67 Pall Mall provning Chapoutier
Michel Chapoutier är verkligen en karaktär. Otroligt engagerad och rolig att lyssna på. Vinproduktionen i familjen går tillbaka till 1808. När han var 26 år 1990 (efter att ha varit ute och sett vinvärlden) så tyckte han vinerna som gjordes i familjeföretaget var så dåliga så han ville inte vara med längre. Han gick till sin farfar (som ägde firman) och gav ett ultimatum - han ville köpa firman och ta över rodret själv eller så lämnar han helt. Han fick köpa familjebusinessen och kickade därefter hela familjen, även fadern. Sedan dess har det gått spikrakt uppåt för businessen. Han började lägga över hela produktionen till biodynamisk odling direkt 1991.
Några citat:
“If you make AOC wines you should not have a “house taste” you should have the expression of the terroir. If the winemaker wants to have a signature (like a painter that leave a signature at the corner of a painting) it has to be extremely discrete.”
“I want to take pictures of the terroir! I don’t try to make the best wine possible, but the best picture of the terroir.”
“The winemaker can never create quality, he can only transform the potential of quality that is already in the vineyard.”
Vinerna som provades hade samma årgång (2017), druva (Marsanne) och vinproduktion. Det enda som skiljde var jordmånen/platsen.
Saint-Joseph Blanc Les Granits 2017 - steep granite
Ermitage Blanc De L’Orée 2017 - alluvial deposits
Ermitage Blanc Le Méal 2017 - alluvial deposits with gravel (warmer soil)
Väldigt unga naturligtvis, men goda redan nu tycker jag. Skulle dock vara väldigt spännande att följa dem i deras utveckling mot mer mognad.
Jag plockade även in en 2011 Tahbilk Marsanne Museum Release i flighten eftersom jag hade den hemma.
I doften finns det i grunden en gemensam ton av någon slags varm mogen citrus kombinerad med en bitter/besk touch i smaken. Den tonen går igen i alla tre vinerna och även Marsannen från Tahbilk. I smaken finns en gemensam karaktär av krämighet, lager på lager-känsla och den här lilla bitterheten. Finishen är vansinnigt lång, fet och fylld med mineraltoner och varm mogen citrus.
Saint-Joseph Les Granits 2017 har lägst fruktintensitet av de tre vinerna. Mogna citrustoner och en blommighet men framförallt är den mycket mineralisk på näsan - grafit och flinta. Fyllig (men slankast av de tre) och den som har mest mineralisk profil. Den har inte mer mineral än de andra men den kommer fram på ett mer renodlat sätt. (Graniten)
Ermitage De L’Orée 2017 har en mer intensiv doft och är mer komplex på näsan. Mer frukt - varm citrus, stenfrukt, aprikos, persika, lite kryddor, rostade toner, kola. Kryddor, citrus, stenfrukt, aprikos, persika, rostade toner, nötter, stor kropp, lång krämig finish.
Ermitage Le Méal 2017 är den som är mest intensiv och komplex i doften. Har en härlig nötighet och en honungston som inte riktigt finns i de andra två. Även ännu mognare och rikare frukt (gravel) - får nästan vibbar av färsk ananas. Fullbodied, fet, nötig, en näve grus med en otroligt lång finish.
Sammanfattningsvis är vinerna fantastiska. Verkligen. Framförallt strukturen, den här feta, oljiga munkänslan kombinerad med en bitterhet och en känsla av strävhet som finns inneboende i Marsannedruvan, är förtrollande. Därtill kommer en enormt lång mineralstinn finish som pågår i en evighet känns det som. Otroligt koncentrerade viner. Kul att prova dem bredvid varandra och känna likheter och skillnader.
2011 Tahbilk Marsanne Museum Release har samma grundaromatik från Marsanndruvan - den här varma mogna citrusen kombinerat med något beskt/bittert. Men det blir mer citrusolja/gummitoner här. Burkananas. Aromatiken blir otroligt “in your face” när du har de andra tre bredvid. Den blir nästan brutal i doften. Mycket slankare i munnen än de andra, breder ut sig mycket mer och är inte lika tight ihophållen, inte så komplex, den varma citrusoljan följer med . Dock så har den faktiskt en hyfsat lång finish - även i denna uppställning, vilket visar att det är ett kvalitetsvin trots skillnaderna i komplexitet och koncentration.