Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[vintomas]

Har avnjutit denna efter salonprovningen 2 mars 2012 - Njutbar! Prisvärd?Visa bifogad bild 1311

Och vad var det i flaskan måntro?
Det går ju inte att utesluta att det faktiskt var Château d'Yquem 1831, men efter Hardy Rodenstocks framfart så behöver man hålla rätt bra koll på proveniensen för att kunna uttala sig med någon säkerhet...

 

[Skumpagne]

Jag vill klaga på livet, även utan att ha druckit ngt finare än grönt te idag.
Dyngförkyld.
Orkar knappt jobba. Ingen kendo.
Inget vin
...skall så smått försöka orka ta mig till en ny italiensk restaurang imorgon... Om jag orkar. Och då blir det vin, även om jag inte kan känna ngn doft. Får väl välja en sträv sak...

Tråkigt, jag har också varit snuvig ett tag nu, men inte riktigt så att smaken är borta.

 

[Björn Lundberg]

Och vad var det i flaskan måntro?
Det går ju inte att utesluta att det faktiskt var Château d'Yquem 1831, men efter Hardy Rodenstocks framfart så behöver man hålla rätt bra koll på proveniensen för att kunna uttala sig med någon säkerhet...

Ja det skall man ju alltid fråga sig - och den frågan ställde jag till Michael Barnstijn som tog med sig flaskan. Han verkade inte vara helt tappad bakom en vagn - koll på läget! Kostade 600 000:-.
Det intressanta är att det står Château Yquem (utan d') och jag har frågade en vän vars bror jobbat på "Château d'Yquem" och på den tiden kunde det stå olika på etiketten (enligt honom).

 

[StefanAkiko]

Tråkigt, jag har också varit snuvig ett tag nu, men inte riktigt så att smaken är borta.

Livet innehåller ju även molniga dagar. Så det är bara att vara lite tålmodig.
Blir fö ingen italiensk restaurang för oss i afton.
Men imorgon!

 

[chambertin]

Och vad var det i flaskan måntro?
Det går ju inte att utesluta att det faktiskt var Château d'Yquem 1831, men efter Hardy Rodenstocks framfart så behöver man hålla rätt bra koll på proveniensen för att kunna uttala sig med någon säkerhet...

För dom som inte bekantat sig med Hardy Rodenstock och de s.k "Jefferson-bottles" så rekommenderas att läsa den här artikeln i the New Yorker: http://www.newyorker.com/reporting/2007/09/03/070903fa_fact_keefe?currentPage=all

 

[Livermore]

Hmm det är nog PAUL Clouet, prova Silver från Andre Clouet, ingen dosage 100% Pinot Noir.

Jo läste lite slarvigt. Får testa silver inom en snar framtid.

 

[Mattias Schyberg]

Blev besviken igår, kanske borde jag inte bli förvånad. Nivån på vinerna jag dricker har ökat minst 100% det senaste året och när jag i går provade ett par enklare viner jag plockat upp bland nyheterna på Systembolaget så haglade besvikelserna tungt...

2010 Coranto Reserva Carignan (78p) (www.systembolaget.se/6450)
Ja, vad skall man säga. Hade hoppats på lite intressant druvkaraktär, då Carignan har varit intressant när jag testat andra mer kvalitativa viner på druvan (har dock inte koll på vad som utmärker druvkaraktären). Detta var tyvärr trist. Grönt till tusen med mängder av svartavinbärsgummin och en ekfatskaraktär som var allt annat än charmig. Viss syra och tannin fanns där, vinet var ganska fylligt, men eftersmaken var besk med rimlig längd som dock enbart var till besvär. Kommer inte dricka mer än det glas jag tog. Det blir till att vaska. Kanske börjar jag bli bortskämd?

2011 Terra di San Leonardo (84p) (www.systembolaget.se/91187)
Klart trevligare vin på alla sätt och vis, men att detta påstås vara en Bordeaux-blend förvånar mig oerhört. Ingen cabbighet att hitta alls. Detta andas Italien dock, utan tvekan. Hög syra och röda bär åt plommon och körsbär i en oljig och aningen söt tappning med mängder av torkade blommor. Känns som en ripasso ungefär, men med viss skitig komplexitet. Ganska trevligt och lättdrucket och med tanke på priset så kanske man inte borde förvänta sig mer. Trevligt bordsvin utan finess, typ.

 

[Larseman]

Blev besviken igår, kanske borde jag inte bli förvånad. Nivån på vinerna jag dricker har ökat minst 100% det senaste året och när jag i går provade ett par enklare viner jag plockat upp bland nyheterna på Systembolaget så haglade besvikelserna tungt...

Visa bifogad bild 1323

2010 Coranto Reserva Carignan (78p) (www.systembolaget.se/6450)
Ja, vad skall man säga. Hade hoppats på lite intressant druvkaraktär, då Carignan har varit intressant när jag testat andra mer kvalitativa viner på druvan (har dock inte koll på vad som utmärker druvkaraktären). Detta var tyvärr trist. Grönt till tusen med mängder av svartavinbärsgummin och en ekfatskaraktär som var allt annat än charmig. Viss syra och tannin fanns där, vinet var ganska fylligt, men eftersmaken var besk med rimlig längd som dock enbart var till besvär. Kommer inte dricka mer än det glas jag tog. Det blir till att vaska. Kanske börjar jag bli bortskämd?

2011 Terra di San Leonardo (84p) (www.systembolaget.se/91187)
Klart trevligare vin på alla sätt och vis, men att detta påstås vara en Bordeaux-blend förvånar mig oerhört. Ingen cabbighet att hitta alls. Detta andas Italien dock, utan tvekan. Hög syra och röda bär åt plommon och körsbär i en oljig och aningen söt tappning med mängder av torkade blommor. Känns som en ripasso ungefär, men med viss skitig komplexitet. Ganska trevligt och lättdrucket och med tanke på priset så kanske man inte borde förvänta sig mer. Trevligt bordsvin utan finess, typ.

Förväntningar eller fakta? Hade du gjort samma bedömning om de hade serverats blint tror du, eller påverkades du av att du visste att priset var lågt? Frågar bara för att jag inte är riktigt säker på mig själv i min opartiskhet

 

[Mattias Schyberg]

Förväntningar eller fakta? Hade du gjort samma bedömning om de hade serverats blint tror du, eller påverkades du av att du visste att priset var lågt? Frågar bara för att jag inte är riktigt säker på mig själv i min opartiskhet

Jag hade med all säkerhet inte blivit imponerad av något av dem även om jag fick dem blint. Italienaren var dock ungefär vad man kan förvänta sig prismässigt, men det finns alldeles för lite tid på vår jord för att bry sig om det.
Betygen är satta förutsättningslöst...

 

[Mattias Schyberg]

Efter gårdagens bottennapp (lite överdrivet, italienaren levererade ok), där jag enbart testade ett glas av varje så blev det idag lite roligare vin. Ett blint till mig och ett blint till hustrun. Lite av en höjdpunkt vi pysslar med varje vecka och det är oerhört kul att både ge och ta i detta fall. Jag serverade en Pinotage från Sydafrika och fick i retur en Tempranillo från Ribera del Duero. Två riktigt bra viner skulle det visa sig. Kul!

2012 Bellingham Bernard Series Bush Vine Pinotage (90p) (92024)
Medelfylligt vin med bra balans och fin intensitet. Direkt vid första sniffen så är det uppenbart bärigt med drag av hallon, plommon, aningen kaffe, sötlakrits och något förvirrat körsbär. Inslag av kål, hav och rök träder fram efter en stund i glaset tillsammans med en mineralitet som drar åt musselskal och kall vinterdag (jag vet, vad är det för idiotiskt aromord ). Komplext och elegant men med en vulgär och oborstad nyans. I munnen så känns det direkt att det finns kvalitet i detta vin. Intensiteten och balansen är riktigt bra samt så bär den höga syran helheten utmärkt.

Ett riktigt gott vin det här, dessutom med tydligt DNA från SA. Frugan landade i Italien, men var inte säker alls. Med lite hjälp på traven så insåg hon dock vad det handlade om. Oblint så var det enkelt att hitta ursprungskaraktär såklart.

2010 Cepa 21, Ribero del Duero (89p) (95514)
Ett kraftpaket med finess. Mina blinda noteringar hittade mörka bär och plommon, det kändes varmt men med återhållsamhet. Fin dammighet och blyertstoner samt ganska generösa fat som andades vanilj och mörk choklad. En hel del kryddor åt timjan och lavendel hittades också. I munnen spelar de rejäla tanninerna första fiol, men syran är klart över medel. Fylligt och intensivt, men ganska okomplext och internationellt i stilen med viss hetta.

Min spontana gissning föll på Malbec och Argentina. Kanske inte den bästa slutsats med tanke på noteringarna, men jag famlade rejält i mörker här. Efter det jag fått veta att jag bommat så gissade jag på Cahors eller Madiran. Därefter gav jag upp och fick bittert bita i gräset. Spanien övervägde jag aldrig, konstigt nog. Mycket talade trots allt för det med facit i hand. I vilket fall som helst, en mycket bra Tempranillo som jag gladeligen kan rekommendera. Det enda negativa är möjligen att det saknar lite ursprungskänsla och personlighet, men då kanske det mer är mitt sargade ego som talar.

 

[vintomas]

Ja det skall man ju alltid fråga sig - och den frågan ställde jag till Michael Barnstijn som tog med sig flaskan. Han verkade inte vara helt tappad bakom en vagn - koll på läget! Kostade 600 000:-.
Det intressanta är att det står Château Yquem (utan d') och jag har frågade en vän vars bror jobbat på "Château d'Yquem" och på den tiden kunde det stå olika på etiketten (enligt honom).

Förstår ärligt talat inte riktigt kopplingen mellan "inte helt tappad bakom en vagn" och ett högt (auktions?)pris.
Låt mig då vara lite mer specifik: flaskan kan vara tidstypisk, men etiketten är mysko, för den passar varken in i mönstret för châteaubuteljerade viner eller för négociantbuteljerade viner.
Det är inte den etikett som Yquem använt sedan åtminstone början av 1900-talet på alla châteaubuteljerade viner. (Skrivstil, krona och texten "Château d'Yquem".) Det ser heller definitivt inte ut som en 1800-talsetikett, särskilt inte med det där typsnittet, som med sina överlappande bokstäver inte går att sätta med klassiska blytyper eller för all del de Linotype-maskiner och liknande som användes under stora delar av 1900-talet. Château d'Yquems egna klassiska etikett kräver alltså "specialtryckning", och i det läget har man valt skrivstil och utsmyckning med krona.
Det finns äldre flaskor med texten "Château Yquem" (utan d') - men då brukar de vara négociantbuteljerade. (I klassificeringen 1855 skrevs för övrigt alla Sauternes-producenter utan "Château", det är först senare som det blivit standard att nästan alla Bordeauxproducenter heter "Château...") Sådana flaskor brukar alltid ha négociantens namn angivet, men däremot inte texten "Lur Saluces". De yngsta négociantbuteljerade Yqeum:erna man ser, brukar för övrigt ha etiketter som ser äldre ut än den här i designen.
Det ser alltså ut som om någon egenhändigt har producerat en etikett till äldre flaskor. Frågan är då hur man ska veta att innehållet och etiketten stämmer överens? Mig veterligen är tryck på korken en senare uppfinning, och tryck på folien kom betydligt senare än så, d.v.s. etiketten är i stort sett det enda man har att gå på. Just därför väckte "Thomas Jefferson"-flaskorna så stor uppmärksamhet, eftersom de hade gravyr i glaset.
Den som hade ett lager av äkta Yquem 1831or med gamla, trasiga etiketter (eller utan etiketter alls) borde rimligtvis ha vidtagit åtgärder för att dokumentera proveniensen inför en försäljning och inte bara försett dem med en egenhändigt nytillverkad etikett utan ytterligare kommentarer. Och varför trycka en etikett till ett eget parti om det bara är för att hålla koll på flaskorna? Varför inte handskrivna "påhängsetiketter" på halsen?
Inget av detta är ett bevis för att det rör sig om en förfalskning, men varningsklockorna ringer rätt rejält när jag ser den där flaskan. Så, gott folk, dyker en sådan där flaska upp på monopolauktionen så avråder jag bestämt från att lägga ett bud, oavsett om utropspriset är 600 000 eller 60 000.

Men, var vinet gott och spännande att prova så var det gott och spännande att prova! Mina misstankar påverkar ju inte smaken så här i efterhand...

För övrigt undrar jag hur gammal den här vännens bror är? Jag har inte lyckats hitta bilder på några 1900-talsårgångar av châteaubuteljerad Château d'Yquem utan "d'". Jag kollade på nätet och sitter med Olneys Yquem-bok framför mig. Men som sagt, enstaka gamla négociantbuteljeringar saknar d:et, ifall nu slottet har sådan flaskor som de har köpt tillbaka från marknaden?

 

[Vino fino]

Två riktigt bra viner skulle det visa sig. Kul!

Har inte provat Bush Vine Pinotage men väl Roussane och den var riktigt bra. Jag gillar dessutom Bellingham (jäv!!) men hursomhelst, jag tänker beställa ett par pavor av Pinotagen och den skall lagras en bra stund.

Avseende Ribera del Duero och Malbec så ska du inte skämmas för förväxlingen. Moderna, hård malo-extraherade varianter av de bägge uppvisar samma (enligt mig) oxblod, viol och plommonskalsstinna tanniner. Jag hade definitivt kunnat gissat likadant. Den enda möjliga skillnaden som jag möjligtvis, eller mer sannolikt inte, kunnat identifiera hade varit amerikansk (Ribera) kontra fransk ek. Men det är ett stort aber.

 

[TEGE]

2010 Vina Pedrosa
Tät mörkröd
Stor härlig doft. Mörka bär, fat. Vanilj, vit choklad????
Fyllig. Fruktig, fatig. Mynta? Stram, bra klös i syra/tanniner.
Kaffetoner, och en lång lite pepprig avslutning.

Mkt gott

 

[StefanAkiko]

Med en hyfsat fungerande post-förkyld näsa har det varit en bra tid. Imorgon en Dead Arm och någon Barolo.

2007 Elio Altare 'La Villa' (94 p)
Very early drinking window. A much better showing then last time. Pure fruit everywhere, fabulous concentration and with an intense stare...

The compelling nose is deep toned with pure plums and some restrained violets. I rarely get stuck with my nose in red wine, but this is one beautiful aroma therapy...
Taste is rich, concentrated and intense with M++ acids and surprisingly low M tannins. Elegant in strength and a soft commander. The pure fruity expression is loosening its tie for the mature aromas that will come beautifully in this wine.

Wife: 93p.
First and last visit at new Italian restaurant in Akasaka (Tokyo): Vacca Rosso. Not at all impressive restaurant.
Three btls to go, next one around 2018.

2005 Tardieu-Laurent Cuvée Spéciale, CdP (95p)
A fantastic, rich, non-jammy, rustic and elegant CdP with a good dollop of EtOH. Not for emos, the faint of heart nor sensitive palates. This is awesome! A fantastic CdP just entering early maturity with tremendous upside for keepers.

Colour is deep red with a beautifully bricking tinge.
Nose is rich, grande and huggingly inviting. Not unlike a Napa cab. Non-blind impression is also of a whiff of La Garrigue.
On the palate, it is rich with mature fruit, yet restrained and with a great acid/tannin set of vertebrae. Standing straight with a stern face, it still has a warm personality of mature fruit, dark expressions, seasoning herbs and an excruciating concentration with spring-sun-like intensity... (Very little sediment...)
This will grow and evolve over many years to come and we really look forward to the ride.
Two btls to go, next one some time after 2020.

Wife: 93p
At La Verdura.

2012 Yellow Tail Pinot Noir (87p)
This is a love letter to a fantastic wine!
After finishing my life's fastest case of delicious wine in less than 6 months. This wine really does grow after a few days of slow-ox. Just over 80p on opening, but becomes fabulous after a few days.

Rich red hue with no signs of maturity.
Nose is rich with PN typicity and then some. Neither refined nor evolved, but true to its grape. Deep fruity aromas.
On the palate this is linger-ficken DEEEE-LICIOUS! Acids propping up the whole set. Tannins M-. Fruit is rich, but has an addition of either grape juice or of another sweetener. However, this is sooo much my taste of "deliciousness" that I will not hesitate to finish another case or three.
Even more delicious than Cola Zero!

Wife: huh? really? but why? 73p.
Will buy more!

 

[Mattias Schyberg]

Har inte provat Bush Vine Pinotage men väl Roussane och den var riktigt bra. Jag gillar dessutom Bellingham (jäv!!) men hursomhelst, jag tänker beställa ett par pavor av Pinotagen och den skall lagras en bra stund.

Avseende Ribera del Duero och Malbec så ska du inte skämmas för förväxlingen. Moderna, hård malo-extraherade varianter av de bägge uppvisar samma (enligt mig) oxblod, viol och plommonskalsstinna tanniner. Jag hade definitivt kunnat gissat likadant. Den enda möjliga skillnaden som jag möjligtvis, eller mer sannolikt inte, kunnat identifiera hade varit amerikansk (Ribera) kontra fransk ek. Men det är ett stort aber.

Skönt att höra att det inte var allt för tokigt gissat. Angående ekfatskaraktären så är det en kombination av amerikanska och franska i denna spanjor, dvs ingen överdriven vaniljton i vinet.

 

[Mattias Schyberg]

Med en hyfsat fungerande post-förkyld näsa har det varit en bra tid. Imorgon en Dead Arm och någon Barolo.
2007 Elio Altare 'La Villa' (94 p)
Very early drinking window. A much better showing then last time. Pure fruit everywhere, fabulous concentration and with an intense stare...

The compelling nose is deep toned with pure plums and some restrained violets. I rarely get stuck with my nose in red wine, but this is one beautiful aroma therapy...
Taste is rich, concentrated and intense with M++ acids and surprisingly low M tannins. Elegant in strength and a soft commander. The pure fruity expression is loosening its tie for the mature aromas that will come beautifully in this wine.

Wife: 93p.
First and last visit at new Italian restaurant in Akasaka (Tokyo): Vacca Rosso. Not at all impressive restaurant.
Three btls to go, next one around 2018.

2005 Tardieu-Laurent Cuvée Spéciale, CdP (95p)
A fantastic, rich, non-jammy, rustic and elegant CdP with a good dollop of EtOH. Not for emos, the faint of heart nor sensitive palates. This is awesome! A fantastic CdP just entering early maturity with tremendous upside for keepers.

Colour is deep red with a beautifully bricking tinge.
Nose is rich, grande and huggingly inviting. Not unlike a Napa cab. Non-blind impression is also of a whiff of La Garrigue.
On the palate, it is rich with mature fruit, yet restrained and with a great acid/tannin set of vertebrae. Standing straight with a stern face, it still has a warm personality of mature fruit, dark expressions, seasoning herbs and an excruciating concentration with spring-sun-like intensity... (Very little sediment...)
This will grow and evolve over many years to come and we really look forward to the ride.
Two btls to go, next one some time after 2020.

Wife: 93p
At La Verdura.

2012 Yellow Tail Pinot Noir (87p)
This is a love letter to a fantastic wine!
After finishing my life's fastest case of delicious wine in less than 6 months. This wine really does grow after a few days of slow-ox. Just over 80p on opening, but becomes fabulous after a few days.

Rich red hue with no signs of maturity.
Nose is rich with PN typicity and then some. Neither refined nor evolved, but true to its grape. Deep fruity aromas.
On the palate this is linger-ficken DEEEE-LICIOUS! Acids propping up the whole set. Tannins M-. Fruit is rich, but has an addition of either grape juice or of another sweetener. However, this is sooo much my taste of "deliciousness" that I will not hesitate to finish another case or three.
Even more delicious than Cola Zero!

Wife: huh? really? but why? 73p.
Will buy more!

Skönt att höra att kråkan i näsan äntligen har kommit ut...

Spoiler: Klicka på egen risk!

 

[Magnus L]

Skönt att höra att kråkan i näsan äntligen har kommit ut...
Visa bifogad bild 1333

Inte ok

 

[Mattias Schyberg]

Inte ok

Censurerade för din skull.

 

[Vino fino]

2012 Yellow Tail Pinot Noir (87p)
This is a love letter to a fantastic wine!
After finishing my life's fastest case of delicious wine in less than 6 months.

Angående YTPN så finns det en i mitt tycke legendariskt smaknot från början av 00-talet av en välkänd rödnäst brittisk vinskribent som sammanfattar allt det jag gillar med brittisk återhållsamhet.

"Yellow Tail Pinot Noir. Not quite La Tâche. But hits the spot in many other ways." ….

 

[StefanAkiko]

Skönt att höra att kråkan i näsan äntligen har kommit ut...

Spoiler: Klicka på egen risk!

Visa bifogad bild 1333

Det är skönt då det släpper...