Kan inte låta bli att skriva detta med ett hånflin på läpparna.
Jag har druckit argentinsk Malbec i nästan 20 år och konsekvent blivit vansinnig på Råbert-vinerna som öst på med söt rostad ek, kaffe, russin&fikon-frukt.
De senaste åren har de mera framstående producenterna i Mendoza, inte minst Catena, som tidigare vräkte på med Parkeuriserade monster, börjat renodla och sminka av deras fantastiska råvara och låtit fröken sjunga utan playback och svulstiga stråkorkestrar. Alejandro Vigil på Catena är helt plötsligt en visionär i alla besserwissrars ögon och Adrianna Catena (sannolikt den som verkligen har förändrat profilen) har gemensamt byggt nya, terroir-drivna viner som talar direkt från hjärtat.
El Enemigo Malbec 2011 är höghöjdsprojektet i Alejandros hemby. Gran Enemigo från samma gård är premiumvinet som ska spräcka prisbarriären för argentinsk Malbec i det riktigt svindyra segmentet.
El Enemigo brister ut i krossad viol, mörk blå frukt, parfym och röda rosor. Fylligt, sammetslent, med blåbär, plommon, en anings choklad. Hög syra. Långt och friskt slut. Rent och fint, inga fläckar på solen. Skördat lite tidigare (sannolikt), lugnare malo (helt säkert), mindre ny ek, friskare bär... och vi hamnar i.... Cahors! Hahahaha.. Cirkeln är sluten. Helt plötsligt står kritikerkåren i givakt och sjunger Alejandros lov, men ingen fattar att de drar sig i svansen och är tillbaka i södra Frankrike. Hahahaha. Är det verkligen ni, ni som för några år sedan älskade svulstig Malbec på steroider?
89-90 p, inte lika bra som de bästa nya friska från Mendoza, men det är riktigt bra, trots att det smakar mer Cahors än Mendoza, och jag accepterar att jag måste upp till El Gran Enemigo eller ännu hellre Catena La Piramide för att få el terreño mendocino.
Visa bifogad bild 4907