SV: Idag dricker vi
Nyår, där går en skiljelinje så varför inte passa på att dricka och äta lite gott för omväxlings skull.
Vi blev upphämtade hemma och värden såg till att bilresan skedde med klass. En flaska kyld 2
005 Michel Arnould Mémoire de Vignes väntade. Har ju varit lite tveksam till den här och drack den för ca ett år sedan. Det här är ett vin som lovar mycket och har en intressant start men inte riktigt klarar att leverera hela vägen. Inget dåligt vin, fin doft med mycket Pinot men vinet känns kort i avslutet. Frågan är om det kommer att växa. Vi får se, koncentrationen finns där.
Väl på plats öppnades en
2002 Perrier-Jouët Rosé Belle Epoque., Pernod Ricard AB tar 2.120 kronor för detta vin vilket är ett rent rån. Naturligtvis inte ett rån i klass med Armand de Brignac då Belle Epoque rosé är ett bra vin men rånet ligger i att priset i Sverige är runt 50% högre än i exempelvis England. Naturligvis var denna flaska INTE inköpt på Systembolaget. Mycket söta röda bär, grapefrukt och en del mineralitet. Vinet är ganska syrarikt med en bra stramhet. Vinet är kommersiellt och gjord för direkt konsumtion men det känns som efter 10-15 år kommer något annat att växa fram. Men det är klart, man får betala en premium för flaskan, Till vinet åt vi löjrom med blinies.
Sedan följde en
Selosse V.O degad juli 2012. Som vanligt med Selosse mycket exotisk frukt , blommig och mineralig. Lite sluten i början men öppnar upp med tiden. Stram, kryddig med hög syra och en grapefruktigt avslut. Avnjöts till en riktigt krämig hummersoppa.
Begreppet bonusflaska fick en ny innebörd när värden tar fram en
1962 Dom Perignon. Klart ett av 2012s bästa champagner. Riktigt mogen, knäckig , chokladdoftande smak. Vinet har en svag mousse men det stör inte då det här vinet har de smaker som en riktigt bra mogen champagne ska ha. Finns fortfarande en syra som balanserar upp, sherryfat, vanilj och mer av den underbara knäckkolan. 1962 ska inte vara ett så stort år men som ofta med äldre Dom Perignon lyckas de leverera även de lite svagare åren
Till huvudrätten,oxfile med murklor , var tanken att vi skulle dricka en
1962 Fratelli Minuto Barbaresco Riserva. Korken var väldigt mjuk och tog en del arbete att få upp och tyvärr var vinet långt gånget och oxiderat. Den initiala oxiderade doften försvann och för en kort stund kunde man skönja mycket fina toner av höstskog som gav hopp men sedan dog vinet totalt. Smaken inget att skriva hem om. Istället öppnade vi en
1998 Aldo Conterno Barolo Mogen, mörk frukt, plommon, undervegetation. Fint balanserat vin som nog kan vinna på lagring men det är inte en extrem storhet. 1998or verkar generellt vara tillgängliga nu och man behöver inte vänta på dem som ofta är fallet.
Till efterrätten som var en chokladskapelse serverades
1945 Domaine Sarrat Rivesaltes. Mycket mörk färg med tydligt mogen doft. Nötter , choklad och romrussin. Inte allt för söt i smaken, mer starkvinstyp så fungerar riktigt bra till efterrätten. Bra eftersmak. Ska köpa på mig lite årgångar av den här typen av vin, Finns ju utomlands till bra priser. Denna var väl lite överprissatt men smaken var bra.
Nyårsraketerna ackompanjerades av en
Selosse Initale, också den degad juli 2012. Har inte Selosse gjort Initiale mer tillgänglig. Visst, den har alla de drag som en Initiale brukar ha men spontat kändes den här mer mogen och lite sötare än normalt. Sent på kvällen så kanske inte ska dra allt för stora slutsatser av det.
1996 Bollinger RD som vi drog upp klockan 02:00 avstår jag från att bedöma, Den var god men kanske hade mått bättre av att ligga ialladall 24 timmar till i källaren
Gott nytt på er