Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[buteljen]

Vilken fantastisk flight du hade, @buteljen. Att få dricka så många olika årgångar av Mouton är ju otroligt. Jag har själv bara haft möjligheten att prova Mouton en gång, och det var just en 2004. Min upplevelse var att den hade en något slankare kropp och saknade den komplexitet och fyllighet som jag förväntar mig från en klassisk Bordeaux. När jag ser tillbaka på mina egna anteckningar, verkar det som att det är en av de sämre flaskorna jag haft från just "the first growth"

Hur skulle du säga att Mouton står sig i jämförelse med Lafite och Latour? Jag skulle verkligen vilja höra dina tankar kring detta, särskilt med tanke på din senaste erfarenhet.

Sorry @Akimchik ... har helt missat detta Ja det var en fantastisk provning . Tyvärr har jag druckit alldelens för få first growths för att kunna svara på din fråga

 

[Fredrik L]

Besökte för några veckor sedan Tenuta di Carleone utanför Radda in Chianti. Riktigt fina fruktiga viner med elegans och parfym som kännetecken. I allmänhet lång jäsning och maceration, och med rätt stor andel hela klasar. Stilen betonar frukten och skyr ektoner. Vinmakare är Sean O’Callaghan som tidigare arbetade för Riecine under många år.

Den vita Pianvecchio består av 70 % vermentino och 30 % riesling. Ett friskt och mineraliskt vin med vita blommor och päron som främsta aromer.

Rosaton på sangiovese är till skillnad mot många andra italienska roséer ljus, nästan pärlande i munnen med aromer av röda vinbär.

Il Randagio är en bordeauxblend med 50 % Cabernet sauvignon och 50 % merlot. Två till tre månaders maceration med 50 % hela klasar. Enbart lagrat på betongtank. Det beskrivs som ett vardagsvin, och har en fint parfymerad doft av mogna jordgubbar med ett stråk av svarta vinbär. I munnen lätt kropp med något tydligare cabernet-frukt och lite mynta.

Chianti Classico 2021, från en fin årgång, jäser 30-45 dagar med 40 % hela klasar, och lagras 12 månader på fat av olika storlekar. Stor fruktighet i form av mogna jordgubbar och söta körsbär. Inbäddade tanniner och balanserande syror.

Uno 2020 består av vinet från chianti classicons bästa jästtank. Den lagras i tonneau och cementtankar. Doften domineras av mogna söta röda bär. Ren och snygg med små bitiga tanniner. God att dricka nu och om tio år.

Uno 2021 är mer stängd på näsan, men visar stor koncentration med linjär rödfrukt och blåa blommor i munnen. Behöver några år för att veckla ut sig, men lovar mycket.

Il Guercio 2021 är 100 % sangiovese och jäser två månader med 50-60 % hela klasar. Det macererar sedan ytterligare 4 månader. Vidare 12 månaders lagring på betongägg. Det är närmast burgundiskt vin - lätt, rent, men bra koncentration i frukten och bra balans. Mycket gott!

Alla vinerna rekommenderas, även om de bättre kostar en slant. Trist bara att priserna på vineriet visade sig vara marginellt dyrare än på enoteket inne i stan.

 

[Bastardo]

Visa bifogad bild 32487
Besökte för några veckor sedan Tenuta di Carleone utanför Radda in Chianti. Riktigt fina fruktiga viner med elegans och parfym som kännetecken. I allmänhet lång jäsning och maceration, och med rätt stor andel hela klasar. Stilen betonar frukten och skyr ektoner. Vinmakare är Sean O’Callaghan som tidigare arbetade för Riecine under många år.

Den vita Pianvecchio består av 70 % vermentino och 30 % riesling. Ett friskt och mineraliskt vin med vita blommor och päron som främsta aromer.

Rosaton på sangiovese är till skillnad mot många andra italienska roséer ljus, nästan pärlande i munnen med aromer av röda vinbär.

Il Randagio är en bordeauxblend med 50 % Cabernet sauvignon och 50 % merlot. Två till tre månaders maceration med 50 % hela klasar. Enbart lagrat på betongtank. Det beskrivs som ett vardagsvin, och har en fint parfymerad doft av mogna jordgubbar med ett stråk av svarta vinbär. I munnen lätt kropp med något tydligare cabernet-frukt och lite mynta.

Chianti Classico 2021, från en fin årgång, jäser 30-45 dagar med 40 % hela klasar, och lagras 12 månader på fat av olika storlekar. Stor fruktighet i form av mogna jordgubbar och söta körsbär. Inbäddade tanniner och balanserande syror.

Uno 2020 består av vinet från chianti classicons bästa jästtank. Den lagras i tonneau och cementtankar. Doften domineras av mogna söta röda bär. Ren och snygg med små bitiga tanniner. God att dricka nu och om tio år.

Uno 2021 är mer stängd på näsan, men visar stor koncentration med linjär rödfrukt och blåa blommor i munnen. Behöver några år för att veckla ut sig, men lovar mycket.

Il Guercio 2021 är 100 % sangiovese och jäser två månader med 50-60 % hela klasar. Det macererar sedan ytterligare 4 månader. Vidare 12 månaders lagring på betongägg. Det är närmast burgundiskt vin - lätt, rent, men bra koncentration i frukten och bra balans. Mycket gott!

Alla vinerna rekommenderas, även om de bättre kostar en slant. Trist bara att priserna på vineriet visade sig vara marginellt dyrare än på enoteket inne i stan.

Ganska ung vinproducent, om den ’föddes’ år 2012. De verkar ha fått fina recensioner även för de lite enklare vinerna. Jag måste läsa lite mer om hur vinerna smakar, så kanske man beställer från ett bekant håll med tiden.

 

[chambertin]

Jösses vilken vinbredd! Senast jag provade Amon-Ra var som en joker i en Amaroneprovning och det vinet dödade alla Amarone på fläcken. Kanske de lugnat sej för detta var typ 10 år sen.

Imponerad att ni kunde smaka gammal Barolo och Bourgogne i samma vecka

Druckit några Amon-Ra från tiden -00 till -10 och då var det Barossa-power så det räckte och blev över så förstår hur du upplevde dom gentemot Amarone.

Lite off topic men har fått ganska många Amarone blint under åren på diverse provningar och många med mig har inte varit i närheten att gissa Amarone. Kanske är vi miljöskadade av några decennier med hårt extraherade och alkoholstinna rödviner och reagerar därför inte när en Amarone dyker upp.

 

[StefanAkiko]

Vi har precis satt oss till bords. Vår medhavda butelj visar upp sig från en mycket god sida. Fredagskvällen kunde inte börjat bättre.

 

[Johpe]

Vi har precis satt oss till bords. Vår medhavda butelj visar upp sig från en mycket god sida. Fredagskvällen kunde inte börjat bättre.

Visa bifogad bild 32490

Måste fråga, är det kutym i Japan att man har med sig eget vin till restauranger?

 

[Sebran]

Hoppas att du provar (provat) lite fler non-French/German PN än dessa.
Tycker (som du ?) att Tyskland har väldigt mycket intressant PN på gång men är inte så insatt i amerikansk Pinot numera men har lite lite svårt att bunta ihop allt utanför Savigny-les-Beaune som nya världen om du förstår vad jag menar.

Personligen så är ju röd Bourgogne i toppklass överlägset allt annat men priserna är ju helt hysteriska för dessa viner och har ju blivit etikettdrickarnas signum mer än ngt annat vilket gör att min tilltro till omdömena haltar en smula.

I häranden 500-1000kr så har jag absolut inga problem att hitta nya världen-Pinot som tillfredställer mina preferenser men har fortfarande svårt med röd Bgn i den prisklassen mest pga att variationerna är så stora vg stil och kvalitet.

Hur ser din dom ut vg PN från t.ex By Farr, Felton Road (Block 3/5), Schubert (Marion’s Vineyard), Storm, Newton-Johnson, Hamilton-Russel, Creation, Catherine Marshall, Paul Cluver m.fl för att nämna några ?

Mycket Sydafrika som du märker men har sin förklaring i var jag spenderar min tid och var jag tycker mig hitta intressanta viner i rimliga prislägen och framför allt då Pinot Noir och Chardonnay.

Jodå, har druckit en hel del nya världen pinots, huvudsakligen från Cali, men även från Sydafrika och NZ. Angående de producenterna du nämner:
By Farr: Jag har typ 6 flaskor i källaren, men inte vågat öppna någon än eftersom alla säger att de bara smakar tulpanstjälkar innan de har lagrats i 8+ år. Får återkomma med en dom om några år.
Felton Road: Har en Block 3 2017 som jag inte vågat öppna än, men Cornish Point 2019 var jag inte så imponerad av. Lite mer krallig stil än jag föredrar.
Schubert: Har druckit Kai 2016, den var fin och elegant, men inget för längre lagring och jag saknade lite mer intensitet i frukten.
Hemel-en-Aaarde: Har en hel del SA pinots i källaren. Mest imponerad var jag av Vrede 2017, men även Hamilton Russel 2021 var riktigt fin. Mycket bra pinot i prisklassen runt 400. Newton Johnson har jag inte fått en lika stor upplevelse av än, men jag har några i källaren som kanske kan ändra på det. De övriga du nämner har jag inte provat.

Efter lite reflektion inser jag att jag eventuellt kommer fortsätta köpa några enstaka pinots från Hemel-en-Aarde, men sannolikt inget mer från NZ eller USA.

 

[StefanAkiko]

Måste fråga, är det kutym i Japan att man har med sig eget vin till restauranger?

Det är inte kutym, men det är fritt fram. Mest är det intressant för oss nördar, de flesta ber sommelieren om hjälp eller väljer öl. Det är bara i Nordkorea* som man inte får ta med egna viner

BYOB - bring your own bottle.
Man betalar normalt en "corkage fee". Det är dock bra om man ringer och frågar restaurangen innan man besöker dem första gången. Det finns nämligen restauranger som inte vill att man tar med eget vin. Man kan ju också fråga vad det kostar. Tex tar Californienrestaurangen French Laundry och NY-restaurangen Per Se $150 i korkavgift per flaska man tar med.

Min åsikt: Om man lägger korkavgiften över vad billigaste vinet på vinlistan kostar, då föraktar man sina gäster.

I Japan kan man fö också fritt köpa/sälja alkohol på nätauktioner, helt utan statlig överinsyn.


*) ...och liknande länder där individens frihet inte värderas särskilt högt.

 

[StefanAkiko]

Vi har precis satt oss till bords. Vår medhavda butelj visar upp sig från en mycket god sida. Fredagskvällen kunde inte börjat bättre.

Visa bifogad bild 32490

1989 Château Canon, St Emilion, 94p

Korken kom ut i en del, men med många sprickor. Använde blade då korken var så där svampig och mjuk. Ca 66% genomblöt (för Sveriges journalister behöver man förklara att det motsvarar en tredjedel samt att 1/3 är mer än 1/4 även om 4 är större än 3. Jag vet - det är krångligt.)

Ur flaskan dyker en mogen Bordeaux med mörk röd färg och tydliga tegeltoner upp. Doften bär inslag av kalligrafiskt tusch, mörka och röda bär samt en svag örtighet med lite tjära. Skriker bra Bdx!

Under sina 2 timmar i karaffen, fyller de fantastiska aromerna från detta vackra vin ett helt rum.

Tanninerna kommer åter till vinet först i de sista två glasen, så borde ha dekanterat det ytterligare någon timma...

Elegant och mycket vackert vin som är helt renons på oxidativa inslag. Syrorna var vid plopp något överdrivna, men vinet balanserade sig perfekt. Stilistiskt är detta en klassiskt elegant och väldoftande Margaux. Snygg integration av faten, bra jordighet och rena röda bär. Helt omöjligt för mig att säga "merlot-baserat" om det här vinet. Hade behövt lite mer umpa-umpa på mid-palate, då hade poängen åkt upp bra mycket högre.

Detta är vacker magi på flaska. Canon är fortfarande någorlunda rimligt prissatt om man jämför med de mest namnkunniga. Vilket jag tycker är rimligt att göra.

Mina bästa Canon hitintills är '75 och '85. På min bucket list återfinns också: '59, '61, '64 och '66.

Lite av gårdagens mat hos Chez Kentaro:

 

[buteljen]

2013 Tyrrell’s Sémillon Vat 1
Klassisk Hunter Valley Semillon. Otroligt cool vinstil. 100% stainless steel. 11,4% alcohol.
Härligt grönskimrande färg.
Komplex doft av citrus/limeolja, grape, citrongräs, carambolefrukt, lite krusbär och massor av de karakteristiska lanolin- och krutaromerna.
I smaken fin balans, fräsch syra, vaxig textur, mycket citrus/limeolja. Men man får känslan att här finns så mycket mer att utveckla.
Lång finish som tar sats och växer efterhand.
Krisp och energisk med många år kvar av fortsatt utveckling.
Tydligen var 2013 en “riper vintage” så vinet är förmodligen mer tillgängligt än mer klassiska årgångar.
Ett underbart vin och jag är glad att jag har fler flaskor i källaren och kan följa hur de utvecklas över tid
(Öppnades och dubbeldekanterades 8 tim innan)

 

[chambertin]

Visa bifogad bild 32503

2013 Tyrrell’s Sémillon Vat 1
Klassisk Hunter Valley Semillon. Otroligt cool vinstil. 100% stainless steel. 11,4% alcohol.
Härligt grönskimrande färg.
Komplex doft av citrus/limeolja, grape, citrongräs, carambolefrukt, lite krusbär och massor av de karakteristiska lanolin- och krutaromerna.
I smaken fin balans, fräsch syra, vaxig textur, mycket citrus/limeolja. Men man får känslan att här finns så mycket mer att utveckla.
Lång finish som tar sats och växer efterhand.
Krisp och energisk med många år kvar av fortsatt utveckling.
Tydligen var 2013 en “riper vintage” så vinet är förmodligen mer tillgängligt än mer klassiska årgångar.
Ett underbart vin och jag är glad att jag har fler flaskor i källaren och kan följa hur de utvecklas över tid
(Öppnades och dubbeldekanterades 8 tim innan)

Tack för intressant not !

Vad är det som får dig att dekantera så långt som 8 timmar innan ?

 

[buteljen]

Tack för intressant not !

Vad är det som får dig att dekantera så långt som 8 timmar innan ?

Vinstilen är ju känd för att det börjar hända saker efter ungefär 10 år och jag ville vara säker på att få uppleva det om det finns där.

Luftar ofta mina viner länge innan jag dricker dem. Öppnar man dem i anslutning till när man skall dricka så är det i många fall sista glaset som verkligen briljerar (och ibland så är vinet slut innan man kommit dit). Visst är det kul att följa utvecklingen i glaset, men jag har upptäckt att jag hellre vill njuta av den sista fasen hela tiden om det går . Har nog aldrig upplevt att kvalitetsviner blivit sämre av att luftas länge. Äldre viner luftas såklart inte på detta sätt.

 

[KimHartman]

2015 Auguste Clape Cornas Renaissance
Blackberry, black currant, stone and earth, salty licorice, leather, a hint of smoke. Lots of flavor but not a heavy wine at all, actually feels quite light in the mouth. Acidity in place, very fresh. Tannins are starting to soften a bit but there is still a pleasant bite. For Clape this is clean and fruity. Grows very much with air so make sure to give this at least a few hours to open up. Was best after around five hours in the decanter.

 

[KimHartman]

carambolefrukt

Är det sån fruktsmak som kommer som en plötslig stöt för att sen ta riktig skruv, eller är det mer som en vallning?

* lever upp till användarnamnet *

 

[KimHartman]

2006 Château Léoville Las Cases
Black currant, dark cherry, raspberry, and just a hint of banana liqueur. Oak notes including tobacco, coffee, white chocolate, and toast. Thick, rich layers of fruit combined with a solid structure. So soft and strong at the same time, really delicious. Not yet any signs of major development but it is drinking phenomenally good nevertheless. Give it plenty of air in this phase.

 

[buteljen]

Är det sån fruktsmak som kommer som en plötslig stöt för att sen ta riktig skruv, eller är det mer som en vallning?

* lever upp till användarnamnet *

Osäker på om du skämtar aprillo med mig nu ? Du kan väl kanske berätta lite mer om dina erfarenheter av stöt, skruv eller vallning så jag förstår bättre vad du menar .

 

[buteljen]

Charles Lachaux Aligoté Les Champs d’Argent 2018
Ramlade över detta hypade vin till fyndpris i helgen på en liten restaurang på skånska slätten. Var såklart tvungen att prova .

Charles Lachaux joined the family estate in 2011 and took over full management in 2015. His studies under the iconic Lalou Bize-Leroy are clearly evident through his ardent work with the vines. His Bourgogne Aligoté ‘Les Champs d’Argent’ is further evidence of his inspiration from his time with Madame Bize-Leroy and in particular, her Domaine d’Auvenay ‘Sous Châtelet’ Aligoté; one of Burgundy’s leading examples of the variety.

Les Champs d’Argent comes from a small 0.6 hectare plot located in Vosne-Romanée, at the bottom of the slope in very white, marly soils. One quarter of the vines were planted in the 1930's and the rest were planted in the 1990's.

Whole clusters directly pressed, indigenous yeast fermentation in barrel, aged in old barrels for 12 months before being bottled unfined, unfiltered and without added sulphur. The plot is treated according to biodynamic practices. The vines are trained using the échalas system and cropped at 42 hectoliters per hectare (less than two-thirds of what is usually seen with Aligoté) to increase the concentration of flavours in the grapes.

Hur var då vinet? Fantastiskt spännande! Stort, runt och maffigt. Komplex kryddig doft med mogna aprikoser, gula plommon, grillad citrus, honungsmelon, vita blommor. I smaken full bodied, tuggig, koncentrerad, fet textur, lite kalkkänsla. Inte världens längsta finish men good enough. Har inte druckit så mycket Aligoté. Det här var definitivt den bästa hittills.

 

[Bastardo]

Charles Lachaux Aligoté Les Champs d’Argent 2018
Ramlade över detta hypade vin till fyndpris i helgen på en liten restaurang på skånska slätten. Var såklart tvungen att prova .

Visa bifogad bild 32514


Hur var då vinet? Fantastiskt spännande! Stort, runt och maffigt. Komplex kryddig doft med mogna aprikoser, gula plommon, grillad citrus, honungsmelon, vita blommor. I smaken full bodied, tuggig, koncentrerad, fet textur, lite kalkkänsla. Inte världens längsta finish men good enough. Har inte druckit så mycket Aligoté. Det här var definitivt den bästa hittills.

Det vore en bra sed att ange källan varifrån du har kopierat texten, som du kanske har lånad, vilket jag inte kan veta med säkerhet. Då blir det i alla fall inte några problem med upphovsrätt osv. anser jag.
Vinet har fått ’bara’ 16.5 poäng av jancisrobinson.com, så det är kanske inte så bra köp med tanke på priset ute i handeln. Vad du har betalat för det i restaurang, kan jag dock så klart inte veta.

 

[KimHartman]

Det vore en bra sed att ange källan varifrån du har kopierat texten, som du kanske har lånad, vilket jag inte kan veta med säkerhet. Då blir det i alla fall inte några problem med upphovsrätt osv. anser jag.
Vinet har fått ’bara’ 16.5 poäng av jancisrobinson.com, så det är kanske inte så bra köp med tanke på priset ute i handeln. Vad du har betalat för det i restaurang, kan jag dock så klart inte veta.

Jag vill inte trampa dig på tårna, men jag tycker du har ett osunt förhållande till recensenter och deras poäng. Visst kan poängen vara bra vägledning ibland men det är ju ingen absolut sanning. Det var Buteljen – inte Jancis – som skulle dricka vinet, och Buteljen verkar ha gillat det.

En poäng är bara vad en enskild provare tycker om en viss flaska vin vid ett visst tillfälle. Andra provare kan tycka annorlunda, och till och med samma provare kan tycka annorlunda om en annan flaska av samma vin en annan gång. Poäng är subjektiva omdömen, inte reproducerbara kemiska analyser som går att köra i valfritt labb runt jorden med samma resultat.

Ibland är det lätt att glömma bort att poäng inte går att dricka.

 

[KimHartman]

Osäker på om du skämtar aprillo med mig nu ? Du kan väl kanske berätta lite mer om dina erfarenheter av stöt, skruv eller vallning så jag förstår bättre vad du menar .

Du nämnde carambolefrukt. Förutom namnet på frukten är carambole är också namnet på en av biljardgrenarna (pool, carambole och snooker). Stöt, skruv och vall är – som du säkert känner till – begrepp från biljard. Då mitt användarnamn är lånat från snookerprofilen och snookerkommentatorn Kim Hartman (jag är ej han!) var detta ett obligatoriskt tramsläge.