Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Vingubben

Medlem
Sydamerika x 2. 2015 resp 2016
Sydamerika är ett svart hål kunskapsmässigt hos mig och det går år(tionden) mellan de få viner jag provar.... får försöka ändra på det.
Båda dracks sida vid sida över tre dagar.

Zorzal Eggo Tinto de Tiza 2015
I näsan är det lingon, polkagrisar och körsbär. Ek och grillrök. En sötma som är jättetrevlig och lite eukalyptus.
Yummy!
I munnen bra frukt och syra med fina, markanta tanniner som håller koll på ting. Halvmogna körsbär. Lingon. Ek, ceder och torkat hö. Lite animaliska toner. Känns mogen men inte helt peakad. I like! Lång eftersmak.
Borderline 90p... Eller vad f*n... dag tre till en trevlig pastarätt är den utan tvekan värd 90p... så god är den faktiskt!
Väldigt mycket vin för dina pesos här!

Zorzal Eggo Tinto de Tiza 2016
I näsan är det mycket metall. Både blod, rostfria skruvar och mässing (har ni aldrig smakat på ett hänglås blir mässing svårt att associera till...). Absolut rosmarin. Läder. Fuktig tobak. Mycket kallare och slankare än 2015.
I munnen är det inte lika inbjudande som 2015. De röda bären är syrliga. En hint av bittermandel. Frukten är lite tunn. Alla byggstenarna är där men finns väldigt lite av den harmoni man hittar dag tre i 2015. Tanninerna lite bråkiga. Funkar bra till rustik mat som pizza och pasta.
Ändrar sig inte mycket över tre dagar.
Denna är inte i närheten av lika tillgänglig som 2015 och jag har väldigt svårt att spå om framtiden då det var väldigt lite utveckling över de tre dagar jag provade den.
85p Helt säkert ett bra vin men blir varvad minst två gånger av 2015 just nu.

Tack till @chambertin som hjälpte till att ordna flaskorna! :)

Visa bifogad bild 20272
image.jpg

Sitter i skrivande stund och smuttar på 2016. Underbar doft men saknar kropp, och nära på vattnig. 2015 var en helt annan varelse.
 

sunqan

Vinös
2018 Dönnhoff Riesling Trocken
I Gabriel StandArt; doft av mineral, limezest, päronsplitt och petroleum. I munnen syrlig och behaglig om än något spetsig, lätt klunkbar, petroleum och mineral återkommer i smaken. Pålitligt vin som inte heller tar skada av lagring om man råkar köpa lite många flaskor.
Visa bifogad bild 20286
19 är bättre, 13 är riktigt bra nu, har tyvärr bara två kvar.
Det är ett av mina husviner sedan 12-13 år. Oförskämt lagringsbart för ett sub 10 eur-vin (9.90 hos gute weine)
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Inflyttningsfest, bara hustrun och jag. Första fredagen i nya lägenheten. Bara några flyttkartonger kvar.

2014 Clos d'Ora, 93 p, snuskdyr på Systembolaget, modell bubbelsprit. Wagyu (kobebiff) med en touch av nin-niku, dvs vitlök.
IMG_20200626_205501.jpg


Från CT:
Tremendous expectations and drunk for the inaugural dinner in our new, third and final apartment in Yokohama. I'll never go through with this moving s**t again.

Robe: Very dark and young.
Nose: Like an ultra-rich sun-burst of CdP Grenache.
Palate: Definitely sun-kissed but tremendously elegant. The fruit is still so young it's blurring most of everything else. Tannins are mild, acids are on the stronger side but balanced. There's a refined bitter pang to the finish that I ascribe to Carignan. Raspberries galore with starboard winds of liquorice and herbs. The Alc is high but not felt.

For the future, I really hope that this wine develops with the herbal aspects rather than in the raspberry direction. It seems to have what it takes to be a better experience in 10 years time when we re-celebrate and open btl #2 (out of 3).

My scoring is conservative for knowing what it is and focusing it over three days. Best on day 3 btw.
 

Håkan

Medlem
Det här Dönnhoffpratet gjorde mig lite sugen, så fram med 2005 Niederhäuser Herrmannshöhle Riesling Spätlese. 2005 var helt galet goda när de kom men sen har de varit i en rätt lång tunnel och jag har ofta föredragit 2004, en oförtjänt bortglömd årgång. Men det var nog 5 år sen sist med denna och under tiden har den brustit ut i full blom. Det finns fortfarande kvar ungdomliga toner men även mognadstoner. Dieseltonen är påtaglig men tar inte över, tropisk frukt, citrus, mineral, honung, allt i perfekt balans. Så gott. 96 p.
20200624_220355.jpg
 

The Wall

Medlem
Lite noteringar från helgen (alla viner i Gabriel StandArt);
2006 Villa Cafaggio Chianti Classico
Oväntat diskret doft, viss förnimmelse av alkohol, ingen tillstymmelse till tomatsoppa, väntar lite en stund och känner klassiska markörer av Chianti Classico som åldrats bra. I munnen lite mer eldighet än kropp trots endast (nåja) 13,5%. Vinet har tydligen klarat sin (bortglömda) lagring alldeles utmärkt. Lagra längre? Nja, vinet tål nog något/några år till men det lär knappast vinna något på det.

2011 Grande Reserve Naoussa Boutari
Doft av lite smörkola, bränd/varm jord och fuktiga tall- eller möjligen pinjebarr. I munnen lite syrligt, relativt kort smak, lite intetsägande. Skulle kanske vila lite till och/eller karafferas innan konsumtion. Korrekt och fullt dugligt vin som kanske inte fick oss att jubla, men det var väldigt långt ifrån att klassas som "häll ut".

Båda vinerna dracks föga förvånande till souvlaki på fläskfilé.
Caf_Bou.JPG

2018 Estate Argyros Assyrtiko
Doft av lite persika/mango, viss mineral, lite vindruvskärna, ganska neutral doft, ger mig känsla av lite dragning åt petit Chablis.
I munnen; smakmässigt neutralt, lite intetsägande, viss syra, dock en bra bit från riesling-nivå. Hm, det finns annan assyrtiko att tillgå som passar våra gommar lite bättre. Det här var inget haveri utan helt enkelt ett vin som inte riktigt passade in hos oss, även om vinet är trevligt.
Fick tjänstgöra som följeslagare till grillad tonfisk.

Assyr.JPG
 
Var inne på bolaget i Gårda i förra veckan för att spontanköpa något till en kväll med en inte så vinintresserad vän. Såg "rödgula" Austrin i tillfälligt sortiment-hyllan och plockade på mig den efter att ha läst mestadels positiva kommentarer här.
Vet inte om det var sällskapet och det härliga vädret, men blev extremt positivt överraskad.
Blev raka vägen tillbaka och plocka på sig ett par till där en skall serveras blint till lördagens middag (måtte ingen vara inne här och läsa :))
 

The Wall

Medlem
Botanisera ett i det mindre kända; 200 kr eller mindre för en flaska med ovanligare druva, distrikt eller land.
Själv råkade jag för ett antal år sedan nästan av en slump springa på Palazzo Mio Grillo för 64 kr när jag var på jakt efter vin från Sicilien gjort på druvan grillo och som inte var marsala. Ett enkelt vin utan märkvärdigheter men som är trevligt till tex grillad fisk på lunchen. Visst, en bättre Bourgogne till ångad torskrygg och brynt smör är många gånger klart elegantare, men den måltiden kräver ofta lite mer förberedelse (som tex att åka och köpa torskrygg hos rätt leverantör i stan) och förtjänar lite vassare vin.

En utmaning; hitta ett rött vin med motsvarande funktion! Sangiovese från Emilia-Romagna kanske eller cab franc från Toscana? Påfallande ofta landar jag av lathet i Chianti Classico (gillar stilen, smakar gott, passar till många maträtter), men det måste ju finnas andra italienska regioner, för att inte nämna spanska och portugisiska, där det borde gå att hitta något om man anstränger sig lite, dvs finkammar BS och ev RS. Med lite planering finns det givetvis andra försäljningskanaler att tillgå, men om man inte har för avsikt att planera sommarens alla luncher/tidiga middagar några månader i förväg är det bekvämt med en hög enkla "vi tar det här"-viner i källaren.
 

Håkan

Medlem
När gubben blir gammal blir han religiös. Så för första gången (någonsin) inköptes en flaska Rosé (nåväl jag fick en flaska Rosé
av en vinmakare i Provence för två år sen som inte kunde se att jag gick därifrån utan en Rosé), och när det vankades grillad fläskkarre kändes det som ett ypperligt tillfälle att prova denna.
Gustave Lorentz Pinot Noir le Rosé 2018. Väldigt vacker ljust laxrosa färg, doften är stram men ändå varm röd citrus och aprikos är närmast. Smaken är även den rätt stram men även här kommer röd citrus fram. Smaken är rätt stenig men har också en värme som tilltalar mig. Faktiskt ganska gott trots att det var en Rosé. Säger väl 87 p då. Absolut bra till fläskkarren. Skall jag vara ärlig tycker jag Rosén var bättre än Gustave Lorentz standardPinot som var väl stram och tillbakahållen. Har dock beställt den lite dyrare Pinoten och ser fram emot att testa den.
20200630_180707.jpg
 

The Wall

Medlem
Gustave Lorentz Pinot Noir le Rosé 2018.
Alsace är ju knappast det område i Frankrike som jag normalt förknippar med rosé. Å andra sidan, nuförtiden verkar det av någon outgrundlig anledning som att "alla" producenter ska ha en rosé i sitt sortiment. Förmodligen av samma anledning som att (nästan) alla biltillverkare envisas med att kasta in en SUV i utbudet; det säljer, och det säljer bra.
 

Håkan

Medlem
Alsace är ju knappast det område i Frankrike som jag normalt förknippar med rosé. Å andra sidan, nuförtiden verkar det av någon outgrundlig anledning som att "alla" producenter ska ha en rosé i sitt sortiment. Förmodligen av samma anledning som att (nästan) alla biltillverkare envisas med att kasta in en SUV i utbudet; det säljer, och det säljer bra.
Håller helt med, detta känns som en komersiell produkt. Men jag tycker det löstes rätt bra, ingen bubbelgum här inte. Tycker generellt Gustave Lorentz håller hög kvalitet rakt igenom, har blivit en av mina husleverantörer.
 

Michael_M0!

Medlem
Jag behöver hjälp. Större etikettdrickare finns inte. Trist är det, ibland. Hur kommer jag ur det?

Botanisera ett i det mindre kända; 200 kr eller mindre för en flaska med ovanligare druva, distrikt eller land.

Jag ska försöka komma tillbaks till det jag gjorde ibland för några år sedan, har bara inte kommit till skott;
Tänkte då beställa lite viner från BS helt på måfå utan att titta på varifrån de kommer eller vad det är för druva eller liknande.
Man behöver ju inte gå all in, men köpa några stycken. Då kan man säkert upptäcka lite nytt och få en del överraskningar :)
 

The Wall

Medlem
Jag ska försöka komma tillbaks till det jag gjorde ibland för några år sedan, har bara inte kommit till skott;
Tänkte då beställa lite viner från BS helt på måfå utan att titta på varifrån de kommer eller vad det är för druva eller liknande.
Man behöver ju inte gå all in, men köpa några stycken. Då kan man säkert upptäcka lite nytt och få en del överraskningar :)
Det fiffiga är dessutom att köra beställningarna till det sovjetbolag som ligger närmast sommarvistelsen (givet att man håller till i Sverige), då slipper man kånka pavor plus att man har ett tag på sig att prova sig fram utan att störas av "måste-släpp", det här året undantaget verkar det dock som. Om man dessutom råkar ha sin sommarvistelse utanför någon av de tre storstäderna slipper man våndas över det fantastiska utbudet av boxviner, söt cider och låtsas-Amarone i sovjetbolagets butiker på lite mindre orter.
 

buteljen

Medlem
Här kommer en sammanfattning av 67 Pall Mall webinariet med Domaine Bonneau du Martray - Corton Charlemagne. Deras director Thibault Jacquet guidade oss igenom sex årgångar av deras Corton Charlemagne tillsammans med fantastiske Jasper Morris. Jag har aldrig provat deras vin men jisses vilka viner :eek:. Bland de bästa jag någonsin provat tror jag. Vi provade årgångarna 17, 14, 09, 08, 98 och 93.

fullsizeoutput_4439.jpeg


Skickar med det jag skrivit ner för egen del ifall någon är intresserad av lite bakgrundsinfo. Annars finns noterna längre ner.

Corton Charlemagne Grand Cru
ligger högst uppe på Cortonkullen på runt 300 m höjd. Det är en stor Grand Cru, totalt 69.94 ha som enbart producerar vita viner av Chardonnay. Den innehållet de två historiska vinlotterna En Charlemagne och Le Charlemagne samt ytterligare några lotter runt omkring.

Historien går tillbaka ända till Karl den Store som planterade vin här. Han skall ha uppmärksammat att snön smälte snabbare högst upp på Cortonkullen än på andra håll, och planterade därför vinrankor där. Sägnen säger att en av hans fruar inte gillade att han ständigt hade rött vin i sitt skägg och därför planterades även vita druvor.

År 775 fick klostret Saint-Andoche de Saulieu egendomen i gåva av Karl den Store. De behöll ägarskapet i över 1000 år. Efter Franska Revolutionen köpte familjen Bonneau-Very vingårdarna och samma familj har behållit ägarskapet fram till nyligen. 1969 dog Renee Bonneau du Martray barnlös och hans guddotter och niece Madame de Comtess Jean le Bault de la Morinière ärver egendomen. Hennes man Compte Jean le Bault de la Morinière blir involverad i vinmakningen och 1994 tar sonen Jean Charles officiellt över. 2017 bestämmer de sig för att sälja egendomen till Stan Kroenke - en amerikansk miljardär som bl.a äger Screaming Eagle och Arsenal och ett nytt kapitel börjar. Egendomen har således endast haft tre ägare sedan Karl den Stores tid. En imponerande historisk egendom med andra ord.

Trots försäljningen til Stan Kroenke så är det samma team som fortfarande driver egendomen. The vineyard manager har varit i företaget sedan 2003 och nuvarande vinmakare har varit där i 10 år. Tanken är att bevara kvaliteten och “innovate where possible”.

Domaine Bonneau du Martray har sitt säte i byn Pernand Vergelesses. De producerar endast två viner, ett vitt och ett rött, båda från Grand Cru vingårdar belägna på Cortonkullen. Med sina 9,36 ha är de största producent i Corton Charlemagne. Det röda vinet, Corton Grand Cru, kommer från tre olika lotter på totalt 1,5 hektar (6000 flaskor). Sedan 1994 har man successivt konverterat över till ekologisk och sedan biodynamiskt odling.

Läge
fullsizeoutput_44b7.jpeg

Vingårdarna för deras Corton Charlemagne är belägna i den svalaste delen av Cortonkullen - i Le Charlemagne och En Charlemagne. Det är den historiska delen där Karl den Store skall ha planterat sina druvor. Corton Charlemagne är den enda Grand Cru-vingården i Bourgogne med delar som har en något västlig exponering, alla andra Grand Cru’er i Bourgogne vetter mot öst eller sydöst. Detta väst/sydvästläge innebär att under sommaren så får vinrankorna lite mindre direkt sol, men har solexponering hela dagen med kvällssol fram till kl 10 på kvällen. Det ger druvor med en fantastisk koncentration. Samtidigt kommer det svala vindar nerifrån Pernand Vergelesses som ventilerar vinrankorna.

Vinet
Solexponeringen kombinerat med de svala vindarna och den magra kalkstensjorden skapar viner med en frisk, stram, stenig, mineralisk och elegant stil. “Jean Charles always spoke about the wine as having a sense of texture and mouthfeel that with acidity and a chalky sense of minerality brings the wine forward. He always mentioned the sunshine the vines benefit from on the hill of Corton. It is liquid sunshine, something really bright on the palate that makes everything comes together”

Terroir

Det finns tre olika microclimates (plurality of terroir) - up hill, middle hill och down hill - med olika jordmåner, solexponering, vindexponering och dränage vilket skapar tre helt olika block av deras 17 olika lotter i Charlemagne. Högst upp på toppen är det väldigt tunn, mager jordmån med mestadels chalk and limestone och härifrån kommer mineraliteten och den kalkiga karaktären i vinerna. Härifrån skapas precisionen i vinerna. Middle hill har mer silt och marl som ger kropp och textur. Down Hill har djup lerjord (med järnoxid) samt lite limestone och detta ger rikheten (the opulence) i vinerna.

Vad som är unikt är att de kan pussla ihop alla tre aspekterna av terroiren i vinerna för att göra den allra bästa tolkningen av Corton Charlemagne. Om det är sämre solexponering någon vintage så kan man använda druvorna längre ner på kullen för att ge kraft i vinerna. Om det är en varm årgång så kan man balansera upp vinerna med druvorna högst upp på kullen som ger mer mineralitet. Det är kombinationen av de tre blocken som ger vinet dess fantastiska balans.

Romanee Conti
2018 arrenderade de ut en del av vingårdarna till Romanee Conti. Det fanns två anledningar till det - en aspekt gällde vinmakningen och den andra vingården. När Stan Kroenke tog över ägarskapet så gick de igenom vad som kunde förbättras. De kom fram till att vissa block i vingården inte behövdes för att skapa de viner de ville göra. De var inte sämre block, de var helt enkelt duplikat som gav mer av vad de redan hade tillräckligt av för att göra vinerna. Beroende på klimatförändringarna behövde de anställa fler som hade spetskompetens vad gällde att odla biodynamiskt i vingårdarna. Behovet är en person per hektar, och med 11 hektar innebar det att de hade behövt dubbla personalstyrkan. Det är dock svårt att hitta människor som har rätt kompetens, inställning och vill stanna en längre tid. Så en lösning var att minska arealen i och med att vissa block var “duplikat”. Därför erbjöds Romanee Conti att arrendera 2,84 hektar. Romanee Conti är redan biodynamiska och har samma filosofi som Bonneau du Martray. Första årgången från deras produktion är från 2019 och skall lanseras 2021.

Biodynamics
Påverkas vinerna stylistiskt av att de är biodynamiska? Anledningen till att de lade om produktionen till biodynamisk odling hade inget att göra med stilen på vinerna. Anledningen var erosion, att jorden rasade ner från kullen vid tex regn och rankornas rötter fick inget fäste utan hängde i luften. Det blev stora hål i jorden och man fick ständigt återföra jorden igen. Man började arbeta med jordmånen främst för att få rötterna att rota sig djupare ner i marken och för att få jorden att stanna kvar. Anledningen till att börja arbeta biodynamiskt hade således mer att göra med ekosystemet än att ändra stilen på vinerna.

Tasting Notes
Det blev en studie i mineralitet, fet kalkighet, precision, koncentration och komplexitet.
Alla sex vinerna är väldigt ljust gula, vilket är lite förvånande eftersom det äldsta är 27 år gammalt

2017 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Första årgången som görs av de nya ägarna.

2017 var en fantastisk årgång (inga problem med varken frost, hagel eller sjukdomar) som genererade frukt av mycket bra kvalitet. Den absolut bästa årgången för årtiondet tycker Thibault Jacquet. Det är en större version av 2014 menar han. (Jasper Morris mumlar lite om att vissa tycker 2014 är den bästa).

Ljust gul, med ett uns grönskimmer
Fantastisk stor inbjudande doft av varm gul citrusfrukt och en blommighet inbäddad i kalkiga mineralnoter och fatkryddighet.
I smaken är det en satans energi, hela vinet vibrerar/exploderar i munnen samtidigt som det har en fantastisk balans. Frisk syra, massor med mineral som även ger en känsla av strävhet. Lager på lager av fet gulfruktighet. Finishen är oerhört lång och mineralisk. Otroligt bra vin och jag blev helt knockad.

2014 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Klassisk årgång. “Grapes were in perfect condition in september”. Ingen värmebölja så vinerna är lite stramare (lean profile) enligt Jasper Morris. Bonneau du Martray fick hagel på vinrankorna i juni som skadade 20% av skörden.

I jämförelse med 2017 har vinet en relativt diskret doft av mogen citrus, blommor, nötter, mineral och kalkighet.
I smaken är den mer stillsam än 2017 och ger ett “bredare” intryck. Bra syra, fin koncentration, citrus, kalkig mineral. Lång finish.

Mycket bra vin men jag kände det lite som att denna gått ner i något slags viloläge, vilket deras vinern ofta gör i en period mellan 5-10 år enligt Jacquet. Det var dock många på webinariet som röstade på detta vin som det bästa i flighten så vet inte riktigt vad som hände. Kanske var det att jag blev knockad av det första vinet?

2009 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Varmare årgång (“if you picked early enough you got it right”) med mer mogen gul frukt, lite fetare och lite “bredare” än 17 o 14. Men samma härliga mineralitet och kalkighet i grunden som bryter igenom. Finishen kanske lite kortare men ändå väldigt komplex med pulserande lager på lagerkänsla.

2008 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Tuff årgång med mindre sol och mycket regn. Men i slutet av perioden så kom nordanvinden och torkade vinrankorna. Det blev en icke-klassisk årgång av Charlemagne som har en del tropiska noter (ej så vanligt) i o m att frukten blev windstriped vs sunripened.

Stor doft av fudge, kola, stjärnfrukt, ananas
I smaken stor kropp med krämig textur, men saknar lite nerv och energi i jämförelse med de andra. Lite kortare finish.

1998 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
Den här flaskan är rekonditionerad på domänen. Man korkar upp flaskorna (i en syrefri miljö), kvalitetsgranskar vinerna och om det passerar nålsögat så fyller man på med vin (and a tiny bit of SO2) från samma årgång och korkar igen det igen.

Väldigt svår årgång - allt gick tydligen fel med bl.a hagel och oidium.

Gulfruktig och nötig i doften med toner av svamp i bakgrunden.
Inte så mycket energi i smaken, men fortfarande fet i texturen och den steniga mineralitet finns där (om än mindre än de andra vinerna). Lite kortare finish. Åker på stryk i denna uppställning/flight.

1993 Corton-Charlemagne Grand Cru Bonneau du Martray
27 år .. och så jäkla välbehållen. Ingen premox, ingen oxidation, bara härligt utvecklad i doften med nötiga och kryddiga toner kombinerat med en gul fruktighet och någon slags blommighet som har reducerats ner till en enorm koncentration och naturligtvis den steniga, kalkiga mineraliteten.
Lite mörkare gul i färgen, men inte alls så mörk som man skulle kunna förvänta sig.
Djup och härlig smak med en koncentrerad kalkfet krämig textur. Lång finish. Fantastisk.

Jasper Morris: “The viscosity brings me more into the Montrachet area”. Jag har ju provat alldeles för lite vit Grand Cru, men vad jag förstår ligger Corton Charlemagne stilmässigt någonstans mellan Chablis Grand Cru och Montrachet Grand Crus.

Satt länge och doftade i det tomma glaset efter att sista droppen av 1993an var urdrucken. Nötigheten satt kvar och jag ville nästan inte diska det. Men life goes on!

Bästa vinerna för mig var 2017 och 1993. Just nu känns det som att livet är för kort för att dricka andra viner än de från Bonneau du Martray :rolleyes:.

Det dök upp en fråga om årgång 2005 varpå Jasper Morris svarade “It is one of the most sensational Corton Charlemagne I have ever tasted. It is an utterly sensational wine with a long, long future”. Det får hamna på min bucket list!
 
Last edited:
Jag behöver hjälp. Större etikettdrickare finns inte. Trist är det, ibland. Hur kommer jag ur det?
Detta är ju en stor och viktig fråga du reser @Bror!

För egen del har jag kommit fram till någon sorts kompromiss med mig själv där jag då och då tillåter mig att köpa en flaska av ngt jag funderat på men aldrig provat.

Ibland räcker det med vetskapen att jag har en bättre butelj i källaren för att jag sedan ska återgå till det jag tycker bäst om - att litet mer impulsbetonat korka upp någon flaska för 150-350 kr i goda vänners lag utan att oroa mig så mycket över om det a) är det bästa vinet jag har, b) det bästa vinet till den mat vi lagat, c) det bästa vinet som dessa gäster ännu inte har smakat eller d) det bästa vinet som jag själv ännu inte har smakat. Allt annat har en tendens att ta över mitt fokus i stunden från matlagning och umgänge.

Nyckeln, i korthet, handlar om att hitta tillbaka till vinet som en supporting actor på scenen, för att bättre kunna njuta av livet utanför buteljen. Inte sätta vinet på en pedestal och varje gång förvänta sig sublim transcendens (Περì Ὕψους). Tänk Philip Seymour Hoffman och Frances Mc Dormand snarare än Nurejev.

Sen kan du med gott samvete korka upp någon av dina många enhörningar en sen höstkväll, ensam framför brasan i favoritfåtöljen, med Brahms, Coltrane eller Massive Attack i bakgrunden; utan annat fokus än att helhjärtat ta in den mystiska erfarenheten som just dessa speciella flaskor erbjuder för den som lyssnar uppmärksamt.
 
Last edited:
Toppen