Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[OdeVin]

2010 Graacher Himmelreich Riesling Spätlese, Joh. Jos. Prüm

Sommar. Sol. Skolavslutning. Sushi. Glass&Jordgubbar. Och ett underbart nästintill perfekt läskande vin.
Äpple, citron, honung och blommor i doften. Samma smaker men också persikor, mango och mineraler. Med lite värme blir det fylligare och får en touch av petroleum och nötter. Men bäst är den fantastiska balansen mellan sötman och den råfräscha syrligheten. Och fruktsmakerna som aldrig vill lämna tungan.

 

[Omar Khayyam]

Distansprovning för 40 personer. Tack @buteljen för tips om 60 ml apoteksflaskor - köpte några hundra flaskor och sen var resten ren logistik. Flight 1 var min flight, alltså inte blind för mig. De övriga två flighterna var en överraskning som jag i min tur utsattes för efteråt av de glada blindprovarna.

Flight 1 - Gissa om det är naturvin, ekologiskt vin eller något annat

Vitt vin #1
På näsan ganska udda med litet godisvibbar, citrus, gräs. Bra syra, litet stöddig nästan. Någon gissade chardonnay faktiskt men långt ifrån de flesta.
I glaset: Domaine de la Touraize, Arbois Les Moulins 2017. Chardonnay och Savagnin. Jura (domänen är på väg mot biodynamisk certifiering)

Vitt vin #2
Vissa likheter med vin 1 men mer skarpt definierat. Återigen litet godisassociationer från flera. Gissningarna gick på allt från ekad torr riesling till vit bordeaux och till Bourgogne.
I glaset: Domaine de la Touraize, Arbois Terres Bleues 2017. Savagnin. Jura

vitt vin #3
Betydligt mer djup. Litet funkig doft - någon funderade på om den var korrekt. Jag som hade öppnat flera flaskor visste att det var en ganska stor variation mellan flaskorna. Flera hittade röda och gula äpplen och även litet kola. Snyggt jobbat. Gamla ekfat och långsam jäsningsprocess med liten liten oxiderad touch. Tillsammans med vin #4 var det detta flest tyckte var skumt men några hade det också som absolut favorit.
I glaset: Domaine Valette, Mâcon-Chaintré Vieilles Vignes 2014. Bourgogne. Naturvin.

Rött vin #1
Förvånansvärt ungdomlig och bångstyrig med volatila syror - litet björnbärssötma och även en kick från alkoholen men de allra flesta fattade och lyfte fram syran och lättheten som de mest karaktäristiska dragen. Det vin som vann mest på att luftas, även i glaset. De som gillade detta gillade det verkligen, litet som det vita från Domaine Valette.
I glaset: Domaine Romaneaux-Destezet (Hervé Souhaut) St Joseph Les Cessieux 2015. Naturvin. (ändå det av denna domäns viner som mest liknar "vanlig" St Joseph).

Rött vin #2
Mer generös på näsan - litet vaniljtoner. Körsbärspralin sa någon. Jag tänker på Italien sa en annan. Bra syra. Litet strävhet som inte fanns i det första röda vinet. Kanske en liten obalans. Många gillade detta och det fick många röster som WOTN eller WOTN#2.
I glaset: Il Conte, Montepulciano d’Abruzzo 2019, Nordic Sea Winery. Montepulciano. 69 kr. Ekologiskt vin gjort i Italien och simrishamn.

Rött vin 3#
Också ett generöst vin på näsan. Härligt utropade någon. Här fanns det mörka bär, litet julkryddor. Lakrits. Komplexitet och en mjuk rundad stil men med ok syra. WOTN. Verkligen bra prisvärde på denna.
I glaset: Dune, Pyla, McLaren Vale 2018. Australien. Nero d’Avola, Carignan, Mourvèdre, Negroamaro, Montepulciano och Grenache. (på väg mot ekologisk certifiering, försiktig svaveldosering - liksom övriga viner i denna provning kan tilläggas, men inte minimalistisk intervention/vin nature)

Rött vin # 4
Fräsigt med blåa bär och rätt mycket syra och tanniner. Flera personer hittade spök-ekfat. Min teori är att de som druckit mycket av denna druva associerar den med ekfat. Massa struktur. Riktigt fint faktiskt. Från magnum
I glaset: Familia Zuccardi Malbec Concreto 2019. Valle de Uno (inte ekologiskt till skillnad från flera andra av Zuccardis viner, dock etiskt märkt, tanken var att detta skulle illustrera en traditionell vinmakare som inspirerats av nya tekniker, i det här fallet betongägg vilket kanske inte är så revolutionärt bland garagisterna i Petaluma men bryter av ganska ordentligt mot mainstream Mendoza. I mitt tycke är detta ett grymt bra vin.

Visa bifogad bild 23556

Flight #2 Gissa vilket som är det finaste (dyraste) ful-vinet?
(jag fick inte hälla upp på glas och vinet serverades i 25-gradig rumstemperatur en solig eftermiddag i juni)

Vin 1
Maskerad tetrapak. Rött vin. Ganska mycket sötma och kryddor. Inte så tuff syra och ingen riktig strävhet men saknar inte helt struktur. Har den där riktiga surheten som bara riktigt dåligt vin har. Helvete. Det var ju denna typ av vin jag svurit att jag aldrig någonsin skulle ens smaka på efter studentåren. Otroligt äckligt. Gissade på as-billigt vin från södra Frankrike. Garderade med Åkesson som producent eftersom jag vet att det är en av få tetrapak i storleken 25-33 cl på bolaget.
I kartongen: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/sonovino-232404/ Helt fel gissning av mig.

Vin 2
Också denna maskerad tetrapak i samma storlek. Betydligt lättare än det första vinet. Litet sötsurt men mest surt. Faktiskt helt omöjligt att säga vilket som var äckligast av dessa två röda viner. Tänkte körsbär. Italien. Eller södra Frankrike. Mindes inte var Åkesson gör sina viner. Garderade även här med Åkesson.
I kartongen: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/akesson-2265304/ Litet rätt ändå!

Vin 3
Konstig förpackning som liknande en sån där platt halvmåneformad plastpåse med munstycke. Kanske något man har energidryck i och som man tar med på en fjällmarsch eller en paddling. Luktade riktigt rävigt. Litet som om någon kissat på övermogen burk-ananas och sen blandat ut med vatten och gjort iskuber av som smälte i solen. I munnen smakade det dock kartigt krusbär och tugga på blad. Gissade på den allra billigaste Sauvignon Blanc från Nya Zeeland.
I den konstiga förpackningen: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/grand-sud-306504/ Delvis rätt! Undvik!!!! Tre dödskallar. Torts detta gissade jag rätt att detta var det finaste av de tre vinerna. Säger något om Åkessons tetrapak och Sonovino. Det var rätt gissat och väldigt viktigt eftersom det betydde att jag slapp dricka upp dessa tre hemska produkter.

Flight #3 Gissa det billigaste av finviner i portionsförpackning
Efter den mardrömshemska flight 2 följde en betydligt trevligare flight med tre halvflaskor som hade maskerats genom att de tagit av etiketterna. Samtliga röda. De två första i bordeaux-flaskor och den tredje med mer Rhone eller Bourgogne-form.

Vin 1
Ganska mäktigt med mycket av allt - bär, frukt, ek, struktur. Svart skruvkork. Kommer inte ihåg vad jag gissade på men det var i alla fall fel. Litet mycket av det goda men på en helt annan planet än flight 2 så jag var bara tacksam. Fullt tänkbar till en grillmiddag på landet!
I glaset: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/navarro-correas-217002/

vin 2
Angenäm och inbjudande doft. Björnbärsmjuk och charmigt okomplicerad. Plockade den på folien som satt ihop med skruvkorken. Full pott för mig och ett bra bevis på den gamla devisen att om man kan känna igen flaskan på etikett eller liknande så är man halvvägs framme när man blindprovar.
I glaset: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/lionheart-of-the-barossa-212902/ detta är vad jag brukar bjuda min vin-mugglar-familj på om vi är många och ska grilla ute på landet. Uppskattas alltid.

vin 3
litet tegel i kanten, gissade på äldre vin än de andra två, vilket var rätt. Mjuk och fruktig och men inte så lätt i stilen. Gissade först på ekad Barbera. Hade litet balsamico på näsan så tänkte till och gissade sedan Amarone.
https://www.systembolaget.se/produkt/vin/amarone-della-valpolicella-classico-274002/

Dock gissade jag fel att Lionheart var det billigaste av dessa viner. Malbecen är några kronor billigare.

 

[Foodcoma]

Willi schaefer kabinett 2019.
Var tvungen.
Fin puls i syran och försiktig petroleumdoft. Någon liten procentandel för söt just nu för mig. Annars inget som stör balansen men inget som får mig upp i atomer heller. Kan förändras med tid då den upplevs oförlöst. Dricks med fördel väldigt kall just nu pga sötman

 

[m3lk3r]

Kobaj har kört hårt på riktad reklam senaste månaderna och idag orkade jag inte motstå längre när det dessutom öppnat upp för ledig plats i källaren.
Testar med en låda innehållandes 99 dkk-champagne från någon premier cru-bonde jag ej hört talas om. Damien Buffet Tradition Brut nv. Har inga förväntningar så jag kan inte bli besviken.
Kippis

 

[Fredrik L]

Dracks i otvunget sällskap, och därmed inga fullständiga noteringar, men vilket härligt slankt vin, som ändå hade fin koncentration i den svala röda frukten.

 

[Foodcoma]

Georges Descombes Beaujolais Blanc 2018

Sommarvin. Svårt att ogilla. På näsan reduktiv flintaton, vaniljek och melon. Mindre syra än väntat (årgången?) lite väl mycket beska som inte drar åt grape utan bara besk. Mogen frukt typ melon. Dracks utomhus men vinet ville gärna ha mat till kändes det som. Någon lite oren ton på näsan som jag ej kunde sätta fingret på. Men annars ett intressant vin pga området det kommer ifrån. Men når inte upp till högre nivå än en helt ok bourgogne blanc för mig. Och baserat på denna och andra bojo blanc förstår jag fortfarande varför enbart 1% av vinerna som görs är vita.

 

[LarsW]

Willi Schaefer Graacher Himmelreich Kabinett 2019
Dracks över 4 dagar. Var nog bäst dag 2, och dag 4 kändes det lite trött.
Ananas, liche, cykelkedja och cykelslang i näsan. Honung, tändsticksplån och solsken. Doften är bara feelgood intensified.
I munnen är det ananas och spad från burken. Sen kommer en bunt andra tropiska frukter, mango, papaya, liche, honungsmelon, apelsin och lite kokos i avslutet. Petroleum såklart. Skiffer och lite svavel. Bra sötma. Bra syra. Bra längd. Allt är bra, bra och BRA!
Redan nu så kommer denna upp i 90-poängsklubben.
Hur länge håller denna? Det beror på hur du vill ha dina kabinetter. Jag vill ha dem lite unga och bråkiga, sällan jag sparar mina mer än 5 år, lagring på tid är till för spätlese/auslese/BA/TBA i min bok. Älskar den spritzigheten och ungdomliga charmen man hittar i barnaåren. Med det sagt så tänker jag denna blir bäst om ca 1-2 år.
90+p

Frescobaldi Castelgiocondo Brunello di Montalcino 2013
Sluten i början men 5 timmar efter karaff så vaknar den på allvar.
Vitpeppar, körsbär och majbrasa i näsan. Parmaskinka, tobak och tryffel. Härligt ,lite parfymerad, doft som jag förknippar med BdM 2013.
Syrliga körsbär, timjan och lakrits i munnen. Får den smaken av hö och tobak som inte är torkad/rostad ännu, brukar komma med lite mer ålder. Tanninerna stramar upp skeppet tillsammans med syran, båda är påtagliga.
Doften är mer öppen än smaken ännu, tänker denna behöver några år till. Inte riktigt lika öppen som Argiano och Altesino från 2013. Men kommer bli minst lika bra med tid.
89+(+)p

Tio Pepe Fino 'En Rama' 2021
Doft med nyslaget gräs, björk, flor och havsvatten. Vanilj, kapris och gröna oliver i spad. När temperaturen närmar sig 18 grader så blommar doften ut på allvar.
I munnen är det jäst, ek och mandelmassa. Oliver i kvadrat. Tydlig sälta. En grön gräsig ton. Alkoholen märks men syran och sältan jämnar ut den så den blir inte påträngande. Lång eftersmak. Liksom doften så är smaken bäst när det går upp lite i temperatur.
Denna är bra, riktigt bra. Fino på steroider.
Nästan provocerande att det går att göra så bra vin för så lågt pris.
90p

 

[Mina Vinare]

2006 Mollydooker, South Australia ”Gigglepot - Cabernet Sauvignon” har en mörk, tät djupröd men aningen grumlig färg. Doften är stor och sötfruktig med karameller och marmeladiga drag. Efterhand mer örtighet och en lätt grön ton med inslag av ceder, läder och tobak. Antydan till tapenade med fat och grillkol mot slutet. Cassis och pepparmint efterhand. Ungdomlig och fruktig doft men också en viss komplexitet.

Smaken är djup och koncentrerad med mörka bär och drottningsylt. Lätt eldighet och vaniljsötma men också en friskhet av mint och örtighet i den långa och goda eftersmaken. Mjuka men påtagliga tanniner och visst inslag av sötlakrits. Gott och inställsamt men inte utan kvalitet (92p).

Kanske lite endimensionellt och kompakt utan de fina nyanserna men väldigt gott. Perfekt till en grillad köttbit och överraskande ungdomligt även för en Australiensare. Skulle tro att 10år till i källaren skulle fortlöpa problemfritt. Ingen panik att göra slut på det här men tyvärr min sista flaska. Sällan man dricker ett 15 år gammalt vin med så mycket frukt och helt utan ålderstoner. Polariserande såklart men kul.

2009 Bodegas El Nido, Jumilla ”Clio” har en mörk, klar och djupt rubinröd färg. Doften är först lite svårdefinierad med murriga och mörkfruktiga inslag. Rostade fat, kaffe och grillkol med drag av rosmarin och allmän örtighet. Skokräm, smort läder och köttighet med skogiga och animaliska inslag. Blåbär och lätt inslag av mintchoklad. Härlig doft men först lite svårflörtad.

Smaken är ren och fruktig med fin friskhet och helt ljuvliga tanniner som leder mot nymalt kaffe och salmiak men utan en aggressiv sälta. God fruktighet och koncentration med mörk, bitter choklad och blåbärspaj. Koncentrerat och kompakt men med en balanserad syrlighet och fruktighet som ger ett komplext men hedonistiskt vin. Jättegott (94p).

Håller fint och ingen brådska att dricka upp resterande flaskor men känns mer utvecklad än Gigglepoten. Kanske lite anonymt och identitetslöst om man skall vara kritisk. Tycker många moderna spanjorer saknar just typicitet och gör dem svårplacerade. Som en mix av nya världen men också modernt stuk från gamla världen. Med facit i hand så känns både Jumilla och Mourvedre närvarande men blint tror jag aldrig att någon gissat rätt. Så är det också en Australiensare bakom rodret.

Sommar och grill – då sitter dessa bägge som en smäck till Côte du Boeuf! Kanske därför alla dessa associationer till grillkol… Bägge dessa flaskor får mig att fundera kring ”Cellar Tracker” men det är nog en helt annan post och diskussion.

 

[The Wall]

Frescobaldi Castelgiocondo Brunello di Montalcino 2013
Sluten i början men 5 timmar efter karaff så vaknar den på allvar.
Vitpeppar, körsbär och majbrasa i näsan. Parmaskinka, tobak och tryffel. Härligt ,lite parfymerad, doft som jag förknippar med BdM 2013.
Syrliga körsbär, timjan och lakrits i munnen. Får den smaken av hö och tobak som inte är torkad/rostad ännu, brukar komma med lite mer ålder. Tanninerna stramar upp skeppet tillsammans med syran, båda är påtagliga.
Doften är mer öppen än smaken ännu, tänker denna behöver några år till. Inte riktigt lika öppen som Argiano och Altesino från 2013. Men kommer bli minst lika bra med tid.
89+(+)p

Brunello är lite besvärliga att ha att göra med; först får man vänta massor av år innan de är drickbara, sen får man vänta massor av timmar innan de är tillgängliga. "Korka upp till lunch, drick efter middagen" kräver viss planering om man vill spontandricka en Brunello.

 

[Foodcoma]

De moor 2x
Coteaux rosette mot l’humeau du temps. 2018 respektive 2019. Hört bra om rosette. Den var fin men lite avsaknad av syra som jag antar har med årgången att göra. Kom i skymundan av 2019 som redan drack riktigt bra! Wow. Galen renhet och grym syra. Efter lite tid i glaset drack den som en mkt bra, men något ung, bdb utan bubblor. Kändes som den kommer åldras väldigt långsamt men när den väl är på peak kan den vara otrolig!

 

[The Wall]

2018 Fèlsina Berardenga Chianti Classico

Barnen fick bestämma middag för att fira skolavslutning och de valde souvlaki så hustrun meddelade vid lunchtid att ”fläskfilén ligger i marinad” och vi är ju nyfikna på Fèlsinas senaste CC-alster så jag fiskar upp två flaskor på lunchen, lägger den ena i kylen i avvaktan på konsumtion. Två timmar innan hemfärd plockas flaskan ur kylen och väl hemma 10 min 22 sekunder senare korkas flaskan upp och innehållet hälls i Gabriel StandArt (uterummet i den ljumma sommarkvällen).

Doftmässigt något stickigt intryck, typ avbrutet ungt pinjebarr kombinerat med en lite bränd ton och en skvätt körsbärskärna. I munnen då? Tja, lite beskt och inte riktigt den CC-symfoni vi har vant oss (nåja) vid från tidigare årgångar. Ingen eldighet (tack 13,5% för det), men beskan förbryllar oss och vinet känns en smula…i slankaste laget. Jäsning i ståltankar och lagring i ett år botti och på delvis flergångsanvända barriquer borgar för diskret, om ens någon, ton av ek, men det här var ju väldigt slankt. Visst, helt ok till maten, men den sista wow-känslan uteblir.

I oktober testade vi betonglagrad 2018 Chianti Classico från I Fabbri och var måttligt imponerade och nu börjar vi undra om 2018 är en sån där ”stark” årgång efter den fenomenala 2017 som slog oss med häpnad och fick oss att snabbt törsta efter mer. Värt att köpa och lagra? Nja, känns faktiskt lite tveksamt och det är med blandade känslor som vi blickar mot 13 juli och 2018 Casanuova di Nittardi och den Chianti Classico som dyker upp på butikshyllorna då.

Sedvanligt fin etikett, men innehållet lämnade något av en besk och slank eftersmak.

Skolavslutning och barnen får välja mat; souvlaki. Skönt att inte bli beskylld för "den vanliga souvlakin till Chianti Classico".

 

[Omar Khayyam]

Bägge dessa flaskor får mig att fundera kring ”Cellar Tracker” men det är nog en helt annan post och diskussion.

du menar drickfönstret? Ja, verkligen. tror dock att det är styrt av samma demokratiska principer som poängsättningen men med den skillnaden att det är väldigt få som lägger in sin egen drickfönsterbedömning eftersom när du gjort det så ersätts det genomsnittliga dricksfönstret med dina egna datum - dvs det är inte samma system för att skicka in din poängsättning och ändå få se forumets genomsnitt utan vad gäller drickfönster får du välja, att se genomsnittet eller din egen bedömning. därför blir precisionen sämre.

När jag ändå har dig på tråden... Mollydooker - jag har bara provat ett av deras viner (en gång) och jag vill verkligen veta om du 1) gillar deras Verdelho The Violinist? (i min bok kanske inte lika uselt som Tickle Hill Peach Fuzz NV från Seneca Lake men ändå grader i helvetet vi pratar om: "Like a cheap vodka and vermouth cocktail that someone decided to treat with 300% new oak (although that might be overselling it); harsh pulp mill vanilla esters, astringent bitter herbal notes, very high alcohol, oily texture. ") och 2) om du ser någon skillnad mellan deras viner och de fantastiska kaliforniska och Rhone viner som du annars dricker?

 

[The Wall]

2020 Terlan Winkl Sauvignon

Grön sparris får svettas i hög värme i ugnen och vi är omåttligt nyfikna på nyförvärven från Riedel så vi korkar upp ovanstående vin och häller upp i…ja, några glas.

Riedel Veritas chardonnay/viognier; öppen och tydlig doft av krusbär, vinbärsblad och unga nässlor (mellan musöron och mörkgröna) samt lite fläder och möjligen en liten skvätt petroleum. I munnen då? Syrlig och tydliga SB-markörer, inget att orda om, det är bara att klunka i sig.

Ridel Veritas riesling; helt klart mer knuten doft än Ch/Vi, inte lika påtagliga krusbärs- och nässeltoner som tidigare. I munnen, faktiskt en aning rökig ton och viss beska, bra syra och beskan hänger med i eftersmaken.

Riedel Sommeliers chardonnay/viognier (alt ”mature Bordeaux”); ett oljigare/fetare intryck än i Veritas, det drar åt chenin bland/viognier-hållet, mildare toner av krusbär och fläder. I munnen syrligt och lite plattare än i Veritas, nytuggade krusbärsblad i eftersmaken.

Riedel Sommeliers riesling; doft (?) av grå gymnastiksalsmatta snarare än typiska SB-toner, finns lite krusbär med på spelplanen, men de håller sig diskret i bakgrunden. I munnen mest anonymt hittills, viss eldighet (13,5%!?) finns där och det dyker även upp beska i eftersmaken.

Någon slutsats? Tja, det verkar bli dags att köpa några sauvignon blanc-glas också. Hustrun kommer att bli överlycklig när hon får reda på vad som kan vara på ingång....aj! Sluta veva med Riedel-kartongerna..aj..! Aj!

Väldigt olika karaktär i olika glas, även om det kändes som att en glas-typ fattades. Aj!

 

[LeChat]

2016 K Vintners Syrah Motor City Kitty Oldfield-Boushey Vineyard

Lite grönaktiga toner till en början, men utomhus på altanen så visar den mer av svarta vinbär, peppar, tobak, choklad och något ospecificerat av animalisk karaktär.
Kan nog tjäna på att få ligga till sig 1-2 år.

På tallriken blev det mixed grill med fläskfilé, chorizo, bratwurst, tzatziki och pommes. Smaskens!

 

[Magikern]

Kuntz Beerenauslese Bernkastel Kueser Weisenstein-1993

Doft: Honung, aprikoser och kanske lite petrolium men inte mycket.
Attack: Honung, aprikoser och kanske lite fläder. Detta vinet är sommar onekligen och attacken är rejäl.
Mellansmak: Samma smaker men kanske även lite mandellikör. Kroppen är inte lika fyllig som attacken indikerar men syran är utmärkt.
Eftersmak: Inte så intensiv som jag trodde men präglad av syra och aprikoser. Rätt lång och trevlig.

Detta vinet är utmärkt i sommarvärmen och helt botrytiserat. Det blir inte bättre med lagring det tvivlar jag på och 91+. Hade det varit fylligare hade jag satt ett högre betyg.

 

[LeChat]

2019 Domaine Weinbach Riesling

Riesling från Alsace och perfekt tillagad torskrygg med brynt smör. Då mår man bra.

 

[The Wall]

Visa bifogad bild 23616
2019 Domaine Weinbach Riesling

Riesling från Alsace och perfekt tillagad torskrygg med brynt smör. Då mår man bra.

Väldigt svårslaget!

 

[The Wall]

2009 Fontodi Chianti Classico

I Gabriel StandArt

Direktleverans från flaska ner i glaset; intensiv doft av mogen sangiovese; bittermandel och körsbärskärnor, ja. Lite stallig och skitig känsla (tänk mogen rive droite kombinerat med en plastpåse (lagrad Ica-påse anno 2005, ingen modern med för mycket färgtryck)) som ackompanjerar mognadstonerna finfint, för att inte säga perfekt. Den överkänslige kan möjligen knorra lite över ett kemiskt inslag som nästan tangerar till gränsen på etylacetat, men det tippar inte över utan svänger snarare av till ”pinjekotten var kanske lite för länge i ugnen….?” Ska jag sniffa eller dricka? Hmm, svårt fall, doktorn grät.

I munnen då? Syran finns där, alkoholen (14%) likaså, kanske inte helt harmonisk, eldigheten ligger precis lite utanför kroppen, men det är hårfint. Mognadstonerna finns där, men det känns som att det finns många år kvar i källaren innan det blir akut drickläge, dock är jag lite osäker på om kropp och alkohol kommer att hålla samma takt. Det finns en viss beska i eftersmaken som hänger kvar ett litet tag innan eldigheten bränner av den.

Nåja, den kortare versionen är helt enkelt ”skitgott!!” och vinet funkade finfint till grillade köttbitar (entrecôte, ryggbiff och perfekt oxfilé från Gårdssällskapet), men kanske inte riktigt samma symfoni till salladen med toppklasshotell spansk olivolja och lika toppklassig balsamico.

Jag fingrade lite på några 2005 och 2007 Castello di Brolio som alternativ innan jag hittade kvällens flaska och jag hoppas innerligt att vi har flera 2009 Fontodi i källaren.

Till och med silverfiskarna visste att vinet var finfint.

Perfekt grillad oxfilé är väldigt gott har vi noterat.

Lite sallad, lite grillad lök, lite olja och vinäger, lite solsken, lite uterum osv. Klart godkänt.

 

[stevie22002]

Väldigt svårslaget!

Hör jag ordet ”brynt smör” vare sej det gäller vin eller mat, så kommer jag springande!
Sen, en schysst riesling från Alsace uppe på det…FTW!

 

[The Wall]

Hör jag ordet ”brynt smör” vare sej det gäller vin eller mat, så kommer jag springande!
Sen, en schysst riesling från Alsace uppe på det…FTW!

I’ll race you!