This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Bra val av glädjeflaskaVisa bifogad bild 20465
1990 Château Phélan Ségur
Slank kropp, komplex doft och en mogen smak som är fullt utvecklad, samtidigt som här finns en bra nerv och sprittande syror.
Den här måste presterar på toppen av sin förmåga ikväll. Väldig bra! Fulländad!
Inte druckit äldre bordeaux på ett tag, så den här flaskan fick mig på riktigt gott humör.
Fantastisk provning!Visa bifogad bild 20473
67 Pall Mall webinar - White Bordeaux med Jane Anson
Det är tyvärr inte så ofta jag dricker vit bordeaux så detta webinar med Jane Anson var verkligen intressant. Och som vanligt - fantastiska viner i flighten.
Lägger in den infon jag sammanfattat i tillägg till noterna. Noterna finns längre ner om man inte har lust att läsa allt
Torr vit Bordeaux utgör ca 9% av den totala produktionen i Bx. Årgångsmässigt så brukar vit bx vara bra när röd bx har en sämre årgång. Skälet är att stora röda årgångar vanligtvis är torra och varma. Vita druvor brukar inte gilla torka utan vill ha tillgång till vatten. Röda viner utvecklar koncentration och komplexitet vid sådana årgångar medans för vita är nyckeln att bevara aromatiken och om årgången är torr och varm har den en tendens att göra mer skada än nytta.
Men det finns undantag och 2016 (som vi provade) är ett sådant. Det finns två orsaker till varför 2016 fungerade bra för både vit o röd bx.
Årgång 2016 hade 62% mer regn än normalt från början av säsongen till slutet av juni. Därefter hade den 53% mindre regn är normalt fram till slutet av säsongen. “A really schizophrenic year, but one that worked out brilliantly for both red and whites”. Även de söta vinerna blev bra 2016.
- även om 2016 var väldigt torr så var temperaturerna inte extrema. Det var inte som 2003, 2009, 2015. 2016 hade alltid svala kvällar och druvorna hade tid att “get their freshness and keep their acidity”.
- Det var väldigt fuktigt i början av säsongen vilket medförde att när torkan väl kom så påverkade den mindre än om den hade varit där hela säsongen. Och med vita viner så kan man dessutom skörda tidigare om det behövs.
De bästa årgångarna för vit top bx de senaste 20 åren är enligt Jane 2017, 2013, 2011, 2007, 2001.
Det finns 14 appellationer i Bx där man kan göra vitt vin. De flesta appellationer i Bx är “red only” och om du vill göra vitt vin i dessa områden gäller Bx Blanc AOC. 64% av all vit Bx finns under Bx Blanc AOC och här kan man alltså hitta allt ifrån de de billigaste till de allra dyraste vinerna. Entre deux Mers är en annan vit appellation som mest har fräscha, lätta viner som skall drickas unga. Top Bxerna är vanligtvis en blend av Semillon och Sauvignon Blanc, men det är inte alltid fallet. T.ex så är Pavillon Blanc 100% Sauvignon Blanc.
“We are so trained to think of Bx as a red wine, but it has not always been like this”. För endast ca 50 år sedan producerade Bx mer vitt än rött vin. Det var först på 70-talet som produktionen av rött vin blev störst. Idag är produktionen av vitt endast 10% (9% torra, 1% söta). What drove the change? Delvis var det frosten 1956 som fick folk att titta på sitt balance sheet och tänka i banor av att plantera röda druvor som knoppar o mognar senare. Röda viner har även ett “much bigger selling window than white”. De flesta vita måste man sälja inom 2-3 år (undantaget de vita top Bxerna). Röda viner har ett bredare säljfönster. 1982 så exploderade efterfrågan på röd Bx - alla ville ha en bit av kakan. Sedan dess har vit Bx “fallen out of the window”.
Alla viner i flighten är Bx Blanc, förutom Domaine de Chevalier (Pessac Leognan).
“White Bx is some of the best value wines you can get anywhere because they are not priced for market recognition in the ways that the reds are. But the top wines have brilliant quality” “With white top Bx you get that thrill of chasing rarity, that you don’t normally get with red Bx”
Det finns ett antal av de de slott som klassificerades 1855 som gör torra vita viner idag t.ex Brane Cantenac, Cantenac Brown, Mouton, Cos, Margaux, Lynch Bages, Talbot, Montrose, Prieure Lichine, La Tour Carnet, Lagrange, du Tertre och Palmer.
De två sista är lite udda för de använder druvor i blenden som ej är godkända i Bx och måste således använda appellationen Vin de France. Chateau du Tertre gör “Tertre Blanc” med Sauvignon Blanc, Chardonnay, Viognier och Petit Manseng i blenden. Chateau Palmer gör “Vin Blanc Palmer” med Muscadelle, Loset och Sauvignon Gris i blenden.
Provningen:
2016 Château Guiraud, Le G de Guiraud
Kommer från Sautern och är klassat som ett Bx Blanc.
Lagrat i 80% gamla ekfat (1 år) som använts till de söta vinerna. 20% ståltank.
50% Sauvignon Blanc, 50% Semillon
Organiskt certifierad sedan 2011, odlad organiskt sedan 1996.
Sautern börjar göra mer o mer torra vita viner. Syftet är oftast att man vill ge konsumenter en väg in till de söta vinerna som ju är huvudattraktionen. Till skillnad från de andra vinerna i flighten så är detta vin gjort för att drickas ungt. Men även om det är ett enklare vin så vill man att du skall känna .. “Oh there’s a hint to exotic fruit, there’s that wonderful flash, there’s that kind of real ripeness, and they want you to think about Sauternes”
Ungefär hälften av de som producerar torra vita har specifika vinlotter för denna del av produktionen (Guiraud har detta). Andra väljer lotter utifrån hur årgången är.
En stor fråga för närvarande är “when do you pick”. Skall du plocka druvorna på exakt det sätt som man gör med “normala” torra vita viner (“as clean as possible, no hint of being overripe”), vänta tills de blivit “fairly ripe” (som Guiraud) eller göra som d’Yquem som ibland väntar tills “a first bloom of botrytis” uppenbarar sig (för att man gör ett instegsvin till de söta vinerna). En annan fråga är att vissa vill skapa en torr Sautern appellation (Sautern Sec), medans andra anser att man absolut skall forsätta med Bx Blanc AOC för att inte “dilute the idea of Sautern being a sweet wine”.
“The G de Guiraud is very affordable, 15-20 pounds, but you are really getting a brilliant slice of quality white Bx. I love this wine with oysters. It has the exotic edge to give a contrast btw the saltiness of the oysters and the slightly exotic fruit feel from the wine”
Det här vinet brukar finnas att få tag på i Sverige på nysläppen tror jag. Det är ett välgjort vin men har helt klart mindre komplexitet än övriga viner i flighten.
Färgen ljust gult med gyllene stänk.
Medelstor doft av gula äpplen, mogen persika, mogen ananas, lite nötighet, caramel
I munnen lite fet textur, mogna gula frukter, nötighet, hyfsad finish.
2016 Domaine de Chevalier Blanc, Pessac Leognan
75% Sauvignon Blanc, 25% Semillon
33% ny ek
6 hektar vita druvor finns på egendomen som ligger i den svalaste delen av Pessac Leognan.
Väldigt ungt. Den här behövde verkligen tid för att öppna upp och komma igång i glaset. Men efter en timme så var det ett helt annat vin.
Ljust gult
I doften komplexa toner av stenfrukt, lite florala noter, mineral/rök, kryddor, äpplen, varm citrus, vanilj, nötter. Lager på lager känsla.
I munnen fräsh syra som nästan får det att vattnas i munnen, väldigt strukturerad kalkig känsla och perfekt balanserat. Gul frukt, krämig textur, lång finish.
2016 Château Lafleur, Les Champs Libres
“This is a super rare wine”
100% Sauvignon Blanc (Sancerre origin)
Lagras i fat från Bourgogne, 70% ny ek resten 1 år gamla.
Superspännande vin.
“Det här är inte en vit Bordeaux, det är ett vitt vin gjort i Bordeaux”, säger vinmakaren. De har länge haft en idé om att högra stranden borde vara perfekt terroir för att odla vita druvor eftersom det där finns limestone och clay som är den jordmån som skapar fantastiska vita viner runt om i världen. “And yet, the famous whites in Bx are mostly coming from Gravel soils on the left bank*.
De var dock inte nöjda med klonmaterialet i Bordeaux så de gav sig ut att leta och hittade vad de sökte i Loire. Från Sancerre plockade de hem druvmaterial (masal selection) som de 2010 planterade i en vingård med clay/limestone i Fronsac-området. Första årgången var 2013.
Ljust gult.
Wow vad det doftar häftigt. Intensiv ren och klar doft av framförallt krutrök, “struck match” dvs. en hel del reduktion som minskade med luftning, eller om det är en kombination med terroiren. Lite gröna toner av fläder och gräs men det finns även citrus och lite stenfrukt i tonen.
I munnen är den “skarpare” än de andra. Mindre “rund”, mer bett. Högre syra. Slank. Citrus, lime och den här rökiga mineralkänslan som gör att vinet greppar tag i en på slutet. Lång mineralig finish. Väldigt mycket energi och nerv i detta vin.
2016 Cos d’Estournel Blanc
75% Sauvignon Blanc, 25% Semillon
100% ek (varav 7% ny)
Cos köpte denna lilla egendom långt uppe i norra Medoc och första årgången kom 2005. Här kan man inte “escape the fact that this is an oceanic climate and you have the Atlantic Ocean coming in. Lots of sea breezes and you have the kind of salinity that comes naturally in the air”. Det är tufft för röda viner att mogna häruppe (framförallt Cabernet Sauvignon), men för vita viner är det ett “brilliant” klimat och man ser fler och fler som försöker sig på vitvinsproduktion i detta område.
Ljust gul
I doften inte så expressiv som Champs Libre. Mer blyg. Citron, grape och lite gröna toner.
Hög syra och mycket citrus, strukturerad och stram med någon slags kalkighet. Tycker mig känna “salinity” (men vet inte om det är inbillning efter att JA nämnde detta) . Inte lika mycket energi som Champs Libre och även lite kortare finish.
2016 Château Mouton Rothschild, Aile d’Argent
53% Sauvignon Blanc, 46% Semillon, 1% Muscadelle.
Den mörkare färgen beror dels på att det är mycket Semillon i blenden (även Guiraud var lite mer gyllene). Men det beror även på att en del av vinet ofta genomgår malo. Normalt görs inte malo för vit bx för att stilen är att vinerna skall ha syra och freshness. Vinmakaren (som går i pension i år) gillar dock inte Sauvignon Blancs karaktär i vinet. “He wants ppl to have this wine and think this is Mouton Rothschhild, this is the white wine of one of the greatest wines in the world and we want you to think of that heritage and not the Sauvignon Blanc that is in it. So he uses malolactic fermentation on a part of the wine to soften the edge of the herbaciousness you can get with Sauvignon Blanc and to make it more about the texture”
Gyllengul färg
Komplex doft av en stor nötighet och exotisk/tropisk frukt som mango, nektarin, carambol, mogen citrus och kryddor (ingefära). Doftar fantastiskt.
I munnen frisk och strukturerad med lite vaxig honungskänsla. Lång finish.
2016 Château Margaux, Pavillon Blanc
Ett av de mest berömda torra vita vinerna i Bordeaux.
100% Sauvignon Blanc
Margaux har den största vita vingården i Medoc - 12 hektar.
2010 så var man inte riktigt nöjd med vinet trots att det fått höga poäng och var eftertraktat. Det var “heavier and richer” och man ville ha ett vin som var “focused and pure” så vinmakaren började ändra stilen. “They used to make the wine from all of the 12 hectares. But what they have done, particularly since 2010, is that rather than picking particular grapes they fractioned the juice from the grapes. It is really fascinating. There is what you are given and there is what you do with your skill as a winemaker. So what he did is he fractioned it to pick out the bits that are the freshest, the most nuanced and the most sculptured of the juices and that is what he used. It is a bit like ppl do with spirits where you pick out the tail etc. So what you end up with is about 30% of the total potential of those 12 hectares which goes into this wine. But it isn’t a specific plot within the vineyard, it is what he does with the grapes.”
“This is the definition of a complex fine white wine. This can go toe to toe with any great white wine in the world”
“The acidity is like a violin playing, it is so focused and mineral and long and carries the wine like a good Riesling”
Färg - ljust gul
Doft - stor komplex kalkig doft av hasselnötter, stenfrukt, persika, aprikos, blommor, kalk, rökiga mineraler .. massor med små nyanser som avlöser varandra.
I munnen är vinet slankt och tight. Kalkigt. Mer struktur än frukt men där finns noter av citrus, aprikos o persika. Finishen väldigt lång, livlig och pulserande citrus zestig.
Min favorit blev nog Champs Libres (Sancerreklonen). Tycker den var otroligt häftig. Men alla vinerna var spännande att prova bredvid varandra. Jag kommer definitivt att försöka prova mer vit Bx framöver.
Edit: Oj detta blev nog lite väl långt ser jag nu
Faktum är att en €5 flaska av en 20-årig vit Entre-deux-Mers är precis lika bra som vilken annan vit Bdx som helst.
Lite väl långt efteråt men här kommer noterna:Kan du ge en smaknot på Clarete (utan grundsmaker i doft
Får skylla på grupptrycket och vinauktoriteterna runt bordet. Nästa gång samlar vi in svaren på papper.
Så vad var slutsatsen av experimentet utifrån det som skulle testas i syrastrukturtråden?Efter diskussionen om syrastrukturer i denna tråd beslutades det för att ha ett experiment med svarta glas och vattenballetsnäsklämma. (Klädnypa är både smärtsamt och opraktiskt när man ska dofta enligt värdparet.)
Kandidaterna var följande:
Visa bifogad bild 20488 Visa bifogad bild 20489 Visa bifogad bild 20490 Visa bifogad bild 20491 Visa bifogad bild 20492 Visa bifogad bild 20493
Först testade undertecknad, @Mattias Schyberg och @Vingubben oekad chablis mot torr riesling. Tre glas med två olika viner (triangeltest). Uppgiften är alltså att hitta svarta fåret. 5 försök gjordes totalt av 3 deltagare och vi lyckades få alla rätt. Frågan kvarstår dock om det är druvan eller vinmakningen som gör skillnaden. Kändes som chablisen hade genomgått malolaktisk jäsning och syran var rätt snäll och mjuk. Någon som kanske vet?
Test 2 var betydligt svårare och bestod av bojo och orangevin. Nu började det bli svårt på riktigt och jag hade fel här medan Mattias klarade det efter lite grubblerier. Även om jag haft rätt här så hade jag fortfarande varit väldigt osäker. Men det verkar gå, tror Mattias klarade det 2 av 2 gånger.
I test 3 blev det bara 2 glas var, således 50 % chans. Nebbiolo mot ekad chardonnay. Tror alla klarade testet men är lite osäker. Vad jag själv kommer ihåg är hur lätt det blev när man tog av näsklämman. Solklart vilket glas som var den ekade chardonnayen. Har själv aldrig testat vitt och rött i svarta glas innan. Sedan kan man så klart göra det svårare...
Sista testet blev chablisen mot plonkrosé. Min teori var att billigare vitt eller roséplonk borde uppfattas som surare/syrligare. Själv tyckte jag ena vinet hade mer syra men gissade ändå att det var chablisen.
I det sista testet framkom också den mest obehagliga doften/smaken efter att näsklämman togs bort. En blandning av enkel chablis och plonk i näsan var inte den bästa vinupplevelsen jag haft.
Naturligtvis kan inga säkra slutsatser dras från experimentet mer än att det var riktigt svårt och intressant. Skilja på hög och låg syra i vitt verkar dock gå rätt bra. Efter experimentet blev i alla fall några av kandidaterna uppdruckna. Roux-Pere Saint Aubin 2018 var t.o.m. riktigt god!
Tack till paret Schyberg för arrangemanget. Får hoppas på fler liknande experiment i framtiden och fler deltagare.
Ytterligare en anmärkning var att det faktiskt går att se skillnad på vitt och rött i de svarta ISO-glasen om man tittar rakt ovanifrån av någon märklig anledning. På något mystiskt sätt reflekteras ljuset trots allt. Någon som vet om det gäller Riedel (@Carinasomm) eller andra svarta glas med?
I vårt fall var det lätt att skilja på just de två viner vi ställt mot varandra (i fallet chablis mot riesling). Rieslingen var spritsig och hade avsevärt högre syra. Chablisen kändes fet, platt och lite menlös. Om det hade handlat om andra exemplar och en bättre ståltankslagrad chablis hade möjligen resultatet blivit annorlunda.
Ok, men ”spritsigt” är inte något strukturellt som hör till syran då?I vårt fall var det lätt att skilja på just de två viner vi ställt mot varandra (i fallet chablis mot riesling). Rieslingen var spritsig och hade avsevärt högre syra. Chablisen kändes fet, platt och lite menlös. Om det hade handlat om andra exemplar och en bättre ståltankslagrad chablis hade möjligen resultatet blivit annorlunda.
Mer studier krävs. Att dra generella slutsatser utifrån enstaka test är varken seriöst eller vetenskapligt.
Nej, i min värld är det efterjäsning i flaskan, om än väldigt lite. Det bör åtminstone inte vara unikt för riesling, men är en inte helt ovanlig egenskap i tysk vinmakning. Visst, kolsyra är ju en syra, men spritsigheten upplevs av vårt känselsinne.