Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Crist(al)ian 77]

...
Och faktum är att ibland njuter jag lika mycket av nyvunna insikter som av själva vinet. Har till och med köpt viner med dåliga reviews bara för att få en känsla för vad som menas

Enastående! Vetgirighet när den är som bäst.

Nu blir jag nyfiken på vilka viner det är och framförallt hur ofta det hänt att du haft motsatt uppfattning som kritikerna?

 

[buteljen]

Enastående! Vetgirighet när den är som bäst.

Nu blir jag nyfiken på vilka viner det är och framförallt hur ofta det hänt att du haft motsatt uppfattning som kritikerna?

Pol Roger Vintage Rosé till exempel . Har dock inte hunnit testa den ännu . Det var oftare förr när jag pluggade vin . Det var nog 50/50 att jag kunde plocka upp vad som åsyftades.

 

[The Wall]

2018 Robert Hall Cabernet sauvignon Paso Robles

Termometern visar 30 grader och det är såväl soligt som vindstilla. ”Lite under rumstemperatur” blir svårt att uppnå utan kylskåpshjälp så in i kylen med flaskan i 3 timmar och vips är den….kall. Faktiskt lite för kall, men hellre det än tvärtom.

Väck med korken och ner i Zalto Bx.

I näsan; svarta vinbär, lite stjälk till svarta vinbärsklasarna och lite smörkola. Lite jordkällare dyker upp kombinerat med paprikastjälk och ett uns kakao och en skvätt björnbär.

I munnen; viss eldighet (tacka 14,5% för det), bra syror, men känns som att kropp, eld, syror och tanniner är på lite olika sidor i partituret. Förmodligen gör en massa lugna år i källaren gott för vinet, just nu påminner det mest om rollfiguren Jim Stark; lite lätt bångstyrig men med en bra potential om den tillåts mogna fram. Dracks till grillspett på marinerad fläskfilé, korvar, stekbacon, paprika, tomater, zucchini och lite annat av varje.

Låt er inte luras av det vampyrfilmsinspirerade typsnittet, vinet smakar bättre än blodet från ett skärsår.

 

[Mexikanaren]

Plockade upp några flaskor Piedrasassi idag så blev lite sugen att testa.

I näsan så känns tydlig kryddighet och lite hintar av björnbär, rök och läder.

I munnen så gör sig den starka svartpepparsmaken åter påmind med ganska mjuka och avrundade tanniner och en liten släng av något jag associerar med torkade körsbär(?).
Nästan lite blåbär blandat med kakao i eftersmaken. En sån där lätt sötaktig smak som man för från bären men den mer fulla kroppen man får från kakaon.
Bra längd och inte för extraherat eller svulstigt så skulle nog ge denna 90p personligen då den saknar en del komplexitet för att nå högre.

 

[Mattias Schyberg]

Plockade upp några flaskor Piedrasassi idag så blev lite sugen att testa.

I näsan så känns tydlig kryddighet och lite hintar av björnbär, rök och läder.

I munnen så gör sig den starka svartpepparsmaken åter påmind med ganska mjuka och avrundade tanniner och en liten släng av något jag associerar med torkade körsbär(?).
Nästan lite blåbär blandat med kakao i eftersmaken. En sån där lätt sötaktig smak som man för från bären men den mer fulla kroppen man får från kakaon.
Bra längd och inte för extraherat eller svulstigt så skulle nog ge denna 90p personligen då den saknar en del komplexitet för att nå högre.

Aj, låter som en halvbesvikelse med kvaliteter mer i paritet med lillebror PS…

Tack för rapport!

 

[Mexikanaren]

Aj, låter som en halvbesvikelse med kvaliteter mer i paritet med lillebror PS…

Tack för rapport!

Ja, speciellt med tanke på priset så hade jag hoppats på lite extra Fortfarande ett bra gjort vin givetvis men inget jag personligen tycker är värt 455kr/flaska.

 

[Finewinedude]

Riktigt trevlig upplevelse.
Ganska tunn i stilen, men elegant. Relativt hög syra men den tar inte över.
I näsan vita ängsblommor och lychee.
Munnen finner man sammetslen riesling med fläderblomsaft och citrus.

 

[StefanAkiko]

BYOB hos mig i torsdags. @Daniel A och @Trydebull från forumet var med .
Visa bifogad bild 23743
Remelluri 2016, Rioja
Medelstor hyfsat komplex doft av persika, aprikos, melon, apelsin, ananas, lite kryddig, kalk
I munnen lite fenoliskt grepp, trevlig koncentration av frukt, hyfsat lång fruktig finish med lite beskt avslut. Bra inledning på kvällen!

Francois Rousset-Martin, Voile No 4 Balanoz 2014, Jura
I doften florkänsla, blommig, äpplen, mandel.
I munnen hög syra, slank, lätt o elegant, otrolig energi, bra finish. Lite anonym, hade förväntat mig mer.
(Mitt vin, @Daniel A satte producenten)

Von Winning Marmar 2018, Pfalz
Stort, koncentrerat vin bakom en ridå av ek. Alldeles för ungt. Känns som Ozyetran integrerat eken bättre än detta. Men detta är iofs ett år yngre.
Provade en slatt idag tre dagar senare och nu har eken lagt till sig lite.
Stor doft med rostade toner, gräddkola, honung, kryddor, gul mogen frukt, grillad citron.
I munnen hög syra, fetkalkig textur, stor mjuk, rund kropp. Lager på lagerkänsla på midpalate. Lång kvalitetsfinish som verkligen dröjer sig kvar läänge. Mycket bra!
(Mitt vin. Ingen gissade Riesling. De flesta gissade Bourgogne)

Guigal, La Dorianne 2012, Condrieu
I doften maffig tropisk frukt, kryddor, ingefära, vanilj, aprikos citrus.
I smaken fet, fläskig, krämig, avrundade fat. Lång finish.
Mycket av allt. Liite för mycket för min smak. Ett glas räcker.

Visa bifogad bild 23744
Tenuta della Terre Nere, Pre Phylloxera La Vigna di Don Peppino 2008
Kändes italienskt direkt. Men varifrån? Inte riktigt nebbiolotanniner. Toscana? Det var Etna. Hyfsat sträva tanniner, rödbärig frukt. Hamnade lite i skymundan bredvid Aalto PS.

AAlto PS 2005
Det här vinet var bara WOW i tordags och den slatten jag provade idag var WOW WOW WOW. Lyxiga integrerade fat. Dyr choklad i mörk körsbärslikör. Läder, tobak. Doftar helt fantastiskt. Otroligt härlig koncentration. Fantastisk finish som bara växer och växer. Varför har jag inte en enda Aalto PS i källaren???

Här började jag tappa koncentrationen tror jag.

Joseph Phelps, Insignia 2011
Också otroligt bra! Fortfarande mycket tanniner. Ek, rostat, mörka bär, vanilj. Stort, koncentrerat, lång finish.

SQN Li’l E 2003
Grenachbaserad. I jämförelse med de yngre jag druckit så var den mer anonym. Slankare, lättare, elegantare. Riktigt bra och superkul att ha provat en äldre SQN!!

Visa bifogad bild 23745
Sen kom den söta flighten, också med superviner. Inga direkta noter här. Kul att ha provat den ovanliga Condrieu Luminescence från Guigal och Olerasay från Mullineux. Tokajivinet från 1988 var det sista som producerades under kommunistregimen om jag förstod det rätt. Himla gott! Sauternen från 1969 - måste köpa mer Sauternes. TBA från Tyskland är heller inte helt fel.

Längtar redan till nästa träff!

Var i Sveriges geografi begicks denna underbara provning?

 

[StefanAkiko]

Det är därför man köper flera så man kan följa dem utan att det tar slut i vinskåpet

Och faktum är att ibland njuter jag lika mycket av nyvunna insikter som av själva vinet. Har till och med köpt viner med dåliga reviews bara för att få en känsla för vad som menas

Wow! Precis pang på vad jag delar din åsikt här. Livet är definitivt för långt för att sluta lära sig nya saker eller att sluta utmana sig själv.
Så fort jag kan öppna flaskor igen fortsätter mitt eget magiska äventyr. Det är inte alltid gott eller prisvärt, men alltid spännande

 

[The Wall]

2009 FX Pichler Riesling Smaragd Dürnsteiner Kellerberg
På Heaven 23 i tisdags kväll, till en grillad rödingfilé, ur ett Spiegelau-glas (har jag för mig) vars kupa påminde om Riedel Veritas chardonnay/viognier. Lite väl kort not eftersom vi satt på restaurang och jag inte ville pilla för mycket med telefonen; direkt från flaskan ganska knuten doft, men petroleum, citronzest och mineraler finns på plats. Även ganska knuten i munnen, men det känns att det finns gott om umph. Fin syra, såklart. Mot senare delen av middagen har vinet öppnat sig mer och nu tittar de behagliga österrikiska riesling-tonerna (för min del påminner det om mogen Rheingau med lite extra allt) fram mer och mer. Även i munnen blir vinet mer samarbetsvilligt och mer lättillgängligt med en härlig harmoni. 14% märks knappt, särskilt inte när det kommer in mat i bilden. Så här i efterhand stör det mig dock en hel del att jag inte bad om att vinet skulle hällas upp på karaff ett tag och sedan tillbaka i flaskan igen. Nåja, som konsumentupplysning kan jag meddela att vinet lär helt klart vinna på luftning i någon timme.

 

[The Wall]

2018 Casanuova di NIttardi Chianti Classico Vigna Doghessa

Det är fortfarande rätt varmt både ute och inne så den flaska som åkte in i kylskåpet i förrgår åker ut, korkas upp och det hälls en skvätt vin i Gabriel Gold, Veritas OW syrah och Zalto Universal innan flaskan åker in i kylskåpet igen. Glasen får stå framme på köksbänken medan jag åker iväg och spelar 9 snabba hål. Tillbaka igen efter 1,5 timme, nyduschad och sista timmen kvar att titta på tredjerundan av The Open.

Efter två (eller är det tre?) andra producenters alster från 2018 som inte har tjusat oss direkt är det med skräckblandad förtjusning som vi närmar oss glasen. Ska det visa sig att Nittardi är lika knuten och ocharmig som Fèlsina och Poggerino?

Gabriel Gold är först ut; lite parfymerad ton som drar åt liljekonvaljer samt torkat cederträ och skolsuddgummi plus lite avbruten gren från en berberisbuske. De vanliga CC-markörerna? Nja, de kanske finns där eftersom man vet det, men det är inte de första intrycken som tittar fram. I munnen då? Syrlig, lite slank och en aning bränd ton (bränt eneträ snarare än ugnsbakad pinjekotte), lite besk och inte riktigt så charmig som Chianti Classico brukar vara. Hm. Dock inte lika svår som de tidigare nämnda producenterna.

Riedel Veritas OW syrah kommer härnäst; lite tätare doft som drar åt jasmin och kaprifol snarare än liljekonvalj. Även en gammal skolpenna med HB-stift finns med i bakgrunden plus att det dyker upp lite välanvänd grå gymnastiksalsmatta. Munnen; rundare i munnen än i Gold, syrlig och medelfyllig, viss beska och faktiskt lite smörkolatoner. Även i det här glaset reagerar vi på att vinet inte upplevs som ”den vanliga Chianti Classicon”, utan känns lite mer svårtillgänglig, plus att körsbärskärnorna och bittermandeln lyser med sin frånvaro.

Zalto Universal är sist på tur; mest knuten doft av de tre glasen och med lite sniffande hittar vi lite mer liljekonvaljer än bittermandel och körsbärskärnor. Kanske lite nyutslagen tulpan också? Vi testar i munnen och här dyker bittermandeln och körsbärskärnorna upp till slut, men de är inte de tydligaste avtrycken. Syrlig och lite ocharmig samt parfymerade toner även i munnen.

Jaha, vad ska man tro om det här? Blir det bättre med lagring? Långlagring? 2018 känns som en synnerligen märklig årgång i Chianti Classico efter att ha provat tre olika producenters enklare (nåja) alster. I nuläget är det inga charmtroll men jag kan ge mig på att de kommer att vara fenomenala om 10-15 år när jag drar korken ur sista flaskan med de klassiska orden ”jag skulle ha köpt fler flaskor”.

2018 överraskar med liljekonvaljer och jasmin istället för bittermandel och körsbärskärnor till den milda grad att undertecknad blir mer än lovligt förvirrad.

 

[LeChat]

2012 Il Poggione Brunello di Montalcino

Elegant, parfymerad, med mognadstoner och unga sjungande syror. Slank med fyllig komplex smak med alltifrån körsbär och rosor till rökt korv, balsamico och nån asiatisk soja. Verkligen helt underbar! Har hunnit dricka drygt en låda av denna 2012 (inte ikväll) och tycker att den har imponerat varje gång. Hoppas mina lådor från 2013, 2015 och 2016 kommer bjuda på något liknande.

 

[buteljen]

Var i Sveriges geografi begicks denna underbara provning?

Lund

 

[The Wall]

2005 Mazzei Serrata Belguardo

Det vankades grillad fläskkotlett från Gårdssällskapet och vad kan passa bättre till det än något från Toscana? Efter en halv evighetsräd i källaren hittar jag ovanstående halvt bortglömda flaska. Efter att ha tagit mig förbi den svårforcerade korken och silat bort korkresterna häller vi vinet i Gabriel StandArt; här möts vi i glaset av tydliga toner av mogen sangiovese (80% sangiovese, 20% alicante nero), på gränsen till etylacetat men ändå inte, alkoholen (13,5%) sticker igenom lite. I munnen; tok-syra, lite klen kropp, för gammal enligt hustrun, kanske på gränsen till enligt mig. En märklig eldighet bara på ovansidan av tungan. Tja, kanske lite ålderstigen men iaf inte totalhavererad. Kanske blir lite mindre bråkig imorgon efter en uppmjukning i kylskåpet över natten.

Lite för gammal eller bara lite för yrvaken?

 

[The Wall]

2020 Jamek Stein am Rain Grüner Veltliner Federspiel

Efter den gamla Maremmaren piggar vi upp oss med lite yngre vitt vin.

Ur Veritas Riesling; tydlig doft av päronsplitt och hela vitpepparkorn samt en aning skolblyertspenna. På det hela ger vinet ett lite dammigt intryck i doften. Munnen; lite lätt spritzig, päronsplitt kommer igen, liksom vitpepparn men nu i nykrossad form. Den måttliga alkoholen (12,5%) känns som att den ligger lite utanpå kroppen. Päronsplitt hänger kvar en del i eftersmaken, liksom eldigheten. Välgjort vin, men i nuläget i yngsta laget.

Vi testar även att hälla vinet i Sophienwald Phoenix Bordeaux; mer utspridd doft med mer päronsplitt och mineraler än vitpepparkorn plus några toner av vattenmelon. I munnen; syrligare och mindre spritz än Veritas Riesling, känsla av att vinet är lite mer tuggbart, ungefär som päronsplitt med krossad vitpeppar på. Ger ett läskande första intryck, men när vinet väl är i munnen inser man att det är ingen törstsläckare av spanskt eller italienskt snitt, utan snarare ett vin som kräver lite eftertanke.

Återbesök? Tja, om vi köper flera flaskor känns det som att vi lär behöva vänta ett par år innan kapsylen skruvas av.

Ungdomlig Päronspritz!

 

[Finewinedude]

Gårdagen firades tillsammans med @Viktor Mörberg här i Umeå.
Alltid skoj att träffa folk från forumet och dricka gott!
Inga nämnvärda noter, utan allt var skitgott!
Leroy Volnay 2000 var i en magisk fas och Salon behöver ingen vidare introduktion.

 

[LeChat]

2016 Château de Saint Cosme Gigondas Hominis Fides (100% grenache)

Wow! Häftigt vin. Smaken är verkligen koncentrerad och intensiv men samtidigt ger den ett väldigt elegant och balanserat intryck i munnen. Dessutom 15,5%, hur går detta ihop? Ingen aning, men är det en druva som gör häpnadsväckande saker så är det ju grenache. Ibland nästintill motbjudande, klumpiga och alkoholstinna. Men så ibland så stämmer allt och de blir eleganta, med en imponerande komplexitet. 2016 Hominis Fides är ett sånt vin. Absolut toppklass i södra Rhone.

 

[buteljen]

2007 Taittinger Champagne Comtes de Champagne Blanc de Blancs Brut
Supergod champagne som jag tycker dricks väldigt bra nu.
Ljust gyllene färg
Stor doft av citruskräm, bakad citrus, lite gula plommon, rökighet, bröd, jäst, honung, nötter. Kanske lite kryddighet i bakgrunden.
I munnen är den otroligt balanserad. Den har en härlig tyngd snarare än nerv och krispighet. Generös snarare än återhållsam. Men ändå fokuserad. Lush. Krämig, koncentrerad frukt. Lång finish.

 

[LeChat]

2018 Casanuova di NIttardi Chianti Classico Vigna Doghessa

Det är fortfarande rätt varmt både ute och inne så den flaska som åkte in i kylskåpet i förrgår åker ut, korkas upp och det hälls en skvätt vin i Gabriel Gold, Veritas OW syrah och Zalto Universal innan flaskan åker in i kylskåpet igen. Glasen får stå framme på köksbänken medan jag åker iväg och spelar 9 snabba hål. Tillbaka igen efter 1,5 timme, nyduschad och sista timmen kvar att titta på tredjerundan av The Open.

Efter två (eller är det tre?) andra producenters alster från 2018 som inte har tjusat oss direkt är det med skräckblandad förtjusning som vi närmar oss glasen. Ska det visa sig att Nittardi är lika knuten och ocharmig som Fèlsina och Poggerino?

Gabriel Gold är först ut; lite parfymerad ton som drar åt liljekonvaljer samt torkat cederträ och skolsuddgummi plus lite avbruten gren från en berberisbuske. De vanliga CC-markörerna? Nja, de kanske finns där eftersom man vet det, men det är inte de första intrycken som tittar fram. I munnen då? Syrlig, lite slank och en aning bränd ton (bränt eneträ snarare än ugnsbakad pinjekotte), lite besk och inte riktigt så charmig som Chianti Classico brukar vara. Hm. Dock inte lika svår som de tidigare nämnda producenterna.

Riedel Veritas OW syrah kommer härnäst; lite tätare doft som drar åt jasmin och kaprifol snarare än liljekonvalj. Även en gammal skolpenna med HB-stift finns med i bakgrunden plus att det dyker upp lite välanvänd grå gymnastiksalsmatta. Munnen; rundare i munnen än i Gold, syrlig och medelfyllig, viss beska och faktiskt lite smörkolatoner. Även i det här glaset reagerar vi på att vinet inte upplevs som ”den vanliga Chianti Classicon”, utan känns lite mer svårtillgänglig, plus att körsbärskärnorna och bittermandeln lyser med sin frånvaro.

Zalto Universal är sist på tur; mest knuten doft av de tre glasen och med lite sniffande hittar vi lite mer liljekonvaljer än bittermandel och körsbärskärnor. Kanske lite nyutslagen tulpan också? Vi testar i munnen och här dyker bittermandeln och körsbärskärnorna upp till slut, men de är inte de tydligaste avtrycken. Syrlig och lite ocharmig samt parfymerade toner även i munnen.

Jaha, vad ska man tro om det här? Blir det bättre med lagring? Långlagring? 2018 känns som en synnerligen märklig årgång i Chianti Classico efter att ha provat tre olika producenters enklare (nåja) alster. I nuläget är det inga charmtroll men jag kan ge mig på att de kommer att vara fenomenala om 10-15 år när jag drar korken ur sista flaskan med de klassiska orden ”jag skulle ha köpt fler flaskor”.

Visa bifogad bild 23821
2018 överraskar med liljekonvaljer och jasmin istället för bittermandel och körsbärskärnor till den milda grad att undertecknad blir mer än lovligt förvirrad.

En eloge till dig, @The Wall, för ditt enträgna skrivande! Lite för mycket glasfakta för min smak dock. Men du räds inte att skriva en rad, det uppskattar jag. Antingen dricker FW medlemmar på tok för lite vin alternativt är de några lata j-vlar som inte orkar dela med sig om vad de dricker. Tror på det senare…

 

[Mexikanaren]

Visa bifogad bild 23851

2007 Taittinger Champagne Comtes de Champagne Blanc de Blancs Brut
Supergod champagne som jag tycker dricks väldigt bra nu.
Ljust gyllene färg
Stor doft av citruskräm, bakad citrus, lite gula plommon, rökighet, bröd, jäst, honung, nötter. Kanske lite kryddighet i bakgrunden.
I munnen är den otroligt balanserad. Den har en härlig tyngd snarare än nerv och krispighet. Generös snarare än återhållsam. Men ändå fokuserad. Lush. Krämig, koncentrerad frukt. Lång finish.

Med tanke på hur mycket prat det varit om fnös i Comtes 2008 så är jag lite nyfiken på om det fanns något i denna?

https://www.finewines.se/threads/comtes-2008-faellning.6603/