Har skrivit om kvällens vin tidigare på forumet men blev så upprymd och exalterad efter att druckit det ikväll igen att jag inte kan låta bli att göra en post.
Historien bakom är en aning speciell. Brukar ju oftast köpa det mesta via Systembolaget eller i Danmark samt ibland via någon europisk vinhandlare. Sedan givetvis på plats hos producenter när det givits tillfälle.
Men just det här vinet kommer från lite oväntat håll – nämligen norska Vinmonopolet.
För några år sedan började jag kolla på deras hemsida och insåg snabbt att de hade en hel del kul viner som inte fanns hos Systembolaget men samtidigt kändes prisläget helt fel. Men efter att skannat igenom sortimentet började jag ändra uppfattning. Det fanns en hel del viner som hade ett ganska attraktivt prisläge. Kanske var det också så att vid tidpunkten var norska och svenska kronan ungefär lika värda, vilket gjorde jämförelsen enkel.
Nu var det ju så att just detta vin ifråga inte fanns på Systembolaget men väl i Danmark. Där betingade det ett pris om 1.200kr - men i danska vilket då motsvarade ca: 1.600kr i svenska kronor.
Priset på Vinmonopolet var ca: 750kr i SEK. Klart man blev intresserad men samtidigt lite misstänksam. Varför denna enorma prisskillnad?
Nu återstod ju frågan hur detta skulle lösas och komma hem till källaren. Har en svägerska som bor i Norge men samtidigt kändes det inte så lockande. Istället blev det en kollega som förvisso är svensk men bott ett tag i Norge och dessutom med ett stort vinintresse.
Inga problem sa han – jag fixar. Inköp och pengaöverföring klart och nu var det bara leverans till Sverige som saknades. Så kom dagen då han skulle ner med familjen till Skåne och besöka sin mamma och övriga släkt. Jag väntade med spänning på mina flaskor – och de var fler är tre.
Det ingen av oss riktigt tänkte på i förväg var ju att Norge inte är ett EU-land och även om den normala smuggelvägen går från Sverige till Norge så var ju detta rent tekniskt samma sak fast omvänt…
Nu gick allt bra men så här efteråt inser man ju att det kunde gått helt galet. Får hoppas det är preskriberat.
2010 Araujo Estate, Napa Valley – ”Altagracia” har en mörk, djup rubinröd färg. Doften är först enorm med massor av stall, animaliska inslag samt gödsel och svettig häst. Smort läder och orientalisk kryddighet efterhand med medicinaltoner. Mocka, rostat kaffe och mörk choklad med jordiga och varma toner. Kanel, kardemumma, järn och mineralitet. Galet god doft. Först som en Bordeaux från västra stranden och sedan lika plötsligt från östra.
Smaken är ren, frisk och koncentrerad med riktigt fin fruktighet av cassis, jordgubbar och hallon med inslag av blåbär och svartvinbär. Helt integrerade tanniner med inslag av citrus/apelsinskal i eftersmaken som är superelegant och polerad. Vanilj, espresso på slutet som ger ett karamelligt och gott avslut på det hela. Riktigt gott och både hedonistiskt samt njutbart (98p).
Skrev nog lite mer om producenten senast och får hänvisa dit men med tanke på att detta betraktas som ett ”andra vin” undrar man ju hur förstavinet smakar. Har aldrig provat men önskar att den dagen någon gång kommer. Kanske via Norge?
Inledde kvällen med rester från gårdagen:
2019 Château de Nages, Costières-de-Nîmes ”JT Blanc” har en lätt guldgul färg med inslag av citrongult. Doften är stor och fruktig av persika, aprikos och litche. Grönt gräs, örtighet och en känsla av lakrits och engelsk smörkola. Hav, tång och sälta med musslor och skaldjur på slutet. Komplex doft.
Smaken är låg i syran med ett tydligt eldigt inslag av bitterhet och torkad frukt. Smörkola, lakrits och litche samt persika. Närmast en lustig känsla av det som brukar kallas ”Hollands Dropps” – typ brun och svart lakrits. Udda. Bra och spännande vin men alltför tungt för min smak. Inget inköp för källaren men absolut värt att prova en flaska (90p).