Det andra motivet är att man kan ta vilken osnuten kocksspoling som helst och få ett förutsägbart resultat. Att perfekt steka kött, eller fisk, är ett hantverk som kräver några tusen timmar framför en häll. Med hink, vacuumpåse och en blåslampa kan man ta en genväg och slipper betala dyra löner till erfarna kockar.
Låter ju onekligen som jag skall fortsätta att lågtempa allt i köket då
-Jag är ju trots en simpel ingenjör som tar på mig en lustig kockhatt någon gång ibland och ett förutsägbart resultat är ju ingenjörens våta dröm
Mitt trekilosmonster till oxfilé från Brasilien som jag hittade i frysrummet kommer att avrättas såhär; just för att det är enkelt och gör att jag kan lägga fokus på övrig mat.
-Rulla köttet i lämplig kryddblandning. Dagen till ära: salt och peppar
-Bind upp om det behövs
-Stekt i riktigt het panna så den får en fin skorpa. Vem vet, kanske en vitlöksklyfta eller timjanskvist trillar ner i pannan också.
-skjuts in i ugnen. (På låg temp typ 353°K)
-Här väljer jag att stanna på 327°K.
-Nu får köttet vila och jag kan i lugn och ro låta eventuella fasfel mellan olika rätter (fas)-kompenseras.
-Strax innan servering skär jag en rejäl femcentimeterspuck av brassen och studsar den på snittsidorna i glödhett stekbord. (Hade jag haft en grillpanna hade den varit det naturliga valet.
Sen är det väl bara hiva ut köttet till de hungriga vargarna (läs kollegor), eftersom de i normala fall oftast bara gnager på ett gammalt pinnekjöttsben så kommer de automatiskt bli mycket glada och förnöjda varvid jag lugnt kan luta mig tillbaka medans de får städa upp byssan som vid detta laget förmodligen påminner lite om Blitzen.