2004 Domaine Santa Duc Prestige des Hautes Garrigues
6 minusgrader och klar himmel i fredags, bara att tända grillen och leta upp något lämpligt från källaren.
@buteljen halade fram en ung Beaucastel så jag får väl kontra med något äldre. Dessutom var det dags att testa ett av de onödiga (?) nyförvärven som kanske kan ge svar på om det är någon skillnad mellan
Riedel Veritas OW syrah och R
iedel Sommeliers Hermitage. För att vara på den säkra sidan hamnar en skvätt i
Zalto Bourgogne,
Zalto Universal och
Zalto Bordeaux. Det är omöjligt att överdriva när det kommer till att hitta rätt glas till vinet. Har jag hört.
Direkt från karaff, via tratt med sil, ner i glas;
Veritas; något knuten, men det vankas lite svett eneträ och bränd rosmarinstam, lite salmiak samt en eldigt känsla (15%, fattas bara). Munnen, tjo! Här kommer alla intrycken på eeeen och samma gång! Först örter, sedan eld, sedan lite salmiak, och fort går det, smaklökarna hinner knappt reagera och sortera upp intrycken innan det är försent. Nåja, det går ju trots allt att ta en klunk till.
Sommeliers; (lite kraftigare stjälk i glaset plus ett pajjigare intryck av sammanfogningen med kupan, känns helt klart mer primitiv, eller ”rustik” om så föredras, än Veritas, vilket v e r k l i g e n motiverar mer än dubbla priset för glaset - "duh!"), form och storlek på kupan är väldigt lik Veritas, men ändå är inte mineraler lika framtonande som i Veritas. Lite mer finstämt och återhållsamt intryck i näsan, även om doften är knuten. Munnen; samma intrycksattack som i Veritas, dock att eldigheten är lite mer dämpad, lite svett eneträ, lite övermogna jordgubbar, lite jordighet och lite beskare än i Veritas.
Märkligt. I två glas som ser näst intill likadana ut till form och storlek ger vinet olika intryck. Nu rör det sig kanske inte om så stor skillnad som mellan en ung tannat och en åldrad gamay, men ändå en viss skillnad.
Zalto Bordeaux; lite flyktiga aromer, örter finns, men inte fullt så påtagliga. Munnen; örter, lite salmiak, lite svett eneträ, viss eldighet, lite beska. Trots sparsmakade noter ger det här glaset den bästa smakupplevelsen hittills.
Zalto Bourgogne; hm, eldigheten känns, sedan lite gammal hederlig xerox-kopia från 70-talet samt lite blandade rotfrukter (främst palsternacka och rotselleri). Munnen; påminner smakmässigt om Bx, men den gröna stjälkigheten är lite mer påtaglig, inte negativt, bara annorlunda.
Zalto Universal; knutet, på gränsen till neutralt, lite grönaktig och stjälkig ton i bakgrunden. Munnen; något utslätat, inte påtagligt eldigt. Nja. Vi häller över vinet till Bx och ställer undan Universal för tillfället.
Ju längre kvällen lider desto mer vaknar vinet till liv och öppnar sig utmärkt, tydligen sov vinet väldigt gott innan jag bryskt väckte det med att dra ur korken. Jag ska inte påstå att vinet blir lättklunkat, men man vill gärna ta ytterligare en sipp hela tiden, men det är säkrast att dra i munbromsen om vi ska få reda på hur vinet mår imorgon.
Och vips är det lördag; ut ur kylen, uppvärmning i rumstemperatur i flaskan i någon timme och därefter ner i gårdagens bästa glas för vinet;
Zalto Bordeaux; gårdagens doftintryck håller i sig finfint även idag och i munnen kommer eldighet fram i kombination med svedd rosmarinstam (från en riktig rosmarinbuske som man hittar lite längre söderut, typ runt Medelhavet). Fascinerande att vinet håller ihop så pass fint även idag, inte en minsta antydan till tomatsoppa. Ska man säga något lite negativt om vinet skulle det vara att alkoholen är kanske en aning i överkant och tar lite väl mycket plats. Dricka nu eller lagra vidare? Tja, visst finns det en del ålderstecken, men vinet lär nog klara av 5-10 år till utan problem, men jag är osäker på om det kommer att förändras/utvecklas ytterligare.