I helgen har det blivit lite av varje, började i fredags på Grappe med Keen, Jimmy, Jos och CH från forumet samt några hangarounds. Har inte anteckningar (CH har ansvaret här
) men det blev betydligt med rödvin än champagne med bland annat SQN Raven, Cos d'estournel 1999, Salon 1988, Bollinger RD 1996, Comtes 1981 med mera med mera. Kompotten var väldigt blandad med några fantastiska flaskor, några medel och tyvärr en riktigt dåligt Comtes 1981.Efter att ha lämnat CH och team på Hotellet så har det varit tyst på rapporterna men jag hoppas CH snart fyller på.
Igår blev det en för mig mer klassisk champagneresa som påbörjades med en
2002 Bernard Hatté Special Club. Väldigt trevlig champagne, initlat känns den lite för mogen för sin ålder men den övergår efter ett tag till en större upplevelse.
Först lite sötma som övergår till gröna och röda äpplen och flinta. Vinet har väldigt bra balans med fin syra och trevlig eftersmal. Gillade jag.
Två Selosse Brut (degad 98 samt 99). Den första lite oxidativ, mörk, vin att kontemplera över, mocka, honung pä näsan. Mycket kaffe och knäck i smaken, lite tunn syra. Degad 99 helt annat vin, perfekt balans, flinta, klar och tydlig Mesnil, syra som balanserar upp en vin som precis blivit perfekt moget. Väldigt trevlig (en av deltagarna tyckte det här var kanske en av den bästa Selosse han druckit)
1996 Henriot Enchanteleurs , den första flaskan var lite mer öppen och mogen än jag kom ihåg men samma underliggande kvalitér. Fin brödighet, lite mer mognadssötma än jag kommer ihåg , tropiska frukter. Lite mjukare , rundare i smaken, inte fullt så skarp syra. Den andra flaskan är mer sluten men i grunden samma vin. Båda flaskorna väldigt bra.
N.V. Heidsieck & Co. Monopole Champagne Dry Top , Rose, Reserved for England (troligen från slutet av 30-talet). Andra gången jag dricker denna. Bättre flaska än första gången. Mitt sällskap har väldigt svårt att pricka denna (då jag hade förmånen att få umgås med två av Sveriges dryckesprofiler så var det kul som amatör att se även dessa stjärnor får kämpa ibland). Ingen gissar ens i närheten av årtalet på denna. Luktar som en belgisk öl, periskor, tanniner i smaken (bourgogne kommer upp som liknelse även denna gång) bra mousse (helt otroligt) och riktigt bra syra. Man blir nästan lite sentimental när man tänker på att människorna som gjorde det här vinet med stor sannolikhet är döda och nog inte i sin vildaste fantasi skulle kunna förställa sig att vinet skulle drickas upp 2011 av ett gäng svenskar. Man kan inte heller låta bli att tänka på att deras skicklighet och kärlek till vinet gjorde att det levde i 70 år. Kommer dagens viner klara det?
1988 Krug samt 1979 Krug. Lite kall när vi serverar dem. 88an är ljust gul, fantstiskt doft, tydligt pinot och Krug toner (vilket de andra inte fann, jag tyckte dock att denna var en väldigt tydligt Krug 88). Gissningar låg på Bollinger och 90-tal men frukten tillsammans med syran, 88orna speciella parfym och Krug-”touchen” var väldigt tydlig. Lång eftersmak, min sista flaska och jag måste få tag i fler. Riktigt , riktigt bra. 79an har en lite roséaktigt färg, rostad bröd, lätt oxidativ ton, mandel. Kanske inte flaskan är på topp, inget fel på vinet men inte riktigt den kick jag väntade mig av en Krug 1979. Saknar lite tryck i mellansegmentet. Går dock att sitta länge och dofta på. Av de två tar jag 88an helt klart.
1990 Dom Pérignon, korkad, initialt bara svagt men med värme blev det väldigt tydligt. Tråkigt, min tredje äldre DP på kort tid som varit korkad.
2002 Dom Pérignon. Att den är en DP är tydligt vilket de andra också känner direkt. Har ju druckit en del av dessa och det är första gången som jag blev lite tveksam (nu kommer den ju sist i en radda av bra viner samt att jag vid detta laget kanske inte är helt skärpt :
), doften är lite enkel, bra brödighet och mineraler men det saknas något, smaken är lite för söt och den är kanske lite tråkig eller så var jag bara trött, den lämnar iallafall inget större intryck denna gång.