StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Skulle nog vilja påstå att MacD är världens mest kvalitetssäkrade restauranger. Oavsett var på jorden du är kommer din Big Mac att smaka väldigt likadant som hemma i din by.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Skulle nog vilja påstå att MacD är världens mest kvalitetssäkrade restauranger. Oavsett var på jorden du är kommer din Big Mac att smaka väldigt likadant som hemma i din by.
Maison Chanzy Bonnes Mares 2010
Doft: Tranbär, jordgubbar och kanske lite ungdomliga kryddtoner. Dämpad men lovande
Attack: Mycket silkestanniner och tranbär med jordgubbar. Kanske även lite enbär.
Mellansmak: Här händer det saker. Asiatiska kryddor, tranbär och ganska så hög intensitet. Syran är lite låg för årgången tyvärr men den finns där.
Eftersmak: Riktigt lång och tanninrik. Asiatisk kryddmix som bara den
Jag har har nämnt detta vinet så pass många gånger att man nog kan säga att säger man a får man säga b.
Vinet kanske kommer att bli det bästa pinotvinet på den svenska marknaden i dagsläget i sin prisklass om man inte orkar vänta mer än max 5 år. Det är ungefär så lång tid som jag tror att det behöver men det kan mycket väl utvecklas längre än så. 93 poäng idag
Doft: Tranbär, jordgubbar och kanske lite ungdomliga kryddtoner. Dämpad men lovande
Attack: Mycket silkestanniner och tranbär med jordgubbar. Kanske även lite enbär.
Mellansmak: Här händer det saker. Asiatiska kryddor, tranbär och ganska så hög intensitet. Syran är lite låg för årgången tyvärr men den finns där.
Eftersmak: Riktigt lång och tanninrik. Asiatisk kryddmix som bara den
Jag har har nämnt detta vinet så pass många gånger att man nog kan säga att säger man a får man säga b.
Vinet kanske kommer att bli det bästa pinotvinet på den svenska marknaden i dagsläget i sin prisklass om man inte orkar vänta mer än max 5 år. Det är ungefär så lång tid som jag tror att det behöver men det kan mycket väl utvecklas längre än så. 93 poäng idag
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Tidigt i min vinkarriär uppfattade jag de tüska vinnamnen som omöjliga att varken minnas eller uttala. Det dröjde dock inte länge förrän vinerna från Helvetica erövrade förstaplatsen, trots spännande druvor och vinnamn från Grekland hela östeuropa. Att uttala vinernas namn är, tack och lov, inte lika viktigt som att njuta deras företräden i glaset och gommen.
Dagens språkövning! Uttala detta både korrekt och snabbt, tio ggr!
2001 Pauleczki Szölobirtok Tokaji Muscat Lunel Aszu 6 Puttonyos, 91p
Fan så kasst uttal, men zatan i zebran vilket bra orange-gyllen vin! Från CT, första kvällen, direkt efter plopp:
Sen är ju portvin också en förbannat trevlig del av slutet på en afton med fredagsfeeling och ost: Mimoletto och Emmentaler. Vinet är ett lite ovanligt val, måhända, med lite lägre nivå på status än de flesta: en flaska NV Ruby är ju inte direkt vad som drar folk till vinprovningar... Denna afton var det en flaska från Taylor's ploppades. Förmodligen med en 10 år eller så på nacken. Auktionsfynd för 1 yen + frakt. Fynd... Är en sucker för fynd... Om jag var en hoarder skulle jag inte rymmas i lägenheten...
NV Taylor (Fladgate) Porto Fine Ruby, 93p
Smaknot fråmn CT:
Dagens språkövning! Uttala detta både korrekt och snabbt, tio ggr!
2001 Pauleczki Szölobirtok Tokaji Muscat Lunel Aszu 6 Puttonyos, 91p
Fan så kasst uttal, men zatan i zebran vilket bra orange-gyllen vin! Från CT, första kvällen, direkt efter plopp:
My first ever Helvetican Muscat.
Had it a little bit too warm and immediately upon plop, next time will be a bit better aired and chilled:
Beautiful, distinct and intense Muscat aromas with the distinct English Tea and orange blossoms rising from the glass.
Palate: the sweetness-acidity scale is heavily skewed towards the sweetness. Feels plump. Next glass will be enjoyed at a lower and more appropriate temperature for this wine.
Still a bloody fine, long, complex piece of drop.
Worked well with Emmental and Mimoletto tonight.
Still but a baby Jesus, will probably live to be a 100.
Had it a little bit too warm and immediately upon plop, next time will be a bit better aired and chilled:
Beautiful, distinct and intense Muscat aromas with the distinct English Tea and orange blossoms rising from the glass.
Palate: the sweetness-acidity scale is heavily skewed towards the sweetness. Feels plump. Next glass will be enjoyed at a lower and more appropriate temperature for this wine.
Still a bloody fine, long, complex piece of drop.
Worked well with Emmental and Mimoletto tonight.
Still but a baby Jesus, will probably live to be a 100.
Sen är ju portvin också en förbannat trevlig del av slutet på en afton med fredagsfeeling och ost: Mimoletto och Emmentaler. Vinet är ett lite ovanligt val, måhända, med lite lägre nivå på status än de flesta: en flaska NV Ruby är ju inte direkt vad som drar folk till vinprovningar... Denna afton var det en flaska från Taylor's ploppades. Förmodligen med en 10 år eller så på nacken. Auktionsfynd för 1 yen + frakt. Fynd... Är en sucker för fynd... Om jag var en hoarder skulle jag inte rymmas i lägenheten...
NV Taylor (Fladgate) Porto Fine Ruby, 93p
Smaknot fråmn CT:
(Auction bargain, probably 10 or so years old.)
Blackish read, like an extracted novel tech-wine.
Aromas: Young port with pipe tobacco, figs and many beautiful rich things.
Mouth: This is bang in between acceptably sweet and too sweet. Almost my taste. (I prefer my ports to be with less sweetness.)
Darkness, long, dark, plummy, yummy taste. Superbly balanced and long. Blinded, I think I would have gone for a ~20 yr Maury, as this is so rich and straightforwardly plum compote-y while retaining that young fruit.
Overpowering the hard cheezes of tonight, needs a Stilton or similar to wrestle with.
Washes off the stain that "Ruby" puts on it. I rarely like Ruby, but this is a glorious exception.
Blackish read, like an extracted novel tech-wine.
Aromas: Young port with pipe tobacco, figs and many beautiful rich things.
Mouth: This is bang in between acceptably sweet and too sweet. Almost my taste. (I prefer my ports to be with less sweetness.)
Darkness, long, dark, plummy, yummy taste. Superbly balanced and long. Blinded, I think I would have gone for a ~20 yr Maury, as this is so rich and straightforwardly plum compote-y while retaining that young fruit.
Overpowering the hard cheezes of tonight, needs a Stilton or similar to wrestle with.
Washes off the stain that "Ruby" puts on it. I rarely like Ruby, but this is a glorious exception.
Last edited:
The Wall
Medlem
2003 Peter Lehmann Barossa Cabernet Sauvignon
Från källaren till köket för forcering av osamarbetsvillig kork och ner i glas;
Veritas Cab/Merlot; svarta vinbärbärsblad, lite stalltoner kombinerat med kakao, lätt moget intryck. Första intrycket är en Bx, men om man känner efter noga finns det en aning eukalyptus i bakgrunden som avslöjar ursprunget. Fin doft helt klart. I munnen aning syrlig, svarta vinbär med lite eukalyptus kommer igen i smaken. Fullt användarvänlig. Med luft och väntan börjar myntan dominera över de svarta vinbären.
Sommeliers Bx Grand Cru; anonym, öppen doft, inga särskilda markörer, det finns lite eukalyptus och lite svarta vinbär, men inget som man slår frivolter av. I munnen; eldigare (14%) intryck än i Veritas, känns faktiskt ganska ungt och påminner om ett 120-kronorsvin av idag från Australien. Lite vattenbaserad målarfärg i eftersmaken. Efter någon timme i friska köksluften upplevs vinet klart beskare och man ser sig om efter vattenglaset.
Zalto Bordeaux; tydligaste eukalyptustonerna av de tre glasen som ger intryck av klassisk OZ-CS från en varm årgång från Barossa. Svarta vinbär finns med, men de håller sig klasvis i bakgrunden. I munnen lite ålderstecken, men myntan dominerar och är ändå ganska bra blandad med de svarta vinbären. Med luft och väntan? Märkligt nog drar sig eukalyptusen tillbaka och istället kliver svarta vinbärsbladen fram. Munmässigt aningen beskare, men fortfarande klart godkänd.
Gabriel StandArt; initialt lite knuten och obestämbar doft som ändå drar åt cederträ med en lite grönpaprika-ton så man börjar undra om någon har smugit ner lite petit verdot och cabernet franc i flaskan, och det är inte till det sämre. I munnen har vi svarta vinbär kombinerat med lite eukalyptus och viss beska. Ju längre kvällen lider desto tydligare blir de gröna tonerna. Det blir lite nyeldad blyertspenna doppad i mynta senare på kvällen. Det första några grannar utbrast när de fick en provskvätt var ”björnbär!” och det är inte helt tokig beskrivning; superkoncentrerad Pez är det första jag tänker på.
Jaha, första intrycket var att om man fördrar Bx-hållet så dricker man ur Veritas Bx på en gång eller StandArt. Vill man istället ha tydliga OZ-vibbar på en gång, ja då är det Zalto Bx som gäller i början. Det lustiga är att efter någon timme var det ombytta roller mellan Veritas och Zalto. Vill man däremot ha en misslyckad kompromiss, ja då är Sommeliers Bx Grand Cru rätt glas den här gången.
Intressant och en trevlig överraskning att vinet gav ett så pass bra intryck trots sitt modesta inköpspris (runt 120 kr omkring 2005) och några år i källaren. Till en grillpannestekt ryggbiff med persiljesmör och ugnsstekta ”mjöliga” (vi missade sorten på lösvikten, men King Edward är en lågoddsare) potatisklyftor var vinet inte den optimala följeslagaren, eukalyptusen kommer fram lite för tydligt oavsett glas när man mumsat i sig lite proteiner och det samarbetade inte helt och hållet med persiljesmöret.
”Don’t think, just drink” som min störiga fru uttrycker saken.
Från källaren till köket för forcering av osamarbetsvillig kork och ner i glas;
Veritas Cab/Merlot; svarta vinbärbärsblad, lite stalltoner kombinerat med kakao, lätt moget intryck. Första intrycket är en Bx, men om man känner efter noga finns det en aning eukalyptus i bakgrunden som avslöjar ursprunget. Fin doft helt klart. I munnen aning syrlig, svarta vinbär med lite eukalyptus kommer igen i smaken. Fullt användarvänlig. Med luft och väntan börjar myntan dominera över de svarta vinbären.
Sommeliers Bx Grand Cru; anonym, öppen doft, inga särskilda markörer, det finns lite eukalyptus och lite svarta vinbär, men inget som man slår frivolter av. I munnen; eldigare (14%) intryck än i Veritas, känns faktiskt ganska ungt och påminner om ett 120-kronorsvin av idag från Australien. Lite vattenbaserad målarfärg i eftersmaken. Efter någon timme i friska köksluften upplevs vinet klart beskare och man ser sig om efter vattenglaset.
Zalto Bordeaux; tydligaste eukalyptustonerna av de tre glasen som ger intryck av klassisk OZ-CS från en varm årgång från Barossa. Svarta vinbär finns med, men de håller sig klasvis i bakgrunden. I munnen lite ålderstecken, men myntan dominerar och är ändå ganska bra blandad med de svarta vinbären. Med luft och väntan? Märkligt nog drar sig eukalyptusen tillbaka och istället kliver svarta vinbärsbladen fram. Munmässigt aningen beskare, men fortfarande klart godkänd.
Gabriel StandArt; initialt lite knuten och obestämbar doft som ändå drar åt cederträ med en lite grönpaprika-ton så man börjar undra om någon har smugit ner lite petit verdot och cabernet franc i flaskan, och det är inte till det sämre. I munnen har vi svarta vinbär kombinerat med lite eukalyptus och viss beska. Ju längre kvällen lider desto tydligare blir de gröna tonerna. Det blir lite nyeldad blyertspenna doppad i mynta senare på kvällen. Det första några grannar utbrast när de fick en provskvätt var ”björnbär!” och det är inte helt tokig beskrivning; superkoncentrerad Pez är det första jag tänker på.
Jaha, första intrycket var att om man fördrar Bx-hållet så dricker man ur Veritas Bx på en gång eller StandArt. Vill man istället ha tydliga OZ-vibbar på en gång, ja då är det Zalto Bx som gäller i början. Det lustiga är att efter någon timme var det ombytta roller mellan Veritas och Zalto. Vill man däremot ha en misslyckad kompromiss, ja då är Sommeliers Bx Grand Cru rätt glas den här gången.
Intressant och en trevlig överraskning att vinet gav ett så pass bra intryck trots sitt modesta inköpspris (runt 120 kr omkring 2005) och några år i källaren. Till en grillpannestekt ryggbiff med persiljesmör och ugnsstekta ”mjöliga” (vi missade sorten på lösvikten, men King Edward är en lågoddsare) potatisklyftor var vinet inte den optimala följeslagaren, eukalyptusen kommer fram lite för tydligt oavsett glas när man mumsat i sig lite proteiner och det samarbetade inte helt och hållet med persiljesmöret.
”Don’t think, just drink” som min störiga fru uttrycker saken.
Michael_M0!
Medlem
Vad hade varit en bättre mat-kombination tror du? Kul att se att folk sitter på Aussie 03or
Låter som väldigt mycket vin för pengarna.Hoppas din fru inte läser dina inlägg
Wintermute
Medlem
Av en händelse exakt ett år senare. Fortfarande bra, men jag tycker nog att Ridge East Bench är ytterligare ett steg bättre, men det kan vara som Cortina behöver lite mer lagring.
The Wall
Medlem
Kanske lamm med myntasås hade varit lite bättre. Eller bara grillat lamm utan vitlök och persilja.Vad hade varit en bättre mat-kombination tror du? Kul att se att folk sitter på Aussie 03or
Hoppas din fru inte läser dina inlägg
Jag brukar idka högläsning för min fru emellanåt, men blir inte sällan avbruten av hennes snarkningar. Bland de få saker som får henne att somna fortare återfinns redogörelser av mina tidigare golfrundor eller squashmatcher, vilket är fullkomligt obegripligt om du frågar mig.
LeChat
Medlem
2018 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines
Gott ikväll, men framförallt en vettigt prissatt bourgogne att se framemot om sådär en 4-5 år. Idag har den en härlig parfymerad doft och en ung, ganska enkel men smaskig, lite söt, röd frukt och tjusiga syror som samspelar snyggt med fläsksidans fett och sälta. Men ge den några års mognad så kommer den garanterat bli så där burgundiskt komplex som en vill ha den.
2018 är nog minst lika bra för detta vin som årgångarna 2009 och 2015. De var riktigt bra!
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Lördagsmiddag på Pecorella med liten ostbaserad vickning hemmavid efteråt.:
Smaknötter från CT.
2005 Bodega Numanthia Toro Numanthia, 92p
Tinta de Toro, Tempranillo
@Pecorella w 明子。
Dark red color with a hint of rim-bricking.
The nose gives off dark, extracted feeling with red berries and old leather. Heavenly attractive.
The palate, thank Odin, is neither overtly fruit-driven nor extracted. Instead it's dominated by pristine and pure red fruit, cherries and red currants. Superb balance, intensity and spine. Beautiful acidity to go well with tonight's Italian food. The Toro earth gives this wine elevation. Medium length and little over on the simple side. The long finish has too much tannin for my wife's taste (88p) but cut lovely through the richer plates.
If you are looking for gobs of fruit, look elsewhere. If you enjoy your wines mature, you need to wait many years for this one. It's built to last.
2019 Alban Roblin Sancerre, 94 points
Ah! My seventh btl of 2019 Sancerre this year and I just can't get enough. All have been brilliant…
Pale yellow.
Nose of subdued, non-NZ Sb, nettles, kiwi jam, grass and citrus. Big, promising!
…and on the palate, this delivers! Super young, but already grandiose. Structurally a transparent architecture that has two drivers, depending on how you focus. On the one hand, the sprightly acidity pushes the wine into the fruit and givs the strong posture. On the other hand, thanks to the translucent transparency, the minerality is allowed to shine on the center stage and drives the beauty of this wine. Fruity, flowery, citrussy… Classy, classic, concentrated and intense.
Worth drinking!
Even better after some years of meditation.
Smaknötter från CT.
2005 Bodega Numanthia Toro Numanthia, 92p
Tinta de Toro, Tempranillo
@Pecorella w 明子。
Dark red color with a hint of rim-bricking.
The nose gives off dark, extracted feeling with red berries and old leather. Heavenly attractive.
The palate, thank Odin, is neither overtly fruit-driven nor extracted. Instead it's dominated by pristine and pure red fruit, cherries and red currants. Superb balance, intensity and spine. Beautiful acidity to go well with tonight's Italian food. The Toro earth gives this wine elevation. Medium length and little over on the simple side. The long finish has too much tannin for my wife's taste (88p) but cut lovely through the richer plates.
If you are looking for gobs of fruit, look elsewhere. If you enjoy your wines mature, you need to wait many years for this one. It's built to last.
2019 Alban Roblin Sancerre, 94 points
Ah! My seventh btl of 2019 Sancerre this year and I just can't get enough. All have been brilliant…
Pale yellow.
Nose of subdued, non-NZ Sb, nettles, kiwi jam, grass and citrus. Big, promising!
…and on the palate, this delivers! Super young, but already grandiose. Structurally a transparent architecture that has two drivers, depending on how you focus. On the one hand, the sprightly acidity pushes the wine into the fruit and givs the strong posture. On the other hand, thanks to the translucent transparency, the minerality is allowed to shine on the center stage and drives the beauty of this wine. Fruity, flowery, citrussy… Classy, classic, concentrated and intense.
Worth drinking!
Even better after some years of meditation.
buteljen
Medlem
Sjukt bra BYOB hos mig igår .
2008 André Clouet Dream Vintage 89p
Trevlig och klar att dricka men inget man springer benen av sig efter.
2018 Zind-Humbrecht Riesling Rangen de Thann Clos St. Urbain 91p
Inte alls lika komplex och aromatisk som förra gången jag provade den. Kanske gått in i något tunnelaktigt? Eller flaskvariation.
2004 Château Palmer 94p
Ljuvlig, ljuvlig komplex doft. Silkeslena tanniner. Fint balanserad. Dock ingen superlång finish och jag saknade lite mer lager på lagerkänsla i smaken. Men så himla gott!
1988 Chateau Musar 89-90p
Här var det delade meningar. Några gav den 94 men jag (och några till) gick inte alls i gång. Tyckte inte det hände speciellt mycket varken i doft eller smak. Men visst är det ett bra vin. Tråkigt, för den har ju en fantastisk rating på CT av vissa.
2016 The Mascot 94p
Woop woop. Skulle inte köpa det här vinet men men … pengarna skall väl rulla? Det blev en beställning på några flaskor idag. Härligt vin. Ungt, men gick att njuta av utan problem. Kommer att bli hur bra som helst. Intensiv doft av choklad, mörka bär, mörka körsbär, plommon. Stort, voluptuous med koncentrerad yppig frukt som stramas upp fint i avslutet. Lång kompakt finish. Blev väldigt förtjust!
2009 Sadie Family Columella 90-91p
Har hört så mycket om denna blend men blev lite besviken. Tyckte inte det riktigt lyfte den där extra biten.
2013 Mullineux Syrah Iron 92p
Väldigt Syrah’ig i doften - köttig, kryddig, chark, mörka bär. Ganska slank och elegant. Norra Rhone i stilen men fylligare.
2011 Casa Ferreirinha Douro Barca Velha 97p WOTN
Touriga Franca (50%), Touriga Nacional (30%), Tinta Roriz (10%) and Tinto Cão (10%).
Nu snackar vi vin. Oerhört kraftfullt och naturligtvis väldigt ungt men det är njutbart redan nu. Fantastisk balans, superläcker syra, lyxiga fat, silkiga tanniner, tät koncentrerad frukt och en enorm finish som satt kvar jag vet inte hur länge.
Verkligen kul att dela denna flaska med det här gänget. Blir nyfiken på att prova mer bordsvin från Portugal!
2004 Torbreck Descendant 95p
“Krallig kropp och fantastisk finish” är det enda jag har skrivit här. Någon gissade på SQN. Väldigt bra vin med den där komplexiteten och lager på lagerkänslan som lyfter hela vinet till högre höjder!
Gick och la mig med ett leende på läpparna. Så himla rolig kväll!
.2008 André Clouet Dream Vintage 89p
Trevlig och klar att dricka men inget man springer benen av sig efter.
2018 Zind-Humbrecht Riesling Rangen de Thann Clos St. Urbain 91p
Inte alls lika komplex och aromatisk som förra gången jag provade den. Kanske gått in i något tunnelaktigt? Eller flaskvariation.
2004 Château Palmer 94p
Ljuvlig, ljuvlig komplex doft. Silkeslena tanniner. Fint balanserad. Dock ingen superlång finish och jag saknade lite mer lager på lagerkänsla i smaken. Men så himla gott!
1988 Chateau Musar 89-90p
Här var det delade meningar. Några gav den 94 men jag (och några till) gick inte alls i gång. Tyckte inte det hände speciellt mycket varken i doft eller smak. Men visst är det ett bra vin. Tråkigt, för den har ju en fantastisk rating på CT av vissa.
2016 The Mascot 94p
Woop woop. Skulle inte köpa det här vinet men men … pengarna skall väl rulla? Det blev en beställning på några flaskor idag. Härligt vin. Ungt, men gick att njuta av utan problem. Kommer att bli hur bra som helst. Intensiv doft av choklad, mörka bär, mörka körsbär, plommon. Stort, voluptuous med koncentrerad yppig frukt som stramas upp fint i avslutet. Lång kompakt finish. Blev väldigt förtjust!
2009 Sadie Family Columella 90-91p
Har hört så mycket om denna blend men blev lite besviken. Tyckte inte det riktigt lyfte den där extra biten.
2013 Mullineux Syrah Iron 92p
Väldigt Syrah’ig i doften - köttig, kryddig, chark, mörka bär. Ganska slank och elegant. Norra Rhone i stilen men fylligare.
2011 Casa Ferreirinha Douro Barca Velha 97p WOTN
Touriga Franca (50%), Touriga Nacional (30%), Tinta Roriz (10%) and Tinto Cão (10%).
Nu snackar vi vin. Oerhört kraftfullt och naturligtvis väldigt ungt men det är njutbart redan nu. Fantastisk balans, superläcker syra, lyxiga fat, silkiga tanniner, tät koncentrerad frukt och en enorm finish som satt kvar jag vet inte hur länge.
Verkligen kul att dela denna flaska med det här gänget. Blir nyfiken på att prova mer bordsvin från Portugal!
2004 Torbreck Descendant 95p
“Krallig kropp och fantastisk finish” är det enda jag har skrivit här. Någon gissade på SQN. Väldigt bra vin med den där komplexiteten och lager på lagerkänslan som lyfter hela vinet till högre höjder!
Gick och la mig med ett leende på läpparna. Så himla rolig kväll!
Attachments
Last edited:
Vingubben
Medlem
Equipo Navazos, La Bota De Florpower, 99
En doft som direkt ger associationer till odlarskumpa. Skumbananer och smågodis. Rätt stramt, mineralrikt och ordentligt med sälta. Total avsaknad av frukt och relativt låg syra men härliga toner av liljor och citrus. Inleder piggt men tappar mer och mer ju längre kvällen går. Trodde att detta var ett oupptoppat vin, och att det skulle framträda lite sherrytomer, men där hade jag fel. 84p
buteljen
Medlem
Tanken med det där vinet är att det skall visa terroiren och kvaliteten på druvorna som de använder till finosherry innan vinet lagras under flor (Antes de la flor). Det är enbart lagrat på ståltank vad jag förstår
.Vad trist att det inte visade upp sig bättre
.
Vingubben
Medlem
Moët & Chandon, Petit Liqueur, Petillante
Städade ur min mors lägenhet och hittad denna lilla uddafågel i barskåpet. Mousserande likör och jag gissar att den har 30-40 år på nacken. Produktutvecklarna måste ha haft en drömdag på jobbet. Nu var det dock inga bubblor kvar, men nåväl en brunsvart sörja som faktiskt smakade helt OK. Kaffe, dadlar, kanderade nötter och fudge, med en örtig eftersmak som påminnde om vermouth. Svårt att poängsätta men jag njöt av både drycken och tankarna kring hur denna produkt kunde ha hittat vägen till marknaden. Någon som har provat eller vet mer?
Vingubben
Medlem
Tyckte att det började piggt, och doften var grymt bra, men sen föll det ihop. Poängen kan dock påverkats negativt av min förväntan på lite ”sous voile” smaker.Tanken med det där vinet är att det skall visa terroiren och kvaliteten på druvorna som de använder till finosherry innan vinet lagras under flor (Antes de la flor). Det är enbart lagrat på ståltank vad jag förstår
Vad trist att det inte visade upp sig bättre
Vingubben
Medlem
Andrew Murray, Alisos Vineyard, Syrah, 2018
Björnbär, körsbärskärnor, pingvinstång lakrits/mint, tobak och alkohol. Får inte riktigt ihop det. Brukar inte vara speceiellt känslig för hög alkohol men här känns det som att det är just den (14%) som stör. Mer spritig än söt alkoholhetta. 85p
Det som känns märkligt är att MFW verkar ha vetat om förändringarna och tyckte att allt var strålande. Vem fick ni info av? Aloë eller MFW?
Kan ju tycka att MFW borde ha kunnat dra i nödstoppet (det är ju ändå deras medlemmar det handlar om). Tittar man på bilderna på maten och vinerna så känns det som frontalkrock...
https://www.instagram.com/p/CWTtOBisayZ/?utm_medium=copy_link
Boletus
Medlem
Hade förmånen att få delta i en fantastisk Leoville Las Cases-vertikal i fredags. Sex toppårgångar med rejäl spännvidd i uttrycket och ingen av dem kan kallas svag, inte ens den flaska som inte var hundra. Har vid tidigare tillfällen upplevt att denna "järnnäve med silkeshandske" är det bästa som Bordeaux har att erbjuda utanför 1 Cru och den här provningen förstärkte bara det intrycket. Ren epikurism och jag är fortfarande helt salig. Togs tyvärr inga starka noter men hoppas nedanstående kan vara av intresse ändå.
1985: oerhört vital och pigg, ingen brådska med att att dricka upp. Både muskulös och elegant. Har nog inte peakat än. Ett vin som hade blivit WOTN de flesta kvällar.
1986: den enda jag gissade rätt på. Finlemmad som årgången i stort och alldeles perfekt utvecklad och i balans. Mitt i prick och WOTN för mig.
1990: tyvärr en liten korkpåverkan och var svagare än den borde ha varit, men ändå ett stort vin. Dock inte på övre halvan denna kväll. och kan inte uttala mig om årgången.
1996: helt klart den största kroppen. Här hände det saker under hela kvällen och med facit i hand hade den nog behövt luftas längre än de andra. Magiskt vin som ännu inte är helt förlöst. Kanske objektivt sett det bästa vinet under kvällen.
2000: kvällens spetsigaste tanniner och här behövs helt klart mer tid. Men rasande elegant. Jag gillade den skarpt och tycker den var den kanske mest lovande flaskan.
2003: fortfarande något primär och stökig. Svagast i denna lineup i dagsläget men blir garanterat strålande då "allt" fanns där.
Jag rankade dem som följer: 86, 96, 85, 00, 03.
Jag exkluderar 90 - det är inte rättvist i och med defekten. Det var ändå väldigt gott.
85, 86 och 96 snuddar på maxpoäng. 90 kan jag inte avgöra pga den lilla defekten. 00 lär bli en fullpoängare om tio år, kanske bäst av alla till och med. 03 kommer inte vara långt efter men var alltför primär för mig för att jag ska kunna avgöra det.
En tanke som hängde med är att om man (som jag) kastat sig över hyllade primörer från 16 och 18-20 bör man planera in sin återstående livslängd så att den räcker åtminstone tre decennier framöver, så att man under det tredje hinner njuta frukterna av stora viner i stora årgångar
I övrigt hade vi Dompa 2002 som föråkare (är ingen bubbeldrickare men den var mycket bra, trevligare än 1996 vilket är min enda närliggande referens) och Haut-Brion 1988 som grand finale (lite pärlor för svinen efter provningen och alldeles för kort tid i karaff, men ändå magiskt bra). En näst intill perfekt kväll. Kommer sent att glömmas.
1985: oerhört vital och pigg, ingen brådska med att att dricka upp. Både muskulös och elegant. Har nog inte peakat än. Ett vin som hade blivit WOTN de flesta kvällar.
1986: den enda jag gissade rätt på. Finlemmad som årgången i stort och alldeles perfekt utvecklad och i balans. Mitt i prick och WOTN för mig.
1990: tyvärr en liten korkpåverkan och var svagare än den borde ha varit, men ändå ett stort vin. Dock inte på övre halvan denna kväll. och kan inte uttala mig om årgången.
1996: helt klart den största kroppen. Här hände det saker under hela kvällen och med facit i hand hade den nog behövt luftas längre än de andra. Magiskt vin som ännu inte är helt förlöst. Kanske objektivt sett det bästa vinet under kvällen.
2000: kvällens spetsigaste tanniner och här behövs helt klart mer tid. Men rasande elegant. Jag gillade den skarpt och tycker den var den kanske mest lovande flaskan.
2003: fortfarande något primär och stökig. Svagast i denna lineup i dagsläget men blir garanterat strålande då "allt" fanns där.
Jag rankade dem som följer: 86, 96, 85, 00, 03.
Jag exkluderar 90 - det är inte rättvist i och med defekten. Det var ändå väldigt gott.
85, 86 och 96 snuddar på maxpoäng. 90 kan jag inte avgöra pga den lilla defekten. 00 lär bli en fullpoängare om tio år, kanske bäst av alla till och med. 03 kommer inte vara långt efter men var alltför primär för mig för att jag ska kunna avgöra det.
En tanke som hängde med är att om man (som jag) kastat sig över hyllade primörer från 16 och 18-20 bör man planera in sin återstående livslängd så att den räcker åtminstone tre decennier framöver, så att man under det tredje hinner njuta frukterna av stora viner i stora årgångar
I övrigt hade vi Dompa 2002 som föråkare (är ingen bubbeldrickare men den var mycket bra, trevligare än 1996 vilket är min enda närliggande referens) och Haut-Brion 1988 som grand finale (lite pärlor för svinen efter provningen och alldeles för kort tid i karaff, men ändå magiskt bra). En näst intill perfekt kväll. Kommer sent att glömmas.
Lite Amerikansk Chardonnay med några "kopior"
Flight 1.
Liquid Farm White Hill Chardonnay 2014. Liquid Farms instegsvin, helt oekat och kommer från 9 olika vingårdar. Det startar ganska blygsamt och har rätt mycket mineral och citrus, både i doft och smak. Några fick vanilj och rostade fat, lite märkligt då det inte finns några här. Men det kändes som det kan ha varit rätt mycket svavel. Fortfarande ungt och känns som det kan lagras några år till. 88 p
Kutch Sonoma Coast Chardonnay 2017. Ett litet snäpp upp i intensitet, provade vinet för ett år sen och det har verkligen utvecklats. Skall något vara negativt så kändes det lite orent, klumpigt. Bra vin hursomhelst. 89 p
Ceritas Marena Chardonnay 2016. Detta är Ceritas instegsvin och jag gillade verkligen detta. Riktigt kalkigt och stenigt, härlig citrus, och en trevligt sälta. Återigen ingen ek. 92 p
Domaine de la Cote, Juliet Vineyard Chardonnay 2015. Hade ingen aning om att Domaine de la Cote gjorde ett vitt vin, det gör de men enbart 25 lådor, dvs ett fat. När jag tänker på de röda som är sparsamt ekade och naturvinsnära så är detta tvärtom. Här är det rejält med ek, smör, gröna äpplen, citrus, jättegott och flera var i Puligny-Montrachet på detta. Vinet växte med luft och blev riktigt riktigt bra. Kul detalj är att alkoholhalten enligt flaskan är 12.5%. 94 p
Sandhi Sanford & Benedict Chardonnay 2017. Då är vi tillbaks i den sparsamt ekade stilen. Återigen kalk och citrus, här är det varsam fatbehandling och kanske det elegantaste vinet i flighten. Riktigt, riktigt bra. 92 p
Flight 2.
Anthill Farms Peugh Chardonnay 2018. Första gången jag provade Anthill Farms och det gav rejäl mersmak. Doften är stenig med en hel del gröna äpplen och lite uns av smörkola. Smaken har gröna äpplen, kalk, honung och smörkola. Svårt hitta ett bättre vin för pengarna. Riktigt riktigt snyggt och sa jag elegant? 93 p
Ceritas Trout Grulch Chardonnay 2016. Var lyrisk förra gången jag provade men nu tyckte jag att syran var väl hög. Fortfarande en intensitet jag inte känt i något annan Chardonnay från USA. Väldigt mycket citrus både i doft och smak men citronerna och bergamotterna tar över och det blir lite mycket. Vinet kan dessutom inte åka snålskjuts på någon form av ek. Häftigt vin i egensinnig stil, men nog i fel fas. 90 p
Chanin Bien Nacido Chardonnay 2016. Återigen ett bra vin, ganska kraftfullt och mer bra mineralitet och syra. Äpplen och lite vanilj men även lite citrus som drar åt det lite bittra hållet. Bra matvin 92 p
Puligny-Montrachet Champs Canet 2011, Jacques Carillon. Ingen tog att detta var en Bourgogne. Nu hade iochförsig smaklökarna anpassat sig till den kalkiga, steniga stilen med lagom fatbehandling och rejäl dos med citrus. Bra nu men håller länge än. 93 p
Arnot-Roberts Trout Grulch Chardonnay 2019. Här går det inte heller att klaga på syran, förutom att den är väl hög. Här känns det helt klart att vinet är för ungt och det måste nog lugna ner sig några år. 89 p
Flight 3.
Walter Scott Seven Springs Chardonnay 2018. Ersättningsvin för ett skumt Littorai men detta presterade nog minst lika bra. Väldigt elegant vin, varsamt ekat, härlig mineralitet, gröna äpplen, citrus. Väldigt bra, nog det mest eleganta vinet i hela provningen. Mersmak och blir fantastiskt om några år. 94 p
Corton Charlemagne 2011, Henri Boillot. Trodde nog att vinet skulle stått ut mer men icke. Känns lite hämmat och fatbehandlingen är helt klart mer varsam än tidigare årgångar med Henri Boillot. Stramt, stramt med rejäl mineralitet och med rätt mycket gröna äpplen och citrus. Jättebra vin men det måste nog få några fler år på nacken för att bli magiskt. 93 p
Liquid Farm Four Chardonnay 2015. Detta vin har alltid varit en publikfriare, rejält med ek men med snygg frukt och bra syra. Ingenting att spara på utan bara att njuta av. Kvällens bästa vin enligt de flesta. 95 p
Liquid Farm Bien Bien Chardonnay 2016. Den här känns lite syrligare och lite mindre ekad än syskonet. Tycker den håller ihop bra men har inte riktigt fått charmen ännu. 92 p
Rhys Horseshoe Chardonnay 2014. Det vin som tydligast av dem alla känns nya världen även om stilen påminner lite om Jacques Prieur. Här är det apelsinmarmelad spetsad med vanlij. Kanske är syran lite låg eller så har det helt enkelt såpass mycket annat i vinet så att syran inte känns. Har provat vinet 3 gånger nu och jag gillar stilen. 92 p
Extra. Det blev en liten miniflight med två Pinoter.
Gevrey-Chambertin Lavaux St Jacques 2008, Lucien le Moine. Snygg sak, väldigt elegant och med bra syror och trevlig frukt. I bra drickfas men håller några år till. Kanske något rustik men det kan vara årgången. 92 p
Rhys Bearmallow Pinot Noir 2014. En vingård som är rätt nyplanterad och med några fler år på nacken kommer rendera i något högre priser. Tycker vinet idag är väldigt bra, klassisk Pinot utan några Nyavärldenvibbar alls. Stram, elegant, Snygg frukt, drar åt lingon/slånbär med lite inslag av sötare bär som hallon. I början av sin drickfas och tror det kan bli ännu bättre på sikt. Gillade detta mer än Lucien. 93 p.
Flight 1.
Liquid Farm White Hill Chardonnay 2014. Liquid Farms instegsvin, helt oekat och kommer från 9 olika vingårdar. Det startar ganska blygsamt och har rätt mycket mineral och citrus, både i doft och smak. Några fick vanilj och rostade fat, lite märkligt då det inte finns några här. Men det kändes som det kan ha varit rätt mycket svavel. Fortfarande ungt och känns som det kan lagras några år till. 88 p
Kutch Sonoma Coast Chardonnay 2017. Ett litet snäpp upp i intensitet, provade vinet för ett år sen och det har verkligen utvecklats. Skall något vara negativt så kändes det lite orent, klumpigt. Bra vin hursomhelst. 89 p
Ceritas Marena Chardonnay 2016. Detta är Ceritas instegsvin och jag gillade verkligen detta. Riktigt kalkigt och stenigt, härlig citrus, och en trevligt sälta. Återigen ingen ek. 92 p
Domaine de la Cote, Juliet Vineyard Chardonnay 2015. Hade ingen aning om att Domaine de la Cote gjorde ett vitt vin, det gör de men enbart 25 lådor, dvs ett fat. När jag tänker på de röda som är sparsamt ekade och naturvinsnära så är detta tvärtom. Här är det rejält med ek, smör, gröna äpplen, citrus, jättegott och flera var i Puligny-Montrachet på detta. Vinet växte med luft och blev riktigt riktigt bra. Kul detalj är att alkoholhalten enligt flaskan är 12.5%. 94 p
Sandhi Sanford & Benedict Chardonnay 2017. Då är vi tillbaks i den sparsamt ekade stilen. Återigen kalk och citrus, här är det varsam fatbehandling och kanske det elegantaste vinet i flighten. Riktigt, riktigt bra. 92 p
Flight 2.
Anthill Farms Peugh Chardonnay 2018. Första gången jag provade Anthill Farms och det gav rejäl mersmak. Doften är stenig med en hel del gröna äpplen och lite uns av smörkola. Smaken har gröna äpplen, kalk, honung och smörkola. Svårt hitta ett bättre vin för pengarna. Riktigt riktigt snyggt och sa jag elegant? 93 p
Ceritas Trout Grulch Chardonnay 2016. Var lyrisk förra gången jag provade men nu tyckte jag att syran var väl hög. Fortfarande en intensitet jag inte känt i något annan Chardonnay från USA. Väldigt mycket citrus både i doft och smak men citronerna och bergamotterna tar över och det blir lite mycket. Vinet kan dessutom inte åka snålskjuts på någon form av ek. Häftigt vin i egensinnig stil, men nog i fel fas. 90 p
Chanin Bien Nacido Chardonnay 2016. Återigen ett bra vin, ganska kraftfullt och mer bra mineralitet och syra. Äpplen och lite vanilj men även lite citrus som drar åt det lite bittra hållet. Bra matvin 92 p
Puligny-Montrachet Champs Canet 2011, Jacques Carillon. Ingen tog att detta var en Bourgogne. Nu hade iochförsig smaklökarna anpassat sig till den kalkiga, steniga stilen med lagom fatbehandling och rejäl dos med citrus. Bra nu men håller länge än. 93 p
Arnot-Roberts Trout Grulch Chardonnay 2019. Här går det inte heller att klaga på syran, förutom att den är väl hög. Här känns det helt klart att vinet är för ungt och det måste nog lugna ner sig några år. 89 p
Flight 3.
Walter Scott Seven Springs Chardonnay 2018. Ersättningsvin för ett skumt Littorai men detta presterade nog minst lika bra. Väldigt elegant vin, varsamt ekat, härlig mineralitet, gröna äpplen, citrus. Väldigt bra, nog det mest eleganta vinet i hela provningen. Mersmak och blir fantastiskt om några år. 94 p
Corton Charlemagne 2011, Henri Boillot. Trodde nog att vinet skulle stått ut mer men icke. Känns lite hämmat och fatbehandlingen är helt klart mer varsam än tidigare årgångar med Henri Boillot. Stramt, stramt med rejäl mineralitet och med rätt mycket gröna äpplen och citrus. Jättebra vin men det måste nog få några fler år på nacken för att bli magiskt. 93 p
Liquid Farm Four Chardonnay 2015. Detta vin har alltid varit en publikfriare, rejält med ek men med snygg frukt och bra syra. Ingenting att spara på utan bara att njuta av. Kvällens bästa vin enligt de flesta. 95 p
Liquid Farm Bien Bien Chardonnay 2016. Den här känns lite syrligare och lite mindre ekad än syskonet. Tycker den håller ihop bra men har inte riktigt fått charmen ännu. 92 p
Rhys Horseshoe Chardonnay 2014. Det vin som tydligast av dem alla känns nya världen även om stilen påminner lite om Jacques Prieur. Här är det apelsinmarmelad spetsad med vanlij. Kanske är syran lite låg eller så har det helt enkelt såpass mycket annat i vinet så att syran inte känns. Har provat vinet 3 gånger nu och jag gillar stilen. 92 p
Extra. Det blev en liten miniflight med två Pinoter.
Gevrey-Chambertin Lavaux St Jacques 2008, Lucien le Moine. Snygg sak, väldigt elegant och med bra syror och trevlig frukt. I bra drickfas men håller några år till. Kanske något rustik men det kan vara årgången. 92 p
Rhys Bearmallow Pinot Noir 2014. En vingård som är rätt nyplanterad och med några fler år på nacken kommer rendera i något högre priser. Tycker vinet idag är väldigt bra, klassisk Pinot utan några Nyavärldenvibbar alls. Stram, elegant, Snygg frukt, drar åt lingon/slånbär med lite inslag av sötare bär som hallon. I början av sin drickfas och tror det kan bli ännu bättre på sikt. Gillade detta mer än Lucien. 93 p.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Dina hemmaprovningar står skrivna i versaler på min Bucketlist. Nästa gång i Swe, då jämrarns! Får jag ta med mig en ultragrön kvist med bandbredd i hjärnan och smidigt sätt?Sjukt bra BYOB hos mig igår
Visa bifogad bild 24810
2008 André Clouet Dream Vintage 89p
Trevlig och klar att dricka men inget man springer benen av sig efter.
2018 Zind-Humbrecht Riesling Rangen de Thann Clos St. Urbain 91p
Inte alls lika komplex och aromatisk som förra gången jag provade den. Kanske gått in i något tunnelaktigt? Eller flaskvariation.
2004 Château Palmer 94p
Ljuvlig, ljuvlig komplex doft. Silkeslena tanniner. Fint balanserad. Dock ingen superlång finish och jag saknade lite mer lager på lagerkänsla i smaken. Men så himla gott!
1988 Chateau Musar 89-90p
Här var det delade meningar. Några gav den 94 men jag (och några till) gick inte alls i gång. Tyckte inte det hände speciellt mycket varken i doft eller smak. Men visst är det ett bra vin. Tråkigt, för den har ju en fantastisk rating på CT av vissa.
2016 The Mascot 94p
Woop woop. Skulle inte köpa det här vinet men men … pengarna skall väl rulla? Det blev en beställning på några flaskor idag. Härligt vin. Ungt, men gick att njuta av utan problem. Kommer att bli hur bra som helst. Intensiv doft av choklad, mörka bär, mörka körsbär, plommon. Stort, voluptuous med koncentrerad yppig frukt som stramas upp fint i avslutet. Lång kompakt finish. Blev väldigt förtjust!
2009 Sadie Family Columella 90-91p
Har hört så mycket om denna blend men blev lite besviken. Tyckte inte det riktigt lyfte den där extra biten.
2013 Mullineux Syrah Iron 92p
Väldigt Syrah’ig i doften - köttig, kryddig, chark, mörka bär. Ganska slank och elegant. Norra Rhone i stilen men fylligare.
2011 Casa Ferreirinha Douro Barca Velha 97p WOTN
Touriga Franca (50%), Touriga Nacional (30%), Tinta Roriz (10%) and Tinto Cão (10%).
Nu snackar vi vin. Oerhört kraftfullt och naturligtvis väldigt ungt men det är njutbart redan nu. Fantastisk balans, superläcker syra, lyxiga fat, silkiga tanniner, tät koncentrerad frukt och en enorm finish som satt kvar jag vet inte hur länge.
Verkligen kul att dela denna flaska med det här gänget. Blir nyfiken på att prova mer bordsvin från Portugal!
2004 Torbreck Descendant 95p
“Krallig kropp och fantastisk finish” är det enda jag har skrivit här. Någon gissade på SQN. Väldigt bra vin med den där komplexiteten och lager på lagerkänslan som lyfter hela vinet till högre höjder!
Gick och la mig med ett leende på läpparna. Så himla rolig kväll!