Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mattias Schyberg]

Min erfarenhet är snarare att folk som "inte dricker vitt vin" har en tendens att gilla dessa lite gistna varianter bättre än krispiga ståltanksviner. Några kommer säkert att tycka att den oxidativa karaktären känns som en defekt, men andra kommer älska det.

Nja, har ännu aldrig lyckats övertyga en ”nybörjare” om finos förträfflighet trots ganska många kurstillfällen med Munskänkarna. Oloroso, madeira och portvin är klart lättare.

 

[Mouton]

Till hembakade burgare tarvas Amrikanskt vin. Sitter som handsken

 

[gece]

Nja, har ännu aldrig lyckats övertyga en ”nybörjare” om finos förträfflighet trots ganska många kurstillfällen med Munskänkarna. Oloroso, madeira och portvin är klart lättare.

Jag pratade inte om fino (som jag själv inte är helt såld på), utan om Gravonia och vin i liknande stil.

 

[Bastardo]

Starkt medhåll på Gravonia. Ett vitt vin med stor personlighet, dessutom drygt 10 år gammalt, för under 200 kr. Underbart!

Beställde själv några flaskor nu.

Min erfarenhet är snarare att folk som "inte dricker vitt vin" har en tendens att gilla dessa lite gistna varianter bättre än krispiga ståltanksviner. Några kommer säkert att tycka att den oxidativa karaktären känns som en defekt, men andra kommer älska det.

Tänk, att det här forumet kan lätt göra slut ett lite mindre lager vin på SB. OM det skulle hända att någon tipsar om ett riktigt kap! Fast så samstämmiga är vi nog sällan, eller har det kanske hänt nån gång?
Dessutom är det inte det lättaste att tipsa om vin till provningen, om man inte har några smakliga riktlinjer att använda som stöd. Mina vinvänner gillar alla fall riesling. Tyskt mer än något annat, så det ska jag ta med. Hellre en aning torrare stil än sötare, med dessertvin är det lite annat.

 

[Patrik Sellin]

Hembakade högrevsburgare här också, men det blev Bordeaux istället:

2005 Sarget de Gruaud Larose: gammal trotjänare som alltid levererar: svarta vinbär, läder, lite stall, återhållsamma fat, bra frukt och balans. 89p
1976 Château Mouton Rothschild: skabbig flaska från senaste auktionen. Innehållet var dock inte skabbigt. Blommor, parfym, Earl Grey, skinnsoffa och blyerts. Ganska lätt, söt fin frukt, moget, inga tecken på trötthet. 93p

 

[grappa]

Zind-Humbrecht test, en favoritproducent. Inköpta idag.

Riesling; Blekgul kulört. Doft av gröna äpplen, tropisk frukt (lichtie, persika, aprikos, grape). I smaken kommer först tropiska frukter a la Alsace riesling, följt av ett bett i ett grönt äpple, och därefter en lite grapebeska i eftersmaken. Bra syra. Väldigt ungt vin men bra lagringspotential. Tycke och smak 85 p (med potential för mer efter 10 år), kvalitet 88 p.
Pinot Gris; Mycket blek, lite gulrosa ton. Mineralisk doft, tropisk frukt, en gnutta skogslöv. Låg syra, ganska kraftig beska, tropiska frukter, lite hpnung, lätt parfymerad. Har bra erfarenhet av Z-H's PG med god lagringspotential, skulle gärna testa denna om 7-10 år. Tycke och smak 87 p, kvalitet 87 p.
Gewurz; Djupt guldgul. Stor klassisk doft av rosor, parfym, tropisk frukt, honung, bivax. Smak av tropiska frukter, honung, nektar, lite melassbeska. Tycke och smak 91 p, kvalitet 90 p. Kan lagras i 10 år.

 

[Mattias Schyberg]

Brettbomb för växelpengar i små partier. Mycket gott. Kul! (88p)

 

[LeChat]

2013 By Farr Pinot Noir Farrside

By Farr. Allt är sagt. Vill bara tillägga att lite mer mognad bara gjort den än bättre. Väntar på 2015.

 

[Sörplarn]

Usch va tiden går, haft lite goda rödingar som slank ner, tog tag i kragen.
Dessa bilder som ligger på hög, sicket I lands problem...

Får ta och börja med en flaska spanjack, i detta fallet en Luis Cañas GR 2005
Visar ytterligare att det magiska -05 år är minst lika bra i Spanien som BDX.
Är på gränsen, men kan klara två år till, har en kvar så vi får se.
Cirka 95% Tempranillo och resten lite krydda från Gaciano.
Om man vill åt en bra spanjor till rimligt pris kan jag reka denna producent (cirka 20-25 euro).

"Luis Cañas Gran Reserva is aged in the same barrels for 24 months. Finally, Luis Cañas Gran Reserva is left to refine in the bottle for a further additional 36 months in bottle."

Om tänker bang "får" the buck så absolut, gå denna hära hela vägen hem!!!
Smak och nos efter så många år!? Det är icke en Tempranillo längre så kan man summera det hela, det dra till BDX varför vet jag inte.
Snurrade länge med Sov Cabbe här.... Ja fråga mig inte varför, men det finns med franska ekfat i lagringen, kan det bero på detta?
Underbart till sitt pris varje fall.

Nästa på listan är Chateau Canon 2006, rubin röd, fräsch som tusan på nosen, men ruggigt knuten vid smak.
Karafferades nån timme och här börjar vinet växa, och dra mer mot smak en nos. Lite besviken på längden, men resten jobbar upp det dåliga resultatet, måste påpeka att körsbären är magisk trevliga hela vägen från glas till kagge, blommig till en del vilket överraskar.
Men för tusan, det är elegant och trevligt så är det bara, men man måste påpeka BDX styrka här, så mycket potential finns fortfarande. Varför det? Jo det smakar som ett ungt vin än.

Lite trumpet fanfar här, varför då? Jo här kommer Le Macchiole Scrio 2010, var några år sedan jag poppade denna på en BOYB i GBG så här tyckte jag då...

Spoiler: Scrio för några år sedan.

2010 Le Macchiole Scrio Toscana IGT, Tuscany, Italy

Spoiler: Scrio för några år sedan.

GUD så f*rb*nnat gott.
Scrio är den förlorade sonen sägs det, det som orsakar oro och bekymmer, det som gör att du jobbar hårt för att få en chans att smaka på livets goda. Med honom måste du alltid vara uppmärksam, du kan aldrig slappna av och få den kontroll som föräldrar så hårt önskar att barnen skall lära sig, tiden skall ge dig en stor tillfredsställelse. Ja denna dj*vul har det...
Det finns så mycket god harmoni i denna unga flaska, uttalas kryddig doft av lagerblad och vitpeppar, plussa på svartavinbär och vanilj.
I gommen visar han sig innehava en enorm struktur, så fin syra att anteckningarna går heta och den rika med ovanlig mäktiga långvariga smak för att vara italienare, gör en förbryllad.

Då hade jag inte rört mycket av Macchioles prylar, men idag så har man det, och får säga att när det gäller Scrio så föredrar jag en Paleo, tyvärr. Bra skit absolut, men tider förändras, men kan inte se det lyriska då som jag har idag angående detta vin. Men absolut det bästa av senare årgångar är -10 det kan jag ge det. Har en kvar tror den får ligga 10 år i glömske facket, har ett par paleo magnum och nånstans måste ju en ref få vara med... Iofs, kan varit en sämre flaska, men känner inte samma sak längre om vinet som då.

Dock måste jag tillägga om någon på forumet har en Mesario från bättre årgång, så ställer jag gärna upp med den sista Scrion och en Paleo Magnum. Hojta till för fan!

Ett riktigt svårflörtat vin är detta. Bifogar bilden, nån som kan upplysa!? Hård rackare måste jag säga. Gjorde mig kluven rejält.
Aldrig provat en Cabbe som detta monster... Så mycket okontrollerad krydda... HJÄLP!

Imponerande vin detta här, Mourvedre med kraft summerar rätt så bra, har gått några år sedan man provade sist.
Ja det är från Australien, landet vilket lyser mycket med sin frånvaro här på foratt.
Men just kraften och tanninerna gör detta till ett lysande vin, sommar vin för den delen.
Tycker inte heller att det har hänt så mycket trots några extra års av lagring, lika bra nu som då, men har börjat gå åt lite oljiga toner.
Bra vin, men att det inte har hänt så mycket trots 3-4 år!? Va fan är detta... Behöver även lite hjälp här med.

​

Återkommer med flera. Trevlig helg på er!

 

[Sörplarn]

Att lite text kan göra en törstig, en kollega från Italien skickade en låda som blev tråkigt misshandlad av postmord. Synd på glasen, men vinet klara sig. Det viktigaste eller hur?

Vinet då!? Chianti reserva -14 från Frescobaldi. Får citera en legend från foratt, detta är något man kan bli full på!
Duger det? Skål.

 

[gece]

Visa bifogad bild 13281
Till hembakade burgare tarvas Amrikanskt vin. Sitter som handsken

Mums, Ridge. Drack min tredje och sista flaska av deras 2013 East Bench Zinfandel häromdagen och det var precis vad jag önskar av denna bespottade druva. Tidigare har jag tyckt att eken varit lite väl framträdande, men till slut har det gått ihop och blivit en ljuv symfoni av kryddor och solmogna frukter direkt från busken (björnbär, hallon, blåbär) samt blommor (viol, syrén och kaprifol). Silkeslena tanniner och balanserad syra. Alkoholen (upplevs) moderat, och ingen antydan till sliskighet och övermognad står att finna. Skitsnyggt.

Om man vill ha mer i denna stil redan nu, från typ SB, vad ska man ta?

 

[Mattias Schyberg]

Klassisk bdx från lovande årgång fick möta kött på grillen...

2015 Chateau Chasse-Spleen

Riktigt stramt och gubbigt med trycksvärta, mycket stjälk, blåbärsris, ungdomlig ceder som känns kärv och träig samt tydliga drag av svarta vinbär och körsbärskärna. Lite kafferost, dammigt grus och paprika i bakgrunden. Adekvat bordeaux, men ganska slank och lätt trots ”varm årgång”. Fint fokus, härlig struktur och bra balans. Det är gott och ungt, men varför gny om ålder! Klarar säkert många år, men min känsla är att det är som bäst om 5. Aningen tunn i frukten för att vara riktigt långlivad. Kanske i dyraste laget trots allt, men tveklöst riktigt gott. (90p)

Perfekt att dricka till en köttbit redan nu. Gillar fräschören och stramheten som är perfekt ihop med rustik, proteinrik mat.

 

[Bastardo]

@Bastardo Alvarinho Contacto är ett prisvärt vitt vin enligt mig.

Tusen tack för alla snälla människor för mycket fina tips. Min ”starthalva” kommer eventuellt bestå av följande viner:
Viña Gravonia Nr 72853 Blanco Crianza 2007, 179 kr
Engel Nr 86224 Pinot Gris Reserve 2016, 145 kr och Château de Fesles Nr 75187 Chenin Sec La Chapelle 2013, 149 kr
Fritz Haag Nr 78149 Riesling 2015, 159 kr ovh Dreissigacker Nr 2294 Riesling Organic Trocken 2016, 119 kr
Dessertviner har jag redan hemma. Små ändringar kan ske innan jag beställer.

 

[ChristianB]

Titt som tätt får man den där härliga upplevelsen av att ett vin verkligen levererar; igår hände det igen! Till en möjligen lite tung rätt på entrecôte, råstekt potatis och trattkantarellsås valde vi en Volnay från 2012 ur det nyligen uppfyllda vinlagringsskåpet! 2012 Christophe Vaudoisey Volnay 1er Cru Les Caillerets köptes av mig när jag besökte Bourgogne för fyra år sedan, på plats i en liten källare i byn Volnay. Vi hade parkerat bilen, på chans gått till första bästa port och hittade där en grusad innergård med en trapp som löpte upp till en balkong och en trappa ned som ledde till källaren. När vi ringde på en ringklocka intill ena dörren kom en liten farbror rusande ned för trappan ovanför och med mycket teckenspråk samt bra engelska plus urusel franska från vår sida så lyckades vi förklara att vi ville prova och köpa vin. Den snälle farbrorn tog oss således med till trappan ned i källaren och vips stod vi bland faten! Golvet var grusat, det doftade blöt ek och jord, och mitt på golvet i dunklet stod ett tomt vinfat som bord...


2012 Christophe Vaudoisey Volnay 1er Cru Les Caillerets
Vi beslöt oss för att öppna vinet och sippa på det under kvällen, utan dekantering, för att på sätt njuta av dess alla skepnader under kvällen. Tur det, för det är en PN i mycket egen stil!
Direkt ur flaskan domineras doften av mjuk grön mossa med små lila blommor som sticker upp i solskenet mellan tallarna. Med lite snurrande på glaset så kastar sig lysande mogna körsbär upp tillsammans med en parfymerad ton av syren, violer, lila blommor av obestämt slag. Det är så vansinnigt elegant att man vill fnissa lite. På tungan är det dock lite slutet än men med en intensitet i frukten som lovar oerhört gott! Tanninerna är små, välartade, tydliga men med finess. Syran är utmärkt balanserad av mjuk, läcker bärfrukt.
Jag antar att vinet är fatat på något sätt men det är så lätt gjort att det knappast märks; den kolaton som smyger sig in nu är kanske från malo-omvandlingen, kanske från ett fat... Det tar dock inte över något utan kompletterar snarare med en gräddig, nötig struktur. Min sambo säger pecannötspaj, jag är mer inne på höstlöv och bara pecannötter. Vi lär aldrig komma fram till en lösning.
Under kvällen går vinet från klarhet till klarhet; det växlar mellan skogig, mustig Pinot med tryffel, lakritsrot, stensöta och nyrökta charkuterier, till förföriskt lätta klarbär på en bädd av lila blommor. Genom hela kvällen finns också en fantastisk nyans av sten, damm och lerjord ("mineralitet!") och vi sitter med glaset och vill inte att det ska ta slut. När jag har några cl kvar i glaset och doftar på det så är det fullt av torkade rosenblad, te, körsbär och sten; det är verkligen de sista skälvande dropparna... 93p.

Helt klart ett av mina bästa köp och jag har lyckligtvis en flaska till! Att poppa en nu innebar att det blev en mix av primär frukt och utvecklingsaromer, precis som jag vill ha min PN! Men några år till kommer knappast att skada och jag minns att jag såg fram emot ögonblicket att öppna en flaska när vi stod i den lilla källaren i Volnay. Den rena, parfymerade blommigheten som fanns där och där är kvar i dagsläget och jag kunde riktigt känna hur åren sträcktes ut när jag smakade på vinet. Tur att man har tungan rätt i mun ibland!

 

[Mattias Schyberg]

Titt som tätt får man den där härliga upplevelsen av att ett vin verkligen levererar; igår hände det igen! Till en möjligen lite tung rätt på entrecôte, råstekt potatis och trattkantarellsås valde vi en Volnay från 2012 ur det nyligen uppfyllda vinlagringsskåpet! 2012 Christophe Vaudoisey Volnay 1er Cru Les Caillerets köptes av mig när jag besökte Bourgogne för fyra år sedan, på plats i en liten källare i byn Volnay. Vi hade parkerat bilen, på chans gått till första bästa port och hittade där en grusad innergård med en trapp som löpte upp till en balkong och en trappa ned som ledde till källaren. När vi ringde på en ringklocka intill ena dörren kom en liten farbror rusande ned för trappan ovanför och med mycket teckenspråk samt bra engelska plus urusel franska från vår sida så lyckades vi förklara att vi ville prova och köpa vin. Den snälle farbrorn tog oss således med till trappan ned i källaren och vips stod vi bland faten! Golvet var grusat, det doftade blöt ek och jord, och mitt på golvet i dunklet stod ett tomt vinfat som bord...


2012 Christophe Vaudoisey Volnay 1er Cru Les Caillerets
Vi beslöt oss för att öppna vinet och sippa på det under kvällen, utan dekantering, för att på sätt njuta av dess alla skepnader under kvällen. Tur det, för det är en PN i mycket egen stil!
Direkt ur flaskan domineras doften av mjuk grön mossa med små lila blommor som sticker upp i solskenet mellan tallarna. Med lite snurrande på glaset så kastar sig lysande mogna körsbär upp tillsammans med en parfymerad ton av syren, violer, lila blommor av obestämt slag. Det är så vansinnigt elegant att man vill fnissa lite. På tungan är det dock lite slutet än men med en intensitet i frukten som lovar oerhört gott! Tanninerna är små, välartade, tydliga men med finess. Syran är utmärkt balanserad av mjuk, läcker bärfrukt.
Jag antar att vinet är fatat på något sätt men det är så lätt gjort att det knappast märks; den kolaton som smyger sig in nu är kanske från malo-omvandlingen, kanske från ett fat... Det tar dock inte över något utan kompletterar snarare med en gräddig, nötig struktur. Min sambo säger pecannötspaj, jag är mer inne på höstlöv och bara pecannötter. Vi lär aldrig komma fram till en lösning.
Under kvällen går vinet från klarhet till klarhet; det växlar mellan skogig, mustig Pinot med tryffel, lakritsrot, stensöta och nyrökta charkuterier, till förföriskt lätta klarbär på en bädd av lila blommor. Genom hela kvällen finns också en fantastisk nyans av sten, damm och lerjord ("mineralitet!") och vi sitter med glaset och vill inte att det ska ta slut. När jag har några cl kvar i glaset och doftar på det så är det fullt av torkade rosenblad, te, körsbär och sten; det är verkligen de sista skälvande dropparna... 93p.

Helt klart ett av mina bästa köp och jag har lyckligtvis en flaska till! Att poppa en nu innebar att det blev en mix av primär frukt och utvecklingsaromer, precis som jag vill ha min PN! Men några år till kommer knappast att skada och jag minns att jag såg fram emot ögonblicket att öppna en flaska när vi stod i den lilla källaren i Volnay. Den rena, parfymerade blommigheten som fanns där och där är kvar i dagsläget och jag kunde riktigt känna hur åren sträcktes ut när jag smakade på vinet. Tur att man har tungan rätt i mun ibland!

Med den smaknoten är du härmed lnbjuden hem till mig för en intim byob i kärlekens tecken. Har problem att få ner ribban!

 

[ChristianB]

Med den smaknoten är du härmed lnbjuden hem till mig för en intim byob i kärlekens tecken. Har problem att få ner ribban!

Kommer ned med första bästa tåg.

 

[Adamanko]

Idag blev det det etiska bulgariska naturvinet!
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/vino-di-melnik-9211901
Kopierar CT-noteringen där jag gav 90.
"There are some fruit there. Strawberry? But there is something chemical dominating the fruit - solvent? This goes away during the evening.

In the mouth: Dried cherries for sure. Strawberries comes later. This is different. Clear acidity. A Etna feel here. Funky.

I really like this ethically produced biowine that grows during the evening. 88-90 but I'm feeling generous today. But maybe not for everyone."

 

[glenn_peter]

Tusen tack för alla snälla människor för mycket fina tips. Min ”starthalva” kommer eventuellt bestå av följande viner:
Viña Gravonia Nr 72853 Blanco Crianza 2007, 179 kr
Engel Nr 86224 Pinot Gris Reserve 2016, 145 kr och Château de Fesles Nr 75187 Chenin Sec La Chapelle 2013, 149 kr
Fritz Haag Nr 78149 Riesling 2015, 159 kr ovh Dreissigacker Nr 2294 Riesling Organic Trocken 2016, 119 kr
Dessertviner har jag redan hemma. Små ändringar kan ske innan jag beställer.

Enl min åsikt en riktigt bra starthalva.

 

[Bastardo]

Enl min åsikt en riktigt bra starthalva.

Mycket snällt sagt och jag tackar naturligtvis för alla fina tips jag har fått. Fritz Haag Nr 78149 Riesling 2015 går inte beställa, för det är slut för tillfället. Nästa årgång kommer med stor säkerhet vara 2016 men när den börjar säljas vet nog ingen i dag.
Som sagt, jag kan ändra lite före provning, men inga dramatiska förändringar. Egentligen ska sommarviner inte vara så dyra för man dricker de ganska ofta utomhus och då är det inte så himla petigt att vinet är av högsta kvalitet.
Jag misstänker även att man ska inte ta med viner med väldigt hög syra, för det kommer nog inte uppskattas av sådana, som är inte så mycket förkovrade i ämnet, alla fall ännu.

 

[gece]

Mycket snällt sagt och jag tackar naturligtvis för alla fina tips jag har fått. Fritz Haag Nr 78149 Riesling 2015 går inte beställa, för det är slut för tillfället. Nästa årgång kommer med stor säkerhet vara 2016 men när den börjar säljas vet nog ingen i dag.
Som sagt, jag kan ändra lite före provning, men inga dramatiska förändringar. Egentligen ska sommarviner inte vara så dyra för man dricker de ganska ofta utomhus och då är det inte så himla petigt att vinet är av högsta kvalitet.

Det här med sommarvin är ju dubbelt... antingen något läskande i det fina vädret, eller en värmande styrketår franskt brasan efter 5 veckor nordvästlig kuling och oavbrutet regn...