Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[buteljen]

NV Bodegas San Francisco Javier Viña Corrales Fino Pago Balbaina
Googlar man på vinet så kan man läsa att Peter Sisseck länge har letat efter rätt plats att skapa en vit Pingus. 2017 annonserade han att nu har han hittat platsen och att han köpt en bodega i Jerez (Bodega San Francisco Javier), en Fino solera och 10 ha vinmark.

Han kör samma resonemang som Equipo Navazos vad gäller terrior, ursprung etc:
“People have always encouraged me to make a white Pingus, but I must admit that I never managed to produce an excellent Albillo in Ribera del Duero. For some time, I thought that Galicia might be the place, but I finally realised that I could not see the wood for the trees. Fino is Spain’s greatest white wine! I want to produce a white rather than a fortified wine and go back to the origins; all over the world, wine comes from the vineyard.”
"The problem with sherry is that it has been sold to the world as an aperitif. In Champagne, terroir was not mentioned until great vignerons like Selosse emerged."

Projektet är en joint venture med Carlos del Rio (från Gonzalez-Byass sherrydynasti). Den soleran de köpte har sitt ursprung tillbaka till 1974 då almacenistan Angel Zamorano Corrales startade upp i Jerez. Efter diverse omstruktureringar och ägarbyten så ägs och marknadsförs den nu av Sisseck i två separata soleras. “Vina Corrales” fylls på med must från pago Balbaina och “Vina La Cruz” fylls på med must från pago Macharnudo (och lagras vidare mer som en Amontillado).

Vingårdarna de köpt är 8 ha i pago Balbaina (högre höjd, ger elegantare viner) och 2 ha i pago Macharnudo Alto (mer inland, ger fylligare viner).

I april 2020 släpptes det första vinet (1200 fl), 8-9 år gammalt, en rama. I november 2020 släpptes en andra release (4000 fl, det jag provat). Man har valt att buteljera i en Bourgogneflaska för att poängtera att detta är ett "vitt vin snarare än en sherry". Etiketten är enkel och elegant och man nämner årgång både på fram och baksidan + på korken. Priset ligger ungefär i paritet med motsvarande ålder i Tio Pepes Palmaserie.

Plockade fram en Tio Pepe Dos Palmas som en referens. Corrales ligger någonstans mellan Dos och Tres Palmas i jämförelse vad gäller ålder (8-10 år).

Dos Palmas
Lite mörkare gyllene färg.
Intensivt nötig och jästig. Mycket florkänsla. Större doft, mer rustik, volymen påskruvad. Vassare, skarpare.. Lång lite halvbrutal finish.

Corrales
Lite ljusare gyllene färg,
Elegant nötig och jästig. Mer dämpad florkänsla. Finstämd och elegant. Rund och mjuk i kanterna. Mer vinös. Lång fräsch finish.

Corrales får mer än väl godkänt. Beställde genast en låda medans det finns kvar i några butiker .

 

[The Wall]

Corrales får mer än väl godkänt. Beställde genast en låda medans de finns kvar .

Men vaff….? ”Utgått online”. Jaha, det blir till att ta sig till en butik i närtid då. Det är inte alltid lätt eller okostsamt att hänga på när @buteljen rekommenderar.

 

[Mattias Schyberg]

Precis hemkommen från rikets tredje största, men näst trevligaste storstad – Malmö! Solen skiner här också. Öppnade därför upp ett spontanköp från senaste släppet på bolaget. J H Meyer och Palmiet borde inte vara okänt på forumet. Minns med stor glädje mitt första möte med det röda med samma namn som @Ekdahl hade med sig på en byob om jag inte minns fel? Väldigt kompetent vin som i princip samtliga närvarande placerade i Bourgogne.

Nåväl, det var några år sedan…

Den vita chardonnay:n från 2019 är inte fel heller. Medelfylligt och elegant med ganska skarp syra och stram frukt av det återhållna slaget. Kompetent vin med viss djup. Inslag av krämig kanderad citrus, grön melon och mandelmjöl samt lite nätta ångor av ostkant, smöriga pinjenötter, halm och mogna gröna äppleskal. Kvalitativ chardonnay som stilmässigt påminner om en riktigt bra, något enklare bourgogne med karaktär. Väl värt sin peng om man är ute efter en bra och elegant vardagschardonnay. (89p)

 

[buteljen]

Men vaff….? ”Utgått online”. Jaha, det blir till att ta sig till en butik i närtid då. Det är inte alltid lätt eller okostsamt att hänga på när @buteljen rekommenderar.

Haha ändrade precis den lydelsen för jag kom på att det endast finns kvar i några butiker

 

[The Wall]

2020 Bonny Doon Vin Gris de Cigare

Stilla rosévin är normalt sett inte mitt glas vin (”det smakar f-n och passar till ingenting”), men det skulle ju eventuellt kunna finnas något drickbart undantag och då får man helt enkelt börja leta. Visst, till grekisk sallad en solig och varm sommardag kan det fungera med ett glas svalt rosévin och förmodligen några andra rätter också, men det finns oftare ett annat lämpligare alternativ. Tycker jag. Dessutom är jag lätt misstänksam mot viner med annan färg än vit/gul som bör ”serveras vid 8-10 grader”. Vill man eliminera ytterligare karaktär från ett redan karaktärslöst vin?

Av mina tidigare, ibland något motvilliga, erfarenheter har jag kunnat konstatera att det normalt sett föreligger en direkt korrelation mellan pris och prestanda, omkring 150 kr är en rätt bra utgångspunkt att börja på och sedan arbeta sig uppåt i pris. Nästa frågetecken är om man ska ge sig på ”producenter som normalt gör bra vin men som har börjat göra rosévin” eller hålla sig till etablerade/specialiserade rosévinsproducenter/distrikt (om man bara framställer rosévin borde man blir ganska bra på det eller är man oduglig på både vitt och rött?). På tillfälliga hyllan i lokala butiken fick jag syn på ovanstående vin och tänkte att det kunde vara värt ett försök.

Bonny Doon Vineyard grundades/ägdes av Randall Grahm sedan 1983 (men såldes i början av 2020) och är för mig mest känt för sin utmärkta kaliforniska Châteuneuf-du-Pape ”Le Cigare Volant”. Randall Grahm förespråkade relativt tidigt bl a betydelsen av terroir, fördelar med skruvkork och biodynamisk odling. Nåja, rosevinet innehåller 71% grenache, 11% cinsault, 5% clairette, 5% grenache blanc, 4% mourvèdre och 4% vermentino (lite otippat, även om druvan förekommer i bl a Languedoc-Roussillon och Provence). 13,5% alkoholhalt.

Jahapp, på med pilotsolbrillor, rosa pikétröja och i med pomada i håret (med 3 mm långt hår på huvudet verkar dock den där riktiga Stureplansstekar-backslicken inte riktigt infinna sig), sedan ut med flaskan ur kylen, kristch med kapsylen och ner i Gabriel StandArt;

Sniffar och hittar toner av….ingenting. Ok då, jag anstränger mig en smula och hittar lite jordgubbstoner trots allt. Kul. Munnen? Viss beska, lite överdrivet utspädd lingondricka och möjligen omogna jordgubbar i eftersmaken. Efter en liten stund har jordgubbarna dock mognat och placerat sig i smaken snarare än i eftersmaken. Jahapp, det kanske blir lite bättre med någon form av mat? Vi får väl ge vinet en chans till kvällens grillade lövbiff med sallad, men jag tar nog en liten tur ner i källaren för att leta fram ”ett annat lämpligare alternativ”. Och till maten? Nja, lite bättre men fortfarande inte i nivå med mitt lämpligare alternativ.

Någon som har tips på andra drickbara stilla roséviner? By.Ott (179 kr) och Miraval (185 kr) är det närmaste jag har kommit på senare tid. Château de Selle från Domaine Ott var helt ok för några år sedan om jag inte minns fel, även om prislappen var lite i saftigaste laget. Clos Cibonnes viner är visserligen välgjorda men jag tycker tyvärr att de är lite för enkla för sin prislapp.

Förmodligen högre drickfaktor än schtekar-faktor, rosa pikétröja eller inte.

 

[The Wall]

2017 Ferdinando Principiano Barbera d’Alba ”Laura”

Barbera är normalt inte en druva som ligger långt upp på måste-dricka-listan, men i rätt händer så kan det bli väldigt bra. Fernandino Principiano är uppenbarligen rätt händer för att få till smaker som passar min gom.

Korkar upp, häller i karaff som åker in i kylen och avdelar en liten skvätt i Gabriel StandArt; lite rökt chark och skogschampinjoner och i bakgrunden dämpade slånbärstoner. I munnen syrligt och relativt beskt, lite slånbär och lätt rökighet i fin harmoni. Visar sig vara en finfin följeslagare till den grillade lövbiffen med sallad. Något negativt? Ja, jag skulle kylt vinet några grader till, till ungefär 16-17 grader istället för de 19-20 som det blev nu.

Lite senare när vinet fått lite luft har rökigheten avtagit och ersatts av en grönare ton, typ avbruten gren från en slånbärsbuske och lite grön paprika/paprikastjälk. I munnen kvarstår syrligheten och det är uppenbart att det behövs lite blodigt protein för att hantera syran på bästa sätt och nu dyker det även upp lite körsbärskärnor. Trots viss motsträvighet känns vinet ändå lättklunkat, 12,5% lär hjälpa till, men inte på samma lätta sätt som en rätt tempererad högklassig Beaujolais, utan mer ”eeeeh, you take another a-sip…ok..?”.

"You consider rosé, eh? I will give-a you an offer you can't refuse-a, eh?"

 

[Ekdahl]

Visa bifogad bild 23876

Precis hemkommen från rikets tredje största, men näst trevligaste storstad – Malmö! Solen skiner här också. Öppnade därför upp ett spontanköp från senaste släppet på bolaget. J H Meyer och Palmiet borde inte vara okänt på forumet. Minns med stor glädje mitt första möte med det röda med samma namn som @Ekdahl hade med sig på en byob om jag inte minns fel? Väldigt kompetent vin som i princip samtliga närvarande placerade i Bourgogne.

Nåväl, det var några år sedan…

Den vita chardonnay:n från 2019 är inte fel heller. Medelfylligt och elegant med ganska skarp syra och stram frukt av det återhållna slaget. Kompetent vin med viss djup. Inslag av krämig kanderad citrus, grön melon och mandelmjöl samt lite nätta ångor av ostkant, smöriga pinjenötter, halm och mogna gröna äppleskal. Kvalitativ chardonnay som stilmässigt påminner om en riktigt bra, något enklare bourgogne med karaktär. Väl värt sin peng om man är ute efter en bra och elegant vardagschardonnay. (89p)

Ja det var några år sedan, och ett bra tag sedan vi var på gemensam en boyb. Kanske dags snart igen?
Visst är JH Meyer bra och jag har själv beställt ett gäng av denna Chardonnay.
Uppfattade du den som redo att dricka? Den är ändå rätt ung. De flesta Chardonnay oavsett ursprung/producent brukar behöva minst ca 5 år i mitt tycke.

 

[Mattias Schyberg]

Ja det var några år sedan, och ett bra tag sedan vi var på gemensam en boyb. Kanske dags snart igen?
Visst är JH Meyer bra och jag har själv beställt ett gäng av denna Chardonnay.
Uppfattade du den som redo att dricka? Den är ändå rätt ung. De flesta Chardonnay oavsett ursprung/producent brukar behöva minst ca 5 år i mitt tycke.

Absolut dags att träffas! Om vinet ifråga är klart att dricka är värt att diskutera. Skulle absolut tro att det är ett vin som kommer ha mer att ge med några års lagring, men är osäker på hur långt det räcker. Saknar lite intensitet jämfört med högklassig, ung bourgogne.

 

[Ekdahl]

Absolut dags att träffas! Om vinet ifråga är klart att dricka är värt att diskutera. Skulle absolut tro att det är ett vin som kommer ha mer att ge med några år lagring, men är osäker på hur långt det räcker. Saknar lite intensitet jämfört med högklassig, ung bourgogne.

Ja, man får väl ha rimliga förväntningar med tanke på prislappen.
Och en högklassig bourgogne behöver väl å andra sidan helst +10 år innan man knäcker den. Fast kan vara otroliga upplevelser även som unga. Kan nästan tycka att det är viktigare att ha några års lagring på en ”sämre” (typ vad man får för 200kr) Chardonnay för att slipa av lite skavanker.

 

[Mattias Schyberg]

Ja, man får väl ha rimliga förväntningar med tanke på prislappen.
Och en högklassig bourgogne behöver väl å andra sidan helst +10 år innan man knäcker den. Fast kan vara otroliga upplevelser även som unga. Kan nästan tycka att det är viktigare att ha några års lagring på en ”sämre” (typ vad man får för 200kr) Chardonnay för att slipa av lite skavanker.

Högklassiga viner tycker jag utmärker sig oavsett fas, men jag är med dig på resonemanget. Det är skillnad på optimalt drickfönster och kvalitet .

 

[LarsW]

Bucca Light 2015 (Beaucastel CdR Coudoulet)

Körsbär, plommon och och blöt tobak i näsan. Blodig biff, ek och rosmarin!
I munnen är det svalt och elegant. Lagom syrliga körsbär och lingon. Sån lite metall från blodig råbiff. Eken och rosmarin från doften är lika tydlig i smaken. Syran och tanninerna är spänstiga och håller skeppet i rätt kurs.

Även om jag och min vän kallar detta lite vanvördigt för Bucca light är det inget lätt vin. CdR när den är som bäst.

Mums på flaska.
89p

 

[Crist(al)ian 77]

2020 Bonny Doon Vin Gris de Cigare

Stilla rosévin är normalt sett inte mitt glas vin (”det smakar f-n och passar till ingenting”), men det skulle ju eventuellt kunna finnas något drickbart undantag och då får man helt enkelt börja leta. Visst, till grekisk sallad en solig och varm sommardag kan det fungera med ett glas svalt rosévin och förmodligen några andra rätter också, men det finns oftare ett annat lämpligare alternativ. Tycker jag. Dessutom är jag lätt misstänksam mot viner med annan färg än vit/gul som bör ”serveras vid 8-10 grader”. Vill man eliminera ytterligare karaktär från ett redan karaktärslöst vin?

Av mina tidigare, ibland något motvilliga, erfarenheter har jag kunnat konstatera att det normalt sett föreligger en direkt korrelation mellan pris och prestanda, omkring 150 kr är en rätt bra utgångspunkt att börja på och sedan arbeta sig uppåt i pris. Nästa frågetecken är om man ska ge sig på ”producenter som normalt gör bra vin men som har börjat göra rosévin” eller hålla sig till etablerade/specialiserade rosévinsproducenter/distrikt (om man bara framställer rosévin borde man blir ganska bra på det eller är man oduglig på både vitt och rött?). På tillfälliga hyllan i lokala butiken fick jag syn på ovanstående vin och tänkte att det kunde vara värt ett försök.

Bonny Doon Vineyard grundades/ägdes av Randall Grahm sedan 1983 (men såldes i början av 2020) och är för mig mest känt för sin utmärkta kaliforniska Châteuneuf-du-Pape ”Le Cigare Volant”. Randall Grahm förespråkade relativt tidigt bl a betydelsen av terroir, fördelar med skruvkork och biodynamisk odling. Nåja, rosevinet innehåller 71% grenache, 11% cinsault, 5% clairette, 5% grenache blanc, 4% mourvèdre och 4% vermentino (lite otippat, även om druvan förekommer i bl a Languedoc-Roussillon och Provence). 13,5% alkoholhalt.

Jahapp, på med pilotsolbrillor, rosa pikétröja och i med pomada i håret (med 3 mm långt hår på huvudet verkar dock den där riktiga Stureplansstekar-backslicken inte riktigt infinna sig), sedan ut med flaskan ur kylen, kristch med kapsylen och ner i Gabriel StandArt;

Sniffar och hittar toner av….ingenting. Ok då, jag anstränger mig en smula och hittar lite jordgubbstoner trots allt. Kul. Munnen? Viss beska, lite överdrivet utspädd lingondricka och möjligen omogna jordgubbar i eftersmaken. Efter en liten stund har jordgubbarna dock mognat och placerat sig i smaken snarare än i eftersmaken. Jahapp, det kanske blir lite bättre med någon form av mat? Vi får väl ge vinet en chans till kvällens grillade lövbiff med sallad, men jag tar nog en liten tur ner i källaren för att leta fram ”ett annat lämpligare alternativ”. Och till maten? Nja, lite bättre men fortfarande inte i nivå med mitt lämpligare alternativ.

Någon som har tips på andra drickbara stilla roséviner? By.Ott (179 kr) och Miraval (185 kr) är det närmaste jag har kommit på senare tid. Château de Selle från Domaine Ott var helt ok för några år sedan om jag inte minns fel, även om prislappen var lite i saftigaste laget. Clos Cibonnes viner är visserligen välgjorda men jag tycker tyvärr att de är lite för enkla för sin prislapp.

Visa bifogad bild 23878

Förmodligen högre drickfaktor än schtekar-faktor, rosa pikétröja eller inte.

För 6 år sedan hade vi en roséprovning av både bubbel och stilla. Efter den provningen beslutade @Sörplarn med allas välsignelse att fortsättningsvis bara köra bubbelprovningar när det gäller rosé.

Ska jag välja något rosévin att testa är det Esclans självbetitlade vin. Minns det som drickbart om alternativen är sämre...

Efter det har jag bara haft stilla rosé i min mun en gång och det var Puy Chéri som nästan tog livet av samtliga.

 

[buteljen]

Någon som har tips på andra drickbara stilla roséviner?

Jamais har givit Contino 2019 från Rioja 92 p. Tänkte jag skulle prova den mot Cibonnes viner men det har inte blivit av.

 

[Pontus]

2010 Penfolds ST Henri Shiraz. Koncentrerad doft av mörk frukt, läder, cigarrlåda och en touch eukalyptus. Härligt fyllig munkänsla, verkligen koncentrerat och maffigt. Smak av mörk frukt, tobak, blod och mandelmassa. Komplex och lång eftersmak med lager på lagerkänsla. Otroligt gott redan dag ett, men ett eller två snäpp bättre på alla plan dag två. Kan bli stort om 5-10 år? 94++.

 

[The Wall]

Jamais har givit Contino 2019 från Rioja 92 p. Tänkte jag skulle prova den mot Cibonnes viner men det har inte blivit av.

Hm, det kan vara värt ett framtida försök.

 

[buteljen]

Hm, det kan vara värt ett framtida försök.

Även Dido La Solució Rosa från Montsant (i tidigare årgång) har fått +90 av honom.

 

[Daniel B]

Det är lätt att hamna på Instagram när det vankas inlägg av enklare slag. Når där en lite annan ”målgrupp” än här på gott och ont. Speciellt brukar restaurangfolk lysa med sin frånvaro på vårt kära entusiastforum och det är svårt att få hit dem.

Hade faktiskt gärna sett ett instaflöde här på forumet där enbart våra registrerade medlemmars inlägg fångas upp av de som vill. Har för mig att det är möjligt att få till på ett eller annat vis? Ping @Daniel B

På så vis kan den som inte vill ha Instagram ändå få möjlighet att se intressanta inlägg av finewines-folk..

Yes, det bör vara möjligt med lite trixande efter att forumet uppdaterats!

 

[Poussard]

2020 Bonny Doon Vin Gris de Cigare

Stilla rosévin är normalt sett inte mitt glas vin (”det smakar f-n och passar till ingenting”), men det skulle ju eventuellt kunna finnas något drickbart undantag och då får man helt enkelt börja leta. Visst, till grekisk sallad en solig och varm sommardag kan det fungera med ett glas svalt rosévin och förmodligen några andra rätter också, men det finns oftare ett annat lämpligare alternativ. Tycker jag. Dessutom är jag lätt misstänksam mot viner med annan färg än vit/gul som bör ”serveras vid 8-10 grader”. Vill man eliminera ytterligare karaktär från ett redan karaktärslöst vin?

Av mina tidigare, ibland något motvilliga, erfarenheter har jag kunnat konstatera att det normalt sett föreligger en direkt korrelation mellan pris och prestanda, omkring 150 kr är en rätt bra utgångspunkt att börja på och sedan arbeta sig uppåt i pris. Nästa frågetecken är om man ska ge sig på ”producenter som normalt gör bra vin men som har börjat göra rosévin” eller hålla sig till etablerade/specialiserade rosévinsproducenter/distrikt (om man bara framställer rosévin borde man blir ganska bra på det eller är man oduglig på både vitt och rött?). På tillfälliga hyllan i lokala butiken fick jag syn på ovanstående vin och tänkte att det kunde vara värt ett försök.

Bonny Doon Vineyard grundades/ägdes av Randall Grahm sedan 1983 (men såldes i början av 2020) och är för mig mest känt för sin utmärkta kaliforniska Châteuneuf-du-Pape ”Le Cigare Volant”. Randall Grahm förespråkade relativt tidigt bl a betydelsen av terroir, fördelar med skruvkork och biodynamisk odling. Nåja, rosevinet innehåller 71% grenache, 11% cinsault, 5% clairette, 5% grenache blanc, 4% mourvèdre och 4% vermentino (lite otippat, även om druvan förekommer i bl a Languedoc-Roussillon och Provence). 13,5% alkoholhalt.

Jahapp, på med pilotsolbrillor, rosa pikétröja och i med pomada i håret (med 3 mm långt hår på huvudet verkar dock den där riktiga Stureplansstekar-backslicken inte riktigt infinna sig), sedan ut med flaskan ur kylen, kristch med kapsylen och ner i Gabriel StandArt;

Sniffar och hittar toner av….ingenting. Ok då, jag anstränger mig en smula och hittar lite jordgubbstoner trots allt. Kul. Munnen? Viss beska, lite överdrivet utspädd lingondricka och möjligen omogna jordgubbar i eftersmaken. Efter en liten stund har jordgubbarna dock mognat och placerat sig i smaken snarare än i eftersmaken. Jahapp, det kanske blir lite bättre med någon form av mat? Vi får väl ge vinet en chans till kvällens grillade lövbiff med sallad, men jag tar nog en liten tur ner i källaren för att leta fram ”ett annat lämpligare alternativ”. Och till maten? Nja, lite bättre men fortfarande inte i nivå med mitt lämpligare alternativ.

Någon som har tips på andra drickbara stilla roséviner? By.Ott (179 kr) och Miraval (185 kr) är det närmaste jag har kommit på senare tid. Château de Selle från Domaine Ott var helt ok för några år sedan om jag inte minns fel, även om prislappen var lite i saftigaste laget. Clos Cibonnes viner är visserligen välgjorda men jag tycker tyvärr att de är lite för enkla för sin prislapp.

Visa bifogad bild 23878

Förmodligen högre drickfaktor än schtekar-faktor, rosa pikétröja eller inte.

Rose de Diel är helt ok. 93897 är artikelnumret.

 

[The Wall]

Rose de Diel är helt ok. 93897 är artikelnumret.

Tack, det är värt ett försök.

 

[Mattias Schyberg]

Plockade upp några flaskor Piedrasassi idag så blev lite sugen att testa.

I näsan så känns tydlig kryddighet och lite hintar av björnbär, rök och läder.

I munnen så gör sig den starka svartpepparsmaken åter påmind med ganska mjuka och avrundade tanniner och en liten släng av något jag associerar med torkade körsbär(?).
Nästan lite blåbär blandat med kakao i eftersmaken. En sån där lätt sötaktig smak som man för från bären men den mer fulla kroppen man får från kakaon.
Bra längd och inte för extraherat eller svulstigt så skulle nog ge denna 90p personligen då den saknar en del komplexitet för att nå högre.

Dags för mig att prova. Har även sett mycket delade meningar om vinet annorstädes, men tycker själv att jag fick ganska precis vad jag hade väntat mig.

Köttigt och lätt animaliskt. Peppar, kakao och lite olivspad. Kaffekaramell, kryddnejlika och tobak ihop med salmiak, uns krutrök och en hel del mogna björnbär. Drygt medelfyllig kropp. Finessrikt med hög intensitet och lång balanserad smak. Strukturerat, koncentrerat och tillgängligt. Norra Rhône och en relativt tillrättalagd Côte-Rôtie är lätt att tänka som referens. Riktigt bra och borde nog tjäna på några års lagring skulle jag tro. (92p)

Gillar stilen. Känns möjligen som det finns en del fat och/eller malo som behöver integreras mer för topprestation, men är ganska okänslig mot sånt. Kommer köpa mer om jag kommer över ett par flaskor, trots den sämsta tänkbara flaskformen för mina vinkylar, men det får det vara värt. Har för mig att @Crist(al)ian 77 blev imponerad av förra årgången vid någon byob hemma hos mig. Ser ju nästan ut som en SQN-flaska.

2017 Piedrasassi Santa Maria Valley Bien Nacido Vineyard