SV: Stora middagstråden
Förra torsdagen tog jag plats på haket tvärs över gatan och spisade följande.
Först en amuse som de i all enkelhet kallade tomate-mozarella. Lite mer utvecklat innebär det att man gjort en vit tomatmousse, lagt på en "oliv" i form av en kula med flytande olivinnehåll. Därtill rökt mozarella och allt toppat med basilikaskum. Riktigt fräscht intro.
Menyn startade sedan upp med en vinge från rocka, pulpo (typ av bläckfisk), kronärtskocka samt blodapelsin. Rockan hade struktur som vår spätta och pulpon och kockan var sedan tärnade ovanpå. Blodapelsinen levererade en trevlig sötsur struktur både i form av sås och några klyftor på tallriken. Till detta hade jag tagit in en halva Puligny-Montracet 1er Cru Champ-Canet 2004 Domaine J. M. Boillot. En härligt frisk bourgogne, mer luftig i tonen är den Laflaive som nämndes för ett tag sedan. Den passar dock inte ihop med rockan, de två smakerna gifter sig helt enkelt inte.
Nästa punkt är en fylld vårkyckling med dragonsås, grön sparris och rödvinspasta. Här sjunger änglarna när maten kombineras med vinet. Maten behöver knappast en närmare presention, det är kända smaker som blandas på ett förträffligt sätt.
För att förbereda gommen för framtida missbruk stod därefter en tallrik med morotsgranite med äppel-ingefära-skum på bordet. Eftersom man är en hygglig vinpimplare så uppskattade jag inte den rätten till fullo eftersom doften hade drag av korkdefekt. Mentalt spratt naturligtvis men nu är det i slutändan hjärnan som ska koppla ihop alla intryck och korkdefekt sitter hårt i sinnet...
För dagen hade de ett extrainsatt nummer i form av gåslever med bondbönor, murklor, sparris och Sauce Albufeira. Två rejäla skivor gåslever toppar denna anrättning och det hela gör mig så lycklig som gåslever kan göra. Bourgognen passar naturligtvis inte här utan in får jag ett glas Ch. Eugenie 97 Cuvee Reservee de l'Aieul, Cohors (80% Malbec, 20% Merlot). Trevlig frukt men känns blek ihop med maten.
Avslutningen var en excess av läckerheter med Tahitivaniljsuffle, vit chokladmousse och rabarber. Nam nam nam! Här serverades ett glas Domaine Cauhape Symphonie de Novembre 04 Jurancon, Henri Ramonteu. Detta vin var för syrligt för att vara idealt till maten. En Sauternes hade troligen suttit som en smäck.
Jag får nog lite försiktigt börja påpeka att de viner som de kör på glas helt enkelt är för enkla för mat på den här nivån. De känns mer som att de hör hemma på en bra bistro, inte enstjärning krog.
Avslutningsvis får man konstatera att Viktväktarna får vara tacksamma att jag inte är med där. Det hade behövts ganska avancerad matematik för att räkna fram alla poäng jag drog på mig den här kvällen.
Förra torsdagen tog jag plats på haket tvärs över gatan och spisade följande.
Först en amuse som de i all enkelhet kallade tomate-mozarella. Lite mer utvecklat innebär det att man gjort en vit tomatmousse, lagt på en "oliv" i form av en kula med flytande olivinnehåll. Därtill rökt mozarella och allt toppat med basilikaskum. Riktigt fräscht intro.
Menyn startade sedan upp med en vinge från rocka, pulpo (typ av bläckfisk), kronärtskocka samt blodapelsin. Rockan hade struktur som vår spätta och pulpon och kockan var sedan tärnade ovanpå. Blodapelsinen levererade en trevlig sötsur struktur både i form av sås och några klyftor på tallriken. Till detta hade jag tagit in en halva Puligny-Montracet 1er Cru Champ-Canet 2004 Domaine J. M. Boillot. En härligt frisk bourgogne, mer luftig i tonen är den Laflaive som nämndes för ett tag sedan. Den passar dock inte ihop med rockan, de två smakerna gifter sig helt enkelt inte.
Nästa punkt är en fylld vårkyckling med dragonsås, grön sparris och rödvinspasta. Här sjunger änglarna när maten kombineras med vinet. Maten behöver knappast en närmare presention, det är kända smaker som blandas på ett förträffligt sätt.
För att förbereda gommen för framtida missbruk stod därefter en tallrik med morotsgranite med äppel-ingefära-skum på bordet. Eftersom man är en hygglig vinpimplare så uppskattade jag inte den rätten till fullo eftersom doften hade drag av korkdefekt. Mentalt spratt naturligtvis men nu är det i slutändan hjärnan som ska koppla ihop alla intryck och korkdefekt sitter hårt i sinnet...
För dagen hade de ett extrainsatt nummer i form av gåslever med bondbönor, murklor, sparris och Sauce Albufeira. Två rejäla skivor gåslever toppar denna anrättning och det hela gör mig så lycklig som gåslever kan göra. Bourgognen passar naturligtvis inte här utan in får jag ett glas Ch. Eugenie 97 Cuvee Reservee de l'Aieul, Cohors (80% Malbec, 20% Merlot). Trevlig frukt men känns blek ihop med maten.
Avslutningen var en excess av läckerheter med Tahitivaniljsuffle, vit chokladmousse och rabarber. Nam nam nam! Här serverades ett glas Domaine Cauhape Symphonie de Novembre 04 Jurancon, Henri Ramonteu. Detta vin var för syrligt för att vara idealt till maten. En Sauternes hade troligen suttit som en smäck.
Jag får nog lite försiktigt börja påpeka att de viner som de kör på glas helt enkelt är för enkla för mat på den här nivån. De känns mer som att de hör hemma på en bra bistro, inte enstjärning krog.
Avslutningsvis får man konstatera att Viktväktarna får vara tacksamma att jag inte är med där. Det hade behövts ganska avancerad matematik för att räkna fram alla poäng jag drog på mig den här kvällen.
