Lite långfredagsBYOB med några forumiter renderade några riktigt trevliga flaskor:
Visa bifogad bild 26087
Eric Rodez Grand Vintages var riktigt bra med mkt snygg fathantering, blommighet (jasmin) och exemplariskt bra frukt och längd. Bästa champagnen för min del Den här kvällen.
M-N Ledru Rosé (deg Nov -12) gick inte att känna igen riktigt och hade en jordig/murken ton som inte riktigt vädrade bort. Mogen och utvecklad för övrigt på doften men med massor av unga syror kvar i smaken.
Desto roligare med -08 Benoit Lahaye som lurade alla upp på BdB-spåret men vad gör det när det är så här bra. Diskreta fat och ännu outvecklad på alla håll och kanter men hann visa upp potentialen och växte hela tiden i glaset.
Visa bifogad bild 26088
2012 Clos St Urbain, Rangen Thann Riesling, Zind Humbrecht
Wow vilket vin !
Älskar Riesling från Rangen och det här gjorde ingen besviken.
Massivt fylligt men helt torrt med tydliga petroleumtoner och lager på lager av torkad frukt, citrusmarmelad m.m. Otroligt lång eftersmak, stor kropp, oljug, alkohol och rel låg syra.
Visa bifogad bild 26089
2008 Honivogl Gruner Veltliner Smaragd, Franz Hirtzberger
Lika stor näsa som Z-H men ännu ett steg mognare och utvecklad. Spridda gissningar på druva men alla gick bet och bommade G-V. Mest honung och torkad frukt har jag skrivit med mkt stor kropp i oljig och mättat/mogen stil med låg syra och otrolig längd. Med lite mer ungdom hade jag nog satt denna före Rangen men idag fick den ge sig på mållinjen.
Visa bifogad bild 26090
Ytterligare en luring i andra flighten (de tre vita alltså) var Sadies 2019 Palladius som vi behövde alldeles för många ledtrådar för att hitta rätt till.
Märkligt blyg och lite anonym i nuläget och saknade (i alla fall nu) komplexitet i doften för att stå ut. Smaken lovade lite bättre med ökande temp och luftning och tror att det kanske kommer att prestera lite bättre med några år på rygg.
2019 La Malinche, Mission
Ja väldigt ljus Pinot var de flestas spontana kommentar på detta. Bärigt med en del ek/vanilj som var klädsamt. Smakmässigt inte lika intressant med alltför låg syra för min smak men välgjort helt klart. Svårt sällskap också får man väl säga dessutom ihop med de andra två röda nedan.
2006 Ornellaia
Tydliga drag av Bdx-blend med initialt lite gröna CF-stråk men bakom det tydliga mkt mogna druvor, exemplarisk fathantering (väldigt integrerad nu) och ganska full throttle.
Mkt tät smak med begynnande mognad, rejält med tanniner och det mesta annat i bra harmoni. Mkt lång och komplex och växte i glaset under kvällen. Strålande nu men ingen brådska. Det här utvecklas i 10 år till och håller i 10 till efter det.
1997 Vaio Armaron, Alighieri
När man blir så där glad om man får Amarone av den här kvaliteten i glaset så borde man ju känna igen stilen men icke. Gissningarna var runt Ch9dP och spansk (eller annan) Grenache. Doften var utvecklad med russintoner, körsbär och hallon men inte så åkdersstruken. Samma i smaken men här ännu ungdomligare med underbar kropp och längd omfamnat av mycket mjuka tanniner och diskret restsötma.
En halvsöt mogen luring blev det också i form av 1996 Le Mont Moelleux, Huet.
Svårplacerad även denna men
@Mattias Schyberg lyckades komma rätt vg druva och distrikt efter lite diskussioner.