Två skruvkorksflaskor och en vinresa genom två mycket olika världar
2008 Clear Skin Label Classic Vines Shiraz, 87p
2008 Clear Skin Label Classic Vines Shiraz, 92p
Ah, vinvärlden. Här befinner vi oss i ett av livets mest underhållande mysterier: Hur kan två skruvkorkade flaskor av samma årgång, från samma producent, smaka som om de levt sina liv på olika planeter? Det är som om någon tagit din favoritvintage denimjacka och gjort den till två plagg – ett från en trendy second-hand-butik på Södermalm och det andra från en outlet i förorten. Samma plagg, men grym skillnad!
Först och främst: Clear Skin Label är ett vin som alla vet är redo att shippas som ett dyrt vin, men man vill hålla nere volymen (dvs har inte tillräckligt många kunder) och låter "någon annan" buteljera och sälja vinet utan att dess ursprung avslöjas. Detta innebär at vi inte vet vem som gjort detta vin. Inte mer än "South Australia" och Shiraz.
Båda flaskorna auktionsfyndade för det löjliga priset av 150 spänn för båda – "hipster-kaffepengar."
Flaskan i januari: Mums!
Flaskan jag öppnade tidigare i år, förväntade jag mig vara en typisk "Oz Shiraz" av gammalt snitt – en överekad, tjock och lite trött historia med låg syra. Men nej, jag blev rejält överraskad. Hustrun sade också: "Pladask!" Den här flaskan levererade eleganta mörka frukttoner, med en skön balans mellan frukt, syra och tanniner. Frukten var levande, syran var under medel men ändå tillräckligt för att ekipaget fungerade. Och tanninerna? Diskreta och knappt närvarande. Det blev en perfekt matchning till en onsdagspizza från PizzaLaLa.
92 poäng, inga konstigheter. Riktigt bra vin.
Flaskan i oktober: Rockkonsert med industrigummi
Så kommer vi till nästa kapitel – flaskan från oktober.. Igår. Jag öppnade den med samma höga förväntningar som förra flaskan lämnade mig med. Men? Vad Fan fick jag för pengarna??? En flaska som började som en förolämpning till mina sinnen: Doft av nyss avklätt industrigummi med karaktär av pissoarkaka slår oss rätt i ansiktet. Vinet vid plopp var lika dissonant som en dålig remix av full M. A. Numinen sjunger Pippi. Frukten kämpade förvisso på rätt bra för att överrösta industrigummit, redan från start, men... Efter några timmar i karaffen lugnade vinet ner sig och började visa upp sig en mer trevlig sida: lakrits, anis och en hint av grillad fänkålsrot. Men syran och tanninerna? Som en hipster på ett gym – knappt närvarande.
87 poäng. Vinet resulterar i flera stora frågetecken.
Så vad har hänt med detta vin?
Vi har alltså svalt två flaskor av samma vin från samma producent och leverantör, inköpta vid samma tillfälle, får en och samma säljare, från samma årgång, med identisk etikettering, flaska mm. Under den till synes ofelbara skruvkorken har något hänt! Fusk eller felbar natur? Oavsett erfar vi här en enorm variation mellan två "identiska" flaskor som är avsevärt större än min egen jag-variation. Hur är det möjligt? Här är några teorier hustrun och jag kokade ihop:
- Assemblage och batchvariationer: Precis som när en hipster mixar olika bryggkaffebönor, kan även vinproducenter mixa olika fat under buteljeringen. Skruvkork må vara designad för att bevara vinet väl, men om batcherna är olika redan från start, ja då kan ju två flaskor bete sig som syskon som vuxit upp i olika städer.
- Lagringsförhållanden: Även under den till synes moderna och säkra skruvkorken kan vinets utveckling påverkas av yttre faktorer. Temperatur, fuktighet och ljus kan smyga in och störa festligheterna. Har den ena flaskan lagrats i en mörk källare och den andra stått i fönstret bredvid ett kylskåp som vibrerat konstant? (Förmodligen inte.)
- Fusk vid assemblage? Vi får inte vara naiva – ibland vill vinproducenter spara tid och pengar genom att mixa olika batcher och fat olika genom buteljeringen. För att spara ansträngningar. För att de är lata. För att få ihop tillräckligt med "non-descript" vin-flaskor till ett lågt pris. Sådant borde ju ge oss konsumenter spretiga vinupplevelser.
- QAnon? Anti-vaxxers? Många gillar ju konspirationsteorier.
- Andra teorier?
