Igår (tisdag) blev det en trevlig middag med vinprovning hemma hos
@magnum i Épernay. Jag hade med mig en Diebolt-Vallois Fleur de Passion 1999 och en Laherte Frères Les Vignes d'Autrefois 2010 medan Magnum kontrade med en Fleur de Passion 2004 och en Bonnaire 1982. Vinerna dracks blint för halva sällskapet, d v s jag och min sambo visste vilka viner vi hade med oss och Magnum och hans fru kände till sina båda viner.
Fleur de Passion 1999 (100 % chardonnay): Flaskan inköpt vid besök hos Diebolt samma dag. Degorgerad 6 maj 2013. Den här flaskan betedde sig lite underligt under kvällen. Doften var fantastisk och oerhört komplex; först mycket gröna äpplen och lite jäst, därefter bakpulver, som senare följdes av klart gräddiga toner med inslag av kaffe och gräddkola. Champagnen hade dock i princip ingen mousse alls och smaken var dessutom något fadd till att börja med - och klart annorlunda än hur "den brukar smaka". Det visade sig nämligen att Magnum och hans fru druckit mitt överraskningsvin flera gånger tidigare!
De gissade mycket riktigt att det handlade om en blanc de blancs från Cramant, men kunde inte alls koppla ihop smaken med Diebolt. Efter några timmars luftning (med förslutningskork) hade vinet transformerat sig helt; moussen var tillbaka (!) och smaken hade utvecklats markant. Nu kände man tydliga toner av kaffe, apelsin och sherry. Och även Magnum började känna igen det! 91 p.
Fleur de Passion 2004 (100 % chardonnay): Jag tog dessvärre inga anteckningar av denna, men det är en underbar champagne i dagsläget! Eftersom 99:an betedde sig som den gjorde, blev det ganska uppenbart att Magnum ville kontra med en ny FdP och det var därför inte så svårt att gissa producent och vin. Först misstänkte jag att han plockat fram en ny 99:a, men det kändes direkt att det var en yngre champagne. Och med hjälp av uteslutningsmetoden - den smakade vare sig 2002, 2005 eller 2006 - var det inte så svårt att lista ut att det rörde sig om 2004! 91 p.
Laherte Frères Les Vignes d'Autrefois 2010 (100 % pinot meunier): Ännu ett byte från ett producentbesök samma dag. Laherte har utvecklats till en av mina favoritodlare och det här är ett av hans bästa viner. Den här gången kunde jag dessutom överraska värdparet rejält, som hade tydliga svårigheter med både druva och årgång! 1996 kom på tal mer än en gång...
Champagnen var en riktig syrabomb med mörka bär, mineral och insidan av citrusskal. Mycket bra! 89 p.
Bonnaire 1982: Mogen och rökig doft med tydliga inslag av torkade aprikoser, russin och gräddkola. Mogen, fruktig och mycket frisk smak av persika, äpplen, gräddkola och citrusskal. Mycket syra! Jag kände igen stilen från Bonnaire och efter kontrollfrågor om druvsammansättning och by, vågade jag ganska snabbt gissa på Bonnaire! Årgången hade jag dock betydligt svårare med, så den fick Magnum till slut avslöja. Tveklöst en fantastisk champagne, som trots sin ålder kändes pigg och spänstig! Med tuff konkurrens kvällens bästa vin. 92 p.
Stort tack till Magnum och hans fru för gästfrihet, god mat och trevligt sällskap!
