Förra veckan blev det ett besök på L’Enoteca i Malmö. Kommer ju helt klart återvända dit snart igen! Bokade in mig på Wine Makers Corner med Andrea Farinetti från Borgogno 8e mars (om någon sydforumit ska dit, hojta till!). Inte vin jag vanligtvis går igång på, men jag är redo att omvändas. Den här kvällen blev det:
2014 Arnaud Ente, Bourgogne Blanc
Jag vet inte riktigt var Ente placerar sig på skalan av välrenommerade och överprisade Bourgogneproducenter. Av instegsvinet att döma lär det vara en bit upp på stegen?
Det är ett mycket expressivt vin, trots en viss bångstyrig ungdom. Tropisk frukt, citrus, fina fat, lite popcornig smörighet. På tungan är det bra tryck i allt! Frukt, syra och eftersmak. Ett riktigt välkomponerat och seriöst bra vin.
91p.
Rött blint
Fick ett litet glas med ett lätt genomskinligt rödvin som mellanspel. Uppmanades att gissa land och druva.
Rödbärigt, lite gummi, gravt gräsigt. Ganska säreget, och fick väldigt hög igenkänningsfaktor direkt! Naturvin? Smaken är härligt bärigt och rätt kryddigt. Funderade först på om det kunde vara en modern spansk garnacha, men det stämde inte riktigt. Men sedan kom jag på vad det påminde om! Ungerskt vin - någon av deras lokala druvor jag inte kom ihåg namnet på. BOOM! Stort leende på den.
Facit:
2013 Gál Tibor, Kadarka
2005 Oddero Barolo Vigna Rionda
Riktigt tung, plommon, anis, “mörka röda bär”, en tomatkvist. Smaken har ett bra djup men säger inte så mycket. Skarp syra och tung strävhet. Inte särskilt tillgänglig, och alkoholen känns lite väl framträdande (14,5 %). Låter kanske mer negativt än det egentligen är; vinet är bra och det här potential!
90p.
2008 István Szepsy, Tokaji Aszú 6 Puttonyos
Förvånansvärt nog visar det sig att det här är min första 6p från Szepsy. Tokajis stora kultodlare, som har betytt otroligt mycket för regionen. Kul att dricka hans flagskepp!
Tokintensiv doft fylld med aprikos, torkade dadlar, honung, en skål med kanderad frukt, lite cremé brulée. På tungan är det med aprikos och mycket honung, följt av lite brända toner, nötter och lite russin. Botrytistonerna tyckte jag låg lite i bakgrunden. Lite oklar sötma. Enligt Szepsys webbsida brukar hans 6 puttonyos ligga på 220-240 gram socker per liter. Det är högt jämfört med andra producenter, men skulle tippa på att 2008an kan ha ytterligare några gram med tanke på att årgången generellt resulterade i väldigt söta viner. Det märks, i alla fall! Det här är tjockt med socker. Men det lyfts också, i vanlig ordning, upp av en rejäl syra. Lite mer pang-på än dÝquems elegans, men fan om inte det här är minst lika gott!
94p.
Ett par dagar senare testades Moccasin i Malmö. Elegant och schysst mat för rimlig peng, och en rolig vinlista!
2005 Barranco Oscuro, Cerro Las Monjas 1368
En kär gammal vän, det här.
Ser ut som, och luktar lite, solblekt rödtegel. Anis, lakrits, läder, vagt skitig och lite allmänt “anti-fruktig”. Riktigt kul doft! Tillskillnad från 1998an (som jag också drack på Moccasin) vet den här inte riktigt vad den vill än. Det är lite spretigt och kantigt, och ganska mycket kärv lingondricka över det hela. Betydligt mer syra än tanniner, även om det senare hälsar på i eftersmaken. Det är bra, men jag blev lite besviken.
89p.
2010 Dehours, Coteaux Champenois Les Rieux
100 % chardonnay, 18 månader på jästen i 200- och 300-liters ekfat. Ofiltrerat och tappat på 1321 st flaskor hösten 2012.
2006 Dehours Brisefer var en favoritskumpa förra året, så jag kände mig bara tvungen att testa den här. Första stilla vinet från Champagne jag smakar! Av CT att döma växer det inte direkt på träd, enda årgången som låg inne var 2004. Så, vad går det för?
Smör, smör, smör. Överallt är det smör. Kan ju mer eller mindre bre mackor med det här om det bara varit lite tjockare. Det finns någon form av frukt som gömmer sig bakom - lite champagneäpplen, typ. Jag tycker ju ändå om den här vulgära pjäsen på samma sätt som typ Ridge MonteBello, även om det saknas något här. Syran går dock inte att klaga på, så kanske blir det bättre med ganska många år på rygg.
87p.