2019 JH Meyer Palmiet Chardonnay (och lite riesling-uppdatering)
Efter
@Mattias Schyberg s
tips på en bra vardagschardonnay blev jag nyfiken och inhandlade två flaskor. Tanken var att jämföra den med Cordiers Bourgogne Vielles Vignes, men det får bli vid ett senare tillfälle istället.
Ur med korken, ner i karaff, in i kylen i ungefär en timme och sedan ner i
Zalto Bourgogne; mineraler och citrustoner är det första som slår emot i näsan och det känns initialt som Bourgogne, men ändå inte riktigt. Det finns även med lite smörkolatoner i bakgrunden och lite lite lite knallpulver, typ avfyrat igår på 50 meters håll. Jag får lite gammaldags (nåja) USA-triggning på doften, det påminner lite om hur chardonnay från lämpligt svalt område i USA kunde te sig för 10-15 år sedan.
I munnen då? Jo, ”typiskt ZA, fast lite elegantare” säger jag nu när jag vet vad det är för vin, men om jag hade fått det blint? Tja, kanske USA ändå, men det är för lite ”extra allt” och för spetsigt intryck för att det ska passa som en klockren USA-chardonnay. Smakmässigt kommer citrustonerna igen på ett behagligt sätt och det finns faktiskt klart närvarande syra. Eftersmaken blir aningen besk och påminner om skalet på Granny Smith. 13% alkoholhalt och det känns lite, men ändå inte. Återbesök? Jajamänsan, bara inte tillgången hinner sina helt och hållet innan jag hittar till sovjetbolaget igen.
Det här var ju exakt det vin som jag efterlyste till rödingfilén med citronsås i
fredagens riesling-race så det blev givetvis repris på den maträtten, dock med skillnaden att filén stektes hårt på skinnsidan och östes med generösa mängder smör under tiden. Citrustonerna i vinet ackompanjerade citronsåsen ypperligt och syran tog finfint hand om fetman i såsen. Dessutom, gräslöken var det lilla extra som lyfte såsen.
Lite senare på kvällen hällde vi även upp en skvätt i
Veritas Oaked Chardonnay och till min förvåning upplevde vi vinet som lite lenare/mer harmoniskt och inte fullt så spetsigt som i Zalto. Det tittade fram lite grus/blyerts/mineral i doften och smakmässigt kändes alkoholen lite mer dämpad. Det verkar som om Zalto lyfter fram intrycken på ett tydligare sätt, vilket är bra när man eftersträvar just tydlighet. Veritas kändes faktiskt nästan som ett lämpligare val om man ville sitta och sippa på vinet efter maten, även om jag har lite svårt för formen på just Veritas Oaked Chardonnay.
Bonusinfo; vi testade även en liten skvätt (i Veritas Riesling) av de fyra
Winning-vinerna från i fredags och utan att dissekera vinerna på nytt kan vi konstatera att Win Win faktiskt hade hållit sig rätt bra i kylen och undgick såsdöden den här gången. De övriga tre hade intrycken slipats av något och vinerna kändes inte lika yrvakna som i fredags. Samtliga viner blev som förutspått brädade av Palmiet till fisken.
Om Bourgogne låg i Sydafrika skulle det förmodligen bli så här.
Fina fisken trivs i generösa mängder med smör i stekpannan. Ska kanske vara mindre generös med fisken nästa gång. Eller dela upp filén ytterligare. Eller köpa större tallrikar.
Gillar också den vinstilen och tycker också de funkar utmärkt att dricka ungt.
