Beroende på klimatförändringarna behövde de anställa fler som hade spetskompetens vad gällde att odla biodynamiskt i vingårdarna. Behovet är en person per hektar, och med 11 hektar innebar det att de hade behövt dubbla personalstyrkan. Det är dock svårt att hitta människor som har rätt kompetens, inställning och vill stanna en längre tid. Så en lösning var att minska arealen i och med att vissa block var “duplikat”. Därför erbjöds Romanee Conti att arrendera 2,84 hektar. Romanee Conti är redan biodynamiska och har samma filosofi som Bonneau du Martray. Första årgången från deras produktion är från 2019 och skall lanseras 2021.

Biodynamics
Påverkas vinerna stylistiskt av att de är biodynamiska? Anledningen till att de lade om produktionen till biodynamisk odling hade inget att göra med stilen på vinerna. Anledningen var erosion, att jorden rasade ner från kullen vid tex regn och rankornas rötter fick inget fäste utan hängde i luften. Det blev stora hål i jorden och man fick ständigt återföra jorden igen. Man började arbeta med jordmånen främst för att få rötterna att rota sig djupare ner i marken och för att få jorden att stanna kvar. Anledningen till att börja arbeta biodynamiskt hade således mer att göra med ekosystemet än att ändra stilen på vinerna.

Tasting Notes
Det blev en studie i mineralitet, fet kalkighet, precision, koncentration och komplexitet.
Alla sex vinerna är väldigt ljust gula, vilket är lite förvånande eftersom det äldsta är 27 år gammalt

2017 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Första årgången som görs av de nya ägarna.

2017 var en fantastisk årgång (inga problem med varken frost, hagel eller sjukdomar) som genererade frukt av mycket bra kvalitet. Den absolut bästa årgången för årtiondet tycker Thibault Jacquet. Det är en större version av 2014 menar han. (Jasper Morris mumlar lite om att vissa tycker 2014 är den bästa).

Ljust gul, med ett uns grönskimmer
Fantastisk stor inbjudande doft av varm gul citrusfrukt och en blommighet inbäddad i kalkiga mineralnoter och fatkryddighet.
I smaken är det en satans energi, hela vinet vibrerar/exploderar i munnen samtidigt som det har en fantastisk balans. Frisk syra, massor med mineral som även ger en känsla av strävhet. Lager på lager av fet gulfruktighet. Finishen är oerhört lång och mineralisk. Otroligt bra vin och jag blev helt knockad.

2014 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Klassisk årgång. “Grapes were in perfect condition in september”. Ingen värmebölja så vinerna är lite stramare (lean profile) enligt Jasper Morris. Bonneau du Martray fick hagel på vinrankorna i juni som skadade 20% av skörden.

I jämförelse med 2017 har vinet en relativt diskret doft av mogen citrus, blommor, nötter, mineral och kalkighet.
I smaken är den mer stillsam än 2017 och ger ett “bredare” intryck. Bra syra, fin koncentration, citrus, kalkig mineral. Lång finish.

Mycket bra vin men jag kände det lite som att denna gått ner i något slags viloläge, vilket deras vinern ofta gör i en period mellan 5-10 år enligt Jacquet. Det var dock många på webinariet som röstade på detta vin som det bästa i flighten så vet inte riktigt vad som hände. Kanske var det att jag blev knockad av det första vinet?

2009 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Varmare årgång (“if you picked early enough you got it right”) med mer mogen gul frukt, lite fetare och lite “bredare” än 17 o 14. Men samma härliga mineralitet och kalkighet i grunden som bryter igenom. Finishen kanske lite kortare men ändå väldigt komplex med pulserande lager på lagerkänsla.

2008 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Tuff årgång med mindre sol och mycket regn. Men i slutet av perioden så kom nordanvinden och torkade vinrankorna. Det blev en icke-klassisk årgång av Charlemagne som har en del tropiska noter (ej så vanligt) i o m att frukten blev windstriped vs sunripened.

Stor doft av fudge, kola, stjärnfrukt, ananas
I smaken stor kropp med krämig textur, men saknar lite nerv och energi i jämförelse med de andra. Lite kortare finish.

1998 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Den här flaskan är rekonditionerad på domänen. Man korkar upp flaskorna (i en syrefri miljö), kvalitetsgranskar vinerna och om det passerar nålsögat så fyller man på med vin (and a tiny bit of SO2) från samma årgång och korkar igen det igen.

Väldigt svår årgång - allt gick tydligen fel med bl.a hagel och oidium.

Gulfruktig och nötig i doften med toner av svamp i bakgrunden.
Inte så mycket energi i smaken, men fortfarande fet i texturen och den steniga mineralitet finns där (om än mindre än de andra vinerna). Lite kortare finish. Åker på stryk i denna uppställning/flight.

1993 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
27 år .. och så jäkla välbehållen. Ingen premox, ingen oxidation, bara härligt utvecklad i doften med nötiga och kryddiga toner kombinerat med en gul fruktighet och någon slags blommighet som har reducerats ner till en enorm koncentration och naturligtvis den steniga, kalkiga mineraliteten.
Lite mörkare gul i färgen, men inte alls så mörk som man skulle kunna förvänta sig.
Djup och härlig smak med en koncentrerad kalkfet krämig textur. Lång finish. Fantastisk.

Jasper Morris: “The viscosity brings me more into the Montrachet area”. Jag har ju provat alldeles för lite vit Grand Cru, men vad jag förstår ligger Corton Charlemagne stilmässigt någonstans mellan Chablis Grand Cru och Montrachet Grand Crus.

Satt länge och doftade i det tomma glaset efter att sista droppen av 1993an var urdrucken. Nötigheten satt kvar och jag ville nästan inte diska det. Men life goes on!

Bästa vinerna för mig var 2017 och 1993. Just nu känns det som att livet är för kort för att dricka andra viner än de från Bonneau du Martray :rolleyes:.

Det dök upp en fråga om årgång 2005 varpå Jasper Morris svarade “It is one of the most sensational Corton Charlemagne I have ever tasted. It is an utterly sensational wine with a long, long future”. Det får hamna på min bucket list!

Verkligen grym rapport, stort tack!

Jag har druckit detta vin vid två tillfällen, dels årgång 2016 på Systembolagets vinprovning förra året, dels 2006 från Coravin på Grusgrus i vintras. Vinet har en väldigt egen stil som iaf jag inte har träffat på någon annanstans och jag minns att många på SBs vinprovning var lyriska. För egen del så har jag tyvärr inte blivit lika frälst, men jag tror att det har helt och hållet med min personliga smak att göra. Jag föredrar nog mer krispiga och fruktiga vita viner just nu, men smaken kan som bekant ändras framöver.
 

Funcadelic

Medlem
Georges Descombes - Brouilly Vielle Vignes (2017)
Fortsatt okunnig på området fortsätter jag att dricka allt möjligt för att skapa ett mentalt referensbibliotek men framförallt för att hitta vad jag föredrar. Detta var den första flaskan från CAV118 jag testade, och visste inte alls vad jag skulle förvänta mig. "Ganska lätt vin, kanske", gick jag in med. "100% gamay från gamla stockar i västra delen av Brouilly. Karga granitjordar med inslag av kalksten. Jäst vid sval temperatur enligt macération carbonique och mognadslagrat på gamla ekfat av bourgognetyp" står att läsa i beskrivningen, vilket inte säger mig någonting (än). Någonting med kolsyra snappar jag förstås upp från beskrivningen, eftersom jag sedan födseln även pratar franska. Vad det innebär i praktiken hade jag dock fortsatt ingen koll på.

Doften var i mitt tycke bärig och min fru tyckte det doftade mycket körsbär. Blev lite ivrig att testa vinet så analyserade inte doften vidare (och vet inte om det hade gett mig något heller, ärligt talat). Oj, vilken oväntad upplevelse! Som en lätt kolsyrad (bättre) saft. Vad tyckte jag om det? Jag vet inte, ärligt talat. Någonstans kändes det lite för "svårt" för mig, men det kan också bero på att jag inte hade någon aning om vad jag skulle förvänta mig och blev lite paff. Spontant inte min grej, men testar gärna igen.

Jag har ju även flaskor från Morgon och Chiroubles från samma släpp, och antar att de kommer vara något liknande. Utöver dessa har jag även lite andra Beaujolaiser jag köpt under det senaste året:
  • Jean Foillard - Morgon Côte du Py (2017)
  • J-C Lapalu - Brouilly Croix des Rameaux (2017)
  • J-J Vincent - Juliénas Château de Fuissé (2016)
Borde jag förvänta mig ungefär samma stil från de ovannämnda, som den jag precis druckit? Eller kommer jag få uppleva en annan typ av Beaujolais?
 

The Wall

Medlem
  • Jean Foillard - Morgon Côte du Py (2017)
  • J-C Lapalu - Brouilly Croix des Rameaux (2017)
  • J-J Vincent - Juliénas Château de Fuissé (2016)
Borde jag förvänta mig ungefär samma stil från de ovannämnda, som den jag precis druckit? Eller kommer jag få uppleva en annan typ av Beaujolais?
Personligen brukar jag tycka att dolcetto påminner en del om Foillards Morgon, eller vice versa.
 

jrick

Medlem
Personligen brukar jag tycka att dolcetto påminner en del om Foillards Morgon, eller vice versa.
Det är mycket viol i Foillards Morgon, det tycker jag skiljer den från Descombes. Och så tycker jag att munkänslan är lite lenare än Descombes, annars mycket som är likt. Lapalu har jag inte druckit så mycket av men de är väl ganska olika i stilen beroende på vilken cuvée. Croix de Rameaux har jag i årgång 2016 misstagit för en syrah, det hade jag nog aldrig gjort med en Foillard eller Descombes.
 

The Wall

Medlem
Jag behöver hjälp. Större etikettdrickare finns inte. Trist är det, ibland. Hur kommer jag ur det?
En annan utmaning kan ju vara att iaf en eller två gånger i månaden dricka druvor i bokstavsordning och undvika dubbelnamn och de vanligaste druvorna (sorry cab sauv och chardonnay). Jag har betat av assyrtiko och sneglar på arneis under juli. Också ett sätt att tänka utanför vinkällaren, kanske.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Innanför Vinkällaren tänker jag, varför inte ett barnarov? För ibland måste man ju dricka också ungdomliga viner.

1990 Chateau La Louvière Blanc, Pessac-Léognan, Bdx, FRA. 92 p

*** Läckt kork ***
Ljuvligt knäcklik kulör.
Totalt sönderbombad doft av uppkräkta ostron och sjuka biologiska experiment baserade på avföring. (det snällaste jag kan skriva) Oavsett: Mycket blåser bort med lite tid, men även efter 7 timmar är det mesta kvar..
Oavsett: i munnen är det helt magiskt!
Suveränt balanserade syror och en frukt som äntligen givit vika för vinets egen personlighet, ett slags buteljerad Ronja med Vårskrik! Grådvärgarna tog över doften, men Ronja behöll palettens styrka! Här är ett ekbadat vin med nobel framtoning. Magiskt skirt men med majestätisk ryggrad. Halm, torkad björkved, nyuppackad byggsats, förfinad ekbehandling med krutstänk och chokladmousse, lätta inslag av extrem Palo Cortado och en bouquet blomster som håller sig till torkade eterneller och nybrutna tulpaner. Fruktmässigt är detta åt mandelmassa, kiwi, nashi och tutti-frutti-pastiller. En och annan gul kantarell tittar fram, liksom en odammad klädborste.
Om jag skall sätta en personlighet på denna flaska, sätter jag: Siw Malmquist.

lou.jpg


Pang på superbt vin!

Utan korkläckage hade förmodligen näsan varit en underbar blomsterträdgård och kroppen något mer åt det magnifiquea hållet och samtidigt åt det yngre hållet. För min del var det mest tur att vinet mognat så snabbt :p

Zatan vilken trevlig FREDAG FREDAG FREDAG (Black) som man kan avnjuta!
Mat till?
...jag skäms lite, men det blev det syndigaste syndiga: McDonald's frittar...

Dagens totala kalorikonsumtion: 1463 (plus vin och öl).
 

buteljen

Medlem
Egly-Ouriet Grand Cru Extra Brut V.P.
60% PN, 40% Chard
Den är deg may 16, men hittar inte någonstans vad blenden är. Enligt Vinous (vinös??? :eek:) på CT så är en magnum deg may16 en blend på 60% 2008, 40% 2006. Brukar de ha samma blend i halvmagnum? Finns även en referens till deg dec16 som är 60% 2008 o 40% 2006. Någon som vet?

Gyllene färg

Stor, djup, komplex, mogen, utvecklad doft av rostade nötter, mandel, mogna gula äpplen, bokna äpplen, honung, någonting blommigt, orientaliska kryddor. Väldigt angenäm doft. Sniffvin verkligen :)

82 månader på lees gör att den har en stor, krämig kropp (full bodied) som bärs upp av en frisk syra. Vinet är vinöst ( :rolleyes: ), koncentrerat och energiskt. Toner av bokna äpplen och nötter samt en ton av en speciell gammeldags karamell jag fick hos mormor när jag var liten. Lång nötig finish.

Har inte druckit så mycket Egly så har inte så mycket att jämföra med men vinet är fantastiskt gott och tar slut alldeles för fort. Har dock ett gäng till i vinskåpet så det ordnar sig :)

Åts med b.la ankrilette!

Jgj4ZnIHT4qw8CVO4gVJ9Q.jpg


fullsizeoutput_4519.jpeg
 
Last edited:

The Wall

Medlem
2011 Dönnhoff Riesling Trocken
I Riedel Vinum Riesling/Zinfandel; mogen doft där petroleum dominerar, kommer lite lime och mineral efter ett tag samt till min förvåning även lite bränd persikakärna. I munnen viss mognadskänsla, petroleum återkommer även i smaken, viss beska blandad med hygglig syra, låg eftersmak som sakta klingar av, lite honungstoner som påminner om botrytis i eftersmaken. Klart godkänd men kanske inte den optimala följeslagaren till färska räkor, varmrökt lax och limeaioli. Det märks även att Dönnhoffs högkvalitativa (= lite kostsammare GG) både håller ihop och utvecklas bättre än de lite enklare vinerna, men för 150 - 160 kr är det onödigt att vara gnällig.

Dhoff_2011.JPG


Det vankades grillad fläskkotlett med italiensk kryddning samt grillad tomat och dito behandlad röd paprika till varmrätt så då verkade det lämpligt att, föga förvånande, testa en Chianti Classico; 2017 Casa Emma Chianti Classico.
I Gabriel StandArt; doft av pinjebarr och körsbärskärnor samt lite salvia och slånbär vilket ger mig barbera-triggning snarare än sangiovese. I munnen ganska slank, viss syra, ingen påtaglig ek direkt samt lite salvia och även slånbär i eftersmaken. Sammantaget kändes vinet som ett typiskt "medelfylligt", helt ok, men inget som fick gommen att gå i spinn. Vinet är inte 100% sangiovese som jag först antog, utan 95% sangiovese, 5% canaiolo och 5% malvasia nera.

Jag blev lite nyfiken på varför eken höll sig i bakgrunden och av importörens (Divine) hemsida framgår att en första jäsning sker i ståltankar och en andra jäsning sker i franska barriquer i 12 månader. På sovjetbolagets hemsida anges däremot att vinet lagrats på tonneaux, så vem har rätt? Producenten själv anger på sin hemsida "12 months in French oak barriques" samt att vinet kan lagras ytterligare 8 år. På baksidesetiketten anges däremot "12 mesi in botti di rovere francese da 500 lt". Jaha, storlek på fat verkar vara något av en förhandlingsfråga beroende på om man frågar vinmakaren eller försäljningsavdelningen.
CasaEmma_fram.JPG

CasaEmma_bak.JPG
 

Jesper L

Medlem
Dingac 2013

Kroatiskt rödvin med (pytte)lite ålder!

Vid första sippen - wow vilken alkoholhetta?!?! -> vänder på flaskan och säger ”ahaaaa”. Låter flaskan stå öppnad några timmar och återgår till den när middagen är uppäten.

Nu har hettan lugnat sig och det är en körsbärssymfoni i glaset vilket kännetecknar Plavac Mali. Det här är gott, riktigt gott!
Vinet är lite grumligt i glaset och vaniljtonerna är tydliga i doft och smak. En del peppar återfinns i smaken som balanserar upp det söta på ett fint sätt.

Jag dricker alldeles för lite kroatiska viner hemma i Sverige. Det ska det bli ändring på!

upload_2020-7-4_18-58-29.jpeg


upload_2020-7-4_18-58-42.jpeg
 

The Wall

Medlem
2013 Hedges Family Estate Red Mountain

I StandArt: cassis, viss alkohol trots bara 13,5%, lite Bx-vibb föga förvånande. Viss grön paprika/stjälk-ton. I munnen syrligt, inte så strävt, lite ekkänsla, helt ok, inget supervin (trodde jag inte heller), men godkänt. Faktiskt inte så mycket ”extra allt” som jag befarade trots att vi druckit vinet tidigare.

I Riedel Vinum Bx; öppnare doft, mer grönt/beskt och alkohol samt lite kryddpeppar. Slankare och bredare (!?) i munnen än i StandArt.
Sällskapade till grillad ryggbiff, krossad potatis, grillad tomat o sparris samt rostade pinjekärnor.
EFFE9680-1EBD-4FE8-A675-CE8FAABDA340.jpeg
 
Toppen