finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag äter vi...(diskussioner, tips och restaurangbesök)
- Thread starter Vino fino
- Startdatum
Appel
Medlem
You know your meat. Var i Sthlm handlar du?
9 utav 10 gånger blir det hos sydamerikanerna nere i hötorgshallen har lärt känna dem väldigt väll under de senaste åren efter alla mina besök.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vi åt fredagsspecial mumse romantisk hemmamiddag med 8 rätter från lokala マルエツ (tänk: ICA! Men tre extra snäpp....) och glada mängder japanskt öl. (Fredagsmys genomled vi i tisdags.) Här finns varken #hötorgshallen eller Östermalm, men ALLT är både billigare, färskare, godare och bättre. Tyvärr för alla svenska stockholmare :-(
Enligt etiketterna åt jag 975 kalorier till middag = knappt ett hektos viktminskning (sett ur dagens förbränning och intag). Hungern river i mig, men att förvandla min TAIKO-trumma till ett 6-pack är en attraktiv proposition!
))
Enligt etiketterna åt jag 975 kalorier till middag = knappt ett hektos viktminskning (sett ur dagens förbränning och intag). Hungern river i mig, men att förvandla min TAIKO-trumma till ett 6-pack är en attraktiv proposition!
))
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det DÄR är verkligen ett HÅLL-KÄFTEN-KÖTT. Perfekt grillat! Önskar jag hade varit där... Förstår ni njöt som
PHAN!
chambertin
Medlem
Efter lite ornitologi utan kikare (funkar bra när pingvinerna kryper runt fötterna på en) var det igår dags för lite förning på Rust en Vredes restaurang som enligt Ulf Wagner skall var en av Sydafrikas bättre. Vem kan säga emot honom så en bokning för lördagkvällen blev det.
Hade lite svårt att välja mellan deras 4- och 6-rättersmeny vilket inte brukar vara svårt. Anledningen var att 4-rätters hade flerval på de tre första och med flera spännande val dessutom medans 6-rätters var helt fix. Köket gick dessutom inte med på att göra en 6-rätters av de som jag ville prova av 4-rättersmnen så det fick bli 6 till slut ändå.
Först en radda ”amuser” som var rikigt bra med en foie ”nästan” gras från (troligen) de lokala ankorna vars bröst dessutom skulle komma lite senare.
Första rätten (som efter noga eftertanke nog var den allra bästa i tuff konkurrens med ankan lite senare) ut kallades ”Smiling Valley Marron” och visst log inte bara dalen utan jag med. På en gräddmjölksemulsion med skaldjurstouche låg en mkt liten grillad bläckfisk, två perfekt kokta räkor (såg mer ut som havskräftor men servitören sa att det var räkor), en friterad ”cigarr” (storlek med som en cigarrill) av andra delar av räkorna som förmidligen hölls ihop av ngn stärkelse i form av tunna blad. En klick Aloe-Vera gelé fanns med och funkade väldigt bra trots att jag inte är så förtjust i konsistensen av gelé (mer om det senare). Den här cigarillen var i alla fall smakmässigt en sensation.
Andra rätten var den svagaste av dom varma men väldigt bra och lite kul ändå. Den bestod av ett det yttre ätbara skaled från en stor lök som vara kapad på toppen. I denna ”skål” låg en ganska syrlig och inte så fet och tung risotto utan mer lättare krämig och syrlig/lökig samt toppad med lite arganolja. Spännande och intressant kombo men jag gick inte igång riktgt där.
Nåväl nästa rätt var desto bättre och aspirerade på bästa upplevelsen den här kvällen. På tallriken låg två skivor ankbröst perfekt tillredda och med krispigt lätt karamelliserat skinn. Dessutom en klart magrare anka (vg fett under skinnet) än vad jag är van vid hemma och i Frankrike vilket gör att skinnet så klart äts med köttet. Som tillbehör fanns en superbt god mörk fond som rundats av med blåbär, blancherad halv endive, selleripuré smaksat med ankblod (väldigt bra !). Vid sidan fanns ngt som såg ut som ett blad av karamelliserad/stelnad/torkad (?) blåbärsjuice men det hade en tydlig blåbärskaraktär.
Nästa rätt skulle ha varit uppe och tävlat om förstaplatsen den också om det inte varit för strutsfilén som var svår att hantera och dela som man ville (lite segt och med en hård nästan kompakt yttre del av filen som var svår att skära och dela). Köttet smakade dock utmärkt och jag störs egentligen inte av att kött är lite segt om bara smaken är bra. Mört kött är ju automatiskt inte gott bara för att det är mört och tvärtom.
Nämen ser man på, mobilkameran kom fram här.
Som tillbehör fanns en fond gjorde med bl.a mycket skogssvamp, sötpotatispuré, persiljerot, linser och en blåmögelostmousse. Bra harmoni även här och underbar fond ännu en gång.
Och så var det över med varmrätterna då och så kommer nu en granité på gin tonic och gurka in. Jag som bara har börjat. Inte behöver jag ngt ”trou normand” nu inte. Och beskan skulle fått frugan min att vända sig i dödsryckningar om hon varit med. Stör inte mig så mkt med beska men det är ju inte särskilt ovanligt att många har svårt för det.
Deserterna tog vid och började med ngt som jag har lite svårt för i dagens moderna kök och det är all dessa geléer. Här kom det en trio av olika samt en förvisso väldigt god rödbärig sorbet som räddade upp rätten en del. Får alltför mycket känsla av Fazer marmeladkulor på Stenabåten till Danmark anno 1970 för att det skall gå hem hos mig men kanske gillar folk det här vad vet jag.
Nästa dessert däremot satt perfekt och var en av de godaste jag ätit på mycket länge och kameran var dessutom beredd.
En glass gjord på ngn sorts ärta och varsamt men perfekt smaksatt med mynta. Under glassen ett knäckigt flarn och under det en chokladsvamp (ja servicen sa spunge ) vilket också stämde med konsistensen som verkligen var som en svamp. Till det en glass på kakao och underst en tunn kräm också med mynta i samt runta och över all detta blad av mörk choklad. Jag älskar mörk choklad så denna träffade verkligen rätt hos mig
En mkt bra och minnesvärd nougat (och några andra sorter också förstås) kom in till espresson också innan det hela var över.
Så vad dricker man då när restaurangen ligger 5 mil bort och man skall hem i eget majestät i bil ? Ja det blev bara 2 flaskor vin men utöver 1 glas av det vita och 1,5 av det röda som dracks till maten så korkade sommeliern igen flaskorna sedan och så blev det doggy-bottles med hem till hotellet.
Visst fanns det vinpaket men då blir det svårt med att köra bil efterråt och dessutom var det två franska viner i paketet (och ett av dom var Nicolas Feuillatte Brut Rosé vilket definitivt avgjorde det) och jag ville ju dricka sydafrikanskt. Vinlistan var dessutom väldigt omfattande. Efter några intressanta kommentarer här på forumet så fastnade jag för en Thornton & Daughters Tin Soldier som vitt och för den röda så började jag diskutera med sommelieren om ngn lämplig svalklimats-Syrah i Rhône-stil. Jag nämnde att jag gillade Mullineux och Reyneke Reserve som exempel så han föreslog en höghöjds-Syrah från Super Singel Vineyards vilket blev lite av en miss för min del. Ett bra vin men inte alls den karaktären jag var ute efter.
2013 Thorne & Daughters Tin Soldier Semillon
Skalmacererad Semillon Blanc och Semillon Gris (en variant som endast verkar finnas här i Sydafrika och vars druvor får en färg mot bronsröd när rankorna har passerat 30 år) med orange färg. Tydlig fatton och smörkola med mogen citrus och pomerans som det första intrycket. Med högre temperatur så kommer mer acaciahonumg och faten blir mindre framträdande. Aningen reduktiv i nuläget men ikväll (24h senare) är detta borta. Smaken har så klart en del skalbeska som gör vinet lite svårt som bersåvin men till maten (amuserna och första rätten framför allt) så märks denna beska inte alls av utan tvärtom så backar det upp delar av maten harmoniskt och bra. Inte lika bra till lökrisotton men den var nog ganska svår att kombinera med vin för övrigt. Väldigt lång i eftersmaken och tydlig och hög syra. Kan konstatera att det inte bara är Bdx-Semillion som behöver tid och luft för att öppna upp utan det verkar gälla för sydafrikanerna också. Prismässigt så känns detta nästan som stöld när man betalar 230SEK på restaurang för en flaska. ! (90P)
2010 Super Single Vineyards Mount Sutherland Syrah
Börjar dammigt och Cab Franc-likt som en 70/80-tals Bdx som man precis dragit korken ur. Lite källare och sedan ganska tydliga fat men sedan kommer de vanliga lite brända tonerana som är åt tjära eller bränd bakelit. Bakom detta (hade föredragit tydligt framför) finns björnbären och mörka körsbär men detta lyckas bara med nöd och näppe titta fram i början. Med mer luft kommer kokos och lite romrussin och visst finns här en hel del komplexitet och intressanta aromer helt klart. I munnen tar det kommandot med ganska kärva opolerade tanniner och tack och lov bra fruktsyra som uppbackning till allt det andra. Längden är oklanderlig och det är tätt och intensivt hela vägen och delar av den ger vibbar åt Nebbiolo från ett varmt år men det var ju inte riktigt vad jag ville ha den här kvällen. Ger vinet som sådant 89P för det är ju bra i grund och botten men besviken på att jag inte fick vad jag önskade.
För övrigt var service och miljö oklanderligt och av allra bästa slag. Inte för mycket och inte för lite, bara perfekt och alltid vänligt och avslappnad. Hit går jag garanterat igen om jag kommer hit dvs.
Hade lite svårt att välja mellan deras 4- och 6-rättersmeny vilket inte brukar vara svårt. Anledningen var att 4-rätters hade flerval på de tre första och med flera spännande val dessutom medans 6-rätters var helt fix. Köket gick dessutom inte med på att göra en 6-rätters av de som jag ville prova av 4-rättersmnen så det fick bli 6 till slut ändå.
Först en radda ”amuser” som var rikigt bra med en foie ”nästan” gras från (troligen) de lokala ankorna vars bröst dessutom skulle komma lite senare.
Första rätten (som efter noga eftertanke nog var den allra bästa i tuff konkurrens med ankan lite senare) ut kallades ”Smiling Valley Marron” och visst log inte bara dalen utan jag med. På en gräddmjölksemulsion med skaldjurstouche låg en mkt liten grillad bläckfisk, två perfekt kokta räkor (såg mer ut som havskräftor men servitören sa att det var räkor), en friterad ”cigarr” (storlek med som en cigarrill) av andra delar av räkorna som förmidligen hölls ihop av ngn stärkelse i form av tunna blad. En klick Aloe-Vera gelé fanns med och funkade väldigt bra trots att jag inte är så förtjust i konsistensen av gelé (mer om det senare). Den här cigarillen var i alla fall smakmässigt en sensation.
Andra rätten var den svagaste av dom varma men väldigt bra och lite kul ändå. Den bestod av ett det yttre ätbara skaled från en stor lök som vara kapad på toppen. I denna ”skål” låg en ganska syrlig och inte så fet och tung risotto utan mer lättare krämig och syrlig/lökig samt toppad med lite arganolja. Spännande och intressant kombo men jag gick inte igång riktgt där.
Nåväl nästa rätt var desto bättre och aspirerade på bästa upplevelsen den här kvällen. På tallriken låg två skivor ankbröst perfekt tillredda och med krispigt lätt karamelliserat skinn. Dessutom en klart magrare anka (vg fett under skinnet) än vad jag är van vid hemma och i Frankrike vilket gör att skinnet så klart äts med köttet. Som tillbehör fanns en superbt god mörk fond som rundats av med blåbär, blancherad halv endive, selleripuré smaksat med ankblod (väldigt bra !). Vid sidan fanns ngt som såg ut som ett blad av karamelliserad/stelnad/torkad (?) blåbärsjuice men det hade en tydlig blåbärskaraktär.
Nästa rätt skulle ha varit uppe och tävlat om förstaplatsen den också om det inte varit för strutsfilén som var svår att hantera och dela som man ville (lite segt och med en hård nästan kompakt yttre del av filen som var svår att skära och dela). Köttet smakade dock utmärkt och jag störs egentligen inte av att kött är lite segt om bara smaken är bra. Mört kött är ju automatiskt inte gott bara för att det är mört och tvärtom.
Nämen ser man på, mobilkameran kom fram här.
Som tillbehör fanns en fond gjorde med bl.a mycket skogssvamp, sötpotatispuré, persiljerot, linser och en blåmögelostmousse. Bra harmoni även här och underbar fond ännu en gång.
Och så var det över med varmrätterna då och så kommer nu en granité på gin tonic och gurka in. Jag som bara har börjat. Inte behöver jag ngt ”trou normand” nu inte. Och beskan skulle fått frugan min att vända sig i dödsryckningar om hon varit med. Stör inte mig så mkt med beska men det är ju inte särskilt ovanligt att många har svårt för det.
Deserterna tog vid och började med ngt som jag har lite svårt för i dagens moderna kök och det är all dessa geléer. Här kom det en trio av olika samt en förvisso väldigt god rödbärig sorbet som räddade upp rätten en del. Får alltför mycket känsla av Fazer marmeladkulor på Stenabåten till Danmark anno 1970 för att det skall gå hem hos mig men kanske gillar folk det här vad vet jag.
Nästa dessert däremot satt perfekt och var en av de godaste jag ätit på mycket länge och kameran var dessutom beredd.
En glass gjord på ngn sorts ärta och varsamt men perfekt smaksatt med mynta. Under glassen ett knäckigt flarn och under det en chokladsvamp (ja servicen sa spunge ) vilket också stämde med konsistensen som verkligen var som en svamp. Till det en glass på kakao och underst en tunn kräm också med mynta i samt runta och över all detta blad av mörk choklad. Jag älskar mörk choklad så denna träffade verkligen rätt hos mig
En mkt bra och minnesvärd nougat (och några andra sorter också förstås) kom in till espresson också innan det hela var över.
Så vad dricker man då när restaurangen ligger 5 mil bort och man skall hem i eget majestät i bil ? Ja det blev bara 2 flaskor vin men utöver 1 glas av det vita och 1,5 av det röda som dracks till maten så korkade sommeliern igen flaskorna sedan och så blev det doggy-bottles med hem till hotellet.
Visst fanns det vinpaket men då blir det svårt med att köra bil efterråt och dessutom var det två franska viner i paketet (och ett av dom var Nicolas Feuillatte Brut Rosé vilket definitivt avgjorde det) och jag ville ju dricka sydafrikanskt. Vinlistan var dessutom väldigt omfattande. Efter några intressanta kommentarer här på forumet så fastnade jag för en Thornton & Daughters Tin Soldier som vitt och för den röda så började jag diskutera med sommelieren om ngn lämplig svalklimats-Syrah i Rhône-stil. Jag nämnde att jag gillade Mullineux och Reyneke Reserve som exempel så han föreslog en höghöjds-Syrah från Super Singel Vineyards vilket blev lite av en miss för min del. Ett bra vin men inte alls den karaktären jag var ute efter.
2013 Thorne & Daughters Tin Soldier Semillon
Skalmacererad Semillon Blanc och Semillon Gris (en variant som endast verkar finnas här i Sydafrika och vars druvor får en färg mot bronsröd när rankorna har passerat 30 år) med orange färg. Tydlig fatton och smörkola med mogen citrus och pomerans som det första intrycket. Med högre temperatur så kommer mer acaciahonumg och faten blir mindre framträdande. Aningen reduktiv i nuläget men ikväll (24h senare) är detta borta. Smaken har så klart en del skalbeska som gör vinet lite svårt som bersåvin men till maten (amuserna och första rätten framför allt) så märks denna beska inte alls av utan tvärtom så backar det upp delar av maten harmoniskt och bra. Inte lika bra till lökrisotton men den var nog ganska svår att kombinera med vin för övrigt. Väldigt lång i eftersmaken och tydlig och hög syra. Kan konstatera att det inte bara är Bdx-Semillion som behöver tid och luft för att öppna upp utan det verkar gälla för sydafrikanerna också. Prismässigt så känns detta nästan som stöld när man betalar 230SEK på restaurang för en flaska. ! (90P)
2010 Super Single Vineyards Mount Sutherland Syrah
Börjar dammigt och Cab Franc-likt som en 70/80-tals Bdx som man precis dragit korken ur. Lite källare och sedan ganska tydliga fat men sedan kommer de vanliga lite brända tonerana som är åt tjära eller bränd bakelit. Bakom detta (hade föredragit tydligt framför) finns björnbären och mörka körsbär men detta lyckas bara med nöd och näppe titta fram i början. Med mer luft kommer kokos och lite romrussin och visst finns här en hel del komplexitet och intressanta aromer helt klart. I munnen tar det kommandot med ganska kärva opolerade tanniner och tack och lov bra fruktsyra som uppbackning till allt det andra. Längden är oklanderlig och det är tätt och intensivt hela vägen och delar av den ger vibbar åt Nebbiolo från ett varmt år men det var ju inte riktigt vad jag ville ha den här kvällen. Ger vinet som sådant 89P för det är ju bra i grund och botten men besviken på att jag inte fick vad jag önskade.
För övrigt var service och miljö oklanderligt och av allra bästa slag. Inte för mycket och inte för lite, bara perfekt och alltid vänligt och avslappnad. Hit går jag garanterat igen om jag kommer hit dvs.
Mattias Schyberg
Administratör
Besökte den nyöppnade italienska restaurangen Fornello på Odinsgatan igår. Den ligger ju så nära hemmets trygga vrå att det är lätt att slinka in en lat söndag. Snyggt och fräscht men visst känns det så där opersonligt som en uppiffad pizzeria ungefär. Ingen vinlista att tala om – de jobbar på den fick jag höra. De körde en trestegsraket med indelningen: plonk, halvplonk och rimligt trevligt bordsvin. Allt med saftiga påslag i nivå med att ett snålt upphällt glas ska betala flaskan, typ. Tog in ett glas med Barbera d'Alba att smutta på till maten.
Personalen höll bra klass ur ett gemytligt perspektiv och det var inga problem att få uppmärksamhet i den – i stort sett – tomma lokalen. Ingen vinkunskap såklart. Vad begär jag egentligen? Han presenterade deras Barbera d'Alba som ett underbart finvin från Toscana, vilket blev lite ridå ner för eventuella vindiskussioner.
Maten var inte tokig alls. Blev positivt överraskad. Började med lite förrätt bestående av någon form av parmaskinka med mascarpone. Smarrigt och enkelt för att sedan testa deras rödbetsrisotto med taleggio och någon italiensk korv. Klart njutbar och väl värd att prova igen vid något lat tillfälle när man inte orkar gå till La Strega som är löjligt mycket bättre på alla sätt och vis givetvis. Mycket mat sätter jag på plussidan här och nog blev upplevelsen duglig om jag åsidosätter att vinfilosofin underpresterade grovt.
Nåväl, jag blev mätt och någorlunda tillfredställd på matfronten. Förrätten gick på ca 70 spänn och risotton runt 150. Uppläggningen var dessutom riktigt trevlig.
Personalen höll bra klass ur ett gemytligt perspektiv och det var inga problem att få uppmärksamhet i den – i stort sett – tomma lokalen. Ingen vinkunskap såklart. Vad begär jag egentligen? Han presenterade deras Barbera d'Alba som ett underbart finvin från Toscana, vilket blev lite ridå ner för eventuella vindiskussioner.
Maten var inte tokig alls. Blev positivt överraskad. Började med lite förrätt bestående av någon form av parmaskinka med mascarpone. Smarrigt och enkelt för att sedan testa deras rödbetsrisotto med taleggio och någon italiensk korv. Klart njutbar och väl värd att prova igen vid något lat tillfälle när man inte orkar gå till La Strega som är löjligt mycket bättre på alla sätt och vis givetvis. Mycket mat sätter jag på plussidan här och nog blev upplevelsen duglig om jag åsidosätter att vinfilosofin underpresterade grovt.
Nåväl, jag blev mätt och någorlunda tillfredställd på matfronten. Förrätten gick på ca 70 spänn och risotton runt 150. Uppläggningen var dessutom riktigt trevlig.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vilken kväll!
Låter som en njutningsfylld afton. Synd på bilen och (synd om oss) som inte fick se fler högoktaniga bilder...
Trådskapare
Vino fino
Medlem
Idag äter vi på Bhoga, Norra hamngatan Göteborg, stjärnprydd och ombevittnad. Modernt med hårda stolar à la kökssoffan på landet och inredningsvis sparsmakat à outrance.
Vinpaket (under protest, icke mitt val) är besudlat med viner nature och demi-nature. Vi börjar med pumpa och siklöjans ägg från Kalix, gött i och för sig men göttast var den smörstinna barquettte’n tillsammans med resten. Sedan “svarvad” rotselleri, rullad och hårdstekt i smör, med ädla underjordiska svampar, mer smör, pepparot, och buljongen som inte släpper taget under hela kvällen. Torsk följer, kan ha varit den bästa torsken jag ätit, hanterad som en filet mignon, sannolikt rimmad men likafullt fantastisk konsistens och i smaken söt och vit som en marulk. Så här vill jag ha min torsk (om jag nu måste äta denna skräpfisk) varje dag. Varmrätterna avslutades med en gris av något inhemsk ras med “riktiga ben”. Är generellt skeptisk till svensk gris men denna var rosastek, fettsprängd och helt perfekt, med korrekt lök, hårdkokad “karamelliserad” yoghurt och återigen buljong. Kvällens bästa rätt. Efterrätt helt rätt, frusna äppelkulor med glass och maräng, toppat med finmalen rosmarin (första gången jag äter dessert kryddad med rosmarin). Friskt, smakrikt, lent.
Allting helt rätt men vinpaketet styr åt fel håll med för mycket naturtjafs som förstärker kockarnas penchant för skogsdunge. Klassisker, tillsammans med ytterligare franska smörklickar och äggulor, hade lyft hela arrangemanget ytterligare ett snäpp. Nu: en stjärna utan glans, briljant hantverk men för mycket fokus på fotosyntesen och för få kalorier. Hyr in en fransman.
Betyg: 4
Prisvärde: 4
Bilder från nätet (grisen sist)
Vinpaket (under protest, icke mitt val) är besudlat med viner nature och demi-nature. Vi börjar med pumpa och siklöjans ägg från Kalix, gött i och för sig men göttast var den smörstinna barquettte’n tillsammans med resten. Sedan “svarvad” rotselleri, rullad och hårdstekt i smör, med ädla underjordiska svampar, mer smör, pepparot, och buljongen som inte släpper taget under hela kvällen. Torsk följer, kan ha varit den bästa torsken jag ätit, hanterad som en filet mignon, sannolikt rimmad men likafullt fantastisk konsistens och i smaken söt och vit som en marulk. Så här vill jag ha min torsk (om jag nu måste äta denna skräpfisk) varje dag. Varmrätterna avslutades med en gris av något inhemsk ras med “riktiga ben”. Är generellt skeptisk till svensk gris men denna var rosastek, fettsprängd och helt perfekt, med korrekt lök, hårdkokad “karamelliserad” yoghurt och återigen buljong. Kvällens bästa rätt. Efterrätt helt rätt, frusna äppelkulor med glass och maräng, toppat med finmalen rosmarin (första gången jag äter dessert kryddad med rosmarin). Friskt, smakrikt, lent.
Allting helt rätt men vinpaketet styr åt fel håll med för mycket naturtjafs som förstärker kockarnas penchant för skogsdunge. Klassisker, tillsammans med ytterligare franska smörklickar och äggulor, hade lyft hela arrangemanget ytterligare ett snäpp. Nu: en stjärna utan glans, briljant hantverk men för mycket fokus på fotosyntesen och för få kalorier. Hyr in en fransman.
Betyg: 4
Prisvärde: 4
Bilder från nätet (grisen sist)
Kaminen_Magnus
Medlem
En god pizza och ett gott vin på delin på the winery hotel.
Jag hörde att hotellet transporterade druvor från Italien och gjorde sitt egna vin i källaren. Var det vinet ni provade?
Mattias Schyberg
Administratör
Inte om det är vinet i bakgrunden som du syftar på. Det är nämligen Borgognos ickeklassade Barolo som heter "No Name" som en protest mot att vinet inte godkändes som en Barolo vid något tillfälle.
Inte om det är vinet i bakgrunden som du syftar på. Det är nämligen Borgognos ickeklassade Barolo som heter "No Name" som en protest mot att vinet inte godkändes som en Barolo vid något tillfälle.
Jahaja, tänkte att "no name" var ett passande vin på hotellets egna!
kayaker
Cyklist
De tar hem druvor från Terrenos vingård som har samma ägare som hotellet. Jag tror inte att något sådant vin är klart än.
Kaminen_Magnus
Medlem
Vinet är klart och provat. Finns även på sb bs
Något att hurra för?
Kaminen_Magnus
Medlem
Hade provat 8 viner före denna och druckit 2 glas "no name" till middagen. Hurra skulle jag inte göra,men ett helt ok vardagsvin.
kayaker
Cyklist
2013 existerade inte The Winery Hotel så det är nog något annat vin som fått nytt namn och ny etikett.