[Champagne] Idag dricker vi... som vanligt skumpa!

[akaSami]

Vet inte hur det är för er andra, men jag gör idag min första dag tillbaka på jobbet efter semestern.
Tänker dock lite tillbaka på vad det slunkit ner i form av Champagne under de gångna veckorna för att må lite bättre så här på eftermiddagen
Min ranking enligt följande,
5. Nicolas Feuillatte Millésimé Blanc de Blancs , 2006
4. Marc Hebrart, BdB NV
3. Perrier Jouét Grand Brut, NV
2. Diebolt-Vallois Prestige Brut, NV
1. Krug Grand Cuvée

Nicolas Feuillatte,
inte så imponerande i mitt tycke, saknade djup och komplecitet. Ett helt okej "skålar-bubbel" i mitt tycke.
Marc Hebrart,
en BdB som levererar långt över förväntan med avseende på pris. helt klart värt att köpa på sig några flaskor att ha hemma när man känner att bubbel-behovet kryper på.
Perrier Jouét,
Denna gillade jag skarpt, stor och rund bouquet och mycket mogen frukt! Rekommenderas starkt.
Diebolt-Vallois,
En BdB i toppklass enligt min smak. Otroligt smörig men ändå tydlig syra. en champagne jag rekommenderar att dricka till mat!
Krug GC,
Behöver inte beskriva denna då de flesta av er andra redan gör det på tät basis =)
Jag är helt förtrollad av detta vin, jag har haft nöjet att dricka Krug endast 3 gånger (hitintills) och det har för mig varit en nära inpå religiös upplevelse varje gång! Lever helt klart upp till sitt rykte och är väl värt sina kronor!

Inte helt oväntat och kanske inte helt rättvist att jämföra Krug med de övriga men den är ju bäst så då ska den inte ligga på en annan position än på #1, hade även önskat att jag druckit dem ur samma sorts glas, men man tager vad man haver för stunden =).

 

[Per Stade]

"Min kampanj får den målgrupp
som är oklok och aldrig spar
sin champagne slår en snål upp
i en ordbok och har den kvar"

Lars Nordlander

 

[jocke]

Igår, en ny vecka och vad passar bra då? En Bonnaire 2000 prestige. Här har vi en riktigt mogen, gyllengul champagne. Den här flaskan var på topp och jag undrar om den kan bli bättre? I love it

 

[MartinE]

Häromdagen släpptes Chetillons '07 i BS. Föga förvånande dök '06 upp när det skulle hämtas ut.

Ska jag lämna tillbaka pavan och kräva en '07:a ?

Tacksam för synpunkter, gärna från någon som har druckit bägge.

Låter som en lottovinst - man förväntar sig en 07:a och får möjlighet att köpa både 06 och 07!

 

[jocke]

Igår blev det en Pierre Peters L´esprit 2008. Druvorna kommer från fyra olika byar, Les Mesnil, Oger, Avize och Cramant. I L´ESPRIT 2008 finns byarnas egenskaper representerade i olika etapper. I glaset ”pulserar” små små bubblorna upp till ytan. Doften är lite anonym men det finns inslag av musselskal. Smaken är väldigt rund och mjuk med en härlig elegans. Krämig med en lång krispig mineralisk avslutning. Det här var jäkligt bra

 

[Per Stade]

För att avsluta en fin och solig dag med varmare väder än i juli (egentligen finns det ingen bättre anledning eller också behöver jag ingen anledning) så öppnade vi en flaska 2004 Vilmart Coeur de Cuvée i lördags. Kraftfull och smakrik med mycket röda äpplen, rabarber, rök och nougat. Kraftfull syra och hade nog varit ännu bättre om den fått ligga sisådär 8-10 år till. Tur att jag har fler.
2004 är en bra årgång enligt min mening och de flesta champagner jag har druckit från det året mår bra av att lagras ännu lite till.

 

[Elvis]

2004 är en bra årgång enligt min mening och de flesta champagner jag har druckit från det året mår bra av att lagras ännu lite till.

Jag håller med om att 2004 är bra men jag tycker att många champagner har varit tillgängliga tidigt, till exempel Dom Pérignon och Pierre Péters Cuvée Spéciale Les Chetillons.

 

[Per Stade]

Jag håller med om att 2004 är bra men jag tycker att många champagner har varit tillgängliga tidigt, till exempel Dom Pérignon och Pierre Péters Cuvée Spéciale Les Chetillons.

Du har så rätt så. Pol Roger Vintage 2004 är också mycket njutbar redan.

 

[Vino fino]

Inte min hemmatråd kanske men jag klämmer mig in som en långväga gäst med tidender.

Förra veckan provade jag Pierre Peters Chétillons '06 och som av en händelse blev jag häromdagen bjuden på Clos de Mesnil ’98 (mer om just denna i en annan post). Dessa båda möten med Le Mesnil fick mig att i afton vilja knäcka en l’Esprit '08 för att se om mina referensramar har ändrats på senare år eller om smaken är konsekvent. Det var någonting som inte riktigt stämde…

Chétillons dök ju upp som en 06:a, trots att jag beställt en 07:a, men forumiterna övertygade mig att behålla den tidigare årgången. Leverantören har därmed tjänat in den prishöjning på 10% som skiljer årgångarna och dessutom blivit av med en gammal lagervara som han säkert ville slippa. (Det säger jag inte för att gnälla på herrskapet medlemmar utan på systemet och Systemet som låter detta fortgå).

Chétillons börjar ganska bra med en hel del digestivekex, dyr gulfruktig Chardonnay, och fina kalkiga jordtoner. Fylligt, generöst, och med ett antal nyanser som lyfter kvaliteten från standardcuvéer. Det som däremot är lite av en besvikelse är att chassit inte är riktigt ihopskruvat. Det är en massa separata instrument som spelar högljutt var för sig men som inte spelar samma takt. Jag har särskilt svårt för när man märker réservevinet i skumpa— det ska fanimej vara integrerat, inte ett eget lager.

Flaskvariation är någonting man får leva med i Champagne och här har vi dessutom en vara som släpptes 2013 så vem vet hur leverantören har hanterat vinet sedan dess. Hursomhelst, ett bra vin, som kanske motiverar en knapp sjuhundring, men inte är det något fynd. 91p

l’Esprit 08 är en helt annan reinkarnation av le Mesnil. Ung, grönfruktig Chardonnay, rökig, mineralmättad. Tajt, stram, uppsträckt, men samtidigt yppig innanför den knäppta blusen. Avslutningen är som att fylla munnen med nyvalsad stålplåt från SSAB. Märkligt nog är detta, allt annat lika, ett bättre vin än Chetillons. Lagring, för dem som gillar djupare toner, drick nu, för dem som gillar kompromisslös le Mesnil i givaktställning. 92p

 

[Daniel B]

Man kanske ska fylla på med ytterligare l'Esprit 2008 så man kan både lagra och dricka nu..! Det är ju trots allt ruskigt gott i båda fallen..

 

[Vino fino]

Min mormor (nionde generationens stockholmare) sade alltid att man inte kan lita på folk som döljer sin accent. Väl i Spanien, där ingen någonsin skulle komma på tanken att gömma sitt ursprung, förstärktes detta. Och i UK, likväl som Brasilien och Argentina, har detta bekräftats av folket på plats. Så hur ska man då betrakta Margareth “Maggie” Henriquez? Första gången jag såg henne på argentinsk tv, när hon fortfarande basade för Chandon Argentina, reagerade jag inför denna venezolanska. Vältalig, proper, glatt insmickrande… men vilka var rötterna och motiven som ledde henne till Mendoza? Och varför försökte hon prata med en bred argentinsk dialekt?

Häromdagen, ett tiotal år senare, satt jag och funderade på det här med Krug. Varumärket har blivit vidrigt, priserna har stigit, stilen har förändrats. På många sätt är Maggie Rodriguez synonymen för förändringen. Hon som hämtades från Argentina. Med märklig dialekt. Vem bryr sig om ursprunget? Vem bryr sig om dialekten? Uttal liksom historia kan förändras på en natt. Clos du Mesnil ’98 är den andra jag dricker i mitt liv, ’90 var den första. Etiketten är någonstans halvvägs mellan dagens vedervärdiga varumärkesskrän och den urgamla hederliga, där man ser hela vingården och varumärket är diskret förpassat till bakgrunden. Som tur är, är det andra som betalar kalaset, och det franska moderbolaget står för fiolerna när de representerar ikväll i Göteborg. Min franske värd häller upp den dyra drycken. Eftersom etiketten varken är Krug-familjens eller LMVH-äcklets gissar jag mig till att huvudkontoret i Frankrike köpt denna flaska innan Maggie dök upp, dvs i början på 00-talet. Innan tramset och vurmandet för kineserna och de historielösa etikettfluktarna.

Krug Clos du Mesnil 1998: Benhård rök, majbrasa, svamp, gamla ekfat, mustig Chardonnay som nästan drar åt Pinot, oxbuljong (faktiskt). Fyllig, generös smak, med svart tryffel, rostade kryddor, pêche melba, svindyr frukt. Kraft. Iskall kyla. Briljant bubbel. Värt pengarna? Nä. Bästa Le Mesnil? Nä, glöm det. Briljant vin? Tveklöst. 96p

 

[Mattias Schyberg]

Min mormor (nionde generationens stockholmare) sade alltid att man inte kan lita på folk som döljer sin accent. Väl i Spanien, där ingen någonsin skulle komma på tanken att gömma sitt ursprung, förstärktes detta. Och i UK, likväl som Brasilien och Argentina, har detta bekräftats av folket på plats. Så hur ska man då betrakta Margareth “Maggie” Henriquez? Första gången jag såg henne på argentinsk tv, när hon fortfarande basade för Chandon Argentina, reagerade jag inför denna venezolanska. Vältalig, proper, glatt insmickrande… men vilka var rötterna och motiven som ledde henne till Mendoza? Och varför försökte hon prata med en bred argentinsk dialekt?

Häromdagen, ett tiotal år senare, satt jag och funderade på det här med Krug. Varumärket har blivit vidrigt, priserna har stigit, stilen har förändrats. På många sätt är Maggie Rodriguez synonymen för förändringen. Hon som hämtades från Argentina. Med märklig dialekt. Vem bryr sig om ursprunget? Vem bryr sig om dialekten? Uttal liksom historia kan förändras på en natt. Clos du Mesnil ’98 är den andra jag dricker i mitt liv, ’90 var den första. Etiketten är någonstans halvvägs mellan dagens vedervärdiga varumärkesskrän och den urgamla hederliga, där man ser hela vingården och varumärket är diskret förpassat till bakgrunden. Som tur är, är det andra som betalar kalaset, och det franska moderbolaget står för fiolerna när de representerar ikväll i Göteborg. Min franske värd häller upp den dyra drycken. Eftersom etiketten varken är Krug-familjens eller LMVH-äcklets gissar jag mig till att huvudkontoret i Frankrike köpt denna flaska innan Maggie dök upp, dvs i början på 00-talet. Innan tramset och vurmandet för kineserna och de historielösa etikettfluktarna.

Krug Clos du Mesnil 1998: Benhård rök, majbrasa, svamp, gamla ekfat, mustig Chardonnay som nästan drar åt Pinot, oxbuljong (faktiskt). Fyllig, generös smak, med svart tryffel, rostade kryddor, pêche melba, svindyr frukt. Kraft. Iskall kyla. Briljant bubbel. Värt pengarna? Nä. Bästa Le Mesnil? Nä, glöm det. Briljant vin? Tveklöst. 96p

Ett inlägg i klass med @StefanAkikos nattliga prosor efter en helkväll med japansk whisky.

 

[Vino fino]

Ett inlägg i klass med @StefanAkikos nattliga prosor efter en helkväll med japansk whisky.

Skyll inte på mig, det är de här förbaskade göteborgarna som insisterar på att vi ska dricka mycket och dyrt när husse betalar.

 

[Elvis]

Nu ligger en l'Esprit 2008 på kylning.

 

[Skumpagne]

Hade en trevlig torsdag igår men @KockJohan bla.

Fick en 6-rätters meny med champagne rakt igenom.

Claude Cazal 2002 med fina mognads toner och fräsh citrus.

Selosse Initial deg -10 Börjar mogna på sig men har fortfarande bra potential.

Selosse Rosé deg -08 också jäkligt fin och elegant men föredrar nästan initial där.

Bollinger VVF 1997 intressant champagne. Första sniffen och första klunken var helt otrolig med massa brända toner och en avslutning som aldrig la sig. Dock tycker jag den tappade i glaset ju mer luft den fick.
Gav den 95 poäng men kan inte sluta tänka på vad jag hade gett den om jag fått den blint.

 

[matage]

Svag i sinnet och jetlaggas som en örn blev det en beställning på 6 stycken l'Esprit före frukost.
Nåt ska man väl trösta sig med när man lever på traktamente i USA där dollarn nu gör att halva dagsbeloppet försvinner på en simpel frukostbuffe...

Undrar just om det finns några roliga vinbutiker i Bellevue....

 

[MartinE]

 

[magnum]

Visa bifogad bild 4756

Vacker!! vad har du för deg. datum?

 

[MartinE]

Vacker!! vad har du för deg. datum?

Jag tänkte egentligen låta bli att skriva något, allt enligt devisen "en bild säger mer än tusen ord"...

Men OK då! 11 april 2014.

 

[magnum]

Jag tänkte egentligen låta bli att skriva något, allt enligt devisen "en bild säger mer än tusen ord"...

Men OK då! 11 april 2014.

Tycker stilen ändrats en del på rosen efter deg 2012, ska bli kul att se vad du tycker.
Hittade ingen notis om den på din blogg men visst har du provat den tidigare, eller?