Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Carinasomm]

Minivertikal Fontanafredda:
Visa bifogad bild 23479
2017 Fontanafredda Barolo: doft av körsbär, saltlakrits, svarta vinbär och tobak. I smaken återkommer ungefär detsamma. Sval frukt, slank och lätt med ganska beskedliga tanniner trots ungdomen. Känns mer som en bra Nebbiolo de Alba än en "riktig" Barolo. Trevligt matvin som med fördel går att dricka redan nu. 88p
1965 Fontanafredda Barolo: Hög nivå, kork i helt perfekt skick: inte en chans att det var originalet, måste ha varit omkorkad. Färgen är mer mörk rosé än röd. Doft av körsbär, rosor, champinjoner, skog, jordkällare och björkved. I smaken finns mjölkchoklad och hasselnötter, typ Marabou Schweizernöt, körsbär, svamp, kaffe och rosor. Slank och sval med söt frukt och balanserade tanniner. Inga spår av trötthet eller oxidation. Ett helt annat djup, komplexitet och smakpalett än 2017. Trots den usla årgången har det här utvecklats till något riktigt bra! 91p
Undrar om 2017 kommer att smaka likadant om drygt 50 år? Extraktionen och tanninstrukturen är rätt så lika i vinerna.

. Å ja, Barolon från födelseåret var överraskande gott från ett mediokert (uruselt) vinår. Faktiskt det bästa jag testat på länge. Grattis till Fontanafredda och till mig!

 

[The Wall]

Minivertikal Fontanafredda:
Visa bifogad bild 23479
2017 Fontanafredda Barolo: doft av körsbär, saltlakrits, svarta vinbär och tobak. I smaken återkommer ungefär detsamma. Sval frukt, slank och lätt med ganska beskedliga tanniner trots ungdomen. Känns mer som en bra Nebbiolo de Alba än en "riktig" Barolo. Trevligt matvin som med fördel går att dricka redan nu. 88p

Håller helt med om att vinet ger ett lite enklare intryck än Barolo. Vi tycker att firmans Barbaresco ligger närmare ”riktig” Barbaresco än vad Barolon ligger i förhållande till ”riktig” Barolo.

 

[The Wall]

2019 Schubert Pinot noir

Instegsmodellen (tror jag) från Schubert känns som en bra idé när det vankas färskpärer. Vi skruvar av kapsylen, häller upp i karaff och väntar tålmodigt i 30 min innan vi häller i Zalto Bourgogne och Sommeliers Bgy GC. Även om vi sitter utomhus är det värt ett beskrivningsförsök.

Zalto Bou; tät och tydlig pinositet, nästan som USA minus smörkolan. Lite eldigt intryck i doften (14,5%). Det kommer även lite salmiak och ett uns av färsk dill, och det innan vi ens tagit fram dillen för att undvika doftkontaminering. Munnen; viss syra och lite beska samt ett diffust intryck som lutar åt nyklippt persilja (den skrynkliga), eller möjligen persiljerot. Kanske lite slank i kroppen jämfört med de lite kostsammare alstren från samma producent.

Sommeliers; snällare eller mer harmlöst än i Zalto, lite mer smörkola och diskret pinositet, lite nyklippt persilja (inte blad, utan den skrynkliga). Munnen, slinker ner behagligt och utan större protester, viss syra och beska uppenbarar sig just när vinet kommer in i munnen och ska sväljas.

Zalto eller Riedel? Hm, svårt fall, doktorn grät. Det beror nog på vilken upplevelse man är ute efter; tydliga och skarpa toner i Zalto eller lite mer harmoniska eller utslätade dito i Riedel. Till färskpärerna är troligen Riedel att föredra eftersom vinet blir lite mer dämpat och harmoniserar med pärerna. Till grillade köttet blir det Zalto för att lyfta fram de skarpare tonerna och syran inte minst. Istället för att laborera med olika viner verkar det billigare (jomenvisst) att i det här fallet laborera med olika glas.

Bra till mycket beroende på glas.

Varken värden eller världen lutar, det blev helt enkelt lite bättre med lutande kamera.

 

[StefanAkiko]

Har känts lite småsegt och oinspirerat gällande vin-noter den senaste tiden. Gott vin har slunkit ned men utan att generera lusten till att skriva om dem. Det behövdes tydligen lite god amerikansk Chardonnay för att få fart på det hela.

Visa bifogad bild 23429

2010 DuMOL, Russian River Valley - Chardonnay ”Estate” har en djup och intensiv gulguldig färg. Doften är stor och klassisk med tropisk frukt. Mango, persika och lime – lite som en fruktpaj. Smörkola, nötter och choklad efterhand som den öppnar upp sig. Riktigt läcker doft.

Smaken är som doften präglad av tropisk fruktighet men också en friskhet av lime och citrusfrukt. Solmogna päron, tuttifrutti och lemon curd. Smörkola och karameller mot slutet samt en fint balanserad lång och intensiv eftersmak med mineralitet. Helt i min smak och ett riktigt välgjort vin (97p).

Måste vara smakprov nummer fyra i ordningen och även om det direkt vid öppnandet finns lite lätt ålderston så släpper det ganska fort och vinet känns livfullt med massor av frukt och friskhet. Visst finns det mognad också men skulle tro att det håller i minst fem år till utan att kännas för gammalt.

Gällande de bägge 2009orna så blir det inga längre utläggningar men kort kan jag konstatera att Alban ”Patrina” initialt kändes lite tunn med volatila drag men kom fint efterhand och dag två höll den fortfarande ihop bra. Typiska Syrah-inslag men också ganska mycket nya världen stuk men inte överdrivet syltig. Kanske bäst att dricka upp inom fem år.

Visa bifogad bild 23431

Janasse ”Cuvée Chaupin” känns som den är i ett bra drickfönster just nu men håller givetvis i många år ännu. Kanske lite tung och klumpig mot slutet och en aning eldig. Känns lite kompaktare och stummare än andra årgångar och kanske är det typiskt för många 2009or.

De två nollfemorna levererade fint.

Visa bifogad bild 23430

2005 Clarendon Hills, Grenache ”Onkaparinga” har en djup rubinröd färg. Doften är stor med massor av rödfruktiga inslag. Syrliga körsbär, hallon och jordgubbar samt kolaremmar och sötlakrits. Inslag av dammig grusväg och te men det stående intrycket blir syltburk och hallonkompott. Riktigt fin doft.

Smaken är ren och frisk med jordgubbar och hallon samt lakrits och ett inslag av tobak. Apelsin och choklad som ”romerska bågar” samt nougat. Viss skalbeska i eftersmaken som ger ett speciellt avtryck. Riktigt gott och inställsamt (96p).

Det här har utvecklats fint och tycker nog det är bästa flaskan hittills. Synd - eftersom det bara återstår en flaska i källaren. Skulle tro att det går att vänta minst 5år på den men så mycket godare och bättre tror jag inte den blir.

2005 Clos des Papes, Châteauneuf-du-Pape har en klarröd färg med lite ålderstoner i kanten. Doften är örtig och kryddig med blommor och skogighet. Garrigue, Herbes de Provence och rökighet med animaliska inslag. Lite malört och mäsk mot slutet. Fin och elegant doft.

Smaken är djup, ren och koncentrerad med kirsch och violpastill. Kryddighet som kanel och pomerans med en lätt skalbeska samt typiska inslag av noriblad. En lång och fin eftersmak med komplexitet. Gott och elegant (94p).

Den här har utvecklats fint och bär inga tråkiga inslag av torr och vresig nollfem karaktär. Nästan burgundisk och finlemmad i sin stil. Känns absolut drickfärdig nu men kommer att hålla länge i källaren. Klassisk på alla sätt och vis!

Fanatiskt underbar uppställning!!!
Lider med min avundsjuka

 

[StefanAkiko]

Några viner från i lördags med @JakobZ
Domaine Long-Depaquit Chablis GC Les Vaudésirs 1996
Visa bifogad bild 23439
Rund nötig doft med päron, lite mögelost och sherry som jag verkligen går igång på . Lite platt initialt men kommer till liv när den värms upp. Massor av hyacinter, persika, fint integrerad ek. Hade inte den syra jag förväntat mig som jag tror hade hjälpt vinet att hålla ihop bättre men väldigt roligt att få pröva.
91p

Hudelot-Noellat Chambolle-Musigny 1er cru Les Charmes 2012
Visa bifogad bild 23437
Direkt känner man igen den underbara bougogne-doften, rödfruktigt, massvis av rosor, lite sous bois, lite stjälk samt begynnande mognadstoner. Det är hög syra, fruktigt och örtigt. Hittar sichuanpeppar, vildhallon och en avslutade sälta. Det här är verkligen Chambolle för mig, elegant och strukturerat med en fantastisk parfym och kryddighet.
92++

Produttori del Barbaresco Riserva Moccagotta 1970
Visa bifogad bild 23438
Väldigt funky doft av läder, rosor, körsbärskärnor samt en del medicin. Väldigt hög syra och inte så mycket frukt, sannolikt inte en perfekt flaska. Efter någon timme i glaset kommer lite syrlig frukt och en hel del svamp och tobak. Väldigt bourgognelik i sin elegans och struktur.
91p

Phelan Segur 1982
Visa bifogad bild 23436
Mörk färg som inte avslöjar åldern och samma sak med doften. Det finns lite mognadstoner i form av tobak och läder, men det är mest rödfruktigt med grön paprika och blyerts.
Även i munnen känns det här vekrligen som ett ungt vin, fantastisk kraft och elegans med hög syra och mycket björnbär, körsbär, lakrits samt en fin örtighet. Verkligen ett fantastiskt vin som inte är i närheten av att falla isär och ett bevis för hur långt tid Saint Estephe behöver i allmänhet och Phelan Segur i synnerhet.
94p

Den där '82 PS hade jag gärna snyltat några glas av...

 

[StefanAkiko]

NV Deutz Brut Classic
Några korta och snabba intryck från utomhus igår kväll; i Veritas Champagne, en fin liten strimma av bubblor letar sig upp från botten av glaset och bildar en inbjudande liten bubblig cirkel på ytan av vinet. Jag har observerat detta de senaste gångerna vi druckit Champagne ur Veritas och även observerat frånvaron av "fenomenet" vi druckit Champagne ur andra glas (främst Orrefors Merlot Champagne). Lite brödig doft med en skvätt av Granny Smith och lite citrustoner. I munnen går doftintrycken igen förvånande nog ganska identiskt och vinet tilltalar oss båda och smaklökarna tar kommando och instruerar armen till snar påfyllning i glaset.
I Orrefors Merlot Champagne; ingen vacker undervinsfontän med bubblor som i Veritas, utan mer lite lösryckta bubblor som bubblar upp. Doftmässigt klart mer knutet intryck och eftersom jag drack vinet ur Veritas först blir det lite väl utmanande att försöka hitta några andra tydliga intryck. I munnen då? Tja, Merlots smalare öppning av kupan verkar medföra att jag upplever vinet lite syrligare och Granny Smith-grönare än i Veritas.

Vi kan konstatera att det är lätt att förstå varför vinet är en favorit hos oss, det är lättgillat och lättdrucket, särskilt i Veritas Champagne (jämfört med Orrefors Merlot-formen på kupan). I den här (medel-)prisklassen finns det en hel del goda och vettiga alternativ som alla har sina finesser och det är på den här nivån man kan tycka att "riktig" Champagne börjar. Inget ont om de enklare/billigare Champagnerna, de är hyggliga och fyller sin funktion (tex som vardags-Champagne), men 200 kr gör trots allt en ganska stor skillnad.

Jag frågade hustrun varför hon valde just den Champagnen och fick, föga förvånande till svar; "jag kan inte Selosse-as gilla Anselmes viner när det finns andra som jag tycker smakar godare". Fair enough och rätt inställning. Och hälsosamt för min plånbok.

Visst ja, tack för alla uppmuntrande kommentarer och gillanden. "Men vad trevligt!" låter hustrun meddela.

Kanske lite sent på bollen, men vilket underbart och lättande besked!

 

[StefanAkiko]

Minivertikal Fontanafredda:
Visa bifogad bild 23479
2017 Fontanafredda Barolo: doft av körsbär, saltlakrits, svarta vinbär och tobak. I smaken återkommer ungefär detsamma. Sval frukt, slank och lätt med ganska beskedliga tanniner trots ungdomen. Känns mer som en bra Nebbiolo de Alba än en "riktig" Barolo. Trevligt matvin som med fördel går att dricka redan nu. 88p
1965 Fontanafredda Barolo: Hög nivå, kork i helt perfekt skick: inte en chans att det var originalet, måste ha varit omkorkad. Färgen är mer mörk rosé än röd. Doft av körsbär, rosor, champinjoner, skog, jordkällare och björkved. I smaken finns mjölkchoklad och hasselnötter, typ Marabou Schweizernöt, körsbär, svamp, kaffe och rosor. Slank och sval med söt frukt och balanserade tanniner. Inga spår av trötthet eller oxidation. Ett helt annat djup, komplexitet och smakpalett än 2017. Trots den usla årgången har det här utvecklats till något riktigt bra! 91p
Undrar om 2017 kommer att smaka likadant om drygt 50 år? Extraktionen och tanninstrukturen är rätt så lika i vinerna.

Såsom varandes en stor anhängare av Fontanafreddas buteljeringar, fascineras jag av dina och @Carinasomm intryck av deras '65:a. Avnjöt samma vin, men '62 och '64 i april och hänfördes så till den milda grad. Totalt oblint må jag ju tillägga
Mina båda var (också) ”Ex-Château" och släpptes mer eller mindre nyligen som omkorkade och upplevlade för att kompensera för änglarnas skänk.
Jag har svårt stt tro att deras mer moderna årgångar kommer överleva med liknande ära, men... Har väldigt gärna fel

 

[MHilv]

2019 Bastión de la luna
Elektriska syror, bra frukt och trevlig sälta. Liten skalbeska som jag gillar också. Nu vet jag vad jag vill ha till skaldjuren nästa gång. Väldigt trevlig Albariño för 179 kr....blir ett fett återköp.

 

[Patrik Sellin]

Jag har svårt stt tro att deras mer moderna årgångar kommer överleva med liknande ära, men... Har väldigt gärna fel

Jag skulle kunna tänka mig att 2017 kan nå samma nivå som 1965 i alla fall. Det finns klara likheter både vad det gäller extraktion och tanninstruktur. Tyvärr kommer jag aldrig att få veta om det stämmer.

 

[StefanAkiko]

Jag skulle kunna tänka mig att 2017 kan nå samma nivå som 1965 i alla fall. Det finns klara likheter både vad det gäller extraktion och tanninstruktur. Tyvärr kommer jag aldrig att få veta om det stämmer.

Om vi fortfarande är vid liv då, lär vi inte kunna minnas vad vi ville jämföra eller varför
Du sätter inte så stora förhoppningr till deras 2017, mao?
Jag drack några Fontanafredda Barolo från blandade årgångar under tidigt 90-tal, det var rejäla råsopar av tannin som slog ut skålpund av tandkött ur min käft... Jelt andra djur än de mer moderna och snabbt lättillgängliga filurerna. Men, kanske. Varför inte?

• Kan inte Ungdomsförbundet här spara några Fontanafreddor och se hur de mår vid typ 55 år under kork?

 

[Wintermute]

Clos Cibonne 2019 bär, fat, balans, längd, kärlek, kanske lite punsch i bakgrunden. Däremot misstänker jag att jag börjar bli fartblind, det smakar liksom som rosé brukar. Jag behöver nog provar någonting enklare för att kalibrera mig.

 

[Johan L]

Clos Cibonne 2019 bär, fat, balans, längd, kärlek, kanske lite punsch i bakgrunden. Däremot misstänker jag att jag börjar bli fartblind, det smakar liksom som rosé brukar. Jag behöver nog provar någonting enklare för att kalibrera mig.

Blev en Clos Cibonne Cuvve Caroline 2019 även här ikväll. Hällde upp på karaff omkring tre timmar innan middag efter tips här, men smakade såklart ett litet glas direkt. Tiden på karaff gjorde den väldigt gott. Har inte druckit rosé på väldigt länge men kändes klart bättre än vad jag provat tidigare. Elegant bärighet och framträdande fat men i bra balans med vinet. Bra vin men känns inte som det fyller någon lucka för mig.

 

[Mina Vinare]

2005 Clos Mogador, Priorat har en klar och ljust rubinröd färg. Doften är stor och örtig med massor av röda bär som lingon och körsbär. Sedan mer kirsch och kola samt choklad med jordighet och smort läder med animaliska inslag och skokräm. Komplex doft som växer.

Smaken är frisk och mineraldriven med citrussyra samt krossad sten och ljus choklad. Körsbär, limeskal, jordgubbar och lingon. God och ren eftersmak med en känsla som kombinerar en frisk och nästan aggressiv syra med en sötsyrlighet av övermogna röda bär. Gott och eget med en komplexitet som lyfter vinet ännu mer (95p.).

Samtidigt som det är ett moget och utvecklat vin så känns det ungt och nästan odödligt. Som en kombination mellan Piemonte och Bordeaux med inslag av Rioja. Kanske bästa flaskan hittills även om tidigare buteljer varit mer fruktdrivna. Samtidigt har det funnits en störig och nästan jobbig animalisk karaktär som vikt ner sig betydligt nu. Önskar att jag sparat fler flaskor än jag gjort.

2005 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape ”Les Quartz” har en klar, djup och rubinröd färg. Doften är skogig med tallbarr och lite bränd jordighet. Torkad frukt som fikon och sedan tobak med ljus choklad och sedan en mineralitet som är extremt speciell med massor av karaktär av krossad sten.”

Smaken är speciell med inslag av bittermandel och torkad frukt samt rosmarin. Malört och nästan känslan av beskadroppar med ett eldigt avslut. Lång och intensiv eftersmak med en karaktär av kärnighet som en Grappa. Gott men lite udda (91p).

Blir inte helt klok på detta. Doften räddar upp det hela. En känsla av massor av rå lakrits samt kärnighet men också en frisk mineraldriven karaktär som tilltalar mycket. Tyvärr tror jag det är på gränsen till för gammalt. Det håller liksom inte ihop helt utan ger ett ganska spretigt intryck. Ändå kul och gott att dricka.

 

[OdeVin]

Zind-Humbrecht Clos Windsbuhl Pinot Gris-2005

Doft: Aprikoser och botrytis. Rätt dämpad.
Attack: Rätt mycket Sauternes faktiskt. Honung, beska och aprikoser.
Mellansmak: Medelfylligt med rätt bra syra och lite mognadstoner. Lite för mycket sötbeska kanske men trevliga toner av torkad frukt och honung.
Eftersmak: Mycket lime och citron i sockerlag. Rätt lång och trevlig.

92 poäng och ett trevligt vin utan tvekan. Bättre med rätt mat tveklöst och väl värt ett köp om man saknar sötviner i källaren.

Poppade en flaska igår på första riktiga träffen med släkten sen covid kom, utomhus förstås. Serverade till en rabarberpaj gjord med knäcktäcke och vitchoklad, därtill vaniljglass. Alla gäster formligen avgudade vinet även de som egentligen sa nej och som inte gillar sött. Riktigt bra sån bra balans mellan frukt, sötma, syra och mognad. Fin smak av persika, mango, karamell, russin, lime. Och inte minst gott till rabarbern.
Synd man bara köpte 3 flaskor...

 

[buteljen]

Poppade en flaska igår på första riktiga träffen med släkten sen covid kom, utomhus förstås. Serverade till en rabarberpaj gjord med knäcktäcke och vitchoklad, därtill vaniljglass. Alla gäster formligen avgudade vinet även de som egentligen sa nej och som inte gillar sött. Riktigt bra sån bra balans mellan frukt, sötma, syra och mognad. Fin smak av persika, mango, karamell, russin, lime. Och inte minst gott till rabarbern.
Synd man bara köpte 3 flaskor...

Finns ju massor med flaskor kvar i butikerna att beställa

 

[OdeVin]

Finns ju massor med flaskor kvar i butikerna att beställa

Jo jag vet och efter flaskan igår är det ju frestande, men budgeten den budgeten..

 

[buteljen]

Jo jag vet och efter flaskan igår är det ju frestande, men budgeten den budgeten..

Aha, så du menade egentligen "synd att man bara budgeterade för tre flaskor"

 

[The Wall]

2017 Sigalas Santorini Assyrtiko

I väntan på att månadens vin och månadens vinglas dyker upp förbereder vi oss med grillad hälleflundrafilé, grillad havskattfilé och grillade grönsaker samt gott om gremolata över hela anrättningen. Men, i vad ska vi hälla vinet? Även assyrtiko verkar behöva det glas som vi inte har ännu, men @Boletus hade ett lysande förslag till juni månads vin; Veritas Bx så det måste vi givetvis testa.

Riedel Veritas Bordeaux: öppen och tydlig doft med lite citrus och mineral, eldigheten (14,5%) känns ganska tydlig redan i doften. I munnen, viss beska men ändå mycket lättdrucket. Eldigheten kommer smygande allteftersom.

Zalto Universal; glaset påminner lite om Veritas Chardonnay/Viognier (eller Chablis/Södra Rhône) till formen så det verkar ju lämpligt att ta med glaset i uppställningen. Doften är lite mildare och drar åt vattenmelonhållet, mineraler och citrus går att identifiera, men är inte lika tydliga som i Veritas. I munnen mycket fin syra och en behagligt fetma/oljighet om jag normalt förknippar med chenin blanc och i vissa fall marsanne och roussanne.

Gabriel StandArt (hej, vi sitter ju i uterummet, Gabriel SA är obligatorisk): doftmässigt ger vinet intryck av lite bränd ton som även inkluderar grillad citron. Även mineralerna dyker upp här. I munnen en smula eldigt med bra syra, lite beska, samt intressant nog vitpeppar i eftersmaken.

Gott och bra till kvällens anrättning. Tur att vi har fler flaskor, som dessutom går att hitta, i källaren.

Zucchini till vänster, hälleflundrafilé i mitten och havskatt till höger.

 

[LeChat]

Zucchini till vänster, hälleflundrafilé i mitten och havskatt till höger.

Det där sista.... Är det röding?

 

[The Wall]

Det där sista.... Är det röding?

Det blev papp-rika eftersom det var slut på mamm-rika.